I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är riktigt aktuell även idag.
Alex Schulman: Det räcker nu – jag har börjat avsky USA.. Detta handlar om Alex Schulmans måndagskolumn 24 februari i DN. Jag kunde inte låta bli att maila honom synpunkter. Tror ni att han svarat?
Han inleder ”Jag har alltid älskat USA. Även under Trumps första presidentperiod kunde jag tänka att en rutten ledare inte betyder ett ruttet folk. Nu har det förändrats.”
Först mina kommentarer, därefter hans text.
Mina kommentarer i mailet till Alex Schulman
Du skriver i din senaste krönika (https://www.dn.se/sverige/alex-schulman-det-racker-nu-jag-har-borjat-avsky-usa/). ” Det räcker nu – jag har börjat avsky USA”. Det väcker ingen förvåning kan jag tro. Tvärtom är du nog en bland många som ändrat sig. Men du skriver också ”Jag har alltid älskat USA”, vilket väcker även från mig som har många släktingar och goda vänner i USA, trivts i landet vid många besök, men som aldrig har älskat USA:s politik.
Nyfiken fråga – varför har du ”alltid älskat USA”.
Kan de bero på USA:s alla – som regel folkrättsstridiga krig? Knappast? Läs gärna ”USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder 1945-2015, och miljoner i andra länder. Varning för enögdhet.” (https://www.globalpolitics.se/usas-krig-har-dodat-mer-an-20-miljoner-i-37-lander-sedan-1945-och-miljoner-i-andra-lander/). ” USA:s krig i Mellanöstern har fördrivit minst 38 miljoner människor. ” (https://www.globalpolitics.se/usas-krig-i-mellanostern-har-fordrivit-minst-38-miljoner-manniskor/). ” USA har inlett 251 militära interventioner sedan 1991 och 469 sedan 1798” (https://www.globalpolitics.se/usa-har-inlett-251-militara-interventioner-sedan-1991-och-469-sedan-1798/)
USA:s insatser för statskupper och frihet? Knappast? USA är ledande i statskupper mot demokratier och stöd för sådana. Urval av USA-stödda statskupper i demokratier. – 1953 Mossadeq, i Iran – 1954 Arbenz, Guatemala – 1960 Lumumba, Kongo – 1964 Brasilien -1965 Dominikanska republiken. – 1965 Sukarno i Indonesien – 1973 Allende i Chile – 1970 Sihanouk i Kambodja – 1983 USA Bishopregeringen i Grenada – 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela – 2014 i Haiti. – 2009 Zelaya i Honduras – 2013 Morsi i Egypten – 2014 Ukraina -2019 Bolivia.
Illegal inblandning i andra länders val? USA är världsledande i illegal inblandning i andra länders val enligt forskning i USA. Av statsvetaren Dov Levin i som publicerats i Washington Post (https://www.washingtonpost.com/news/monkey-cage/wp/2016/09/07/sure-the-u-s-and-russia-often-meddle-in-foreign-elections-does-it-matter/?noredirect=on)
·
___________________________________________________________________
Alex Schulman: Det räcker nu – jag har börjat avsky USA
Jag har alltid älskat USA. Även under Trumps första presidentperiod kunde jag tänka att en rutten ledare inte betyder ett ruttet folk. Nu har det förändrats.
När Trump kandiderade till att bli president första gången fanns det USA-svenskar som gjorde klart att om Trump vinner så skulle de omedelbart flytta hem. Ja, det var som en liten rörelse bland svenskar i stort, folk gjorde slut med USA till höger och vänster. Men jag har alltid haft is i magen, jag säger det med viss stolthet: Min kärlek till USA har genom allt varit intakt. Min hållning har alltid varit att en rutten ledare inte betyder att folket är ruttet. Och jag åkte till New York och jag kände samma kärlek som jag alltid gjort när jag besökt staden. Jag såg inga spår av trumpismen eller av arrogansen. Det var samma underbara New York som när jag åkte dit första gången på 90-talet.
Ja, jag hade is i magen. Under hela Trumps första period såg jag förstås det alla såg, lögnerna, de fascistiska dragen som skymtade fram, de första tecknen på hur det amerikanska systemet började krackelera under hans tyngd, hur han också destabiliserade hela den demokratiska världen. Jag såg det han gjorde den 6 januari 2021.
