Undfallenheten: den CHOCKERANDE sanningen om Münchenavtalet 1938 (del 1 av 3)

För att undvika att sömngångaraktigt gå in i ytterligare ett stort krig är det viktigt att vi förstår vad som verkligen hände 1938 – och det är inte alls som de lärde oss i skolan.

Detta är första artikeln av 3 av Alex Krainer om den idag mycket viktiga upptakten till Andra Världskriget på ALEX KRAINERS SUBSTACK

Andra artiklar om detta finns nederst under ”Relaterat”.

Detta är del 1 (14 januari) av den 3-delade rekonstruktionen av den viktiga historiska episoden som katalyserade vägen fram till andra världskriget. Hela rapporten (alla 3 delar) finns i en YouTube-rapport nedan:

Video

Rapporten släpptes på youtube för några dagar sedan och ett antal personer frågade om det var en AI-video, så för att lugna alla: det är det inte – den gjordes helt och hållet för hand, tack vare min brorson, Niko Krainer.

Vi borde uppenbarligen förbereda oss för krig.

För drygt en månad sedan, lördagen den 13 december 2025, talade Tysklands förbundskansler Friedrich Merz till en samling medlemmar av sitt parti, CDU/CSU. Vid tillfället tillkännagav Merz att ”Pax Americana” var över och antydde  att Tyskland var tvunget att förbereda sig för krig mot Ryssland – kanske, som NATO:s generalsekreterare Mark Rutte uttryckte det, borde det vara den typ av krig som ”våra mor- och farföräldrar och gammelföräldrar utstod”.

Det råkade vara så att Friedrich Merz föräldrar och mor- och farföräldrar visste något om det kriget: hans far, Alois Merz, var medlem i det nazistiska nationalsocialistiska partiet sedan början av 1930-talet. Hans morfar Josef Paul Sauvigny var en högt uppsatt nazistofficer som tjänstgjorde som borgmästare i Brilon under andra världskriget, med graden Oberscharführer.

Kommer inte Putin att sluta?

I sitt tal antydde Merz att Rysslands president Vladimir Putin var vår tids Adolf Hitler och varnade sina applåderande partikollegor för att ”Om Ukraina faller, kommer han inte att sluta där.” Han varnade för faran med att blidka denne nye Hitler och antydde att det kunde sluta som undfallenheten mot Nazityskland 1938. Merz påminde sin publik om att ”Precis som Sudetenlandet inte var tillräckligt 1938, kommer Putin inte att sluta. … Detta är ett ryskt aggressivt krig mot Ukraina – och mot Europa.”

I allt detta var Merz inte särskilt originell: samma antydan har upprepats av många västerländska tjänstemän under de senaste åren, inklusive Lech Wałęsa, Mateusz Morawiecki, Kaja Kallas, Gabrielius Landsbergis som är en ganska flitig användare av analogin, Volodymyr Zelenskyy, Boris Johnson, Liz Truss, Ben Wallace, Annalena Baerbock, Marie-Agnes Strack-Zimmermann, Mitch McConnel, Lindsay Graham, Antony Blinken, Joe Biden och många andra.

Det är tydligt att vi säljs en berättelse för att främja nästa stora europeiska krig. Men den berättelsen är en grov historieförfalskning. Som ett resultat har sanningen om dessa händelser förblivit allmänt missförstådd.

Som ett meme som cirkulerar i sociala medier säger: ”Om nyheterna är falska, tänk dig hur dålig historien är!” För att undvika att i sömnen gå in i ytterligare ett stort krig är det viktigt att vi förstår vad som verkligen hände i slutet av 1930-talet – och det är inte alls som de lärde oss i skolan. I dagens rapport ska vi belysa den dolda historien.

Den bygger huvudsakligen på följande tre källor:

Var och en av de tre böckerna är ett mästerverk av historieskrivning och jag kan inte rekommendera dem nog. Spänn fast dig, detta kommer att förändra hur du ser på världen.

Offrandet av Tjeckoslovakien

Det förrädiska offrandet av Tjeckoslovakien till Tyskland är en av de minst förstådda episoderna som ledde till tragedin i andra världskriget. Konventionell historia förknippar den tjeckiska krisen med Neville Chamberlains eftergiftskampanj i München. Historien vi fick lära oss i skolan var att den brittiska regeringen gick med på att dela Tjeckoslovakien endast som en desperat åtgärd för att undvika ett större europeiskt krig.

