President Donald Trump tilldelas Richard Nixon Architect of Peace Award den 21 oktober under en ceremoni i Ovala rummet. (Vita huset /Daniel Torok)
Verklig fred kräver palestinsk statsbildning, ukrainsk neutralitet och modet att trotsa krigslobbyn. USA:s president Donald Trump framställer sig själv som en fredsmäklare. I sin retorik tar han på sig äran för sina ansträngningar att avsluta krigen i Gaza och Ukraina. Men under detta spel för gallerierna ligger en brist på substans, åtminstone hittills.
Det skriver Jeffrey D. Sachs och Sybil Fares i en artikel 27/10 på Consortium News. Först publicerad på Al Jazeera den 23/10
Problemet är inte Trumps brist på ansträngningar, utan hans brist på användning av korrekta begrepp. Trump förväxlar ”fred” med ”vapenvilor”, som förr eller senare återgår till krig (vanligtvis förr). Faktum är att amerikanska presidenter från Lyndon Johnson och framåt har varit underordnade det militärindustriella komplexet, som tjänar på oändliga krig. Trump följer bara i den linjen genom att undvika en verklig lösning på krigen i Gaza och Ukraina.
Fred är inte en vapenvila. Varaktig fred uppnås genom att lösa de underliggande politiska tvisterna som ledde till kriget. Detta kräver att man brottas med historia, internationell rätt och politiska intressen som underblåser konflikter. Utan att ta itu med krigets grundorsaker är vapenvilor bara en paus mellan slaktrundor.
Trump har föreslagit vad han kallar en ”fredsplan” för Gaza. Men det han skisserar uppgår inte till något annat än en vapenvila. Hans plan misslyckas med att ta itu med den centrala politiska frågan om palestinsk statsbildning. En sann fredsplan skulle knyta samman fyra resultat: slutet på Israels folkmord, Hamas nedrustning, Palestinas medlemskap i FN och normalisering av diplomatiska förbindelser med Israel och Palestina över hela världen.
Kommentar: Israels utrymning av Västbanken och Gaza samt pengar till uppbyggnad?
Dessa grundläggande principer saknas i Trumps plan, vilket är anledningen till att inget land har skrivit under den trots Vita husets antydningar om motsatsen. Som mest har vissa länder stöttat ”Förklaringen för varaktig fred och välstånd”, en tillfällig gest.
Trumps fredsplan presenterades för arabiska och muslimska länder för att avleda uppmärksamheten från det globala momentumet för en palestinsk statsbildning. Den amerikanska planen är utformad för att undergräva detta momentum, vilket gör det möjligt för Israel att fortsätta sin faktiska annektering av Västbanken och sitt pågående bombardemang av Gaza och restriktioner för nödhjälp under säkerhetsförevändningar.
Israels ambitioner är att utrota möjligheten till en palestinsk stat, vilket premiärminister Benjamin Netanyahu klart och tydligt uttryckte i FN i september. Hittills har Trump och hans medarbetare helt enkelt drivit Netanyahus agenda framåt.
Netanyahu talar inför FN:s generalförsamling den 26 september. (FN-foto/Loey Felipe)
Trumps ”plan” håller redan på att falla sönder, ungefär som Osloavtalen, Camp David-toppmötet och alla andra ”fredsprocesser” som behandlade en palestinsk statsbildning som en avlägsen strävan snarare än lösningen på konflikten.
Om Trump verkligen vill avsluta kriget – ett något tveksamt företag – skulle han behöva bryta med Big Tech och resten av det militärindustriella komplexet (mottagare av stora vapenkontrakt finansierade av USA).
Sedan oktober 2023 har USA spenderat 21,7 miljarder dollar på militärt bistånd till Israel, varav mycket återgår till Silicon Valley.
Trump skulle också behöva bryta med sin huvudsponsor, Miriam Adelson, och den sionistiska lobbyn. Genom att göra det skulle han åtminstone representera det amerikanska folket (som stöder en palestinsk stat) och upprätthålla amerikanska strategiska intressen. USA skulle ansluta sig till den överväldigande globala konsensus, som stöder genomförandet av tvåstatslösningen, förankrad i FN:s säkerhetsråds resolutioner och ICJ-utlåtanden.
Samma misslyckande i Ukraina
Samma misslyckande med Trumps fredsskapande åtgärder gäller i Ukraina. Trump hävdade upprepade gånger under kampanjen att han kunde avsluta kriget ”inom 24 timmar”. Ändå är det han har föreslagit en vapenvila, inte en politisk lösning. Kriget fortsätter.
Orsaken till Ukrainakriget är inget mysterium – om man tittar bortom mainstream-medias budskap.
