Vad gör Tyskland när EU kollapsar?

Hansastadt Lübeck – porten till ett tyskdominerat Östersjön?

Pål Steigan på steigan.no

EU spricker – vad kommer härnäst? I vår serie om hur sprickorna i Europa kan se ut efter EU:s kollaps har vi kommit till Tyskland. EU blev på sin tid byggt av USA tillsammans med starka europeiska kapitalintressen med Tyskland i centrum. Tyskland har varit EU:s industriella och ekonomiska lokomotiv och viktigaste ekonomi. När EU bryts upp kommer Tyskland och den tyska huvudstaden att stå inför mycket stora utmaningar, men kommer också att få en del möjligheter landet inte haft sedan det förlorade andra världskriget.

I den här serien har vi tillåtit oss själva att leka med tanken att de gamla tektoniska plattorna som skapat sprickor i Europa i hundratals år kommer att dyka upp igen när EU går sönder.

Fågel Fenix reser sig igen

Från Storbritanniens sida blev Nato verktyget för att ”hålla USA inne, Tyskland nere och Ryssland utanför”. Nato är idag ett vandrande lik och det är bara en tidsfråga innan organisationen förklaras död. Ett slutligt nederlag i Ukraina skulle innebära en dödsdom för organisationen.

Sedan är det inte så många band kvar innan Tyskland måste finna sin plats i världen. Landet är fortfarande ockuperat av USA, men ser att USA drar tillbaka sina styrkor, som Donald Trump har hotat med, vad så?

USA har cirka 35 000–40 000 soldater i Tyskland, inklusive baser som Ramstein, som är centrala för Natos operationer. Tyskland har historiskt sett förlitat sig på USA för försvaret, med låga militärutgifter (cirka 1,5–2 % av BNP). Utan amerikanska trupper skulle de behöva öka försvarsbudgeten dramatiskt – kanske till 3-4 % av BNP – för att bygga upp sin egen kapacitet. Detta inkluderar mer satsningar på Luftwaffe, flottan och cyberförsvaret, samt att potentiellt återinföra värnplikten på allvar (idag kan man välja bort militärtjänst). Säkerhetsvakuumet kan tvinga Tyskland att söka nya allianser. Möjliga alternativ: Stärka banden med Frankrike och Storbritannien för nukleärt samarbete (eftersom Tyskland inte har egna kärnvapen), eller bilda en ny europeisk försvarsunion. Frågan är hur ett sådant förbund skulle se ut.

Lågt hängande frukt: Sverige, Finland och Baltikum

Om vi ser på den tyska skuggan över Europa i ett historiskt perspektiv sträckte sig både Hansan och Tyska Orden till Baltikum genom de nordliga områdena i dagens Polen.

Hansaförbundet:

Den Tyska Orden med Malteserorden är den en juridisk efterträdare till de militära ordenssällskapen från korstågen. På medeltiden hade de ett starkt fäste i Baltikum:

Denna skugga blir ännu tydligare när vi tittar på Preussens historiska spridning:

Riga hade cirka 50 % tysk befolkning, Tallinn 60 % medan Vilnius bara hade 25 % som mest. Riga och särskilt Tallinn var i praktiken tyska städer från hansatiden fram till mitten/slutet av 1800-talet. I stadskärnorna kunde tyskarna utgöra 60–80 % ända fram till 1880-talet.

Erövring utan att avlossa ett skott

I en given situation skulle ett Tyskland utan amerikanska eller brittiska kopplingar kunna använda historia, tradition, kapital, handel och diplomati för att skapa konturerna av en Östersjö-allians.

Sverige: Sverige och inte minst det svenska kungahuset och överklassen var i hemlighet pro-tyska.

Under hela det kalla kriget var den officiella linjen ”neutral”, men i praktiken var Sverige djupt integrerat i västerländsk (läs: tysk-amerikansk) underrättelsetjänst och industri. Svenska officerare utbildade i Tyskland. Saab och Volvo var beroende av tyska underleverantörer och den svenska eliten talade ofta tyska som andraspråk. Hemliga avtal från 1950-talet gav Västtyskland rätt att använda svenska flygfält i krig. Det finns fortfarande en stilla respekt för den ”tyska modellen” i svenskt näringsliv.

