Strategic Culture 15 maj 2026.
USA:s president Donald Trumps statsbesök i Kina denna vecka var en milstolpe på mer än ett sätt.
USA:s president Donald Trumps statsbesök i Kina denna vecka var en milstolpe på mer än ett sätt. Han mottogs varmt av Kinas president Xi Jinping mitt under stor ceremoni och prakt.
Senast en amerikansk president satte sin fot på kinesisk mark var 2017, då Trump besökte landet under sin första administration. Under de nio åren som gått sedan dess har mycket förändrats i de bilaterala relationerna. Det är nu tydligt att USA har förlorat makten avsevärt.
Borta är det skryt som Trump tidigare projicerade mot Kina. Hans hårda tal om att ställa krav på Kinas handel med USA har lagts ner. När Trump tidigare hotade att slå mot Kina med kraftiga handelstullar, svarade Peking genom att sätta Washington på plats med mer omfattande motåtgärder. Idag talar den amerikanske presidenten inte stort eller tufft.
Kina framstår som den globala ekonomiska supermakten, och USA följer noggrant riktlinjerna.
Under det två dagar långa besöket denna vecka åtföljdes Trump av en rad VD:ar som var ivriga att söka nya affärsmöjligheter. Medan de kinesiska motsvarigheterna agerade med storsinthet och anständighet, var det iögonfallande att den amerikanska sidan var på ett uppdrag att vinna ekonomiska fördelar från den nya globala makten.
Till och med amerikanska och västerländska medier noterade den uppenbara statusförändringen. ”Amerika har förlorat inflytande över Kina”, löd rubriken i tidningen Foreign Affairs.
Medan Trump påstod sig ha gjort ”fantastiska affärer”, bekräftade den kinesiska sidan inga detaljer. Vita huset sa att Kina hade gått med på att köpa 200 Boeing-flygplan, men det kinesiska utrikesministeriet indikerade att inget sådant köp hade gjorts. Andra amerikanska medierapporter noterade att Trump lämnade Kina med ”få ekonomiska vinster”.
Till och med kroppsspråket var talande. President Xi var reserverad och värdig, som vanligt, medan Trump uppträdde som en tiggare, skakade överdrivet hand med sin motpart och hyllade honom upprepade gånger som en ”stor ledare”. Lustigt nog påminde den amerikanske besökarens iver att sälja affärskoncessioner om hur Ukrainas Zelenskyj har en påträngande fallenhet att tigga om allmosor under sina utlandsresor.
Kom ihåg hur Trump tidigare brukade tillrättavisa Kina för att ”våldta” den amerikanska ekonomin och ”dumpa” amerikanska industrier. Det fanns ingen sådan ohyfsad bravado nu. Den amerikanske presidenten hade förvärvat en del manér och var respektfull, vilket anstod den nya geopolitiska verkligheten där Kinas ekonomiska makt överskuggar USA i alla sektorer.
Objektiva utvecklingar fungerar som en verklighetskontroll. Den amerikanska ekonomin, liksom andra västerländska kapitalistiska ekonomier, är alltmer stadd i avtagande, tyngd av kolossal skuld och exploderande fattigdom och ojämlikhet. Kinas centralt planerade ekonomi är innovativ och dynamisk och levererar fantastisk social utveckling och produktiva krafter. Dessutom förespråkar Kina samarbete och partnerskap med andra nationer i en multipolär värld, inte det hegemoniska nollsummeparadigm som kännetecknar det bankrutta väst.
Trumps vårdslösa, kriminella anfallskrig mot Iran har också bevisat att USA:s makt är begränsad, politiskt och militärt. Trump inledde kriget den 28 februari tillsammans med den israeliska regimen. Islamiska republikens formidabla militära försvar har tillfogat de amerikanska och israeliska angriparna ett strategiskt nederlag. Iran kontrollerar den globalt viktiga energitransportvägen ut ur Persiska viken. Effekten av Trumps återvändsgrändsaggression drabbar den amerikanska ekonomin och presidentens politiska ställning hårt.
Detta var huvudsyftet med Trumps agenda i Peking – att övertala Kina att använda sitt partnerskap med Iran för att befria Trump ur det träsk han har gått ner sig i i Persiska viken.
USA:s utrikesminister Marco Rubio insisterade på att Vita huset inte bad Peking om hjälp för att avsluta kriget med Iran. Det påståendet är inte trovärdigt. Inför sin resa denna vecka har Trump uppmanat Kina att påverka Iran att acceptera en vapenvila.
Kina har för sin del, liksom Ryssland, fördömt den amerikansk-israeliska aggressionen mot Iran. Denna vecka uppmanade Peking till att kriget skulle avslutas och sa att det inte borde ha startats.
Som en stor importör av iransk olja är Kina väl medvetet om att USA har destabiliserat regionen delvis för att undergräva Kinas strategiska energiförsörjning, precis som Washington har gjort genom att attackera Venezuela för att avbryta latinamerikanska leveranser till den asiatiska makten.
I vilket fall som helst har Iran framstått som en otvivelaktigt ny oberoende global makt. Dess orubbliga kontroll över olje- och gasrutten från Persiska viken och dess framgångsrika militära trots mot USA och Israel säkerställer att Iran kan hävda sina egna nationella intressen och principer oberoende av Kina eller Ryssland.
Trump har inga kort att spela mot Iran förutom att komma med avskyvärda sabelskramlande hot som antyder kärnvapenförintelse. Och Iran ryggar inte tillbaka. De sätter sina egna villkor för fred, inklusive slutet på amerikansk aggression och olagliga sanktioner.
