USA:s falska konkurskris

5
1508

Nu har en uppgörelse nåtts i USA om den omskrivna skuldkrisen. Hur allvarlig var den? Detta utreds i denna artikel, som först publicerades på UnHerd:
https://unherd.com/2023/05/america-will-never-go-bankrupt/

_____________________

Skuldtakshysteri är lite mer än politisk teater.

Av Thomas Fazi 30 maj på https://unherd.com/2023/05/america-will-never-go-bankrupt/

Ekonomiskt Armageddon, fick vi veta, var bara några dagar bort – möjligen till och med så snart som torsdag. Det skulle vara, varnade USA:s finansminister Janet Yellen , ”en ekonomisk och finansiell katastrof”. Var paniken berättigad?

Det verkar inte så. Efter en månads hetsigt prat om USA:s hotande konkurs nåddes äntligen en överenskommelse på söndagen om att höja regeringens skuldtak. Affären, som fortfarande behöver godkännas av kongressen, var ”värdig det amerikanska folket”, sade republikanska husrepresentanten Kevin McCarthy.

Som en fabel om onödig hysteri började den här historien i januari, när den amerikanska regeringen nådde sitt skuldtak – den lagstadgade gränsen för mängden statsskulder som USA:s finansminister kan ådra sig, som för närvarande är satt till 31,4 biljoner dollar. När detta händer måste kongressen gå med på att höja skuldgränsen annars kommer regeringen inte att kunna täcka sitt finanspolitiska underskott, vilket innebär – hävdas det – att den inte kommer att kunna betala sina räkningar.

Om du läser medias bevakning de senaste veckorna kan du ursäktas för att du inte insåg att det här taket har höjts 80 gånger utan större kontroverser. De senaste åren har frågan dock alltmer använts som ett vapen av republikaner för att utvinna eftergifter – vanligtvis i form av budgetnedskärningar. Detta är vad som ledde till skuldtakskriserna 2011–2013, som kulminerade i att Obama gjorde en överenskommelse med GOP (Republikanerna) som inkluderade massiva utgiftsnedskärningar.

Ett liknande drama tar slut i dag. Precis som för ett decennium sedan agiterade republikanerna för stora nedskärningar i de federala utgifterna som ett villkor för att klara skuldtaket. Faktum är att McCarthy vann positionen som talman på ett löfte om att inte godkänna en ”ren” räkning för skuldtak – en utan nedskärningar. Det ledde till veckor av misslyckade förhandlingar, där Yellen varnade för att regeringen snart inte längre skulle kunna täcka lönerna för tjänstemän och federala anställda, socialförsäkrings- och Medicare-förmåner, och till och med skulle tvingas betala in skulden.

Det var förståeligt nog en skrämmande framtidsutsikt, inte bara för USA, utan för hela den globala ekonomin. Och ändå var detta inte hela historien. De flesta medierapporter tog den förestående ”finansiella klippan” för att betyda att den amerikanska regeringen var på väg att ”ta slut på pengar”. Det var dock mycket missvisande att formulera problemet på det sättet.

Janet Yellen

Som utgivare av US dollar kan den amerikanska regeringen aldrig få slut på pengar: det finns inga räkningar som den inte har råd att betala, och den kan inte heller bli insolvent på sina utestående skulder, oavsett hur stora i absoluta tal eller i förhållande till BNP. Som Trump sa 2016: ”Detta är USA:s regering. Först och främst behöver du aldrig gå på betalning eftersom det är du som skriver ut pengarna.” Trots alla sina andra fel hade han rätt i detta – till och med Bernie Sanders tvingades nyligen erkänna att ” även en trasig klocka är rätt två gånger om dagen” . Med andra ord, den senaste krisen var helt och hållet något som USA hade skapat själva, och den härrörde från en regel – skuldtaket – som landet påtvingade sig självt.

