Vad ansåg man i Kina om händelserna på Himmelska Fridens Torg och i landet våren 1989?

44
5207

I diskussionen på Globalpolitics.se (med tiotals kommentarer/dag) har en diskussion uppkommit om händelserna i centrala Kina och runtom i Kina 1989, med kulmen i början av juni detta år. Jag återpublicerar därför denna artikel som kan vara av intresse i diskussionen. Även Kinas officiella synpunkter bör man ta del av tycker jag.

Jag har nyligen publicerat en annan artikel i frågan Försökte USA att starta en revolt i Peking 1989 och åstadkomma regimskifte i Kina?

Läs lika kritiskt som om detta kom från Public Services TV!

Såg denna artikel under förmiddagen Nyhetsbanken: Tien An Men-bluffen. Där står ”Hemliga telegram från USA:s ambassad i Peking, offentliggjorda av Wikileaks, visar att det aldrig kom till någon blodsutgjutelse inne på Himmelska fridens torg när Kina stoppade studentdemonstrationerna där för 22 år sedan.
Telegrammen som Wikileaks släppt exklusivt genom Daily Telegraph 4 juni 2011, bekräftar enligt tidningen den kinesiska regeringens version av vad som hände på småtimmarna den 4 juni 1989.”


Vad ansåg man i Kina om händelserna på Himmelska Fridens Torg och i landet våren 1989?

Det saknas välgrundade fakta, och tillförlitliga bilder för att en massaker skedde på Himmelska Fridens Torg! Efter vad jag upfattat döddades sannolikt ett okänt antal människor i andra delar av Peking vid denna tid.

Vilket jag trodde att det fanns fram till nyligen. Kan nämna att jag och min fru inställde en planerad första resa till Kina med kort varsel i juni 1989.

Den här artikeln återger en officiell kinesisk version från en dåtida broschyr, och är en viktig och välbehövlig läsning vid sidan av den massiva mediepubliceringen om ”Massakern på Himmelska Fridens Torg.” Dock inte utan närmare belägg och fakta om massakern och antalet offer. Artikeln inleds med en sammanfattning av Christer Lundgren. Sedan följer rapporten från broschyren, vars innehåll väsentligen överensstämmer med en artikel i Folkets Dagblad. (Report on Putting Down Anti-Government Riot. New Star Publishers, Beijing, 1989). Den ger den officiella kinesiska synen på händelseförloppet, som sällan – om någonsin – presenterats i västerländska media. Folkets Dagblad 7/7 1989.

Som motvikt mot alla artiklar i etablerad press i USA och Sverige kan den intresserade läsa denna artikel för begrundan.

Och läs den lika kritiskt som du läser artiklar om detta i etablerad press! (Eller hör det på radio eller ser om det på TV).


Sammanfattning av Christer Lundgren.

Någon massaker på Himmelska fridens torg i Peking har aldrig förekommit. Flera hundra människor dödades och tusentals skadades, men inte på det sätt som media i väst gav sken av. Inte en enda människa dödades när de tiotusentals demonstrerande studenterna avhystes från torget. Påståendena om ett blodbad är rena lögner. Men från mitten av april till början av juni 1989 skakades Kina av en enorm proteststorm, som efterhand övergick i väpnat uppror. Hundratusentals människor runt om i landet demonstrerade mot korruption och andra missförhållanden. En mindre grupp arbetade systematiskt för regim- och systemskifte och grep i ett skede till våld för att genomdriva sina krav och flera hundra människor dödades och tusentals skadades alltså.

Inför Nationella folkkongressens ständiga utskotts möte den 29 juni-7 juli 1989 presenterade Pekings borgmästare Chen Xilong en detaljerad rapport, som publicerades kort därefter. (Report on Putting Down Anti-Government Riot. New Star Publishers, Beijing, 1989). Den ger den officiella kinesiska synen på händelseförloppet, som sällan – om någonsin – presenterats i västerländska media. Folkets Dagblad 7/7 1989.

Rapporten konstaterar inledningsvis att politiska krafter i väst alltid har försökt få de socialistiska länderna, inklusive Kina, att överge den socialistiska vägen, föra in dem under det internationella monopolkapitalets herravälde och få dem att slå in på kapitalismens väg. De senaste åren – alltså i slutet av 1980-talet – har denna strategi intensifierats på grund av ”en del politiska misstag och tillfälliga ekonomiska svårigheter” i socialistiska länder. [Detta var två år innan Sovjetunionen formellt upplöstes.]

I Kina, fortsätter rapporten, har folket och studenterna framfört många kritiska åsikter mot en del fel som begåtts av partiet och regeringen, korruption bland vissa statsanställda, orättvis distribution och andra sociala problem. De har ställt krav och framfört förslag för att främja demokrati, stärka rättssystemet, fördjupa reformer och bekämpa byråkrati. Det är, sägs det, ”normala fenomen”.

Samtidigt har ”en liten grupp människor i partiet och samhället” slutit sig samman och öppet och fördolt genomfört ”mycket olämpliga aktiviteter”. Bland exemplen nämns kommunistpartiets generalsekreterare Zhao Ziyangs möte med en icke namngiven amerikansk ”ultraliberal ekonom” 19 september föregående år. Rapporten kritiserar skarpt kommunistpartiets generalsekreterare Zhao Ziyangs agerande under oroligheterna Han kritiseras för passivitet, undfallenhet och förtäckt stöd åt de demonstrerande i strid med fattade partibeslut. Mötet beslutade att avsätta honom från posten som vice ordförande i Centrala Militärkommissionen.

I slutet av 1988 och början av 1989 hade ”samarbetet mellan krafter hemma och utomlands” intensifierats. Krav hade rests på ”mänskliga rättigheter”, ”demokrati” och frisläppande av ”politiska fångar” (som enligt rapporten grovt brutit mot gällande lag). Kommunistpartiet hade skarpt attackerats. Förslag hade förekommit att nationalistpartiet skulle inbjudas att komma tillbaka från Taiwan. Flera väggtidningar hade rest krav på veteranen Deng Xiaopings och premiärminister Li Pengs avgång. Hu Yaobang, som ett par år tidigare tvingats avgå som generalsekreterare och som den 15 april plötsligt avlidit av hjärtslag hade lyfts fram som förebild.

Rapporten betecknar oroligheterna som ”en skarp konflikt mellan borgerlig liberalisering och de fyra huvudprinciperna (fasthållande vid den socialistiska vägen, folkets demokratiska diktatur, kommunistpartiets ledarskap samt marxismen-leninismen och Mao Zedongs tänkande)”. Deng Xiaoping och andra ”proletära revolutionärer ur den äldre generationen” spelade enligt rapporten en avgörande roll för att ”vinna kampen”.

Deng Xiao Ping

På Himmelska fridens torg (Tienanmen) demonstrerade tiotusentals studenter mot regeringen. Bland studenterna restes förslag om en landsomfattande skolstrejk, vilket ledde till att 60 000 universitetsstudenter bojkottade undervisningen i huvudstaden Beijing. Många i alla delar av Kina följde deras exempel. Studenter kontaktade skolor, fabriker, butiker och byar, höll tal på gatorna, delade ut flygblad, satte upp paroller och samlade in pengar. Paroller som ”Bekämpa Kinas kommunistiska parti” och ”Länge leve skolklassbojkotten och examensbojkotten!” dök upp. Flygblad uppmanade ”Förena er med arbetarna och bönderna, ned med det despotiska styret!”