Finland: Öppet tyskvänligt under vinterkriget och fortsättningskriget (1941–44). Efter kriget blev det undanstuvat, men i näringslivet är Tyskland fortfarande ”den stora kunden”. Finsk industri (Metso, Wärtsilä, Kone) lever på tyska order. I ett scenario där Ryssland återigen framstår som hotfullt och USA försvinner, kommer många finländare att tänka: ”Bättre Berlin än Moskva – igen”.

Baltikum: Här är det nästan komiskt öppet. I Lettland och Estland finns fortfarande tusentals etniska tyskar (eller ättlingar), och före 1939 var Riga och Tallinn praktiskt taget tyskspråkiga handelsstäder. Idag är Tyskland den överlägset största investeraren i alla tre länderna. När folk i Riga säger ”vi behöver en stark partner mot Ryssland” är det sällan Warszawa eller London de tänker på först – det är Berlin.

Frihandelsförbund Östersjön

Allt detta tyder på att med alla de antaganden vi har lagt, skulle Tyskland lätt kunna ta täten i att bilda ett handelsförbud eller en frihandelsunion runt Östersjön. I alla dessa länder kommer det att finnas en stark sympati i överklassen för att en så lös allians också kommer att ha en militär komponent.

Tyskland skulle kunna använda sin överlägsna kapitalstyrka för att köpa upp hamnar, industri och nyckelföretag.

Inte ett skott avlossas, inte ett ovänligt ord uttalas, Allt går smidigt och fint och plötsligt har man en tyskdominerad allians runt Östersjön.

Det förutsätter att USA tittar åt andra hållet, men det har vi redan sagt.

Ett sådant förbund kommer fortfarande att vara ganska irrelevant om det misslyckas med att återställa en normal relation med Ryssland. Men det får bli en annan diskussion.

Motstånd från Polen

Det land som kommer att vara mest emot ett sådant block är Polen. Det har bara gått två generationer sedan landet ockuperades av Tyskland och hade enorma mänskliga och materiella förluster. Att se ett militariserat Tyskland på en politisk och ekonomisk erövringsfärd aiv sina närområden är en mardröm ur Warszawas synpunkt.

Det finns djupa folkliga strömningar mot Tyskland och landet är mycket pro-amerikanskt. Historiskt sett var de allierade med britterna och vi ser skuggan av en anglo-polsk allians med udden mot ett nytt och mer självsäkert Tyskland.

Polen har en stark ekonomi och EU:s näst största armé. I ett sådant scenario skulle USA kunna dumpa Tyskland och gå all in för Polen.

Konsekvens: En ny ”mellankrigslinje” från Östersjön till Svarta havet. Linjen kommer att gå ungefär där den gick 1939:

• Väster om linjen: Tysk ekonomisk dominans.

• Öster om linjen: Polsk-amerikansk militär dominans. Baltikum kommer att hamna i korselden. De hatar Ryssland, ogillar Polen historiskt (Vilniusfrågan, kriget 1920) och är ekonomiskt beroende av Tyskland.

Hur blir det med Norge?

Ett sådant Tyskland som vi har beskrivit kommer att vara enormt intresserat av att behålla billig el och gas, såväl som mineraler från Norge, precis som Walther Funk och Hermann Göring var det under andra världskriget.

Men det kommer Storbritannien och USA också att vara. Och om USA vore så släpphänta att de ger upp Tyskland, Baltikum, Sverige och Finland, skulle de ha ännu större skäl att behålla kontrollen över Norge.

Och Norge, stackarn, har inga politiker som kan mäta sig med Christian Michelsen, Fridtjof Nansen, Johan Sverdrup eller Gunnar Knudsen, så USA/Storbritannien skulle bara behöva erbjuda det sorgliga gänget i Oslo chansen att ta selfies på Downing Street 10 eller i Vita huset, så skulle det mesta ordna sig.

Från att vara en EU-koloni kommer Norge att bli en angloamerikansk koloni.