Varför har Alex Schulman ”alltid älskat USA”?

Alex Schulman: Det räcker nu – jag har börjat avsky USA.. Detta handlar om Alex Schulmans måndagskolumn 24 februari i DN. Jag kunde inte låta bli att maila honom synpunkter. Tror ni att han svarat?

Han inleder ”Jag har alltid älskat USA. Även under Trumps första presidentperiod kunde jag tänka att en rutten ledare inte betyder ett ruttet folk. Nu har det förändrats.”

Först mina kommentarer, därefter hans text.

Mina kommentarer i mailet till Alex Schulman

Du skriver i din senaste krönika (https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-det-racker-nu-jag-har-borjat-avsky-usa/). ” Det räcker nu – jag har börjat avsky USA”. Det väcker ingen förvåning kan jag tro. Tvärtom är du nog en bland många som ändrat sig. Men du skriver också ”Jag har alltid älskat USA”, vilket väcker även från mig som har många släktingar och goda vänner i USA, trivts i landet vid många besök, men som aldrig har älskat USA:s politik.

Nyfiken fråga – varför har du ”alltid älskat USA”.

Kan de bero på USA:s alla – som regel folkrättsstridiga krig? Knappast? Läs gärna ”USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder 1945-2015, och miljoner i andra länder. Varning för enögdhet.” (https://www.globalpolitics.se/usas-krig-har-dodat-mer-an-20-miljoner-i-37-lander-sedan-1945-och-miljoner-i-andra-lander/). ” USA:s krig i Mellanöstern har fördrivit minst 38 miljoner människor. ” (https://www.globalpolitics.se/usas-krig-i-mellanostern-har-fordrivit-minst-38-miljoner-manniskor/). ” USA har inlett 251 militära interventioner sedan 1991 och 469 sedan 1798” (https://www.globalpolitics.se/usa-har-inlett-251-militara-interventioner-sedan-1991-och-469-sedan-1798/)

USA:s insatser för statskupper och frihet? Knappast? USA är ledande i statskupper mot demokratier och stöd för sådana. Urval av USA-stödda statskupper i demokratier. – 1953 Mossadeq, i Iran – 1954 Arbenz, Guatemala – 1960 Lumumba, Kongo – 1964 Brasilien -1965 Dominikanska republiken. – 1965 Sukarno i Indonesien – 1973 Allende i Chile – 1970 Sihanouk i Kambodja – 1983 USA Bishopregeringen i Grenada – 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela – 2014 i Haiti. – 2009 Zelaya i Honduras – 2013 Morsi i Egypten – 2014 Ukraina -2019 Bolivia.

Illegal inblandning i andra länders val? USA är världsledande i illegal inblandning i andra länders val enligt forskning i USA. Av statsvetaren Dov Levin i som publicerats i Washington Post (https://www.washingtonpost.com/news/monkey-cage/wp/2016/09/07/sure-the-u-s-and-russia-often-meddle-in-foreign-elections-does-it-matter/?noredirect=on)

·

___________________________________________________________________

Alex Schulman: Det räcker nu – jag har börjat avsky USA

Jag har alltid älskat USA. Även under Trumps första presidentperiod kunde jag tänka att en rutten ledare inte betyder ett ruttet folk. Nu har det förändrats.

När Trump kandiderade till att bli president första gången fanns det USA-svenskar som gjorde klart att om Trump vinner så skulle de omedelbart flytta hem. Ja, det var som en liten rörelse bland svenskar i stort, folk gjorde slut med USA till höger och vänster. Men jag har alltid haft is i magen, jag säger det med viss stolthet: Min kärlek till USA har genom allt varit intakt. Min hållning har alltid varit att en rutten ledare inte betyder att folket är ruttet. Och jag åkte till New York och jag kände samma kärlek som jag alltid gjort när jag besökt staden. Jag såg inga spår av trumpismen eller av arrogansen. Det var samma underbara New York som när jag åkte dit första gången på 90-talet.

Ja, jag hade is i magen. Under hela Trumps första period såg jag förstås det alla såg, lögnerna, de fascistiska dragen som skymtade fram, de första tecknen på hur det amerikanska systemet började krackelera under hans tyngd, hur han också destabiliserade hela den demokratiska världen. Jag såg det han gjorde den 6 januari 2021.

Och ändå var min kärlek till USA intakt.

Inte ens när han valdes igen i höstas kände jag att något egentligen hade förändrats. Jag älskar landet. Även om det var svårt att ta in det USA som nu formades, sakerna Trump sa där i vintras, drill baby drill, eller den här nästan ursinniga kampen mot transpersoners rättigheter. Han sa saker som nästan gjorde mig paralyserad. Och det är väl klart att jag tänkte: Hur kan ett folk stå bakom den här personen? De valde honom, han visade vem han var, och de valde honom igen.

Men samtidigt brann den ännu starkt, kärleken till USA.

Kanske var det när vicepresidenten JD Vance höll sitt tal i München, när han kritiserade europeiska länder för hur vi sköter våra demokratier

Under de senaste veckorna har något hänt. Jag tror inte jag kan säga exakt när skiftet ägde rum, för det som hände var inte intellektuellt. Det var en känsla som plötsligt bara hade landat hos mig. Jag fick nog av skiten. Kanske var det när vicepresidenten JD Vance höll sitt tal i München, när han kritiserade europeiska länder för hur vi sköter våra demokratier. Det var bara för mycket, att en sådan kritik kom från JD Vance, en av dem som mest högljutt upprepat lögnen om att det amerikanska valet 2020 var stulet. Hur kan man först delta i en så enorm avdemokratiseringskampanj i sitt eget land och sen åka till ett annat och ha synpunkter på hur de sköter sin demokrati?

Kanske var det där det hände. Eller när Trump kallade en europeisk, demokratiskt vald president för diktator. Eller när USA försökte blockera en formulering i FN om att Ryssland startade kriget mot Ukraina.

Men det hände i alla fall – jag insåg att jag avskyr USA. Jag hatar skiten. Det som jag aldrig trodde skulle hända, hände. När jag nu tänker på USA fylls jag inte bara av frustration eller oro, jag känner avsmak. Vilket uselt jävla land.

Jag skiter i USA nu. Jag vill inte ha något med det att göra. Det finns ingenting där som intresserar mig längre. Det finns andra platser att besöka, andra kulturer att inspireras av. En resa till USA känns numera inte bara ointressant, den är nästan otänkbar. Jag köper inte Tesla. Jag håller mig gärna borta från amerikanska produkter överlag, men ge mig gärna nåt från Kanada. Det räcker nu. Jag inser att detta inte betyder någonting, för någon, allra minst för amerikaner, men det betyder nåt för mig.