Rapporten påpekar att ”politiska krafter utanför Kinas fastland och i utlandet” hade ett finger med i oroligheterna från första början. Deras mål sägs ha varit att införa västkapitalism i Kina. Västliga nyhetsmedia, särskilt radiostationen Voice of America, spred rykten och hetsade upp stämningen. Bland dem som nämns som uppviglare finns Liu Xiaobo, som senare av den norska nobelkommittén tilldelades Nobels fredspris 2010.

På morgonen den 25 april höll Deng Xiaoping ett viktigt tal, där han med skärpa påpekade att detta inte var en vanlig studentmanifestation, utan en politisk oreda syftande till att ogiltigförklara kommunistpartiets ledarskap och det socialistiska systemet. Folkets dagblad underströk i en ledare vikten av att klart skilja mellan den lilla handfull människor som intrigerade och organiserade oredan och det stora antalet studenter.

Partiet arbetade nu intensivt i fabriker, byar, butiker, grund- och gymnasieskolor och bostadsområden för att stabilisera läget och hindra att oroligheter spred sig till andra samhällsområden.

Den 26 april, dagen efter Deng Xiaopings tal, ändrade de oppositionella studenterna taktik. De uppmanade nu till demonstration under paroller som ”Stöd kommunistpartiet”, ”Försvara konstitutionen”. Tidigare paroller som ”Ner med den byråkratiska regeringen”, ”Ner med den korrupta regeringen”, ”Ner med diktaturstyret” ersattes nu med ”Bekämpa byråkrati”, ”Bekämpa korruption” och ”Bekämpa privilegier”.

Demonstrationen den 27 april samlade över 30 000 deltagare; därefter började antalet minska. Den 4 maj deltog färre än 20 000. I det läget höll Zhao Ziyang ett tal som uppfattades som en uppmuntran till fortsatta demonstrationer och skapade förvirring och osäkerhet inom partiet. En ny våg av demonstrationer tog fart och situationen förvärrades snabbt.

Rapporten framhåller:
”Allt sedan oredans första början erkände partiet och regeringen fullständigt studenternas patriotism och deras engagemang för landet och folket. Deras krav att främja demokrati, främja reformer, straffa profitörer i officiell ställning och bekämpa korruption förklarades vara identiska med partiets och regeringens strävan. Dessa uttryckte också förhoppningen att problemen skulle lösas genom normala demokratiska och juridiska procedurer. Men sådana goda strävanden vann inte aktivt stöd.”

Myndigheterna hade inbjudit till dialog med studenterna den 15 maj. Efter att man enats om vilka 20 personer som skulle representera studenterna, ställde dessa kravet att antalet skulle ökas till 200. Samtidigt gick de ut med anklagelser om regeringens brist på uppriktighet och utfärdade en sedan länge förberedd deklaration om hungerstrejk. Den 13 maj inledde över 3000 personer en sju dagars fasta och en lång ockupation av torget Tienanmen. Tidpunkten valdes för att sätta press på landets ledning i samband med den sovjetiske ledaren Gorbatjovs statsbesök.

Kinesiska Röda Korset mobiliserade över 100 ambulanser och flera hundra sjukvårdare till beredskap på plats dygnet runt och 52 sjukhus kontaktades för att ställa 2000 sjukvårdsplatser till förfogande om det skulle behövas för de fastande studenternas säkerhet. Myndigheterna såg också till att de hungerstrejkande hade nödvändig utrustning, som filtar, halmhattar till skydd mot solen, bajamajor, vatten, salttabletter och socker.

Ingen av demonstranterna dog under de sju dagar då hungerstrejken pågick, men det var nu uppenbart att situationen inte kunde lösas genom tolerans och samtal. Antalet inblandade ökade från tiotusentals till flera hundra tusen förutom de 200 000 studenter som kom från olika delar av landet. Demonstrationer genomfördes också i flera andra större städer runt om i Kina. Rapporten talar om ”en allvarlig störning vars like aldrig förekommit sedan Folkrepubliken Kinas grundande.”

Vid sitt möte med Gorbatjov den 16 maj gjorde Zhao Ziyang uttalanden som utpekade Deng Xiaoping som ansvarig. Dagen därpå utfärdade en grupp oppositionella den så kallade 17 maj-deklarationen, som kallade Deng Xiaoping ”en kejsare, fast utan titel, en senil och enfaldig skröplig autokrat”.

I den situationen bedömde myndigheterna att huvudstadens polisstyrkor var otillräckliga för att upprätthålla ordningen och regeringen beslöt, i enlighet med konstitutionen, att utlysa undantagstillstånd i delar av Beijing. Zhao Ziyang vägrade delta i och leda ett möte med höga partifunktionärer den 19 maj.

Talare på Tienanmen uppmanade arbetare, studenter och butiksinnehavare att utlysa landsomfattande strejker och manade massorna att ”vidta omedelbara åtgärder för att utkämpa en strid på liv och död”.

Enligt rapporten ledde det nära samarbetet mellan oroligheternas organisatörer och intrigmakare och ”ett litet antal människor som hade tillgång till parti- och statshemligheter på högsta nivå” till att planerna på att utlysa undantagstillstånd och ta hjälp av PLA [Folkets befrielsearmé] för att återställa ordningen fick studenterna att ändra taktik. Hungerstrejken övergick till en sittdemonstration. Samtidigt vann de oppositionella tid för att organisera vägspärrar vid viktiga vägkorsningar ”för att hejda trupperna, vilseleda allmänna opinionen och göra folk förvirrade”.

I den politiska agitationen stegrades fördömandena av Deng Xiaoping ”och andra proletära revolutionärer av den gamla generationen” samtidigt som Zhao Ziyang hyllades. Organisatörerna talade om att mobilisera 200 000 människor för att ockupera torget Tienanmen och organisera en generalstrejk i hela staden den 20 maj. Zhao Ziyang sjukskrev sig i tre dagar och rykten spreds att en ny regering skulle bildas om tre dagar.

Klockan 10 på förmiddagen den 20 maj infördes undantagstillstånd i delar av staden. Från kvällen innan och de närmaste två dagarna var alla större vägkorsningar blockerade av de oppositionella. Över 220 bussar hade kapats och användes som vägspärrar. Demonstrationer med tusentals deltagare genomfördes i staden. Trupperna, polisen och många civila hjälptes åt att få igång transporter, produktion och andra funktioner.

En del av organisatörernas taktik var att fortsätta att vara kvar på torget Tienanmen, som de ville göra till ”studentrörelsens och hela nationens centrum” och bilda en ”enhetsfront mot regeringen”. De hade planer på att skapa incidenter med blodsutgjutelse på torget och trodde att regeringen skulle ta till våld om ockupationen av torget fortsatte, för ”blod kan väcka folk och splittra regeringen”.

