Översättaren Rolf Nilsson skriver ”USA:s strategi har alltid varit att berika sig självt, bevaka sina affärsintressen och i möjligaste mån låta andra ta kostnaderna, antingen det handlar om döda soldater, som i Ukraina och i Mellanöstern, eller för vapeninköp, som helst bör gå till USA:s militärindustriella komplex. I ljuset av dess enorma skuldbörda, årligt handelsunderskott och behov av att låna upp ytterligare, samt av-dollariseringen, som tillsammans med skuldbördan höjer räntan och gör det dyrare att låna, behöver man minska sina kostnader.
I stället för att backa hem och avveckla sina 800 militärbaser samt sluta upp med de ständiga krigen. Men då drabbas i stället dess krigsindustri som ständigt gapar efter fler beställningar och fler krig. Och det är oligarkerna som har makten i USA!
Konkurrenter vill man förstås inte ha, varken ekonomiska eller samhällssystem (som kommunism, socialism, suveräna stater, andra reservvalutor osv.), vasaller är att föredra och så fungerar ett imperium och kapitalism.
Att Sverige valt att gå med i NATO har öppnat upp tillgången till denna enorma marknad, vilket har resulterat – inte i förlorade offerter som innan – utan i leverans till Ukraina av JAS och nu senast leverans av 10 st AWAC/Global Eye spaningsplan. Man kan ju undra hur stort inflytande Wallenberg hade över beslutet att gå in i NATO…”
————————————————-
USA:s strategi och övergången till NATO 3.0
En kortare deklaration döljer djupare spänningar, när Washington driver på för att omforma Natos roll från Europa till Västasien och Asien-Stillahavsområdet.
Av Mehmet Ali Guller 10 JUL 2026 i The Cradle
Mehmet Ali Güller tog examen i marin arkitektur och marin teknik från Istanbuls tekniska universitet och har även en examen i historia från Istanbuls universitet. Han skriver om utrikespolitik för Cumhuriyet och medverkar regelbundet i Tele1 TV. Han har skrivit eller bidragit till 11 böcker om geopolitik, terrorism och amerikansk imperialism.
___________________________________________________________________
”Sexpunktsdeklarationen från Natos toppmöte i Ankara är bland de kortaste på senare år, liknande förra årets fempunktsdeklaration från Haag. Däremot innehöll deklarationen från toppmötet i Bryssel 2021 79 punkter, Madrid 2022 hade 22, Vilnius 2023 inkluderade 90 och Washington 2024 innehöll 38.
Den kraftiga minskningen speglar pågående spänningar mellan USA och Europa. Deklarationen är kort eftersom avtalsområden fortfarande är begränsade. Debatten om Nato som en ”papperstiger” har inte lösts, bara lagts åt sidan.
I förklaringen behandlas denna fråga tillfälligt genom parollen ”ett starkare Europa i ett starkare Nato.”
Ankara-deklarationen riktar sig mot Ryssland och Iran.
Den första artikeln i sexpunktsdeklarationen i Ankara bekräftar åtagandet till artikel 5 i Washingtonfördraget, medan den sista artikeln framför ett tack till värdlandet.
De återstående fyra artiklarna handlar om Ryssland, beskriver ett stödpaket på 70 miljarder dollar för Ukraina, utökar försvarsutgifterna, hänvisar till 50 miljarder dollar i vapenaffärer och berör kortfattat Iran.
Donroe-doktrinen och NATO 3.0.
Washington strävar efter att anpassa Nato till vad det framställer som en ny strategisk fas, här beskriven som NATO 3.0. Den så kallade Donroe-doktrinen fokuserar på att befästa dominansen på det västra halvklotet, flytta mer ansvar till allierade i Europa och på andra håll, och omringa Kina i Asien-Stillahavsområdet genom partnerskap.
I praktiken tar detta tre former:
• Europa tar huvudansvaret för sin egen säkerhet, inklusive att ta ledningen för att stödja Ukraina mot Ryssland.
• En ny ordning etableras i Västasien under israelisk hegemoni, som kräver normalisering mellan NATO-medlemmen Turkiet och Israel, såväl som mellan Israel och Syrien och Gulfstaterna, samtidigt som Iran försvagas som det främsta hindret.
• Nato fördjupar samarbetet med sina partners i Asien och Stillahavsområdet – IP4-länderna: Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland – och integrerar dem i sin vapenförsörjningskedja och utökar gradvis Natos räckvidd till Asien.
Den politiska ekonomin i NATO 3.0
Washington ser militarisering som hävstången för omvandlingen av NATO 3.0. Den har två huvudmål: att höja NATO-medlemmarnas försvarsutgifter till 5 procent av BNP och att bygga en ny vapenproduktionskedja. Det första steget inleddes i Haag förra året och det andra steget nu i Ankara.
Att pressa försvarsutgifterna till 5 procent skulle generera en enorm finansiell pool inom några år. Att inkludera Nato-partners som Japan skulle ytterligare utöka omfattningen och skapa en marknad som lockar brett intresse. USA strävar efter att fördela denna pool på ett sätt som upprätthåller NATO 3.0-ramverket.