Denna uppfattning bygger på idén att Tyskland redan var en överväldigande militärmakt som lätt kunde krossa Tjeckoslovakiens svaga försvar. Det var dock uppenbart falskt.

I slutet av 1938 kapitulerade Tjeckoslovakien faktiskt utan motstånd, men detta berodde inte på att dess försvar var svagt. Tjeckoslovakiens regering var snarare förlamad och sövd till följd av den förrädiska planen från Storbritanniens hemliga diplomati.

Början på den tjeckiska krisen

Tjeckoslovakien, som bildades 1919, var den mest välmående, mest demokratiska, mäktigaste och bäst administrerade av de stater som uppstod ur Habsburgriket.

Sudetregionen, belägen längs sin nordvästra gräns mot Tyskland, var den mest industrialiserade delen av landet och hade en majoritet av tysk befolkning. Även om Tjeckoslovakien införde rättvis behandling för alla sina minoriteter, började sudettyskar på 1930-talet pressa på för större politisk makt och autonomi inom Tjeckoslovakien.

 

De etablerade sitt eget nazistparti och med finansiering från Berlin blev deras obevekliga agitation och propaganda en destabiliserande faktor för nationen. År 1934 förbjöd den tjeckiska regeringen slutligen partiet, men under Konrad Henleins ledning ändrade de bara partiets namn till Sudettyska partiet och fortsatte att konsolidera… datuminflytande och makt.

Henlein samordnade sitt partis agenda med Hitler och deras strategi var att fortsätta pressa den tjeckiska regeringen för allt större eftergifter, vilket eskalerade krisen till en kokpunkt 1938.

Skolans kursplan kontra sanningen

Konventionell historia hävdar att Storbritannien bara blev involverat i denna kris för att förhindra att ett större krig utbröt. Wikipedia-artikeln säger att ”Tyskland hade inlett ett lågintensivt odeklarerat krig mot Tjeckoslovakien den 17 september 1938. Som reaktion bad Storbritannien och Frankrike formellt Tjeckoslovakien att avstå sitt territorium till Tyskland den 20 september…” Det sammanfattar i stort sett historien som den fortfarande lärs ut i skolor överallt.

Sanningen är en helt annan: redan i mars 1938 tog brittiska representanter en mycket aktiv roll i förhandlingarna mellan tyskarna och den tjeckiska regeringen och förblev involverade ända till slutet av den tjeckiska krisen. Bakom den falska fasaden av opartiskhet uppmuntrade britterna konsekvent tyskarna att stärka sina krav och pressade tjeckerna att ge efter.

Den tjeckiska regeringen svarade genom att erbjuda betydande eftergifter och formulera en plan för minoriteterna som inkluderade ekonomiska fördelar, kulturell och administrativ autonomi och till och med politisk federalism. Men allt detta avfärdades av de tyska och brittiska motsvarigheterna som otillräckligt. Sedan, den 24 april 1938, formulerade Henlein de extrema ”Karlsbadkraven”.

Efter månader av plågsamma förhandlingar, och under hårt tryck från Storbritannien, gav den tjeckiska regeringen efter för de flesta av dessa krav i september 1938. Men vid den tidpunkten, istället för att utropa seger och acceptera en uppgörelse, avbröt Henlein plötsligt förhandlingarna och flydde till Tyskland.

Tyska Wehrmacht var ingen match för den tjeckiska militären

Den vanliga historiska berättelsen framställde alltid den tjeckiska situationen som en förlorad sak eftersom den tyska Wehrmachts överväldigande makt lätt kunde krossa Tjeckoslovakiens svaga försvar. Chamberlains undfallenhet mot Hitler betraktas som en ogenomtänkt och feg politik, men i slutändan ett välmenande försök att förhindra ett större europeiskt krig. Men allt detta är en lögn.

Tanken att Tyskland hade en militär fördel och att Tjeckiens säkerhet var svag var båda påhittade av en ihållande propagandakampanj, som orkestrerades av brittiska medier och utrikespolitiska etablissemang för att vilseleda den brittiska och europeiska allmänheten.

