Bild: Fine Art, War and Peace (av Staff Sgt. Jamal Sutter, 2014, CC)
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är riktigt aktuell även idag.
Ännu en intressant artikel som Catarina Östlund översatt. https://multipluralworld.com/why-america-will-always-wage-wars/?utm_source=mailpoet&utm_medium=email&utm_source_platform=mailpoet&utm_campaign=vancouver-s-oceanside-damaged-by-winter-storm-only-two-months-after-record-rainfall-flooding_21
Kommentar av Sergey Lededev, The Multiplural World , 17 april 2025
Internets kollektiva visdom har räknat ut att USA under sin exstens varit i krig 92 % av tiden, eller 225 år av 243. Dessa beräkningar är knappast felfria ur metodisk synvinkel, men få skulle ifrågasätta tesen att USA befinner sig i ett nästan permanent krigstillstånd.
(Sergey Lededev är föreläsare vid Financial University under den Ryska federationens regering i Moskva. Denna kommentar publicerades först i den ryska dagstidningen Vzglyad den 17 april 2025. Översättningen till engelska har gjorts av The Multiplural World, med hjälp av maskinöversättning.)
En vanlig kritik av amerikansk utrikespolitik har blivit tesen om eviga krig. Dessutom har den på senare år börjat användas inte bara av Washingtons externa motståndare, utan också av politiska insiders, särskilt bland republikanerna.
Internets kollektiva visdom har räknat ut att USA under sin existens har befunnit sig i krig 92 % av tiden, det vill säga 225 år av 243 (data för 2020). Dessa beräkningar är knappast felfria ur metodisk synvinkel, men få experter kommer att ifrågasätta tesen att USA befinner sig i ett nästan permanent krigstillstånd.
Det finns olika förklaringar till detta, ibland ganska exotiska. I tidskriften Foreign Policy, tex föreslog en av författarna att amerikanskt utrikespolitiskt tänkande är extremt föråldrat; krig är en form av utrikespolitisk ritual och en sorts kult. Trots att det här låter som handlingen i en fantasyroman finns det ett korn av sanning i det – åtminstone tror vissa amerikanska politiker verkligen att USA valdes för att bringa frihet och välstånd åt hela världen. Men även om sådana ideologiskt laddade element finns i nästan vilket politiskt system som helst (ibland kallas de ”nyttiga idioter”), kommer de inte att nå långt utan en ekonomisk grund.
Den amerikanske politiske forskaren och konservative publicisten Richard Hanania har föreslagit att fokus ska sättas på den ekonomiska aspekten av ”eviga krig” i sin bok Public Choice Theory and the Illusion of Grand Strategy: How Generals, Weapons Manufacturers and Foreign Governments Shape American Foreign Policy från 2021 (utgiven av Routledge). [“Teorin om det offentliga valet, och illusionen om den storslagna strategin: Hur generaler, vapentillverkare och utländska regeringar formar amerikansk utrikespolitik”]
Hans huvudidé är att USA:s militärindustriella komplex har enorma politiska resurser och faktiskt lobbar för ett tillstånd av permanent deltagande i konflikter. Det råder ingen tvekan om att företag som Lockheed Martin eller Raytheon är extremt intresserade av att skapa och upprätthålla militära konflikter. Men det som är intressant är, hur exakt gör de det? Författaren svarar: ”Genom att påverka ledningen i landet genom den allmänna opinionen, och driva sitt folk till makten.”
Den nyckelfigur som bestämmer USA:s utrikespolitik (med hänsyn till maktfördelningen) är naturligtvis presidenten. Och här måste vi förstå att amerikansk politik och de mekanismer för den maktkamp som finns där, är ett filter som släpper igenom en mycket specifik typ av person – oftast en extremt karismatisk, som är kapabel att övertala och göra affärer och försona stora aktörer. Innehåller denna lista en djup kunskap och förståelse för utrikespolitik? Nej. Presidenter och presidentkandidater har inga särskilda incitament att fördjupa sig i dessa frågor.