Parallellt med detta ligger arbetet med att bygga en ny vapenförsörjningskedja. Tillvägagångssättet är att behålla kontrollen över kärnkomponenterna samtidigt som man distribuerar delkomponentproduktion över allierade, kopplar dem till varandra och i slutändan till Washington.
De vapenaffärer på 50 miljarder dollar som hänvisas till i deklarationen markerar ett första steg. Avtalet mellan NATO och Sydkorea på 10 miljarder dollar, som ger Seoul tillgång till Natos gemensamma försvarsupphandlingsmarknad, passar in i denna modell.
En ny militärindustriell ekonomi
För Erdogans regering har det blivit en prioritet att säkra en del av de utökade försvarsutgifterna. Ankara ser detta som en öppning för sin försvarssektor, särskilt genom det statliga företaget ASELSAN och det privata företaget BAYKAR.
Defence Industry Forum, som länge hölls som ett sidoevenemang vid NATO-toppmöten, ingick i det officiella programmet i Ankara för första gången, vilket återspeglar den förändringen.
Länder som söker en andel av denna växande marknad och Washingtons ansträngningar att fördela den andelen i linje med dess strategi har konvergerat.
Idén om en Natos försvarsbank står också på agendan. Nio länder lade grunden under toppmötet i Ankara. Om det förverkligas skulle det knyta en militärindustriell modell närmare till finanskapitalet.
Turkiet 3.0: Natos centrala frontlinjestat
För Turkiet signalerar NATO 3.0 också en ny fas.
NATO 1.0 täcker perioden från alliansens grundande till Sovjetunionens kollaps 1991. Under den tiden integrerades Turkiet i USA:s strategi, vilket spädde ut dess grundandes betoning på oberoende och antiimperialism, urholkade aspekter av dess sekulära karaktär genom Green Belt-projektet och absorberade sitt humankapital inom antikommunistiska program.
NATO 2.0 sträcker sig över perioden 1991 till 2026. Under dessa år expanderade Nato mot Ryssland, demonterade Jugoslavien och ingrep över Västasien. Turkiets roll formades återigen inom USA:s strategi, denna gång genom ”moderat islamism”.
NATO 3.0 definieras av att Europa tar på sig säkerhetsansvaret mot Ryssland, strävan efter en västasiatisk ordning under israelisk dominans och en strategisk förändring mot Asien-Stilla Havs-området.
Inom detta ramverk positioneras Turkiet som en säkerhetsmakt för Europa, uppmuntras att normalisera relationerna med Tel Aviv för att säkra en plats i den regionala ordningen och dras in i ansträngningar som syftar till att motverka Iran.
I själva verket placeras Turkiet i centrum för NATO:s frontlinje. Marinkommandot som är under uppbyggnad i Bosporen är riktat mot Ryssland, medan NATO:s nya högkvarter i Adana är inriktat mot Västasien och Iran.
Washingtons mål för ”asiatiska NATO”
Natos generalsekreterare Mark Rutte representerar effektivt USA:s ledarskap inom alliansen. Hans uttalanden återspeglar Washingtons position snarare än Europas.
Hans kommentarer före och under toppmötet pekade på ett långsiktigt mål. Rutte hävdade att Ryssland arbetade nära Nordkorea, Kina och Iran och tillade att NATO ”inte kan vara naivt” och måste förbli enat.
I grund och botten återspeglar NATO 3.0 en ansträngning att först använda alliansen mot Pekings partners – Ryssland och Iran – och med tiden mot Kina självt. Strävan att omorientera NATO mot Asien följer av detta.
Under de senaste fyra åren har ledarna för IP4-länderna bjudits in till NATO-toppmöten. I Ankara fokuserade diskussionerna med dessa stater på att utöka samarbetet inom försvarsindustrier och avancerad teknologi.
Washington pressar dessa partners till närmare militär allians, ibland likt en underallians – ett ”asiatiskt NATO”. Förslag om att öppna ett NATO-förbindelsekontor i Tokyo – även om de ifrågasätts, särskilt av Frankrike – utgör en del av denna ansträngning.
Washington har dock fortsatt att driva på för en bredare NATO-roll i Asien. Som Rutte uttryckte det: ”Säkerheten i Euroatlant-området och Indo-Stillahavsområdet är nära sammankopplad”, vilket förstärker ansträngningarna att utöka alliansens fokus bortom dess ursprungliga geografiska uppdrag.
Förväntningar från NATO 3.0
Efter Ankara-toppmötet förväntas NATO 3.0 tjäna olika prioriteringar:
• För USA: att anpassa NATO till sin Asien-Stillahavsstrategi.
• För Europa: att bibehålla USA:s engagemang i europeisk säkerhet även när direkt stöd förändras.
• För Turkiet: att utöka en militärindustriell tillväxtmodell.
För länder i det globala syd ses Nato allmänt som en föråldrad militärallians vars roll har uttömts.