Och ändå var min kärlek till USA intakt.
Inte ens när han valdes igen i höstas kände jag att något egentligen hade förändrats. Jag älskar landet. Även om det var svårt att ta in det USA som nu formades, sakerna Trump sa där i vintras, drill baby drill, eller den här nästan ursinniga kampen mot transpersoners rättigheter. Han sa saker som nästan gjorde mig paralyserad. Och det är väl klart att jag tänkte: Hur kan ett folk stå bakom den här personen? De valde honom, han visade vem han var, och de valde honom igen.
Men samtidigt brann den ännu starkt, kärleken till USA.
Kanske var det när vicepresidenten JD Vance höll sitt tal i München, när han kritiserade europeiska länder för hur vi sköter våra demokratier
Under de senaste veckorna har något hänt. Jag tror inte jag kan säga exakt när skiftet ägde rum, för det som hände var inte intellektuellt. Det var en känsla som plötsligt bara hade landat hos mig. Jag fick nog av skiten. Kanske var det när vicepresidenten JD Vance höll sitt tal i München, när han kritiserade europeiska länder för hur vi sköter våra demokratier. Det var bara för mycket, att en sådan kritik kom från JD Vance, en av dem som mest högljutt upprepat lögnen om att det amerikanska valet 2020 var stulet. Hur kan man först delta i en så enorm avdemokratiseringskampanj i sitt eget land och sen åka till ett annat och ha synpunkter på hur de sköter sin demokrati?
Kanske var det där det hände. Eller när Trump kallade en europeisk, demokratiskt vald president för diktator. Eller när USA försökte blockera en formulering i FN om att Ryssland startade kriget mot Ukraina.
Men det hände i alla fall – jag insåg att jag avskyr USA. Jag hatar skiten. Det som jag aldrig trodde skulle hända, hände. När jag nu tänker på USA fylls jag inte bara av frustration eller oro, jag känner avsmak. Vilket uselt jävla land.
Jag skiter i USA nu. Jag vill inte ha något med det att göra. Det finns ingenting där som intresserar mig längre. Det finns andra platser att besöka, andra kulturer att inspireras av. En resa till USA känns numera inte bara ointressant, den är nästan otänkbar. Jag köper inte Tesla. Jag håller mig gärna borta från amerikanska produkter överlag, men ge mig gärna nåt från Kanada. Det räcker nu. Jag inser att detta inte betyder någonting, för någon, allra minst för amerikaner, men det betyder nåt för mig.
Herr Schulman (skolmannen på tyska) verkar lida av något som kallas ”kognitiv dissonans”. https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2022/07/25/logn-nr-0-kognitiv-dissonans
Det råkar vi alla ut för innan vi vaknar upp. Det kan vara över snabbt, genom meditation, eller ta längre tid.
En med sulans perspektiv som letar efter förankring till krigshetsande övermåttor och med saknad över att horisonten endast lyser med fredens budskap blickar mot mörkrets diffusa skepnader. Sådan omnipotent figur kvider sig i desperation och saknad efter Bidens krigsorienterade närvaro. Därav texten.
Fjanten Schulman har utnyttjat och levt sin fars berömmelse hela livet men saknar själv större intelligens eller förmåga till analys av skeenden! Det skämtas friskt om denna kappvändare på andra forum för övrigt…
Lika ytligt som vanligt.
Kan även vara så att han har mörka affärer i Ukraina och att det snart kommer fram?
https://rumble.com/v6q2m04-trump-gives-zelensky-30-days-to-hand-over-vip-adrenochrome-client-list.html
Jag vet att GP är ett övervägande politisk forum. Helt och hållet kanske.
Man behöver inte hata ett helt land pga dess ledning/elit. Jag gör inte det i alla fall.
Som barn hade jag och flera vänner fantasidrömmar att kunna resa till Amerika.
Antagligen påverkade av den tidens filmer, inte minst västern-serierna.
Det kändes som ett spännande land då.
Man såg det som Amerika, inte bara USA.