Den amerikanske presidenten är en person som först och främst vet hur man flirtar med opinionen, och som dessutom tvingas följa den på många sätt. Den maximala vistelsetiden i Oval rummet är 8 år, under den tiden finns det inte någon möjlighet att formulera något begripligt långsiktigt geostrategiskt program och, viktigast av allt, vänta på att det börjar bära frukt. Därför föredrar de flesta av Vita husets ägare att följa den allmänna opinionen, vilket innebär att man genom att påverka opinionen också kan påverka vilken amerikansk president som helst – även i utrikespolitiska frågor.
Det är just därför amerikanska försvarsföretag är så villiga att skapa tankesmedjor och försörja utrikespolitiska experter som i sin tur formar den allmänna opinionen. I det här avseendet är den mest skandalösa förmodligen den neokonservativa stiftelsen Project for the New American Century (PNAC), som har släppt mycket analytiskt material som varierar i graden av ideologiskt innehåll, men som alltid i slutändan kokar ner till uppmaningar att expandera och fördjupa den amerikanska militära närvaron runt om i världen (och vad mer skulle Project for the New American Century kunna kräva?). Men det som är intressant är inte så mycket det de skrivit som deras personalpolitik. Av en ren slump innehade en av projektets direktörer, Bruce Jackson, också posten som vicepresident för strategi och planering på Lockheed Martin, en av Vita husets viktigaste försvarsentreprenörer.
Paul Wolfowitz, som tjänstgjorde som den förste biträdande försvarsministern i George W. Bushs första administration, anses också vara nära förknippad med PNAC (även om den exakta nivån av anknytning är svår att förstå). Intressant nog tjänade Wolfowitz också i Bushadministrationen som statssekreterare för försvarspolitik, och var en av författarna till dokumentet känt som Wolfowitz Memorandum*.
*[” Wolfowitz-doktrinen ” är ett inofficiellt namn som ges till den initiala versionen av vägledningen för planering för försvaret för räkenskapsåren 1994–1999 (daterad 18 februari 1992) publicerad av USA:s av biträdande försvarsminister Paul Wolfowitz och hans vice Scooter Libby. Den var inte avsedd för offentlig publicering, den läcktes till The New York Times den 7 mars 1992 ] och utlöste offentlig kontrovers om USA:s utrikes- och försvarspolitik. Dokumentet kritiserades allmänt som imperialistiskt, eftersom dokumentet beskrev en politik av unilateralism [ensidigt handlande i motsats till multipolarism] och förebyggande militära åtgärder för att undertrycka potentiella hot från andra nationer och förhindra diktaturer från att stiga till supermaktsstatus. Wikipedia]
En viktig punkt är att sådana analytiska tankesmedjor och experter faktiskt inte så mycket orienterar om den amerikanska allmänna opinionen, då de skapar en illusion av ett krigsvänligt samförstånd i det amerikanska samhället, det främjas redan av högre tjänstemän.
Som vi vet gör följet mannen till kung, så förutom den allmänna opinionen finns det också ett stort antal Pentagon-byråkrater och lagstiftare som behöver försörjas. Faktum är att det som kallas en järntriangel* har utvecklats mellan dem – tjänstemän från militäravdelningen är intresserade av att utöka finansieringen; senatorer är delvis ideologiska, delvis i behov av pengar; och försvarsföretag vill ha nya statliga kontrakt.
*[Järntriangel, samhällsstruktur med samverkan mellan minst tre parter; något privat särintresse, en eller flera politiker, och en eller flera myndigheter. Wikipedia]
Forskning utförd av Quincy Institute har visat att 80 % av pensionerade amerikanska fyrstjärniga generaler och amiraler inte fiskar och leker med sina barnbarn efter pensioneringen. De skaffar jobb i försvarsföretag som konsulter eller styrelseledamöter. Människor som har stigit till sådana grader förstår mycket väl vad som krävs av dem. De börjar så mycket som möjligt överdriva utrikespolitiska hot i sina rapporter (politiska forskare kallar detta ”hotinflation”), så att en ökning av militärbudgeten verkar lämplig och nödvändig.