Tack för en intressant historisk genomgång!
Det är mycket planer.
Av vad vi hört från franske presidenten Macron på senare år, så var (är?) det för Frankrikes del otänkbart för europeiska militärmakter att ställa upp vid en kris som utvecklar sig till krig kring kinesiska ön Taiwan på USA:s sida.
Det har vare sig varit och skall inte bli ett vare sig franskt eller europeiskt militärt intresseområde.
Europa vill, i långa loppet, ekonomiskt utveckla sig med Asien med nya stigande ekonomiska drakar som Indien, Vietnam och det jättelika Indonesien, som har världens största muslimska befolkning.
Den europeisk-kinesiska handelsaxeln mellan Europa och Kina, respektive framtida blivande än större mellan Europa och Indien – är de största handelsaxlarna i världen.
Om Europa på lång sikt måste välja evig underkastelse inför Washington eller världens största handel mellan Europa och Asiens fastlandsländer – kommer Europa klokt nog välja de senare.
För om amerikanerna sätter i gång en konflikt kring kinesiska ön Taiwan, för att separera dessa och därmed försöka en s.k. decoupling mellan Amerikanerna och Kina, så är det i europeiska sammanhang och intressen knappast intressant.
Dessa östasiatiska länder som Sydkorea, Japan och ön Taiwan må vara punktintressant viktiga med viss specialproduktion; men för Europa är i längden samarbeten med Fastlandsasien långt viktigare.
Och här kommer de amerikanska militär-strategiska planerna rakt strida mot de ekonomisk-strategiska europeiska intressena. För länder som Kina och stigande jättar som Indien är just export och import till/från Europa långt viktigare: därför att Europa har närmare 750-760 miljoner invånare, USA enbart 330.
Så Europas och Nordamerikas intressen står bokstavligt rakt emot varandra i frågor rörande Fastlandsasien.
För TAPPAR Europa geostrategiskt handeln med Kina, Indien och andra, är det ett amerikanskt konkurrenthot utslaget (d.v.s. Europa); Amerika vill tydligen ha decoupling med Kina; Europa det rakt motsatta!
Om Ryssland kan fås att komma på bättre humör och se en framtida eurasisk ekonomisk ökad handel (istället för att erövra andra länder) borde de fås att inse att en framtida integrerad handel mellan Europa, Asien, Ryssland och till och med Sydasien – så bildar det ett överlägset stort handelsblock som definitivt kan försvaga Washingtons makt inuti både Europa och Asien.
Jo, å beträffande Ryssland, vad jag förstått? Så finns inte motsättningen från Ryskt håll mot en sådan utveckling mellan Asien, Europa, där Ryssland också vill va mä. Att Ryssland nu tvingas agera som det nu gör, vad är deras alternativ? Lägga sig platt, lämna befolkningen i östra Ukraina åt sitt eget öde? När det gäller din analys om motsättningarna mellan EU och Washington, så håller jag nog med. Men den endimensionella självutnämnda politiska Europeiska aristokratin, i dagsläget, ett stort frågetecken kan jag tycka?
Intressant analys och antagande av DeNaucler. Låter trovärdigt och hoppingivande, istället för det eviga krigshetsande Europa.
NATO är på krigsstigen som alltid. Krig är NATOs levebröd.
Utan krig dör NATO, det blir obsolet. En gammal drake på dödsbädden.
NATO måste skapa konflikter än här och än där.
Ryssland, Kina, Iran m.fl. har NATO ensidigt utpekat som fiender.
Dessa länder försvarar sig själv.
Sverige ut ur NATO, ut ur denna dödsfälla.
NATO är styrt av Djupa Staten, dvs. Bank, vapen, medicin, agro finans makt eliten.
Vi varnar för Nato. Den klarar inte ens gerilla i sandaler. Så bra är den🤭
Det räcker att veta vad rutte, wallbonners (ringde ’regeringen’ o ’riksdagens’ 8 ’partier o krävde nedläggning av brottmålsundersökning för deltagande i epsteinrotschildpartyn.., o så blev det så), schwabben o övr psykopater har för umgängeskrets (se stopworldcontrol.com) för att förstå hur korrupt bl a nato är. Där ska man börja, innan några övr kommentarer är nödvändiga…
En nyhet här nedan jag gärna skulle vilja förmedla till den svenska propagandakreatören och f.d. stridspiloten Max Villman:
”Källor: USA har brist på luftförsvar
Efter flygattacker 13 nätter i rad pausade Pentagon i fredags sina angrepp mot Iran. En anledning är att USA:s förråd av Patriot-robotar och annat luftförsvar krymper i en oroväckande hastighet, enligt uppgifter till The New York Times.”
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/k%C3%A4llor-usa-har-brist-p%C3%A5-luftf%C3%B6rsvar/ar-AA28VInj?ocid=msedgntp&pc=U531&cvid=6a69dbfa977140a0a15fdc61caf6b689&cvpid=4b0d1e85099146d7ad121e50d86fa853&ei=12