Faktum är att USA bara är ett av två länder i världen med en regel av den här typen – det andra är Danmark, där det aldrig har använts i politiskt brinkmanship. I Amerika skapades skuldtaket i början av 1900-talet i hopp om att det skulle få regeringens arbete att fungera smidigare: Kongressen behövde inte längre be om tillstånd varje gång den var tvungen att ge ut skuldebrev för att betala räkningar. De senaste åren har dock flera politiker föreslagit att regeln har blivit mer problem än nytta, i den mån den tillåter politiska förhandlingar om politik som kongressen redan har godkänt. År 2021, till exempel, hävdade Yellen själv att ”det är mycket förödande att försätta presidenten och mig, som finansminister, i en situation där vi kanske inte kan betala räkningarna till följd av de tidigare besluten”. Alan Greenspan och Ben Bernanke , samt fyra tidigare finanssekreterare, har uttryckt samma uppfattning. Kort sagt, det finns ingen teknisk anledning till att skuldtaket skulle existera, och man kunde ha lagstiftat för att upphäva det medan demokraterna hade full kontroll över kongressen.

Men med tanke på att skuldtaket finns, betyder det att risken för fallissemang var reell? För stora delar av media var ärendet uppgjort. ”Eftersom USA har ett budgetunderskott – vilket innebär att de spenderar mer än det tar in genom skatter och andra intäkter – måste de låna enorma summor för att betala sina räkningar”, som New York Times uttrycker det . Faktum är att USA, liksom alla valutautgivande länder, inte behöver låna sin egen valuta för att finansiera sitt finanspolitiska underskott: ur teknisk synvinkel spenderar regeringen först och emitterar sedan obligationer för att ”täcka” det resulterande underskottet . Detta tjänar många syften, till stor del relaterade till penningpolitiken – men att ”skaffa pengar” är inte ett av dem.

Liksom själva skuldtaket är beslutet att matcha underskott mot skuld ett frivilligt val, inte ett tekniskt (eller juridiskt) val. För några år sedan föreslog till exempel den tidigare Fed-ordföranden Bernanke att finansministeriet helt enkelt kunde instruera centralbanken att kreditera konton för dess räkning, utan att matcha det finanspolitiska underskottet med skulder som emitterats till den privata sektorn eller centralbanken. Det är oklart varför en liknande åtgärd inte kunde vidtas idag för att kringgå skuldtaksgränsen. En annan möjlig lösning skulle vara att Fed förlänger en kreditlinje – en checkräkningskredit – till statskassan. Det verkar inte finnas några juridiska hinder som förbjuder Fed att göra detta. När allt kommer omkring, om det kan rädda bankerna, kan det väl rädda den amerikanska regeringen?

Och detta är knappast den enda lösningen: ett antal kreativa lösningar har utarbetats under de senaste decennierna – kanske ingen mer lockande uppfinningsrik än platinamyntet på 1 biljon dollar. 1997 gav en nyligen antagen lag finansministeriet full unilateral befogenhet att prägla platinamynt av vilket värde som helst. Yellen kunde därför instruera Federal Reserve att skapa ett mynt värt 1 biljon dollar, och sedan sätta in det hos Fed, och därigenom lägga till 1 biljon dollar till finansministeriets konto i centralbanken. Regeringen kunde sedan dra på detta konto för att betala sina räkningar utan att behöva utfärda nya skulder. Idén lanserades för första gången av en bloggare 2011 – vilket ledde till att hashtaggen #MintTheCoin blev viral på Twitter – men har sedan dess fångat fantasin hos akademiker, förståsigpåareoch politiker. Till och med Philip Diehl, tidigare chef för det amerikanska myntverket, har beskrivit det som ”lysande”.

Yellen avfärdade dock nyligen biljonmyntet som en ”gimmick” – och det kan vara sant. Men om USA nu är i en position där man måste överväga ”jippon” för att undvika ett självpåtaget hinder, är det bara för att man har valt att påtvinga sig en rad lagliga restriktioner som hämmar dess förmåga att använda sin valutas utgivning. kapacitet.