Amerikanska lagstiftare (de som inte är fanatiker) hamnar i en liknande penningfälla. En nyligen publicerad journalistisk undersökning visade att minst 15 amerikanska senatorer och representanter med ansvar för försvaret själva har investerat i militära företag, vilket betyder att de har egna intressen av sina företags utveckling. Andra lagstiftare, som undviker en sådan uppenbar intressekonflikt, tänker ändå på att deras politiska karriär en dag kan ta slut och de har i bakhuvudet att de har mäktiga vänner som inte kommer att överge dem; de kommer att ordna så att de kommer med i något forskningscentrum med en mycket bra lön.
’Eviga krig’ kan vara en ideologi för vissa, men först och främst är det ett väletablerat system som har funnits i många år. Det är svårt att föreställa sig att någon ens i den högsta ställning och med de bästa avsikter, skulle kunna övervinna detta system.
Relaterat
USA har varit i krig i 226 av 243 år sedan USA bildades
USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder 1945-2015, och miljoner i andra länder. Varning för enögdhet.
Intressant artikel på intressant tema!
Det tycks som om många länder, speciellt med starka drag av religionens eller ideologisk-fanatisk makt i politiken, har faser av att föra krig med länder utanför sina egna gränser. Sverige hörde avgjort det på 1600-1700-talen, likaså brittiska imperiet på 1700-talet till första halvan av 1900-talet, den tyska och italienska fascismen, liksom Japans kejsar-fanatismen på 1930-talet, och på 1960- och 1970-talet kallade kineserna under Mao den nya fienden Sovjetunionen för bland annat ”socialimperialism”, och dagens ryska putinism breder idag ut sig med duginismen och iljinismen på ett militärimperialistiskt vis.
Alla (i varje fall väldigt många) kulturländer tycks gå igenom dessa våldsamma krigarfaser som självbeskrivande identifikationsorocesser av att verkligen uppvisa storhet, mäktighet och med stor våldsanvändning.
Sveriges dåvarande samtid ville ju lansera dåtida kung Gustav II Adolf för ”Gustaf den Store” som kan ses på en del statyer och inskriptioner. Det lyckades inte.
De koloniala nordamerikanska förenta delstaterna med sin tydliga religiösa fanatism har länge varit en frälsarkultur, precis som den ryska varit det lika länge (drömmarna om att återerövra Konstantinopel och som det tredje Rom), som förekommer än idag. Det är ingen slump att Putin-oligarken Konstantin Malofejev med tydliga kontakter med ortodoxa kyrkan och ryska fascistiska-nazistiska rörelser som Rusitj- och Russkaja Obsjtjina-rörelserna och där hans tv- och mediebolag ”Tsargrad” (Kejsarstaden) klart syftar på Konstantinopel (dagens Istanbul). Dessa två kulturer lyssnar föga på sina grannar och vill gärna sprida sina system till grannar och andra, men dessa två länder är idag två av de politiskt mest isolerade kräftgångsländer vi ser i dagens värld just nu, som båda förlorar i princip alla geopolitiska grannar och förra allierade; de blir en belastning för sina grannskap.
Den amerikanska imperialismens nedgång rent militärt under den nya högernationalistiska populismen under Trump (i stort sett ett slags amerikanskt Brexit, i stora drag) har ju nog främst ekonomiska skäl -den amerikanska militära imperialismen är helt enkelt alltför dyr. Känslan att få härja omkring runtom i världen och leka James Bond har inte gett särdeles stora resultat. I dagarna är det ju snart 50-årsjubileet för Saigons fall där amerikanerna fick ännu en gång ge sig i väg i panik och förlora ännu ett krig.