De hade stark ekonomisk uppbackning från ”reaktionära krafter både hemma och utomlands” för att hålla igång situationen på torget och de skaffade avancerad telekommunikationsutrustning till en kostnad motsvarande 100 000 yuan per dag. Från personer i USA, Storbritannien och Hongkong erbjöds de nästan en miljon USA-dollar och flera miljoner Hongkongdollar. Också på Taiwan samlades stora belopp in för stöd åt ”den demokratiska rörelsen på fastlandet”.
Demonstranterna reste en staty, som först kallades Frihetsgudinnan, men döptes om till Demokratigudinnan, som markering av den politiska målsättningen att införa demokrati och frihet av amerikansk modell.

En av de pådrivande grupperingarna sammanställde sex villkor för att utrymma torget: ”Att dra tillbaka trupperna, upphäva undantagstillståndet, avsätta Li Peng, uppmana Deng Xiaoping och Yang Shangkun att dra sig tillbaka och låta Zhao Ziyang återfå sin post.”
Upprorsmakarna organiserade även antisocialistiska terrororganisationer fientliga mot kommunistpartiet, med namn som Våga-dö-kåren, Flygande-tiger-laget och Volontärarmén.

Oroligheterna övergick så småningom till ett kontrarevolutionärt uppror. Tidigt på morgonen den 3 juni, då trupper var på väg till sina positioner enligt plan, uppmanade agitatorer folk att stoppa militärtransporter och andra motorfordon, bygga vägspärrar, slå soldater och plundra lastbilar på materiel. Däck skars sönder. Militärfordon vältes. Soldater stenades eller blev slagna. En militär lastbil med vapen och ammunition kapades. Poliser och vakter vid offentliga byggnader angreps och flera skadades.

I högtalare på Tienanmen uppmanade en organisation folket att gripa till vapen och störta regeringen. Där instruerades också om hur man tillverkar molotovcocktails och hur man förstör och bränner militärfordon.
I det läget beslutade partiets centralkommitté, regeringen och centrala militärkommissionen att beordra trupper i stadens utkanter att gå in och ”framtvinga undantagstillstånd och kväsa det kontrarevolutionära upproret”.

Militären hade order att vara mycket återhållsamma och göra sitt bästa för att undvika konflikter. Upprorsmakarna svarade med att slå soldater, lägga beslag på militär utrustning och bränna militärfordon. Några sköt fram trådbussar till vägkorsningar och satte eld på dem för att stoppa trafiken. Brandbilar som kom till platsen slogs sönder och sattes också i brand.

Då militärbefäl – alltifrån underbefäl till generaler – försökte övertala upprorsmakarna att släppa igenom dem, blev de misshandlade eller kidnappades. Några soldater brändes till döds, andra blev ihjälslagna. Vid vägkorsningen Shuangjiang omringades över 70 trupptransportfordon och maskingevär stals från 20 av dem.

Rapportens redogörelse är detaljerad:
”Mobbarna mördade också soldater på olika bestialiska sätt. I gryningen den 4 juni slog en del mobbar soldater med flaskor och tegelstenar i vägkorsningen Dongdan. I Fuxingmen omringades ett militärfordon och 12 soldater släpades ut ur fordonet. De visiterades och blev allvarligt slagna. Många av dem blev illa skadade. I Liubukou omringades fyra soldater och spöades upp, och några blev ihjälslagna. I Guangqumen-området blev tre soldater allvarligt slagna. En räddades av förbipasserande och de andra två är ännu saknade. På Xixingsheng-gatan i Xichengdistriktet blev mer än 20 beväpnade poliser slagna av mobbar; några skadades allvarligt och var de andra nu befinner sig är okänt. I Huguosi stoppades ett militärfordon och soldater på det spöades upp och kvarhölls som gisslan. Kulsprutepistoler stals. En lastbil full med tegelstenar körde från Dong Jaominxiang till Tiananmen-torget, och folk på lastbilen ropade: Om ni verkligen är kineser, angrip soldaterna!”

”Under de flera dagar upproret pågick förstördes mer än 1280 militärfordon, polisbilar och linjebussar förstördes, brändes eller skadades på annat sätt. Av fordonen var över 1000 militärfordon, fler än 60 var trupptransportfordon och omkring 30 var polisbilar. Över 120 linjebussar förstördes liksom mer än 70 motorfordon av annat slag. Under samma period stals vapen och ammunition. Mer än 6000 undantagstillståndssoldater, väpnade poliser och säkerhetsofficerare skadades och dödssiffran uppgick till flera dussin.”
Rapporten understryker:
”PLA [Folkets befrielsearmé] är en armé ledd av Kinas kommunistiska parti och tjänar folket helhjärtat. De är obarmhärtiga mot fienden men goda mot folket… PLA älskar folket och vill ogärna skada civila av misstag.”

”Under motattacken dödades några upprorsmän. Eftersom det fanns många åskådare blev några påkörda av fordon, trampade på eller träffade av förlupna kulor. Några sårades eller dödades av skurkar som hade lagt beslag på vapen.

Enligt den information vi hittills samlat in, sårades över 3000 civila och över 200, inklusive 36 högskolestudenter, dog under upploppet.”

PLA kom till Tienanmen klockan halv två på morgonen och började i högtalare uppmana demonstranterna att utrymma torget. Studenterna valde, efter en tids överläggningar, att lämna torget på ett ordnat sätt. Flera tusen studenter ställde upp sig hand i hand i flera led och marscherade iväg med fanor och banderoller. Ett litet antal studenter tvingades iväg av undantagstillståndssoldater. Klockan halv sex var torget utrymt.

Voice of America och andra ryktesspridare rapporterade om ett ”blodbad på Tienanmen” och ”tusentals människor massakrerade”, men ingen människa dog under utrymningen av torget, inte heller någon av de studenter som tvingades bort.

Rapporten noterar att flera länder uttryckt förståelse och stöd för de kinesiska myndigheternas agerande.
”Emellertid finns det några länder, huvudsakligen USA och några västeuropeiska länder, som har förvanskat fakta, spridit kränkande rykten och till och med uttryckt så kallade fördömanden och infört sanktioner mot vårt land för att dra igång en antikinesisk våg och hänsynslöst blanda sig i vårt lands interna angelägenheter. Vi beklagar detta djupt. Vår regering och vårt folk har aldrig gett efter för påtryckningar utifrån och gör det inte heller nu eller någonsin.”

Föregående artikelRapporter om OPEC+ död är starkt överdrivna
Nästa artikelHar ETC ”avslöjat” RT i en djupdykning?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

44 KOMMENTARER

  1. Rekommenderar att läsa William Hintons bok Privatiseringen i Kina
    där han berättar att han var på plats i Beijing 1989.
    Där beskriver han bl.a att massakrerna skedde i förstäderna m.m

    • Alla bör nog se lite vidare än till bara en enda persons erfarenheter. En person kan ju bara vara på en enda plats åt gången. Det finns många tusentals bilder, och tiotusentals vittnen, de som var med finns ju idag, både demonstranter, militären, och vanliga medborgare. De två mest kända konfliktplatserna var Muxidian och utanför Peking observatoriet, Det är olika stadsdelar men inte förorter. Det fanns dock ett stort antal platser där militanta demonstranter attackerade, både med automatvapen och klorgas.