Casus belli var det amerikanska militärindustriella komplexets påtryckningar för NATO:s oändliga expansion, inklusive till Ukraina och Georgien, och den USA-stödda kuppen i Kiev i februari 2014 för att få en NATO-vänlig regim till makten, vilket utlöste kriget.
Nyckeln till fred i Ukraina, då och nu, var att Ukraina skulle behålla sin neutralitet som en bro mellan Ryssland och NATO.
I mars-april 2022, när Turkiet medlade i ett fredsavtal i Istanbulprocessen, baserat på Ukrainas återgång till neutralitet, pressade amerikanerna och britterna ukrainarna att lämna samtalen.
Tills USA tydligt avstår från NATO:s expansion till Ukraina kan det inte bli någon hållbar fred. Den enda vägen framåt är en förhandlad lösning baserad på Ukrainas neutralitet i samband med ömsesidig säkerhet för Ryssland, Ukraina och NATO-länderna.
Boris Johnson, dåvarande Storbritannien premiärminister, vänster, möter Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i Kiev, 9 april 2022. (Ukrainas regering)
Militärteoretikern Carl von Clausewitz karakteriserade krig som en fortsättning på politiken med andra medel. Han hade rätt. Ändå är det mer korrekt att säga att krig är det politiska misslyckandet som leder till konflikt.
När politiska problem skjuts upp eller förnekas, och regeringar misslyckas med att förhandla om viktiga politiska frågor, uppstår alltför ofta krig. Verklig fred kräver mod och förmåga att engagera sig i politik och att konfrontera krigsprofitörerna.
Ingen president sedan John F. Kennedy har verkligen försökt att skapa fred. Många nära observatörer av Washington tror att det var mordet på Kennedy som oåterkalleligen satte det militärindustriella komplexet i maktens säte.
Dessutom är den amerikanska maktarrogansen som redan noterades av J. William Fulbright på 1960-talet (med hänvisning till det missriktade Vietnamkriget) en annan bov. Trump, liksom sina föregångare, tror att USA:s mobbning, vilseledande, ekonomiska påtryckningar, tvångssanktioner och propaganda kommer att räcka för att tvinga Putin att underkasta sig NATO och den muslimska världen att underkasta sig Israels permanenta styre över Palestina.
Putin anländer till Joint Base Elmendorf Richardson i Anchorage, Alaska, den 15 augusti för ett möte med Trump. (Vita huset /Daniel Torok)
Trump och resten av det politiska etablissemanget i Washington, som är uppknutna till det militärindustriella komplexet, kommer inte på egen hand att komma bortom dessa pågående vanföreställningar. Trots årtionden av israelisk ockupation av Palestina och mer än ett decennium av krig i Ukraina (som började med kuppen 2014) fortsätter krigen trots USA:s pågående försök att hävda sin vilja. Under tiden väller pengarna ner i krigsmaskinens kassakistor.
Ändå finns det fortfarande en strimma av hopp, eftersom verkligheten är en envis sak.
När Trump snart anländer till Budapest (vilket var aktuellt när artikeln först publicerades, ö.a.) för att träffa Rysslands president Vladimir Putin, kan hans djupt kunniga och realistiska värd, Ungerns premiärminister Viktor Orbán, hjälpa Trump att förstå en grundläggande sanning: Natos utvidgning måste upphöra för att skapa fred i Ukraina.
På samma sätt kan Trumps betrodda motsvarigheter i den islamiska världen – Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman, Egyptens president Abdel Fattah el-Sisi och Indonesiens president Prabowo Subianto – förklara för Trump den absoluta nödvändigheten av att Palestina blir en FN-medlemsstat nu, som själva förutsättningen för Hamas nedrustning och fred, inte som ett vagt löfte om historiens slut.
Trump kan skapa fred om han återgår till diplomati. Ja, han skulle behöva konfrontera det militärindustriella komplexet, den sionistiska lobbyn och krigshetsarna, men han skulle ha världen och det amerikanska folket på sin sida.
Jeffrey D. Sachs är universitetsprofessor och chef för Center for Sustainable Development vid Columbia University, där han ledde The Earth Institute från 2002 till 2016. Han är också ordförande för FN:s nätverk för lösningar för hållbar utveckling och kommissionär för FN:s bredbandskommission för utveckling.
Sybil Fares är specialist och rådgivare inom Mellanösternpolitik och hållbar utveckling vid SDSN.
Åsikterna som uttrycks i denna artikel kan återspegla Consortium News synpunkter, men behöver inte återspegla dem.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Frågan är om Trump vågar utmana MIC, Israellobbyn och krigshetsarna i USA med tanke på att de med största sannolikhet fimpar honom om han försöker? Läste att Trump i alla fall ska ta itu med galningen Bolton som ligger i krigshetsens framkant kanske för att statuera exempel? Tyvärr så tillhör även Trump krigspartiet och anfallen mot Iran och Venezuela är knappast en slump…Bolton å andra sidan förordar ett världskrig men den galningen har som tur är inget större inflytande längre i politiken.