Kina må ha gett den amerikanska ledaren mycken ståt och artigt överseende. Men det var en handling av en makt som vet att den har övertaget över en förlorare.
President Xi frågade tydligt om USA kan undvika Thukydides fälla med en misslyckad makt och uppmanade till ”strategisk stabilitet”.
Det starkaste budskapet från den kinesiska ledaren denna vecka bland alla finesser var dock hans stränga varning att om USA inte uppför sig korrekt angående sin dubbelspelande destabilisering av Taiwan, skulle en sådan kränkning av Kinas suveränitet resultera i krig.
Det var en röd varning för Washington, som framfördes till den amerikanska presidenten medan han satt vid ett bankettbord i Folkets stora sal.
Vi befinner oss i en ny historisk era. Amerikansk mobbning och arrogans tolereras inte längre. När en amerikansk president ses med mössan i handen söka tjänster, men inte får något annat än en tillrättavisning, då vet man att det amerikanska imperiets dagar är räknade. Nedgången är påtaglig för hela världen att se.
Kinas mogna kultur av respekt, samarbete, hövlighet, diplomati, visar sin höga ställning.
Samarbete byggt på ”Win – Win”.
USAs omogna kultur av egoism, översittarbeteende, aggressivitet, visar sin underlägsenhet.
Beteende byggt på ”America first”.
Kina är vinnare och USA är förlorare.
”Foreign affairs”..Cfr,s egen outlet..Nänä, om den ’tidningen’ säger att ”amerika förlorat inflytandet…”, då är det samma sak som att washcity håller på med ett scheeme, en psyop. De ’retirerar’ för att omgruppera, låtsas ta ner garden o spelar ’medgörliga’, samtidigt som de planerar nya utfall. Den här gruppen, epsteirotschildgatehänget, har inga som helst avsikter att spela andra fiol. Deras yttersta mål är att ta över världen för att kunna införa Nwo controlgrid..ie old world order. They are fossile people, entities
Medan Trumpeten far tillbaka till det sionist ockuperade USA tomhänt så har Rysslands President Vladimir Vladimirovich Putin anlänt idag till Beijing. Ryssland och Kina förväntas underteckna ett 40-tal avtal, inklusive deklarationen om upprättandet av en multipolär värld.
Way to Go Vald ”The Man” Putin och arkitektkollegan Xi Ji Ping👏
”På tisdagen anländer Rysslands president Vladimir Putin till Beijing för överläggningar med Kinas president Xi Jinping. De avser att underteckna en deklaration om upprättandet av en multipolär värld och en ny typ av internationella relationer, meddelade Jurij Usjakov, presidentens medhjälpare för internationella frågor.
”Det är planerat att Vladimir Putin och Xi Jinping ska anta ett konceptuellt dokument. Det är en gemensam deklaration om upprättandet av en multipolär värld och en ny typ av internationella relationer”, sa Kremls talesperson, enligt TASS.
Presidentadministrationens talesperson tillade att Moskvas och Pekings syn på den globala agendan nästan helt överensstämmer. Han uppgav att de två länderna delar många ståndpunkter och visar på helt identiska utrikespolitiska ståndpunkter.
Som rapporterats av tidningen Vzglyad tillkännagav Kremls presstjänst Vladimir Putins kommande officiella besök i Kina den 19 och 20 maj.
Tidigare har Kinas president Xi Jinping betonat vikten av gemensamma åtgärder för att skydda den globala strategiska stabiliteten. Den ryske ledaren kommer att göra flera utlandsresor i höst, under vilka han kommer att hålla bilaterala samtal med Kinas president Xi Jinping.
Putin kommer att träffa president Xi minst tre gånger i år. Nästa gång blir vid BRICS-toppmötet i New Delhi den 12-13 september. Innan dess kommer presidenten att besöka Bisjkek, där Shanghai Cooperation Organization-toppmötet kommer att hållas från 31 augusti till 1 september. Xi och Putin får möjlighet till ytterligare överläggningar där.
Den tredje stora resan kommer att gå till Shenzhen, Kina, där Asien-Stillahavsområdets ekonomiska samarbete (APEC som har 21 medlemsländer, däribland Ryssland, Kina och USA) kommer att hålla ett topmöte den 18-19 november.
Putin kommer också att möta premiärministern i Folkrepubliken Kinas statsråd Li Qiang den 20 maj i Peking. Huvudämnet kommer att vara det ekonomiska partnerskapet mellan de två länderna. Dessutom kommer den ryske ledaren och Kinas president Xi Jinping att diskutera samarbetet inom olje- och gassektorn i detalj.
Vladimir Vladimirovitj Putin kommer att träffa Kinas statsråds president Li Qiang för att diskutera handel och ekonomiskt samarbete. Där finns mycket att diskutera. Handeln mellan länderna växer men Ryssland har ett handelsöverskott visavi Kina på ca 20 miljarder dollar.
Handeln omsatte 2025 228 miljarder dollar och Ryssland är sjätte största handelspartner. USA är fortfarande nr 1 med 559,7 miljarder dollar, fast handeln går med ett enormt underskott på drygt 200 miljarder dollar för USA.
De båda presidenterna vöfrväntas underteckna cirka 40 bilaterala avtal under president Vladimir Putins kommande officiella besök i Kina.
Tvådagarsbesöket avslutas med sedvanligt samtal på tu man hand över en kanna te.”🙌