Visst hade Tyskland byggt upp sin militära makt sedan början av 1930-talet, men 1938 var det fortfarande ingen match för det tjeckiska försvaret: tyskarna hade 35 infanteridivisioner och endast 4 motoriserade divisioner, ingen av dem fullt bemannad eller utrustad. Av dessa var endast 22 delvis tränade divisioner stationerade nära den tjeckiska gränsen. Samtidigt hade Tjeckoslovakien 34 välutrustade divisioner och kunde mobilisera och beväpna 1 000 000 soldater.

Hitlers trupper skulle inte komma långt förbi Tjeckoslovakiens försvar. Chamberlain var tvungen att få tjeckerna att dra sig tillbaka och släppa in Hitler obehindrat.

De hade också hundratals stridsvagnar som var bland de mest avancerade stridsvagnarna i Europa vid den tiden. Dessutom var den tjeckiska armén bättre tränad, hade mycket hög moral och hade byggt kraftfulla befästningar längs sina gränser. När det gäller kvalitet, beväpning och befästningar var den tjeckiska armén känd för att vara den bästa i Europa och var överlägsen den tyska armén inom allt utom flygstöd.

Den 3 september 1938 skrev den brittiska militärattachén i Prag ett telegram till London där han sa: ”Det finns inga brister i den tjeckiska armén, så vitt jag har kunnat observera…” Dessutom stöddes den tjeckiska säkerheten av strategiska allianser med Frankrike och Sovjetunionen, som båda vid den tiden var mycket angelägna om att hålla Tyskland i schack och som båda var betydligt överlägsna Tyskland vad gäller militär styrka.

Tyska generaler planerar att mörda Hitler

Tysklands militära ledare var väl medvetna om allt detta och trodde att även utan sina allianser skulle Tjeckoslovakien lätt kunna besegra den tyska armén i vilken militär konfrontation som helst. När Hitler den 21 april 1938 beordrade general Wilhelm Keitel att utarbeta planer för att invadera Tjeckoslovakien, blev den tyska militären djupt oroad – så pass att en grupp högt uppsatta befälhavare, samlade kring Hitlers generalstabschef, general Ludwig Beck, kläckte en tredelad strategi för att störa Hitlers hänsynslösa planer.

För det första skulle de försöka avråda Hitler från att fullfölja.

För det andra vädjade de till britterna att stå fast vid Tjeckoslovakiens sida och varna Hitler för att Storbritannien skulle motsätta sig honom.

För det tredje, om Hitler envisades med sin beslutsamhet att föra krig, skulle de fortsätta med att mörda honom. Datumet för mordet på Hitler var satt till den 28 september 1938. Ha det datumet i åtanke när vår berättelse utvecklas.

Under de frenetiska två första veckorna av den månaden skickades meddelande efter meddelande till London av baron Ernst von Weizsacker (statssekreterare i Hitlers utrikesministerium), Erich Kordt (Joachim von Ribbentrops stabschef) samt ett antal generaler och olika tyska beskickningar i Europa.

Men britterna ignorerade inte bara alla dessa vädjanden om hjälp, de vidtog till och med åtgärder för att skydda Hitler från general Becks konspiration. Chamberlain själv flög till Tyskland två gånger under krisens höjdpunkt (den 15 och 22 september 1938) för att förhandla fram en överenskommelse som skulle göra det möjligt för Hitler att erövra Tjeckoslovakien utan att föra krig.

Den brittiska hemliga diplomatins roll

Storbritanniens hemliga utrikespolitik styrdes av en liten grupp män ledda av premiärminister Neville Chamberlain. Den inkluderade Lord Halifax, Sir Horace Wilson, Sir John Simon, Lord Runciman och Sir Samuel Hoare.

 

Skammens sal (Hall of shame, ö.a.), och inget annat än evig skam.

Deras mål var att främja den trestegsvisionen för den globala ordningen som innebar att säkra Tysklands hegemoni över Central- och Östeuropa. Planen för Tjeckoslovakien presenterades för den tjeckiske ambassadören i London av Lord Halifax den 25 maj 1938. Den innehöll tre viktiga bestämmelser:

1. Separation av Sudetenlandet från Tjeckoslovakien
2. Neutralisering av resten av Tjeckoslovakien genom revidering av dess fördrag med Ryssland och Frankrike
3. En internationell garanti för detta mindre land, Tjeckoslovakien (dock inte av Storbritannien).