I modern tid överskattar många stormakter sin förmåga med sina stora militära rustningar, där de som i både dagens ryska och amerikanska fall leder till taktiska fiaskon vi ser från Irak, Afghanistan och Ukraina i vår närtid. De gamla kallakrigs-stormakternas post-imperiala epok tycks faktiskt vara förbi för båda.
USAs Vietnamkrig handlade bland annat om att fortsätta det av Storbritannien uppbyggda drogimperiet, vars banker fortfarande har privilegiet att ge ut 2/3 av Hongkongs valuta förutom sitt flitiga värv i tjänst hos drogsmugglingen. Narkotikaaffärerna var och är en väldigt central del av den roll som spelas av de så kallade underrättelsetjänsterna.
Sovjet och Senare Ryssland har med få undantag gjort sig kända som vänligt sinnade i relation till det globala syd.
Imperialismen existerade parallellt med Britternas på 1800-talet men senare finns den bara i Johans och Vladimir Rezun’s omtöcknade hjärnor.
https://www.youtube.com/watch?v=ft7qSlMzmjM
Fel länk för
LIVE: ‘Ukraine War is Over’, Jeffrey Sachs Makes Fiery Speech At EU Parliament, Challenges America!
Det är en stor skillnad på det nazi-sataniska NATO:s imperialistiska vilja att bedriva krig åt den privatägda vapenindustrin, medelst en ukrainsk icke-vald impopulär diktator som är marionetten och den folkvalde Putins och Rysslands självförsvar via försvarsföretag som till största delen är statligt ägda, bäste Johan Lund Denauclér, för det är väl ditt fullständiga namn, eller?.
Får man helt stilla fråga om du rekryterades som operatör av CIA mellan 1987-1989 på UT Southwestern Medical Center, i Texas?
Kan denna beskrivning också passa in på EU.
Som alltmer blir en överstatlig struktur med alltmer totalitära drag.
En sak kan inte förnekas, den att Ryssland, av historisk erfarenhet, är medveten om västerländskt (europeiskt) hyckleri och enträget klokt, som för 100 år sedan även om kapitalistiskt idag – kämpar mot den absolut mörkaste existerande kraft=fascism=sprungen ur antiken, feodalism och kapitalism/keynesiansk ekonomisk kapitalism.
Perioder präglade av krig, godtyckligt våld, laglöshet, folkfördrivning, sjukdom, svält, slavar – detta och mera därtill…
——
”Donald Trump-administrationen tar vissa steg för att återställa de bilaterala förbindelserna med Ryssland. De första stegen på detta spår avslöjar deras praktiska inställning. Vi välkomnar ett sådant tillvägagångssätt och är redo för ömsesidiga steg. Tiden kommer att visa om amerikanerna är redo att lösa de befintliga systemproblem som kräver en lösning. Detta är en svår och lång process. Historien om våra relationer med USA visar att vi bara kan lita på konkreta handlingar snarare än verbala uttalanden.”
”Men som våra kinesiska vänner säger, en resa på tusen miles börjar med ett enda steg. Idag kan vi konstatera att de första stegen har tagits av båda sidor, ryska och amerikanska”, tillade
Rysslands säkerhetsrådssekreterare Sergey Shoigu till TASS, Moskva 24 april.
I en kommentar till rapporter om att USA:s president Donald Trump kan komma att dra tillbaka mer än 20 000 amerikanska trupper från Europa noterade den högt uppsatta ryska säkerhetstjänstemannen: ”Hittills är detta bara en avsiktsförklaring. Inga konkreta steg i den här riktningen har hittills tagits av USA.”
”Låt mig erinra om att 2024 utplacerades en extra grupp trupper utöver den amerikanska kontingenten som permanent vistas i Europa under förevändning av NATO-manövrer för att öva trupper till det europeiska operationsområdet.” Som ett resultat nådde antalet amerikanska trupper nästan 100 000. Några av dem stannade kvar i Europa på rotationsbasis efter övningarna. Om 20 000 amerikanska soldater dras tillbaka kommer deras totala antal att närma sig nivån för 2020-2022. Men initiativet som sådant, som det första steget mot avspänning, förtjänar naturligtvis uppmärksamhet”, sa han.