Efter Bolton behöver Trump gå på pompöse Pompeo härnäst⛓️💥
”Trump skulle också behöva bryta med sin huvudsponsor, Miriam Adelson, och den sionistiska lobbyn.”
Ja om Den Israeliska Lobbyn vore något annat än angloamerikanska imperiets proxy.
Men AIPAC är bara en mellanhand i tjänst hos imperiets reella intressen.
Det har fördelen att anglosaxernas eliter kan gömma sig bakom den falska masken.
Liksom de gör bakom nazister och radikala islamister.
Tja, nu har britterna desarmerat Andrew och det kunde man göra efter att Trump effektivt gjort pyspunka på Epstein-filerna så att de blir harmlösa för den politiska eliten i USA. Vad än den f d prinsen avslöjar om Epstein och hans kontakter inom makteliten i USA anses det efter detta bara vara pladder från en bitter gammal snuskgubbe. Kanske han ändå får några miljoner pund mot att han håller käften även i framtiden från pedofiler som är rädda att svärtas av Epstein-skandalen?
Vi lever onekligen i en strulig värld. Tack för en i övrigt god artikel även om professor Sachs som vanligt är inne och tankelaborerar på ett ämne han vare sig är specialist på eller har kunskaper i. Bara för att man bär professorstitel innebär inte att man förstår externa ämnen utanför det denne man normalt borde ägna sig åt. Och det gör inte professor Sachs heller, på dessa krigsteman.
De två huvudkonflikterna i det israelisk-palestinska respektive rysk-ukrainska krigen, som redan båda lösts och beslutats i domar rent rättsligt av Internationella domstolen i Haag, är de tre äldre herrarna Trump, Putin och Netanyahu som alla tre saknar minsta strategiska tänkande och i stort sett också alla tre förvärrar och försvårar dessa två helt onödiga och blodiga krig, vilket gör att dessa krig just nu saknar fredslösning. De allra bästa, som naturligtvis bara fungerar i vår fantasiönskande parallellvärld, är att de i världen efterlysta Netanyahu och Putin överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen i Haag, jämte ett antal medhäktade efterlysta, och att de gränser världen har accepterat i dessa två konflikter; från året 1967 respektive 1991 gäller – som enda internationellt gällande. Det är just nu den enda acceptabla lösningen för hela omvärlden.
Allt våld som nu utförts i dessa två helt onödiga krig är och skall förbli straffbara enligt internationella lagar och domar som redan existerar. Lösningen finns alltså redan på plats för världen att använda rent praktiskt.
Vad gäller Trump saknar denne man från dag till annan, allt rationellt och strategiskt konfliktlösande tänkande, och är i detta nu helt kapacitetslös och ofta komplett okunnig, kontraproduktiv person att lösa dessa två krig, såsom vi i det utomstående världssamfundet accepterar och förväntar oss.
Det är just nu helt enkelt fel på de tre ledarnas personligheter på dessa maktposter, och deras faktiskt olagliga maximalistiska krav i de konflikter de själva startat och orsakat från israelisk respektive rysk sida.
Det är vi i omvärlden som måste sätta tryck på de aggressiva, expansiva och fascistiska ledare som idag bedriver olagliga våldsamma krig mot offren Palestina och Ukraina. Det är också omvärldens plikt att tillse att Netanyahu- och Putingängen arresteras och överförs till krigsförbrytarhäktet i Haag. Det är vad vi i världen kräver.
Men dit är det väldigt långt att vandra, och skyskrapebyggaren Trump är helt fel person för dessa konflikters lösning, men omvänt paradoxalt även just nu den ende främste som kan göra något.
Så västvärldens svagaste politiska kort, herr Trump, anförtros nu att lösa dessa två konflikter, som avgjort överstiger denne mans förmågor. Det finns en allvarlig tro hos oss, i det närmaste, alla att han kommer att misslyckas; eftersom grundproblemet i dessa två illegala anfallskrigen är att vare sig Putin eller Netanyahu följer det minsta internationella lagar och domar. Det är denna skärningspunkt som är de båda krigens grundorsak. Det är ingen slump att också dessa två statsledningar är just efterlysta av oss alla andra länder som krigsförbrytare till internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Det borde vara hedersuppdraget för varje förhandlare att ha som första punkt på dagordningen.