  2. Det är alldeles utmärkt att det på denna blogg publiceras officiella versioner av vad som händer ute i världen, speciellt från länder som Väst valt att svärta ner och beljuga. Men då är det viktigt att det görs noggrant!
    Varifrån kommer artikeln? Är det från Folkets Dagblad 7/7 1989., som innehåller ”Mayor Chen Xitong’s report on putting down anti-government riot”? ”Den här artikeln återger en officiell kinesisk version” står det. Vad jag förstår har någon inte översatt, utan gjort en egen sammanfattning av artikeln. Ordet återger är ganska luddigt. Vem har återgivit? Har denne också lagt till fotografierna och gjort markeringar, eller är det bloggredaktören?
    Om någon nu skulle vilja kritisera borgmästare Chen Xitongs rapport utifrån denna artikel (jag vet naturligtvis inte om det finns någon sådan person som läser denna blogg), blir det lite vanskligt, men det är inte någon skarp kritik. Jag har inte gjort någon noggrannare jämförelse mellan original och bloggartikel, det orkar jag tyvärr inte.
    Nu har jag någotsånär efterföljt uppmaningen: ”Och läs den lika kritiskt som du läser artiklar om detta i etablerad press! (Eller hör det på radio eller ser om det på TV)”.

    • I artikeln står nu: Den här artikeln återger en officiell kinesisk version från en dåtida broschyr, och är en viktig och välbehövlig läsning vid sidan av den massiva mediepubliceringen om ”Massakern på Himmelska Fridens Torg.” Dock inte utan närmare belägg och fakta om massakern och antalet offer. Artikeln inleds med en sammanfattning av Christer Lundgren. Sedan följer rapporten från broschyren, vars innehåll väsentligen överensstämmer med en artikel i Folkets Dagblad. (Report on Putting Down Anti-Government Riot. New Star Publishers, Beijing, 1989). Den ger den officiella kinesiska synen på händelseförloppet, som sällan – om någonsin – presenterats i västerländska media. Folkets Dagblad 7/7 1989.

      Det vanliga är att jag har översatt en text ordagrant, eller fått hjälp med detta. Denna artikel är ett undantag.

      Själv bedömningen stämmer i jämförbara avseenden med en bok som kom ut 2014. ”Australian-based writer Wei Ling Chua challenges the western mass media and western government narrative in his well researched and analyzed book, Tiananmen Square “Massacre”?: The Power of Words vs. Silent Evidence (Amazon, 2014). Reading it is sure to give pause to anyone who swallowed the western mass media disinformation.

      Chua reveals the western mass media disinformation and compellingly offers a narrative that aligns with the facts.

      Tiananmen Square protests were not about democracy; they were protests of poor economic conditions.
      There was no massacre at Tiananmen Square on 4 June 1989.
      The protestors were not unarmed.
      It was the violent protesters that caused the mayhem and not the soldiers.
      Western journalists provided accounts replete with words, but incriminating photographic and video evidence is lacking;
      E.g., Chua relates how the BBC manufactured the perception of a “Massacre” in 1989 through the power of words – without any footage of a dead person.
      Viciousness of some student leaders. Said Chai Ling, one such “leader”: “Actually our wish is to see blood; that is to frustrate our government to the extreme that they will eventually butcher their citizens. I believe that only through a river of blood in the Square, will the nation then open their eyes and unite, but how could we tell our fellow students our intention?” (84)
      “[F]orces in America, Taiwan and Hong Kong (Hong Kong was still under the British control at the time) actively instigat[ed] the situation.” (89)
      There was CIA involvement in Tiananmen Square. (89-90)”. Globalresearch.ca

  3. Studenternas misshandel och mördande av Folkets Befrielsearmê borde vara ett solklart fall för Internationella Brottsmålsdomstolen. I och för sig är varken Kina eller USA undertecknare men man kan dömas för brottet i alla stater oavsett om någon konvention är ratificerad eller inte. Alla stater har alltså rätt att ställa dem till svars som är misstänkta för dessa brott oavsett var de har begåtts och oavsett förövarens eller offrens nationalitet.
    Medan myndigheterna såg till att de ”hungerstrejkande hade nödvändig utrustning, som filtar, halmhattar till skydd mot solen, bajamajor, vatten, salttabletter och socker.” så svarade alltså studenterna med att attackera den 3 miljoner starka Folkets Befrielsearmê som blev misshandlade, kidnappade, brända till döds eller ihjälslagna. En annan fråga till Lundgren eller Romelsjö beroende på vem som är ansvarig för följande stycke:

    ” De senaste åren – alltså i slutet av 1980-talet – har denna strategi intensifierats på grund av ”en del politiska misstag och tillfälliga ekonomiska svårigheter” i socialistiska länder. [Detta var två år innan Sovjetunionen formellt upplöstes.]”

    Min fråga är ansåg Kina verkligen att Sovjet var socialistiskt 1989?

    • Vet inte säkert, men hoppas kunna återkomma med flera synpunkter. I talet från Pekings borgmästare finns avsnitt som talar för att Kina lättat på sin ganska rigorösa syn på vad socialism är även i detta sammanhang. Som medlem i Svensk-kinesiska Vänskapsförbundet och läsare av Peking Review noterade jag ändringar i Kinas politik i slutet av 70-talet

      Ur rapporten från borgmästaren ”Some political forces in the West always attempt to make socialist countries, including China, give up the socialist road, eventually bring these countries under the rule of international monopoly capital and put them on the course of capitalism. This is their long-term, fundamental strategy. In recent years, they stepped up the implementation of this strategy by making use of some policy mistakes and temporary economic difficulties in socialist countries. This is their long-term, fundamental strategy. In recent years, they stepped up the implementation of this strategy by making use of some policy mistakes and temporary economic difficulties in socialist countries. In our country, there was a tiny handful of people both inside and outside the Party who stubbornly clung to their position of bourgeois liberalization and went in for political conspiracy.” Folkets Dagblad 7/7 1989.

    • Jag gjorde en översättning av en del av det ovanstående.

      ”More than five hundred army trucks were set on fire at dozens of intersections […]

      On the Chang’an avenue an army truck stopped due to an engine failure and two hundred rioters attacked the driver beating him to death [… ]

      At the Cuiwei intersection, a truck carrying six soldiers slowed down to avoid hitting the crowd. Then a group of demonstrators started throwing stones, Molotov cocktails and torches against the vehicle, which at one point leaned to the left side because one of its tires was punctured due to the nails that the rioters had scattered. Then the protesters set some objects on fire and threw them at the vehicle, whose tank exploded. All six soldiers died in the flames ”[1].

      Not only is the use of violence repeated, but sometimes surprisingly, weapons come into play:

      ”A yellowish-green smoke suddenly rose from one end of the bridge. It came from a broken armored car that now itself had become a roadblock […] The personnel carriers and tanks that had come to clear the road from the blocks could not help but queue up at the head of the bridge. Suddenly a young man ran over, threw something into an armored car and ran away. A few seconds later the same yellowish-green smoke was seen leaking from the vehicle, while the soldiers dragged themselves out and stretched out on the ground, in the street, keeping their throats agonizing. Someone said they had inhaled poison gas. But the officers and soldiers despite the anger managed to maintain self-control ”[2]. [Min kommentar, sannolikt klorgas]

      These acts of war, with the repeated use of weapons prohibited by international conventions, are intertwined with initiatives that give even more to think about:

      ”the newspaper of the People’s Daily” is ”counterfeit” [3].