Enligt Bloomberg förändras antalet amerikanska militärer i Europa ständigt, med cirka 65 000 amerikanska trupper stationerade där före 2022, varav antalet ökar till 85 000 strax efter starten av den ukrainska konflikten och sedan når en topp på så många som 100 000 under en kort tidsperiod. Med det sagt utesluter Bloomberg inte att USA:s president Donald Trump kan komma att dra tillbaka de ytterligare 20 000 soldater som den tidigare presidenten Joe Biden stationerade till Östeuropa omedelbart efter starten av Ukrainakrisen.
En deltalj i sammanhanget är 9/11 som utgångspunkten för nya krig. Nu när Trump underlättar öppenhet i vissa sammanhang har det börjat komma ut visselblåsarinformation om 9/11. Denna information börjar skapa ett mönster, vilket är att kretsar inom administrationen både underlättade för terroristerna och blockerade interna försvarsmekanismer som skulle ha aktiverats före attacken. ”Vi skulle behöva ett nytt Pearl Harbor” verkar i ljuset av ny information inte bara ha varit en verbal släng. Denna släng var känd även bland Al Qaida som hade sagt att ”vi skall ge dem ett”.
Ett massivt motstånd mot avslöjanden före attacken verkar ha varit på plats och spåren leder rakt in i Bush-administrationen. Sedan är det en annan fråga vad gäller detaljplaneringen av attacken. Men på det punkten hade terroristerna möjligen andra hjälpande händer ? Fortsättning kommer att följa.
Det som komplicerar är att det i väsentlig grad ljögs om mycket. Cheney var innan Pentagon träffades av en missil redan på plats i Vita Huset bunkern ditburen av secret serrvice. Uppgifterna om tidpunkter ljögs det om men det framkom alltså att han var där tidigare än vad som ofta påstås. Det visar att USA visste innan missilen slog hål i vägen på Pentagon att något skulle ske. Orsaken var att USAs radar såg och identifierade missilen. Cheney lät däremot uppriktigt förvånad över att flygplanen träffade WTC som man får intrycket av de datorgenerade dvs fejkade videobilderna. Det verkar sannolikt att Cheney inte skulle ha hindrat skyddet mot flygplan om det hade varit verkligt. Genom att det var en sån härva av bedrägeri fick Cheney framstå som att han begått ett allvarligt fel i samband med utvecklingen på WTC
Timingen visar att missilen antagligen avfyrats utanför avståndet 35 miles för att undvika säkerhetssystemen. Och missiltypen beskrevs påpassligt i en artikel i Janes Defence Weekly dagen innan dvs 10/11
Därför det är ett sogockuperat land, och styrs fr washington via city of london. Men allt detta vet vi. O allt handlar om israhel där det det tredje templet ska byggas o Al Akksa moskén ska bort..’good luck’, sionists), israhel ska va det enda ’landet’ i en Nwo regim som styr världen..’good luck’, sionists. De tre fyrkanterna i qr koden symboliserar de två templen + det ’som ska byggas’. Träklossen i pannan på de svungande vid Klagomuren, är det tredje templet. Men allt detta vet vi. O därför fortsätter krigen.
Mycket intressant artikel på https://derimot.no/rothschild-epstein-og-ukrainakrigen-krigen-i-2014-var-bankens-krig/,
”Rothschild, Epstein og Ukrainakrigen”
Och som det inte var nog med IMF på ett hörn också, detta sagt med Magdalena Anderssons Wallenbergs koppling i tanke, men här förekommer Stoltenbergs namn i kommentarfältet, nämligen ”Heibergske klanen”
Carl Bildt dåvarande utrikesminister åkte titt som tätt till Kiev på samma sätt som hans amerikanska kumpaner. De amerikanska/engelska energibolagen hade dock svårt för att fullfölja sina redan gjorda planer på investeringar i området eftersom Kiev inte klarade av att hålla kontroll över östra naturresursrika områden som bl a Donbass
Och nu stöttar EU fanskapet ytterligare förödelse.