Under tiden, nästa gång en skuldtakskris uppstår, kommer en mindre oortodox, men potentiellt ännu mer kontroversiell lösning helt enkelt att vara att regeringen ignorerar den och fortsätter att ge ut fler obligationer. Att göra det skulle bryta mot lagen, men regeringen skulle också bryta mot lagen genom att vägra att hedra statliga utgifter som redan godkänts av kongressen. Som ekonomen James Galbraith har noterat , vid den tidpunkten är alla sådana utgifter en skuld: ”Statuten för skuldtaket tillåter inte brott mot något ansvar”, skrev han.

Anhängare av denna lösning pekar också på den 14:e ändringen av grundlagen, som kräver att alla regeringens ekonomiska förpliktelser måste uppfyllas. Enligt ett antal författningsexperter gör det skuldtaket grundlagsstridigt. Liksom biljondollarmyntet har teorin om det 14:e tillägget under de senaste åren flyttats från ”randen” till ”mainstream”. Tidigare har både Nancy Pelosi och före detta president Bill Clinton uppmanat Obama att åberopa det 14:e tillägget under sina avtal om skuldtak. För juridiska experterna Neil Buchanan och Michael Dorf skulle detta vara det ”minst grundlagsstridiga” alternativet – det vill säga mindre grundlagsstridigt än att den amerikanska regeringen inte fullgör sina skyldigheter.

Allt detta väcker en viktig fråga: Om det, som det verkar, fanns flera juridiska och tekniska alternativ till det katastrofscenario Yellen profeterade, varför all skrämselpropaganda? Hur excentriska vissa av dessa lösningar än kan vara, ”att krascha världsekonomin av rädsla för att se dum ut skulle vara oförlåtligt”, som Paul Krugman skrev . Det verkar absolut omöjligt att tro att den amerikanska regeringen någonsin skulle ha låtit ett sådant scenario förverkligas. Så varför fick vi veta att det enda hållbara alternativet till ekonomisk apokalyps var att Biden slöt ett avtal med republikaner som oundvikligen skulle innebära omfattande nedskärningar av utbildning, sjukvård, bostäder och andra viktiga program som miljontals amerikanska familjer litar på?

Ett visst hyckleri bakom debatten om att minska underskottet blir uppenbart när vi tänker på hur både republikaner och demokrater fortsätter att ignorera den finanspolitiska elefanten i rummet: Amerikas kolossala och växande militärbudget. Trots att de sociala utgifterna som andel av BNP har fallit kraftigt sedan 2011, har USA just godkänt den största försvarsbudgeten i sin historia: 8,5 biljoner dollar under det kommande decenniet. Pentagon spenderar nu mer än hälften av den federala diskretionära budgeten, och lämnar folkhälsa, miljöskydd och utbildning för att konkurrera om det som återstår. Samtidigt, enligt Watson Institute vid Brown University, kostnaden för amerikanska krig från 2001 till 2022 uppgick till 8 biljoner dollar – mer än hälften av den ytterligare skuld som har uppstått sedan dess.

Och ändå, återigen, begränsar den senaste överenskommelsen om skuldtaket i stort sett alla federala utgifter – hälsovård, sociala tjänster, transporter, utbildning – förutom försvarsutgifterna , som beräknas öka med 3% i år. Man får nästan intrycket att skuldtaket delvis är utformat för att tillåta de två partierna att engagera sig i lite politisk cirkus, för att så småningom nå en budgetmässig ”kompromiss” som kokar ner till åtstramningar för arbetarklassen och biljoner för företagseliten. .

Allt detta tyder på att hela skuldtaksdramat var lite mer än en röd sill. När allt kommer omkring, om USA:s finansminister verkligen ville avvärja ”en ekonomisk och finansiell katastrof” utan att genomdriva åtstramningar, har det medlen att göra det. Det är delvis därför få seriösa kommentatorer verkligen tror att skuldtakskriser är något mer än politisk teater – och den här gången var inte annorlunda. Som alltid verkar en lösning mirakulöst ha dykt upp strax före deadline. Och ekonomiansvariga klappar sig själva på axeln, nöjda med vetskapen om att ännu en onödig panik har avvärjts – tills förstås nästa gång.