      On the opposite side we see the directives given by the leaders of the Communist Party and the Chinese Government to the military forces in charge of the repression: ”If it happens that the troops suffer beatings and mistreatment until death by the faceless masses, or if they are attacked by outlaws with bars, bricks or Molotov cocktails, they must maintain control and defend themselves without using weapons. The batons will be their weapons of self-defense and the troops must not open fire against the masses. Transgressions will be promptly punished ”[4].

      If the picture traced by a book published and promoted by the West is reliable, it is not the protesters who show caution and moderation, but rather the People’s Liberation Army!

      In the following days the armed character of the revolt becomes more evident. A leader of the highest rank of the Communist party draws attention to a very alarming fact: ”The insurgents have captured some armored cars and have mounted machine guns on them, for the sole purpose of exhibiting them”. Will they be limited to a threatening exhibition? And yet, the instructions given to the army do not undergo a substantial change: ”The command of martial law must make clear to all the units that it is necessary to open fire only as a last resort” [5].

      The same episode of the young protester who blocks a tank with his body, celebrated in the West as a symbol of non-violent heroism fighting against blind and indiscriminate violence, is read by Chinese leaders, always according to the book quoted here several times, in different and opposite key:

      Detta är verkligheten av den fredliga demonstration som svenska journalister och media har försökt förmedla.

  4. Den kinesiska civilbefolkningen hade grundliga erfarenheter av PLA, att där fanns ett uppdämt hat verkar mycket sannolikt. Det är makthavaren som bär ansvaret för hatet, alltså KKP i detta fall. Foldkomstolar, hungersnöder och huvudlösa tvångskampanjer får konsekvenser. Däremot var USA naturligtvis inte inblandat, USA saknade varje uns av inflytande i Kina 1981. Däremot hade en något nyktrare partileding tagit över efter Mao och de fyras gäng, men det hände bara ett par tidigare. Att Maos arv fortfarande spelade störst roll efter tre decenniers terror kan vi vara rätt säkra på, Deng hade inte haft tid att göra något mer än att få stopp på maoismen.

    • Usa inte inblandat? Alltsedan Usas monetära bluff under Vietnamkriget plockades ner av Britter och Fransmän och tvingade Usa att ta bort gulduppbackningen, var Kinas billiga och flitiga arbetskraft räddningen. Rockefeller och medhjälparen Henry Kissinger var i högsta grad inblandade.
      Rockefellers som sen länge eftersträvade världsregering, såg positivt på sån samverkan. Fabian society var från början till just för att eliterna skulle kunna verka på båda sidor. 1975 uttalade Nelson Rockefeller stor entusiasm för planekonomi och ett intensivt samarbete med Sovjet pågick inom ramen för det nu nedtystade USTEC programmet.
      Nelsons planer att bli Usas president kan ha underminerats av hans utomäktenskapliga aktiviteter, men Watergate gav honom en chans till som vicepresident.

    • Tvärt om Jabba. Det finns inget uppdämt hat mot PLA i Kina. Tvärt om är PLA mycket välsedda och öppet omtyckta i Kina. Det var USA som drev på, man bytte till och med ut sin mycket erfarna och respekterade ambassadör mot en känd CIA agent. USA hade hundratals eller till och med tusentals CIA agenter på plats som systematiskt gick runt på skolor och eldade på upprorsstämningen. USA var desperat att starta ett uppror på klassiskt sätt för att skapa ett regimbyte. 249 personer dog vid Muxidian efter att personer som uppenbarligen inte var demonstranter initierade ett väpnat anfall på huvudsakligen obeväpnade värnpliktiga. Det anses att dessa personer var CIA agenter, men det har inte kunnat styrkas. Dom försvann spårlöst efter anfallet. Någon koordinerade upproret i 400 städer, och demonstranterna saknade helt möjligheter att kommunicera. USA hade utrustningen.

    • En intressant artikel, om en situation som på ett sätt känns bekant för en gammal européer.
      Där som här är det arbetarna som drabbas först av GATT-avtalens ekonomiskt regelverk och av den tekniska utvecklingen, som är studenternas blivande uppgift som ingenjörer och tekniker.

  5. ”Att besegra Kina” är önskedrömmen för Soros.
    George Soros försökte sälja Hong Kong-aktier nyligen när marknaden drabbades hårt av stadens pågående upplopp.
    Soros har spelat en inkonsekvent roll på finansmarknaden och förändrat samhället. Han är ett finansiellt rovdjur som har påverkats av den liberala filosofin och marknadens darwinism. Han har inte bara visat den girighet som är typisk för finansiella kapitalister på Wall Street, utan har också spelat rollen som ideologiförsvarare.
    Han är en profitör på aktiemarknaden. Han gjorde en vinst som attackerade Storbritanniens valuta; han förstörde värdet på den thailändska baht och utlöste den asiatiska finanskrisen; och han tjänade på kortförsäljningen av japansk yen.
    Han är också en oortodoks kapitalistdrömmare. Med sin stora rikedom sprider han amerikanska ideologier och värderingar till världen genom sina Open Society Foundations. Organisationen har påstått drivit politiska förändringar i länder som Georgien, Ukraina och Kirgizistan. Det har också försökt att väcka upp färgrevolutioner i flera länder. Soros själv försöker samtidigt förstärka sitt individuella inflytande i det världspolitiska systemet. Ett starkt och växande Kina är ett typiskt exempel på vad Soros vill se minst.
    Soros syftade till att orsaka ekonomisk panik i Hong Kong innan staden återvände till moderlandet 1997. Han tog sin chans och gjorde en attack som resulterade i volatilitet på Hongkongs aktiemarknader och valutamarknader. Med stark stöd från centralregeringen beslutade Hong Kongs särskilda administrativa regionregering att väga in och försvarade framgångsrikt stadens finansmarknad.
    Nu har 21 år gått, och det har gått 18 år sedan Kina blev medlem i WTO. Landet har snabbt utvecklats utöver en 10 miljarder dollar ekonomi. Förändringen i maktbalansen mellan Kina och stora kapitalistländer har överskridit Wall Street finansiella kapitalisters förväntningar.
    Ur sitt perspektiv visade USA Kina vägen till världsekonomiska scenen; De lärde kinesiska finansiella utövare om investeringar. Men de senaste åren har globala ekonomiska centra och välstånd skiftat från USA till Asien. Den ekonomiska tillväxten är kraftigare i Kina. Mitten för global fördelning av tillgångar och prissättning av tillgångar kan komma att flytta från Wall Street till kinesiska städer som Shanghai och Shenzhen i framtiden.
    Att bromsa takten i Kinas föryngring, genom att skapa oro i Hong Kong eller inleda färgrevolutioner, har blivit målet för spekulanter som Soros. Men världens ekonomiska och finansiella utveckling sedan början av 2000-talet har bevisat att ingen styrka kan sälja Kina, och att ingen kraft heller kan hindra sin marsch mot återupplivning av den kinesiska nationen.
    Författaren är dekan vid School of Economics & Finance vid Shanghai International Studies University.

