Ulf Karlström har lyssnat på en intervju med Mikael Frisell, chef vid Myndigheten för civilt försvar, tidigare generalmajor i armén, i P1 lördag 7/3-3 och har sina reflexioner.
Temat var genomgående att vi måste förbereda oss nu för det är bara en tidsfråga innan Ryssland anfaller oss; det värsta scenariot som vi måste förbereda oss inför.
Omvärldsläget är svårt och oroande. Medlemskapet i Nato kräver ökade insatser, t ex upprustning av järnvägs- och vägnätet (ffa från Norge). Emellertid fick Frisell erkänna att de är mycket långt ifrån att nå uppställda mål. Hans ständiga svar var att ”vi hela tiden förbättrar oss mot målbilden, till 2036, vilken inkluderar åtgärder mot klimatförändringar, svåra väderlägen, olyckor m m.
Det var uppenbart att MfCF är medveten om att ”gökungen” Nato, som Sverige fått i sitt bo, äter upp nästan alla resurser. En av gökungarna heter Ukraina, där Sverige inom t ex EU utmärker sig med en av de högsta per capitabidragen. Andra slukhål är de stolta åtaganden som Nato förelagt Sverige och Finland vad gäller Östersjön, men även Nordkalotten.
På 1990-talet avrustade Sverige och lade ned ett stort antal regementen och tillhörande byggnader. Tanken var att Sverige skulle kriga utomlands i FN:s eller Hegemonens regi. Det skulle ge krigserfarenhet både för officerare och soldater. Det var fina fisken och därmed försvann moral och andra överväganden i krigsröken i t ex Afghanistan och Libyen.
Synsättet på ett svenskt territorialförsvar, vilket inte gick att flytta utomlands förvisades totalt av ledande politiker och militärer. Hegemonen, framför allt i Natos kapprock började inringa Ryssland, ekonomiskt understödja ”Maidanrörelsen” i Ukraina, vilket slutade i en statskupp.
Och senare anfallskriget mot Ukraina, då var manegen krattad för kampanjen ”svensk Natomedlemskap”. Den trummades ut med sådan emfas att någon folkomröstning om att överge neutralitetspolitiken, medlemskapet i krigsorganisationen Nato och värdlandsavtalet DCA inte ”hanns med”.
När sedan Sovjetunionen föll samman och Warzawapakten upplöstes tändes hoppet hos många människor i Europa att det Kalla kriget äntligen skulle upphöra. Det nya Ryssland närmade sig Nato med förhoppning att ändra inriktningen för en slags fredsorganisation. Så t ex ansökte Ryssland om partnerskapsavtal.
Men Hegemonen hade andra planer nämligen att ändra den bipolära världsordningen till en unipolär sådan under mantrat ”America first”,
Under 1990-talet ändrades så Natos statuter till att bli en global aktör, vilken kunde lägga sig i det mesta som berörde ekonomi och militärstrategiska frågor.
I det narrativ som häftats fast vid Ukraina figurer ”en galen person med imperiedrömmar”. Denne påstods ha startat det nya Kalla kriget och vägrade acceptera Natos inringning av Ryssland, och slutligen, kanske fylld av illusioner och dåligt omdöme anföll Ukraina. Glömde jag något? Javisst ja, han heter Putin.
En svensk generaldirektör som brinner för ”Ukrainanarrativet” heter Mikael Frisell, men det behövs kanske inte påpekas?
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Gott och tänkvärt, men samtiden har sprungit ifrån denna typ av omvärldsanalys.
Som den gode dansken Kierkegaard en gång sade: livet betänks bakåt men man lever framåt.
Efterkrigstidens, såväl efter 1945 och efter åren 1989-1992, historiska analyser och förhoppningar om en ultimat god och harmonisk framtid, inträffar i det närmaste inte i och efter någon historisk epok. Samtiden tar alltid nya genvägar och utmed okända stigar i outforskade terränger.
Alla som följt både Sovjetunionen (som jag själv levt i och blev myndig man i) och den helt nya stat, Ryska federationen som bara är 34 år gammal, och av dessa år bara haft sin armé ”på fredsfot” i bara sex av dessa år – ser tydligt i det europeiska sammantaget är det inte Europa och dess politiska, sociala och etiska värden som förändrats kraftigt under dessa 35 år – utan det har skett på den ryska sidan, istort sett fullständigt. Ryssland har blivit alltmer korrupt, aggressivt, våldsamt och krigiskt. Det är historiska och sociologiska basfakta.
Jeltsins och Putins första epok till ungefär åren 2093-2006, var synnerligen öppen och liberal. Idag har Ryska federationen, efter de första 15 åren med en rejäl dos av nyliberala värderingar lett rakt in i det högernationalistiska och fastnat i det totalkorrupta våldsträsket.
Det militärt eftersatta Europa ser tydligt denna hotbild och upprustar sig mot det måhända nya fascistiska 30-tal på 2030-talet då hotet kommer från öst.
Titta gärna på kulturkanalen Axess dokumentär ”HUR MÅR RYSSLAND?” (1 timme 45 minuter, utan reklam) som visar upp en antal lokala vänstergruppers, bl.a. Levyj Front och det lokala kommunistpartiernas liv och kamp mot den fascistiska putinismen i staden Jekaterinburg (regionala och lokala partiavdelningar hos de båda kommunistpartierna i dagens Ryssland är ofta mycket modigt anti-putinistiska), senare och förr Sverdlovsk, där arvet efter den arkebuserade före detta tsarfamiljen vilar sin ande över allt i staden, mellan ungkommunister, ortodox kyrka och urreaktionära monarkister. Vi får följa allt från ungkommunister i åttonde klass, till arbetare och pensionärer, alla mot diktaturen, under flera år.