Föregående artikelFilm- och kulturfestival. Är det verkligen fred vi vill ha?
Nästa artikelNordkorea och diplomati: Propagandasystemet triumferar ånyo
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. ”agiterade republikanerna för stora nedskärningar i de federala utgifterna som ett villkor för att klara skuldtaket “

    Här bör påpekas att nedskärningarna gäller endast civila beskärningar, som pensioner, socialstöd, sjukvård, välfärd, osv. vilket gör USA-krisen bara värre. Inga nedskärningar sker i USAs massiva krigsutgifter. USAs finanser liknar alltmer ett pyramidspel, en pyramid som en dag kommer att katastrofalt falla.

    Samtidigt driver svenska media med DN i spetsen en intensiv propagandakampanj för att avskräcka allt samarbete med Kina till förmån för USA. DN talar om ”kriser” i Kina när det gäller virus, fastigheter, befolkning, osv, men allt detta är bara propaganda floskler och inga kriser finns i Kina. Förändringar och anpassning – ja, med det är inte samma sak som kris. USA är en alltmer instabil diktatur som kämpar fanatiskt för sin överlevnad och att undvika sönderfall, medan Kina har skapat nya vägar och är idag världens stabilaste stat.

  2. Lyndon Larouche föreslog långt tillbaka i tiden att länder skulle använda reella värden i stället för pengar som bas. Man skulle ha en korg av olika råvaror som bas. Jag kommer inte ihåg detaljer men ur min synvinkel verkar det vara den generella lösningen: att bara handla med värden som bestäms av riktiga varor och därför kringgå fuskvaluta i all handel mellan länder.
    BRICS kanske har sånt på gång?

    • Ett mycket bra förslag tycker jag.
      Råvaror är en ärlig valuta.
      Byteshandel är mer hållbar än bluffvalutor med skuldebrev bakom sig.

      Det USA håller på med är rent svindleri.
      Hela Västvärlden är med i kapitalisternas Dollar humbug-ekonomi.

      Det måste till någon eller något som ställer allt till rätta igen.

      Om nu inte BRICS länderna har någon ekonomisk revolution på gång så kanske de ändå har ett mer hållbart alternativ utveckla och så småningom presentera och som kan ge kapitalisterna hålögon vilka de så väl förtjänat med sitt kortsiktiga och giriga tänkande.

    • @petergrfstrm 2 juni, 2023 At 09:56
      BRICS har redan sådant på gång. Det finns redan en BRICS bank etablerad av BRICS länderna.
      ”Den nya utvecklingsbanken (NDB), tidigare kallad BRICS Development Bank, är en multilateral utvecklingsbank som inrättats av BRICS-staterna”
      https://en.wikipedia.org/wiki/New_Development_Bank
      Det är precis vad som håller på att ske inom BRICS och BRICS framtida medlemmar. Man förankrar värdet av den egna valutan, och en framtida BRICS valuta, i reala tillgångar som guld, mineraler, olja osv. istället för som USA vill, den amerikanska dollarn. Iran har köpt stora mängder gult för att eliminera kontrollen av dollarn (källa Financial Times). Liknande med Venezuela, Indien och Kina och även länder som Turkiet.

      Kina har länge talat om att etablera en världsvaluta att ersätta dollarn, men som inte är en nationell valuta. En BRICS valuta kan bli starten. Det blir alltså en virtuell kryptovaluta likt Bitcoin. Kina har arbetat intensivt på att utveckla en kryptovaluta sedan länge, och experimenterar nu med en i verkliga livet. Även här leder Kina mycket stort.

      Det pågår väldigt mycket i världen som mörkas i den svenska USA pressen i Sverige.

  3. Jag hoppas på BRICS länderna.
    De borde kunna kommer överens om att avskaffa U.S. Dollar som handelsvaluta.

    Alla länder som använder Dollar som betalningsmedel är samtidigt de döende kapitalistiska imperiets tjänare.

    Det är svårt att se den amerikanska dollarekonomin som bygger på upplåning skulle ha någon framtid.
    Jag menar de som lånar till sin ekonomi brukar förr eller senare gå i konkurs.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here