  6. En rätt bra beskrivning över vad som verkligen hände.

    —”I Hongkong tillåts inte folksamlingar till manifestationer till minnet av detta i år” USA propagandan har fortsatt intensivt att hålla lögnen och myten om en massaker vid liv. Covid har gett ett tillfälle att bryta den.

    —”Hemliga telegram från USA:s ambassad i Peking, offentliggjorda av Wikileaks, visar att det aldrig kom till någon blodsutgjutelse inne på Himmelska fridens torg när Kina stoppade studentdemonstrationerna där för 22 år sedan.” Inte bara USA. Ett flertal diplomater och andra länder har vittnat att ingen dog. Det fanns dessutom ett flertal mycket erfarna journalister på plats, och naturligtvis vittnen, både från PLA och demonstrationerna själva som finns idag.

    —”Bilder.” Jag har själv samlat på mig tusentals bilder. Genom byggnader i bakgrunden kan man fastställa platsen. Inte enda bild visar att någon dog på Tiananmen. Däremot många på Muxidian.

    —”antalet offer” 249 personer dog vid Muxidian.

    —”Demonstrationer genomfördes också i flera andra större städer runt om i Kina”, ”som efterhand övergick i väpnat uppror. Hundratusentals människor runt om i landet demonstrerade mot korruption” Så, hur koordinerades det. Endast höga tjänstemän och militärer hade telefon. Telefoner fanns inte i hemmen. Endast USA hade tillgång till kommunikation.

    —”Liu Xiaobo” var en a de mest moderata och gick runt och uppmanade folk att gå hem. Det fanns ett flertal fraktioner som slogs med varandra. Chai Ling var ledaren som var helt öppen med att hon ville ställa till ett blodbad.

  7. Hej och god kväll
    Den här helgen har utöver Sveriges nationaldag varit 32 årsdagen av massakern i anslutning till studentprotesterna vid Himmelska Fridens Torg i huvudstaden Peking Kina.
    Som jag uppfattat ledde den här massakern mot studenterna på order av kommunistpartiet till ekonomiska reformer i Kina.
    Var det möjligen första steget från planekonomin till fri marknad som skulle resultera i ökad produktion och levnadsstandard?
    I varje fall gick kommunistpartiets brutala grepp mot de protesterande studenterna som ett eko genom hela världen. Utom just i Kina där hela incidenten tystades ned. Mörkläggningen var ett effektivt tabu och gäller fortfarande.
    Ingen i Kina vill tala om massakern i samband med studentprotesterna vid Himmelska Fridens Torg 1989.

    The tank man.
    Väldigt få människor torde ha ett sådant mod.
    Till slut blir han bortkört av några tillskyndande män i blå(!) uniform.
    Men ser för mig ut som blåbyxor och arbetskläder.
    https://www.youtube.com/watch?v=CdHXLCvdJa0

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Protesterna_och_massakern_p%C3%A5_Himmelska_fridens_torg

    • Ändringen av ekonomin kom många år senare. Som jag informerat dig i olika kommentarer tidigare ledde planekonomin till bra produktion och kraftigt ökad levnadsstandard i Kina.

      ”Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.

      Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

      * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

      “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

      Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna. Vad finns att lära av Kulturrevolutionen?

    • Då har du uppfattat propagandan precis som den avsåg att missleda dig, och du har inte förstått verkligheten. De västlingar kallar kommunistpartiet hade inget alls med händelserna att göra. Det var regeringen som instruerade militären att tömma torget. Militären, värnpliktiga som var obeväpnade, stannade innan dom gick in på torget och i högtalare uppmanade demonstranterna att lämna. En helt normal procedur in en sådan operation. Liu Xiaobo, som var en av de mest moderata studentledarna, gick runt och uppmanade demonstranterna att lämna, vilket skedde i god order. Man gick söderut och genom Södra Porten. Allt gick lugnt till med undantag av ett par mindre incidenter när polis och enskilda demonstranter råkade i luven på varandra. 249 personer dog däremot på en annan plats som heter Muxidian efter att någon, förmodade CIA agenter, ledde ett väpnat angrepp på obeväpnad militär. Kina har ett folkbokföringssystem så det går att följa upp, och idag vet vi att det var huvudsakligen obeväpnade värnpliktiga som dödades. Mycket få studerande. Saken har inte tystats ner i Kina, händelsen finns i Baidu till exempel, men i Kina vet man sanningen, och precis som Rösträttskravallerna i Stockholm 1902, Hötorgskravallerna1965, Göteborgskravallerna 2001, eller ens von Fersen mordet, och otaliga liknande händelser i Sverige inte ofta debatteras. Man talar visst om det ibland. För många år sedan satt vi ett gäng och drack te i Peking, och en av deltagarna var just ”Tank Man”. Han blev ingenjör, gifte sig, och bor vad jag vet fortfarande i Peking, men vill inte bli trakasserad av media som letar sensation. Han blev heller inte ”bortkört av några tillskyndande män i blå(!) uniform” utan av en annan demonstrant i vita byxor och vit skjorta, samt av några andra demonstranter i svarta byxor och vita skjortor. Det är möjligt att en person närvarande, men inte deltog i aktionen, var en ordningsvakt.
      https://www.youtube.com/watch?v=GRb4VY2dU4c

  8. ”Vad finns att lära av Kulturrevolutionen?”

    Något som sätter skräcken i varenda västerlänning skulle jag tro.
    En auktoritär regim när den är som mest extrem.
    Säkert fanns delar av Kulturrevolutionen som var bra men en kinesisk kvinna som jag känner lite slog ifrån sig med båda händerna och menade Kulturrevolutionen var något tokigt upp åt väggarna.
    Hon bodde länge i Sverige men har som pensionär flyttat hem till Kina igen.
    En leende liten kvinna men väldigt bestämd. Precis som jag föreställer mig en kines.
    Borta bra men hemma bäst kanske?

    Men jag ska läsa om Kulturrevolutionen på Wikipedia.
    Det jag önskar är en sansad beskrivning.
    Utan slagsida åt något håll.
    Jag är inte omedveten om att vänsterpolitiken är expert på att propagera.
    Något som är fullt naturligt därför propagandan är förutsättningen till förändring.

    Jag tror inte auktoritära vänsterregimer någonsin kommer tillbaka.
    Sådana blir endast möjliga med starka nationsgränser tillsammans med dåliga kommunikationer.
    Världen ser inte längre ut på det viset.

    Nationernas återkomst är väldigt problematisk.
    Det är en konservativ önskan men den möter effektivt motstånd från flera håll.
    Knappast ens kaos tycks kunna sätta stopp för globaliseringen.
    Men ett litet land i Norden har nu satt ned foten.
    Danmark.