Det är den ryska högernationalistiska, och tidvis numera helt fascistiska (benämningen är från de ryska kommunisterna i dokumentären) tidsförändringen som utgör skillnaden i det landets förhållanden till övriga Europa.
Precis som när det mullrade i de högernationalistiska Tyskland, Spanien och Italien på 1930-talet, måste vi i vår tid som vänsteranhängare förbereda oss på ett fascistiskt ryskt hot ännu in på 2030-talet. Det bör vara den europeiska civilisationens första utgångspunkt i politikens framtidsplanering, även den militära. Det är först när fascistledare dör eller dödas, det fascistiska våldet upphör. Så var det med Mussolini och Hitler 1945, med Franco 1975. Då dog fascismen i de länderna, dessutom i princip omedelbart.
Ty de ryska kommunisterna delar outtröttligt också de, denna dystra våldets mörkbruna framtidssyn. Det är av dem vi skall lära. För de lever i det och fängslas för sin kamp för vänsterns idéer i dagens högernationalistiska och, som de säger, fascistiska ryska stat.
Det var inga europeiska politiska eller militära organisationer som kidnappade och med våld införlivade Central- och Östeuropa in i Europafamiljen åren 1989-2004 – dessa fria folk och länder kom lika självklart som frivilligt in i den europeiska värmen. Det är det nyliberala Jeltsins felande ekonomi och den bruna putinismen som drivit dessa ryska grannfolk till europeisk frihet och civilisation.
Valet för Europas länder mellan europeiska politiska strukturer och den ryska FSB-maffians totalitära diktatur är tämligen ett enkelt och självklart val för oss alla.
Kommer vi att få normala relationer och kontakter med det ryska landet och folket igen? Ja måhända, men förtroendet är numera helt brutet och avbrutet – från båda sidor. När Stalin dog 1953 avbröts Koreakriget strax efteråt. När den våldsamma och aggressiva putinismen försvinner kan det bli fred – och ett nytt Ryssland kan byggas upp. Men inte förrän då. Tyvärr.
Johan
Strunt som alltid. Du är nog Svensk mästare på det området.
Putin har varit klart västvänlig iallafall fram till 2022. Han har varit en moderat kraft, till skillnad från en del andra som t.ex. Medvedev.
Putins Ryssland är inget som helst hot mot någon som inte hotar Ryssland.
Ryska folket har aldrig tidigare haft så stor frihet som under Putin och han har fått ekonomin på fötter efter 90-talets katastrof.
Normala kontakter med Ryssland lär vi inte få förrän vi befriar oss från det aggressiva pedofilimperiets försök att göra hela Europa till dess redskap för att krossa Ryssland.
Tack för dom meningarna, dom stärker för ditt försöka att förklara hur lurade vi blivit än en gång.Varför startade problemet dagen efter att vi friskrivts från C19 pandemin. Allt är planerat, tro mig!Öppna hjärnan svenska folket, och sluta ge er röst till dom som förslavat oss i årtionden.Men!!!!!!!!!! Vadå? Konton stängs ned om man inte passar in i strömmmmmens. (ligger risigt till efter denna text tro mig ) massa.Vi skall inte ifrågasätta, vad gällande något. Makten styr, och har så gjort i åtskilliga årtionden. Dom har matat oss med lögner!Tro mig, kära vänner! Romarriket skall ju byggas upp igen.
En liten liknelse! https://www.youtube.com/watch?v=JUoQhwqha1M&list=RDJUoQhwqha1M&start_radio=1
Bespara oss lögnen ”Ryssen kommer” och den förestående rysk invasion/attack. Vi vet att ditt lön och ditt jobb hänger på att frisera det, Fissel.
Ja, Mikael ”frisedel” Frisell har alltid ”ryssen kommer” som rubrik där hans nuna syns i pressen. 🙂
frisdel – den var rätt bra😅
Jag är tämligen säker på att ”Denaucler” är en lögnaktig militär pellejöns från propagandacentralen på försvarshögskolan som har till uppgift mot betalning bedriva anti-rysk politik på den här bloggen.
Trist, att han får publicera sig. Men har får ju rå-skäll och blir avväpnad nära på nog varenda gång med fakta och motstånd.
Dessvärre tycks det inte hjälpa.
Det som kännetecknar militär anställd personal är, det akuta behovet att sprida propagandalögner och hot-ideologiska narrativ särskilt i medielandskapet, för att upprätthålla en ”artificiell fiendebild”, detta för att värna den svenska upprustningsindustrin och den militära idiotin.
Påståenden att han bott i tex Kina och tidigare även i Sovjetunionen och har vänner i Ukraina Bla, bla, bla.. (för att försöka imponera, förstärka sin kompetens) om vad som händer. Han påstår:
”Ryssland har blivit alltmer korrupt, aggressivt, våldsamt och krigiskt. Det är historiska och sociologiska basfakta” säger han. Löjeväckande! Denaucler.
Faktum är ju att det ”påståendet” passar perfekt in på Nato/EU och dess aggressiva hållning mot Ryssland. Det vet ju varenda vettig människa som noga följt utvecklingen i Ukraina.