Rothschild Syndikatet.
Hmm, intressant..heiberske klanen..undrar var det namnet kommer ifrån o varför byte till ’stoltenbergs’..om det nu är det de handlar om
Hoppsan, första gången jag sett Krainer beröra sionismen, men han säger det inte rent ut. Istället grottar i nozismen.. Tror uppriktigt han inte, fortfarande, har förstått vem som styr (och har styrt de senaste 227åren) västvärlden..och ’vilka’ nu vill ha sitt ursprungsland tillbaks + anser sig komma fr isrhell (allt fr ’deras’ sida är en oren o skär hämndaffär, swamptopmaffian som de är).
O btw, vilka är de enda som genuint försökt bekämpa sionismen (hur ’mkt’ ’finansierade’ de än var av desamma). Hade bara Stalin insett tidigare än 1948 hade inget krig men samarbete uppstått mll Tyskland och Ryssland, och världen inte haft något av problemen Världen måste jobba med idag..jobba mkmkt hårt med, för att reda upp. Men alla har blivit lurade, så ingen kan slå ifrån sig. ’Grattis’ sionists, your ”deception to do war” (genom att finansera alla sidor o sedan tussa ihop dom) har fungerat..tlll nu. Idag finns Altmedia, o därför måste ni censurera. Men alla vet redan att kriget mot ett igen oskyldigt Land, beror på att rättsalarna runt era grövsta brott mot de minsta, aldrig jagat närmare er. Iran vet, och all befolkning i ME. Nu ska bara västs befolkning hämta upp ME,s försprång
Här nedan är en tio minuters film om hur kapitalism, vinstmaximering och jakten på kostnader här förstört den omfattande godstransporterande järnvägstrafiken i USA.
Det som för längre tillbaka var trygga och välbetalda arbeten för personal vid järnvägarna har blivit slitsamma yrken till usla löner.
Järnvägsarbetarna lämnar och järnvägsbolagen får svårt att hitta nyanställningar.
Jag tror man måste se det så att det är flera eller många orsaker som bidrar att det går åt fel håll för USA och att en kris för USA kan närma sig.
Såvitt jag har lyssnat mig till finns inte motsvarande negativa utveckling i Ryssland.
Där är snarare tvärtom, att Rysslands industriella utveckling sakta men säkert fortlöper framåt. På område efter område.
Why the Train Industry Is Losing Its Workforce Fast
https://www.youtube.com/watch?v=Buuh3HYQPbo
”Irankriget har börjat visa på sprickorna i Kinas ekonomi”
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/inrikes/irankriget-har-b%C3%B6rjat-visa-p%C3%A5-sprickorna-i-kinas-ekonomi/ar-AA21QKkP
Varför ”Irankriget”?
Var det inte istället USA och Israel som startade krig mot Iran?
För andra året i rad dessutom.
Om det är någon som börjar få ”sprickor i ekonomin” så tror jag nog det mera det är USA och Europa.
Man hör det på Volodomyr Zelensky som ropar efter mycket men får allt mindre till sitt krig mot Ryssland.
Vissa kallar det purimkriget, vilket är ett bra sätt att skilja detta krig från fjolårets.
I fulmedia säger man på direktiv från CIA ”konflikten i Iran” och märk väl man säger aldrig USA:s anfallskrig som dessutom är helt oprovocerat till skillnad från rötäggen i media som har en stående order att lägga till ”Rysslands oprovocerade anfall mot Ukraina” i sitt mantra även om alla insatta vet att det är en grov och förbannad lögn! Men propaganda går ut på att nöta in budskapet allt enligt den modell som Goebbels så framgångsrikt använde och utvecklade.