    • När det gäller Kulturrevolutionen pågår den just nu i Sverige. Kulturrevolutionen i Kina var inte om någon auktoritär regim, utan precis det motsatta. En helt avsaknad av ledning och ett kaotiskt stök och död. I Kina beskrivs det idag som en katastrof. Det började precis som på Tiananmen 1989, en studentrörelse, Mao Zedong hakade på och förbjöd militären att ingripa. Olika fraktioner av rödgardister slogs med varandra, det blev ett meningslöst dödande. Man bröt sig in i militärråden, stal vapen, ”det enda vi inte hade var stridsflygplan” berättade en för mig. Wikipedia är idag en amerikans propagandakanal och inte tillförlitlig. Sverige är idag ett exempel på en auktoritär vänsterregim drive på ideologiska grunder. Den bästa källan om Kulturrevolutionen är de som var med, och dom lever idag i Kina och kan berätta. Jag känner många. Efter ett par år trotsade militären Mao Zedong och började ingripa mot våldet. En välkänd konstnär har skildrat det.
      https://www.mandarinfineart.com/wp-content/uploads/2013/11/5.jpg
      https://www.mandarinfineart.com/wp-content/uploads/2013/11/6.jpg
      https://www.mandarinfineart.com/wp-content/uploads/2013/11/7.jpg

      • Det finns verkligen olika uppfattningar om Kulturrevolutionen. Avsikten var att motverka en urartning av socialismen som man upplevde i socialismen. Säkerligen begicks misstag och övergrepp. Vad finns att lära av Kulturrevolutionen? Där nämns boken ”Strider om Kinas förflutna” av Mobo Gao, Professor i kinesiska studier och direktör för Konfuciusinstitutet vid universitetet i Adelaide, Australien

        • Det finns mängder av ”uppfattningar” i väst, undantagslöst av personer som varken var på plats eller har några djupare kunskaper om verkligheten som den var. Jag är dagligen omgiven av hundratusentals som var på plats och personligen upplevde det. Deras uppfattning är mycket homogen. Det var en katastrof. Det mänskliga lidandet var ofattligt. Mobo Gao är en enda persons personliga uppfattning. Kulturrevolutionen var inte något som berörde alla i Kina, jag var ju själv där 1970 och inte upplevde jag några svårigheter utan ett stillsamt och behagligt liv i vad som då hette Shumchun. Mobo Gao lämnade Kina för 30 år sedan, han upplevde aldrig svårigheterna, dessutom är han, enligt egen utsago, en neo-maoist vars arbete försvarar Maos socialistiska reformer, inklusive Stora Språnget, Folkkommunerna och Kulturrevolutionen. Han skriver att ”fel gjordes och överdrifter inträffade”, men noggrant undviker att dessa ’små obetydliga fel’, som han framställer dom, kostade omkring 30 miljoner människoliv. Människor satt och svalt utanför byråkraternas välfyllda matförråd. Kina publicerar just nu en serie teckningar. Denna kom för ett par veckor sedan och det står att Kulturrevolutionen orsakade det värsta och allvarligaste motgångarna och förlusterna sedan PRC’s grundande.
          https://mychinaway.blog.se/files/2021/05/609891f1e4b0fc419542c864-P.jpg
          Fördelarna med kommunisttiden i Kina var jordreformen (1946), utbildningen (1950s-1960s), barfotaläkarna (1965), och familjepanering (1968) vilken senare blev ettbarnspolitiken. Erfarenheten från Kinas kommunisttid annars var att centralstyrd ideologisk baserad socialism leder till olycka, sedan må det kallas Sovjet, Kina eller Sverige. Kinas socialism med kinesiska förtecken fungerar, men den är gräsrotsstyrd.

          • Var finns det för källor till antal döda under ”Det stora språnget”. Det var också missväxt då, 10 år efter det att Folkrepubliken Kina grundades.

          • Grunden till problemen var vädret och missväxt. Det gjordes värre genom;
            1. Bönderna uppmanades att bygga masugnar istället för att odla och produktionen sjönk än mer.
            2. Korruptionen. Bönderna skulle leverera till staten det som inte behövde för att leva. Om en familj producerade 100 säckar ris och behövde 50 för att leva, skulle dom lämna över 50. Byråkraterna ”saltade” rapporterna för att se bra ut och rapporterade att familjen hade producerat 150 säckar, och dom tvingades alltså överlämna 100, hela skörden.
            3. Folkbokföringen. Kina har haft folkbokföring i 3,000 år, men den var inte skött. Folk var dubbelbokförda, eller inte bokförda, eller avlidna registrerats aldrig.
            4. Varför dog folk. Om en person dog 40 år gammal, hade personen levt till 60 med god mat och omsorg? Vad var dödsorsaken? Det fanns inga läkare som registrerade dödsorsaken.
            5. Bildandet av Folkkommunerna beordrades av Mao Zedong i samband med Stora Språnget, och det betydde att motiveringen för individen att producera försvann. Det är samma problem som Sverige har idag, man behöver inte anstränga sig för ”någon annan” kommer att få betala.
            Man måste alltså grunda dödstalen på statistik och det är ganska bra förklarat här
            https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_spr%C3%A5nget
            ”Konsekvenser och eftermäle”
            https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Birth_rate_in_China.svg
            Siffrorna variera vilt, mellan 12 miljoner till 30 miljoner och så gör åsikterna. Själv tror jag dödstalen under hela kommunisttiden 1949 till 1978 bör vara omkring 30 miljoner dödsfall som kunde förebyggas.

          • I en helhetsbild bör detta vara med tycker jag:

            Vad säger statistiken?
            * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
            Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

            * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

            ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

            Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.


            Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

            Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större. Många menar att den statliga planekonomin varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.

          • Vad säger människorna som upplevde det. Världsbanken byråkrater upplevde ingenting, utom siffror. Om startpunkten är noll blir varje ökning mätt i procent en fantastisk glädjesiffra. Det fanns viktiga förbättringar, oavsett hur blygsamma hade dom stort värde för framtiden. Den stora var jordreformen, andra sjukvården, hur primitiv de än var, utbildningen, även om den var politisk och ideologisk, Mao startade familjeplaneringen 1968, den stora vinsten var erfarenheten att centralstyrd kommunism inte fungerar, och 1978 började man avskaffa den, vilket möjliggjorde Kinas utveckling till vad vi ser idag.

        • ”Vad säger statistiken”, och varifrån kom underlaget till den statistiken. Korruptionen och desinformation var ju otrolig, ren fantasi, och här sitter några kostymnissar i sina palats på andra sidan jorden och gör statistik på rena fantasisiffror, uppfunna och tagna ur luften Detta klippa-klistra inlägg är mindre verklighetsrealistiskt än den om Rymdödlorna.

  9. Jag läste tidigare i år en bok, Svält och kolonialism, hur tredje världen underutvecklades, Davis, Mike 2001. Den handlar mer om El Ninos betydelse för torka och översvämningar och därmed relaterade svältkatastrofer, som förvärras eller möjliggörs av främst kolonialmakten Storbritannien. Boken handlar om Indien, Kina och Brasilien. Kinas guldålder på 1700-talet där staten tar stort ansvar för att distribuera spannmål till svältdrabbade områden från lyckligare lottade är intressant. UK’s utsugning av främst Indien är illustrativ. Kontentan är att svältkatastroferna orsakas av naturfenomen, men kan förvärras eller minskas av myndigheternas agerande.

