Våra ”vänner” är på hugget.
Vietnam, Jugoslavien, Irak, Afghanistan, Somalia, Libyen, Syrien, Somalia och Ukraina är länder där USA öppet använt sin militär och vi vet resultatet.
Nu är Kina och Venezuela i fokus.
USA klarar inte konkurrensen med Kina ekonomiskt. Det gör Kina till ett hot så därför planerar USA för krig 2027. Under sin förra presidentperiod försökte Trump störta regimen i Venezuela och förra året skröt han om hur nära han var att lyckas. Nu har han skickat marinen så vi får väl se om han lyckas den här gången med att ta makten över världens största oljereserv.
Professor Sachs har efter 35 år i världspolitikens topp unika erfarenheter, insikter och kontakter.
Sverige borde anlita honom men även andra oberoende seriösa analytiker som professor John Mearsheimer, överste Douglas Macgregor CEO för ourcountryourchoice.com, ambassadör Chas Freeman, bara för att nämna några. Många har svårt att förstå varför det ligger i vårt intresse att föra krig mot Ryssland liksom det var obegripligt hur Sveriges intressen bäst försvarades i Afghanistan.
Legitim politik måste bygga på välgrundad analys av världen, vår situation och de svenska medborgarnas intressen. Det finns otaliga exempel på hur illa det kan bli när särintressen dominerar.
Ett aktuellt exempel är hälsokrisen i USA där nu 76% av befolkningen lider av en eller flera kroniska sjukdomar och 3 miljoner har diagnosen Autism som var okänd för 40 år sen. Flera stater stämmer nu Pfizer och läkare stämmer CDC.
Mvh
Svante Lejon
Alla medelstora och stora krigsmakter, deras generalstaber, militära underrättelsetjänster och militärt specialiserade politiker utför massor av planer på både krig och ockupationer och allt möjligt. Dessa planer fyller hyllkilometrar i all världens statsarkiv. Överallt.
Det finns både i dagens Amerika liksom i Kina fullt utarbetade planer på massor av scenarier om militära insatser kring Stillahavsöarna i västra Stilla havet, från söder om
(ryska) Sachalin-Kurilerna, d.v.s. nordligaste Japan och ned till Borneo (m.m., m.m.). Strategiskt sett kan vi fråga oss varför Kinas flotta idag numerärt är långt större än den över hela världen (strategiskt) utspridda amerikanska (därmed ganska taktiskt svag på koncentrerade platser, ”hot spots”). Igår levererades Kinas nya superhangarfartyg FUJIAN, det tredje av dem man har i Kina. En nyhet uppvisad i hela världen.
Problemet med krig där Amerika och Kina är inblandade skulle förmodligen leda till en total-dip för världsekonomin. Det vill ingen av dessa två länder. Kina besitter en stor del av de amerikanska värdebärande statsskuldsväxlarna; säljes de av från Kina, går den amerikanska ekonomin snabbt in i kaotisk undergång – och det vet Washington också. Kinas huvudvärk är att de må ha massor av ny krigsmateriel (precis som Ryssland inför ukrainska anfallskriget och delvis ockupation) men de har i princip noll erfarenhet av dessa nya grejer i skarpt läge. Vi känner idag ryktesvis till hur oroligt (och besviket) kinesiska militära specialister sett på hur illa det gått för den än gång andra eller tredje största krigsmakten (den ryska) i världen (teoretiskt: den ryska, men knappast i slagkraft och taktik), men att med skicklig erfaren materiel och personal klarar hittills Ukraina av den i realiteten (utanför de teoretiska datamodellernas scenarierna) av att hålla ryska invasionen i någotsånär schack, efter snart 1 400 dagar. D.v.s. på slagfältet händer det oväntade. General Verkligheten dyker nämligen upp och grusar de planer någon haft för splitterny utrustning och alla antagna och godkända planer man haft. De slog fel.
Sverige har också haft planer i stor skala, alltifrån eget atombombsprogram till dessutom planer på egna…hangarfartyg (ritningarna finns, avhemligade). Vem kunde väl tro det?
Men ett krig Amerika-Kina leder förmodligen till dessa två länders direkta ekonomiska nedgång på något vis. Ärligt talat tror jag knappast att Europa, innerst inne, skulle rusa iväg och ”försvara” de amerikanska intressena i Stilla havet. Vad skulle man (d.v.s. ”vi”) egentligen ha att vinna på det? Faktiskt. Dagens amerikanska ekonomi har ju de senaste decennierna faktiskt vuxit till stora delar på oss européers bekostnad. Och att den ignoranta och uppkäftiga amerikanska Trump-högern åker på rejäla skador i den amerikanska ekonomin – kan vara bra för…oss, Europa i sin helhet. Även omvänt: om putinismen faller och ryssarna snabbt med en ny stats- och militärledning (om de är smarta) vill ha akut bättre kontakter med Europa (traditionellt den enda versionen då den ryska ekonomin växer) – det scenariot ligger däremot absolut inte heller i vare sig kinesiska eller amerikanska intressen, d.v.s. att Europa och hela Ryssland växer ihop (en gång var det teoretiskt möjligt) – och mycket farligt för Beijing och Washington – där delar de plötsligt detta geopolitiska sammanhang: håll London/Paris/Berlin respektive Moskva konstant fientligt åtskilda. Där har både Europa och putinisterna gått i den geopolitiska ”fällan”. Vems den nu är? Beijings eller Washingtons? Och nu skall också dessutom de två sista också ”planerat” gå i krig med varandra. Om det nu är så klokt, ty planer fungerar som oftast dåligt; för någon klarsynt Napoleon på slagfältet, har inte kineser och amerikaner tillgång till. Amerikaner förlorar i slutändan alla sina krig (kombinerat: militärt-diplomatiskt-strategiskt-politiskt till ett slutresultat), och Kina har aldrig deltagit i krig. Ingen bra kombination. De får fortsätta att smida planer.
”Kina har aldrig deltagit i krig.”
Man häpnar när man läser detta.
Visserligen var det länge sen sist, men…
Ja, kortvarigt krig mot Vietnam 1979 senast.
Bra skrivet! Dock är det inte nödvändigt att alltid ”anlita” amerikaner. Det finns andra i vår närhet även svenska. (Frida Stranne som troligen är den som vet mest om USA i Sverige).