Ukrainakrigets stora lögn

Thomas Fazi

THOMAS FAZI (inledningen på artikel bakom betalvägg, ö.a.)

Översättare:

Ukrainas drönarkampanj kommer inte att vända kriget – men den kommer att få det att eskalera på ett farligt sätt.

Om du får vibbar av ”ukrainsk motoffensiv 2023” beror det på att de återigen ompaketerar samma gamla berättelse som vi hört otaliga gånger tidigare: Ukraina vinner, Ryssland är på gränsen till kollaps, nu är det dags att fördubbla stödet för Zelenskyj!

Den senaste påstådda banbrytaren är Ukrainas drönarattackskampanj i Ryssland. Men detta är en lögn, inte mindre än tidigare propagandakampanjer. Ja, Kievs drönarkampanj har verkligen en inverkan. Men detta kommer sannolikt inte att förändra krigets gång. Den ryska ekonomin vacklar, men den är fortfarande i en bättre position än stora delar av EU.

Men ännu viktigare är att den ryska armén fortsätter att avancera på slagfältet. Den närmar sig stadigt sitt mål att erövra hela Donbass. Så sent som häromdagen tillkännagav Moskva erövringen av Konstantinovka – en stad i Donetsk och den största bosättningen som intagits sedan Mariupol. Allt detta motsäger blankt den rådande berättelsen om att ”Ukraina har vänt utvecklingen”.

Om ytterligare bevis skulle behövas för att det går dåligt för Ukraina, behöver man bara se på den alltmer utbredda ”bussningen” – kidnappningen av män i värnpliktsålder från gatorna för att skickas till fronten, vilket ger näring åt det växande inhemska motståndet mot kriget – eller på EU:s förslag att utesluta ukrainska män i militära åldern 23 – 60 år, från blockets tillfälliga asylsystem.

Mot bakgrund av detta ser drönarkampanjen mindre ut som en revolution än ett tecken på desperation: med tanke på Ukrainas oförmåga att vända utvecklingen på slagfältet har Kiev och Nato beslutat att ”föra kriget till Ryssland” genom att delta i en halvterroristkampanj.

Ändå finns det inga bevis för att Ukrainas drönarkampanj kommer att vända kriget – än mindre tvinga Putin att kapitulera. Faktum är att ryska styrkor under de senaste dagarna har genomförts några av de största drönar- och missilattackerna mot Kiev hittills, vilket har dödat dussintals människor. De ukrainska attackerna förstärker snarare de mer hökaktiga rösterna i Kreml, som anklagar Putin för att missköta konflikten och kräver en betydligt kraftfullare respons – även utanför Ukraina.

När allt kommer omkring planeras dessa attacker med västerländsk underrättelsetjänst, utförs med västerländskt aktiverade vapen och stöds nu av ett uttryckligt G7-åtagande att ”accelerera” leveransen av långdistanskapacitet. Det lilla som återstår av ”proxykrigs”-fiktionen har nu avfärdats: i allt utom formell deklaration är detta ett direkt NATO-Ryssland-krig. Och ändå verkar de flesta européer helt omedvetna om att ett odeklarerat krig förs mot en kärnvapenmakt i deras namn – och att deras ledare med varje ny eskalering spelar på insatsen att Moskva helt enkelt kommer att fortsätta att absorbera attackerna i all evighet.