Trump är väl den ”ledare” i väst som har störst förtroende bland befolkningen så han är knappast det svagaste kortet utan det är syltryggarna i EU som folk flabbar åt som saknar stöd? Macron t ex har knappt ett mätbart stöd i Frankrike och hela det politiska systemet i Frankrike får rött kort när en korrupt figur som Macron kan sitta kvar. I Sverige minskar stödet för Kristersson och hela det politiska etablissemanget i EU är på fallrepet så där har du dina svaga kort ”Johan”. De som borde skickas till Haag är förutom hela regimen i Israel, Biden och packet i Bryssel med Urusla i spetsen som är skyldiga till kriget i Ukraina.
Tack Benny, vi har unikt lika tankar.
Men för Johans del så kan jag rekommendera denna länken.
Skulle det tyvärr inte räcka så finns det mera bevis.
https://www.nyhetsbanken.se/2025/10/italiens-geopolitiker-nr-1-klargor.html#gsc.tab=0
Q: Är det ett levande robot ni har Madam Adelshon?
A: Ja, det är den.
Q: Vad kostade den?
A: 100 miljoner i runda slang
Q: Oj, oj! Vad kan den göra?
A: Vad jag ber den till att göra!
Q: Vad kallas en sådan robot?
A: Donald J Trump
Tänk att det är så billigt att köpa sig USAs utrikespolitik.
100Miljoner.
Varför betalar inte Ryssland Kina Iran och många andra lite mer än 100M och får en annan amerikansk utrikespolitik?
Fundera på det!
Det är förstås en retorisk fråga ur min synvinkel eftersom hela tanken på att Israel och rika judar skulle tillåtas muta amerikanska politiker vore absurd om inte avsikten passade ihop med vad USA redan ville.
Det är Israel som är roboten, som beter sig just så som anglosaxiska imperiet vill. Israel försvarar till varje pris imperiets
front i MÖ.
Om Israel försvinner vad tror du händer?
Jo hela regionen får en chans att börja utvecklas ekonomiskt.
Kina är mer än villiga att hjälpa till.
Hitler var en annan av imperiets robotar. Napoleon var en. Och i viss mån även Karl den tolfte för även där hade anglosaxiska imperiet en roll som finansiär och uppmuntrare
I Sverige är det radikal Vänster som kraftigt ifrågasätter Israels agerande.
Speciellt mot den palestinska delen av befolkningen i Israel.
I USA är det tvärs om den mer radikala Högern som ifrågasätter politikernas och USA:s underdånighet till Israel och är dessutom trötta på den judiska oligarkin.
Nu har det uppstått en allvarlig spricka i MAGA-rörelsen i frågan om Israel.
”Nu slår Cruz larm om en växande antisemitism på högersidan i amerikansk politik.
– De senaste sex månaderna har jag sett mer antisemitism i högern än jag gjort under hela mitt liv. Det här är ett gift och jag tror att vårt parti och vårt land står inför en existentiell kris.”
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/antisemitismbr%C3%A5k-splittrar-den-amerikanska-h%C3%B6gern/ar-AA1PCdpf?ocid=msedgntp&pc=U531&cvid=6905dad6c7f24883b4e9406cc3f94804&ei=11
Typiskt för Vänstern numera både i Europa och USA är att deras fördömande mot Israel och stöd till palestinierna endast består av ord som blir tomma ord när Israel pga av deras koppling till ”Demokratin” ges närmast full frihet och dessutom militärt stöd från USA och kanske fler länder i Väst.
Någon motsvarande ”ytterhöger” finns inte Sverige då samtliga partier med inflytande med eller mot sin vilja strävar till den Liberala ”Mittenpolitiken” där inflytandet finns att hämta.
Därför får vi en politik därefter och som bara marginellt skiljer sig från varandra.
Saken får mig att tänka på vår kära kommentator här Johan de Naucler som utger sig som ”vänsterinriktad” och som så ivrigt förfäktar Konservatismens högerpolitik.
Med tanke på hur läget är och vad som händer i Världen, vems sida står du egentligen på Johan de Naucler?
I valet mellan Demokrati med folket i centrum och ett samhälle som drivs av kommersiella Företag med mycket förmögna Kapitalägare som i första hand ser till sitt eget bästa,
Vad väljer du?
Vems sida står du på?
Det arbetande folket eller den sidan med Penningemakten i sin (giriga) hand?
Det viktigaste jag vill nämna för dig är att de sist nämnda är de som vill (och behöver) ett kraftigt utbyggd militär där folket tvingas bli soldater likväl som det tvingas arbeta ihop till kostnaden genom uppoffringar på alla sätt som ägarmakten ser som möjliga.
Inse att det är Företagarmakten och jakten på Resurserna som finns att hämta i Moder Jord eller Guds Skapelse som är orsaken till krigen mellan människorna på den här Jorden.
Den Liberala Vänster som är så dominerande i Västvärldens politik är långt ifrån utan skuld.
Men många Européer och Västerlänningar har något att gömma sig bakom för att döva sina samveten med allt vad denna Liberala Vänster har att erbjuda.