  10. —USA bytte ut sin mycket erfarna karriärdiplomat som ambassadör till en välkänd CIA hök.
    —CIA hade enligt läckta dokument ”hundratals”agenter på plats i hela Kina. USA hade under flera månader gått runt på universiteten och hetsat till motsättningar, och som det står, försett de olika grupperna med kommunikationsutrustning och hjälpt till med planering och förberedelser.
    —249 personer miste livet vid Muxidian efter personer beväpnade med automatvapen initierad ett väpnat anfall på huvudsakligen obeväpnade värnpliktiga. Vapnen var inte Kinas militära vapen, och personerna var äldre, inte studerande. Sedan försvann personerna spårlöst. Dom tros ha varit CIA agenter, men det har inte kunnat styrkas. De flesta som dödades var inte demonstranter utan obeväpnade värnpliktiga.
    —USA var rent desperat att dra igång en väpnad revolution i Kina i syfte att ta makten och skapa ett regimbyte till en USA lojal regim. Det finns åtskilliga andra exempel på detta . Det senaste försöket var ju i Xinjiang då USA utbildade terrorister i Syrien som skickades till Xinjiang, vilka Kina internerade, och USA då protesterar över att terroristernas mänskliga rättigheter inte respekteras.
    —Rimlig att anta med största sannolikhet att det var USA som stod bakom massakern

    • ” USA hade under flera månader gått runt på universiteten ” Hur kunde detta ske?

      • Precis på samma sätt som det nyligen skedde i Hong Kong. USA har gjort åtskilliga sådana försök även inom Kina. Jag har personligen blivit utsatt för ett rekryteringsförsök. Jag skulle som volontär hjälpa studerande att praktisera engelska. Undervisningsmaterialet donerades av en ideell amerikansk stiftelse. Det visade sig vara en handbok i färg revolutioner, hur man inför demokrati. Värva media och journalister, håll tal, dela ut pamfletter, gatuprotester, upplopp och väpnat upplopp. Argumenteringen var ordagrann den som sedan användes i Hong Kong. Jag har genom åren fått åtskilliga mejl där någon ber om hjälp att få kontakt med universitet för att gratis undervisa i engelska och om västs överlägsna samhälle och system. 2013 rensade XiJinping ut, och västs media, även svenska, skrev om en utrensning på Kinas universitet av utländsk litteratur till förmån för traditionell kommunistisk. Någon utrensning av litteratur förkom aldrig, och som vanligt var det USAs propaganda som troget levererades av lojala media i Sverige.

  11. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vem som var bakom himmelska fridens torgs ”protester”, om det fanns.
    Liknar uigurernas ”protest”
    Liknar hong kongs ”protest”
    Vi vet att det är västmedia med några få ägare som upphaussade händelserna till nackdel för kina.

  12. Ingen dog på Tiananmen, men 249 personer dog vid Muxidi, som ligger långt från Tiananmen, omkring en och en halv timmas gångväg, efter att CIA agenter genomförde ett väpnat anfall på huvudsakligen obeväpnade värnpliktiga. Genom systematisk uteslutning vet vi idag att det var CIA agenter. USA var desperat att starta oroligheter i Kina för att ta makten. Ingen Massaker inträffade på Tiananmen, det var ett misslyckat försök av USA att starta en färgrevolution.

    Det pågick mycket oroligheter i Peking de dagarna, främst i ytterområdena, och många dog, men Massakern på Tiananmen är en ren propaganda fabrikation av USA.

    Under tiden av Tredje Riket fanns i Tyskland en tidning som hette Der Stürmer. Det var en rasistisk tidning som regelbundet hävdade att judarna samlades på nätterna för att slakta och äta kidnappade barn. Det var naturligtvis lögn.

    Helt uppenbart har DN, med flera media, iklätt sig en liknande roll i dag i Sverige, bara att nu sprider DN ryktet om Massakern på Tiananmen, koncentrationsläger, tvångsarbetet och förtryck i Xinjiang, vilken bevisligen aldrig heller inträffade utan också är en lögn.

    Sedan upprepar DN denna lögnen ändlöst precis som Der Stürmer i enlighet med Josef Goebbels doktrinen att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta, blir det sanningen. Senast idag har DN en artikel som helt naturligt gör gällande att det var en massaker.

    DN skriver – Stridsvagn gjord av glass ögonöppnare för unga kineser
    https://www.dn.se/varlden/stridsvagn-gjord-av-glass-ogonoppnare-for-unga-kineser/

    DN skriver -Li Jiaqi, också kallad läppstiftskungen, formade glassen han försökte sälja 3 juni till en stridsvagn. Sändningen avbröts och nu försöker hans unga följare förstå varför. Foto: TT

    DN skriver -Kvällen innan årsdagen av Massakern vid Himmelska Fridens Torg gjorde en av Kinas mest kända influerare direktsänd reklam för en brittisk glass. Glassen var utformad som en stridsvagn och sändningen avbröts. Händelsen har blivit en ögonöppnare för unga kineser som ofta inte känner till (Artikeln låst)

    DN påstår att det skulle vara en ”ögonöppnare för unga kineser”. Det är det inte alls. Alla i Kina, oavsett ålder, är mycket väl medvetna om sanningen och fakta runt vad som hände 1989, det var en misslyckat amerikansk färgrevolution. Idag får det 1989 amerikanska försöket till maktövertagande inte mycket uppmärksamhet i Kina, ungefär lika mycket som von Fersen mordet i Sverige den 20 juni 1810 utanför Bondeska palatset i Stockholm. USA tar naturligtvis varje tillfälle att försöka utnyttja händelsen i sin propaganda, vilket DN tydligen lydig förmedlar och verkställer.

    DN driver idag samma propaganda kampanjer efter samma mall och system som journalisten Julius Streicher då drev på Der Stürmer, och DN, med flera, har idag blivit något av en dagens version av Der Stürmer.

    Det finns en än mer allvarlig sida av detta. Nazismen i Tyskland etablerades genom att använda yttrandefriheten och pressfriheten selektivt, medan utvald fakta information censurerades. Spridning av falska rykten var det normala. Idag ser vi samma metoder i svensk press, här DN, och samtidigt är den mest tillförlitliga information censurerad, som RT.COM.

    1933 i Tyskland fanns ingen möjlighet att åtala journalister som spred falska rykten som detta, även idag i Sverige finns ingen möjlighet att åtala journalister som sprider falska rykten som dessa. Kina har som vanligt hunnit längre. Ryktesspridning i Kina är idag kriminellt, och därför bröts sändningen. I Sverige är ryktesspridning helt tillåtet, till och med skyddat.

    Forskare på Göteborgs Universitet har redan fastslagit att MSM som DN alltmer blir irrelevant. Folk varken läser eller fäster någon uppmärksamhet vid vad de sprider.

    Kanske ett bra tillfälle att påpeka för alla chefredaktörer på Bonniers och andra media att den som drev propaganda genom Der Stürmer ställes inför rätta 1945, fälldes och avrättades 1946. Idag upprepar DN och Bonniers precis och efter amma mall som under Tredje Riket samma sak att missleda. Själv är jag övertygad om att världen kommer att få se en ny Nürnberg rättegång och det kanske vore lämpligt med tanke på deras egen framtid att inte fortsätta propagandan och att sprida falsarierna på samma sätt som Tredje Riket chefredaktörer. Då blev det dödsstraff, vad om kommer att hända denna gång avstår jag från att spekulera i.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here