Även om fantasibilden blivit lite mer realistisk, hatar jag inte USA eller Amerika. Inget annat land heller.
Ett land är inte bara politik och ev krig de startat. Det är också alla ”vanliga” och ovanliga invånare som bor där. Inte olik oss.
Många har under åren tagit tillflykt till både USA och Sydamerika pga förföljelse i Europa
av religiösa, politiska och etniska skäl. Tänk på alla svenskar som emigrerade från ett då fattigt och ganska ofritt land. Många av oss har avlägsna släktingar där.
USA/Amerika har bidragit (överöst oss) med både musik och film. Allt har väl inte varit bra, men mycket har varit det.
De har och har haft många bra författare och poeter. Det skriver jag trots att ryska författare och poeter är de jag tycker bäst om.
USA är stort och det kan skilja ganska mycket hur folk lever i dom olika staterna, som jag förstått det.
Här en latinamerikansk hyllning till landet Amerika från en annan lite hoppfullare tid som det känns.
Trini Lopez med ”Amerika”
Känsliga lyssnare varnas!🙂
https://youtu.be/z33hxOWjDLA
Har inte lyssnat än (men kommer att göra) men tänker att ”Amerika” är väl hela kontinenten inklusive Sydamerika, USA, Canada och även Alaska?
Jag är rädd vi gärna sammanblandar ”Amerika” med det USA svenskarna utvandrade till för cirka hundra år sedan.
Senaste tiden har det kommit en rad av AI generade filmer från USA:s tidigare industrialisering.
Jag är imponerad av dessa nya sortens AI generade filmer.
Tycker de faktiskt är bättre än vad man kunde föreställa sig.
Snart kommer säkert AI genererade filmer Jesus Kristus liv också. Blink, blink.
Senaste filmen jag så handlade om den stora explosionen i Texas City 1947.
Jämförbar med explosionen i Beirut 2020.
Det framgår i filmen vilken enorm makt affärsmän och företagare hade i USA på den tiden.
Staten var också deras tjänare och Polisen våldsapparaten.
De som drabbades var oftast arbetarna som inte var vatten värda.
En arbetare i USA i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet var istället förbrukningsvara, ungefär som soldater i ett krig.
Detta medförde att kommunismens manifest från början växte sig starkast just i USA men slogs direkt ned brutalt av Statens Polisiära makt just på order av Affärsmännen och Företagen som genast kände sig hotade av vad Kommunismen skulle kunna bli.
Jag tror att ”folklig demokrati” aldrig fick fäste i USA och därför är USA som det är idag.
Europa tog delvis mer en ”reformistisk väg” och därför uppstår en schism idag när nu USA söker vägen tillbaka till sina rötter.
Den proletära folkviljan är sedan länge desarmerad i USA och idag stirrar arbetaren mest på prisskylten vid bensinmacken så det inte blir för dyrt att köra bil för då, om någon gång, är det dags för det folkliga upproret.
Diktator Donald Trump vet om det här och har därför redan rövat och säkrat oljetillgångarna från Venezuela.
Ett litet svagt land, enkelt att erövra.
Fler väntar, ex. vis Kuba.
Iran är svårare att röva oljetillgångarna ifrån.
Men med hela Västvärldens hjälp, inklusive Israel, så kanske?
Tyvärr har jag svårt att se Jesus Kristus och hans budskap i Västvärldens kristna länder även om det är just där Jesus mest förespråkas och har sin historia och utbredning.
Arbetarklass. Det stämmer att Amerika är hela kontinenten, vad jag vet.
Men i yngre år särskilde vi inte på USA och Amerika. I vardagligt tal säger man oftast ”utvandringen till Amerika” när man menar utvandringen till USA.
Jag försvarar inte USA;s politik eller allt deras ledare och eliter gör.
Min kommentar utelämnar medvetet dagens politiska situation.
Jag vill i dessa krigs-och melodifestivaltider visa en annan sång. Den handlar om fred och var Tysklands vinnande bidrag. Väldigt fin.
”Ein bisschen Frieden” (1982)
https://youtu.be/hp_b-095yPc
Som Jesus en gång sa, skall ”de som stiftar fred kallas Guds barn.”
(Bergspredikan)