Det var i själva verket samma arrangemang som slutligen skulle tvingas på tjeckerna av fyrmaktskonferensen i München den 30 september 1938. För britterna var det viktigt att uppnå dessa mål utan krig. Som Herbert von Dirksen, Tysklands ambassadör i London, skrev till Joachim von Ribbentrop den 8 juni 1938: ”Allt som kan uppnås utan att ett skott avlossas kan räkna med britternas samtycke.” För att underlätta denna agenda manövrerade britterna den tjeckiska regeringen att ge efter för alla tyska krav utan motstånd.

Att undvika krig var viktigt av flera skäl. Först ville britterna att Tyskland skulle erövra Tjeckoslovakiens militära tillgångar och industriella anläggningar intakta. Dessutom behövde de förhindra att Ryssland och Frankrike kom till sina allierades undsättning. Slutligen ville de förhindra ett starkt offentligt ramaskri i Storbritannien.

Skydda Hitler, hålla tjeckiska allierade borta

Moskvas försök att ingripa ignorerades konsekvent och tonades ner offentligt. Redan i mars 1938 försökte ryssarna bilda en enad front mot Hitler och föreslog att hålla en säkerhetskonferens i Bukarest tillsammans med Frankrike, Storbritannien, Polen och Rumänien, men deras initiativ ignorerades helt enkelt.

Den franska positionen neutraliserades genom den anglo-franska konferensen den 18 september 1938, där britterna manövrerade fransmännen att stödja deras lösning på den tjeckiska krisen och att hjälpa till att sätta press på tjeckerna att kapitulera för tyska krav utan strid.

Framkalla krigspanik hemma med falska nyheter

Kabalen i London behövde också sälja in allt detta till den brittiska allmänheten som var djupt emot nazismen. Följaktligen inledde brittiska tjänstemän och media en propagandakampanj som tog fart under hela krisen. Inledningskampanjen inleddes med en artikel i Lord Rothmeres Daily Mail, publicerad den 6 maj 1938. Den fördömde Tjeckoslovakien som ett artificiellt monstruöst fenomen och en avvikelse från 1919. Den anklagade också falskeligen de hatiska tjeckerna för att ha behandlat den tysktalande befolkningen illa, en skandal som Storbritannien inte kunde tolerera.

Förutom att demonisera Tjeckoslovakien underblåste media också en allmän krigsskräck. Oron över den obevekliga tyska mobiliseringen byggdes upp dag för dag och övertygade allmänheten att tro på lögnen att Tyskland lätt kunde överväldiga tjeckerna på några dagar och utplåna Prag.

I slutet av september 1938 intensifierades krigspsykosen till kokpunkten med rapporter om att det tyska flygvapnet omedelbart kunde inleda flyganfall mot Paris och London och bomba civilbefolkningen med giftgas. När paniken bröt ut eskalerade den brittiska regeringen den genom att sätta upp stånd där Londons invånare kunde utrustas med gasmasker.

Ser inte detta lite bekant ut?

Kung George VI och premiärminister Chamberlain uppmanade britterna att gräva skyttegravar i parker och på torg.

Skolbarn började evakueras till säkra interneringsanläggningar bort från London.

Varje rapport eller rykte som förvärrade paniken och defaitismen spelades upp och varje röst som uppmuntrade till att ta en avgörande ställning mot Tyskland åsidosattes.

Fortsättning följer…

Det blir mycket värre… I del 2 av denna rapport ska vi titta på hur Neville Chamberlain manövrerade Tjeckoslovakiens regering till att begå självmord medan han utförde extraordinära teatraliska upptåg hemma för att lura den brittiska allmänheten och servera Tjeckoslovakien, dess militärindustri och arsenaler till Hitler på ett silverfat.

Relaterat.
Läs Stefan Lindgrens bok “Vitare kan tvätten inte bli. EU:s historieskrivning om andra världskriget.”Andra Världskriget, eftergiftspolitiken och Molotov-Ribbentrop-pakten.

***

Alex Krainers Substack är en publikation som stöds av sina läsare. För att få nya inlägg och stödja mitt arbete kan du överväga att bli gratis- eller betalande prenumerant.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.