Världen enligt Gaza

En ljus framtid – av Mr. Fish

The Chris Hedges Report 15 mars.

Gaza är bara början. Den nya världsordningen är en där de svaga utplånas av de starka, rättsstatsprincipen inte existerar, folkmord är ett kontrollinstrument och barbariet triumferar.

Kriget mot Iran och utplåningen av Gaza är början. Välkommen till den nya världsordningen. En tidsålder av tekniskt avancerat barbari. Det finns inga regler för de starka, bara för de svaga. Motsätt dig de starka, vägra att böja dig för dess nyckfulla krav och du blir överöst med missiler och bomber.

Sjukhus, grundskolor, universitet och lägenhetskomplex reduceras till spillror. Läkare, studenter, journalister, poeter, författare, forskare, konstnärer och politiska ledare – inklusive cheferna för förhandlingsgrupper – mördas i tiotusentals av missiler och mördardrönare.

Resurser – som venezuelanerna vet – stjäls öppet. Mat, vatten och medicin, som i Palestina, används som vapen.

Låt dem äta jord.

Internationella organ som Förenta nationerna är pantomim, värdelösa bihang till en annan tidsålder. Individuella rättigheters, öppna gränsers och internationell rätts helgd har försvunnit. De mest depraverade ledarna i mänsklighetens historia, de som reducerade städer till aska, drev fångna befolkningar till avrättningsplatser och förorenade marker de ockuperade med massgravar och lik, har återvänt med besked.

De spyr ut samma hypermaskulina troper. De spyr ut samma vidriga, rasistiska ord. De spyr ut samma manikeiska vision av gott och ont, svart och vitt. De spyr ut samma infantila språk om total dominans och obegränsat våld.

Mördarclowner. Pajasar. Idioter. De har gripit maktens spakar för att genomföra sina galna och seriefigursliknande visioner medan de plundrar staten för sitt eget berikande.

”Efter att ha bevittnat brutala massmord i flera månader, med vetskapen om att det utformades, utfördes och godkändes av människor i likhet med dem själva, som presenterade det som en kollektiv nödvändighet, legitim och till och med human, känner sig miljontals nu mindre hemma i världen”, skriver Pankaj Mishra i ”Världen efter Gaza”. ”Chocken av denna förnyade exponering för ett säreget modernt ont – det onda som begicks i den förmoderna eran endast av psykopatiska individer och släpptes lös under förra seklet av härskare och medborgare i rika och förmodat civiliserade samhällen – kan inte nog betonas. Inte heller den moraliska avgrund vi konfronteras med.”

De underkuvade är egendom, varor att utnyttja för vinst eller nöje. Epstein-filerna avslöjar den härskande klassens sjukdom och hjärtlöshet. Liberaler. Konservativa. Universitetsrektorer. Akademiker. Filantroper. Wall Street-jättar. Kändisar. Demokrater. Republikaner.

De vältrar sig i ohämmad hedonism. De går i privata skolor och har privat sjukvård. De är insvepta i självrefererande bubblor av sykofanter, publicister, finansiella rådgivare, advokater, tjänare, chaufförer, självhjälpsgurus, plastikkirurger och personliga tränare. De bor i hårt bevakade gods och semestrar på privata öar.

De reser med privata jetplan och gigantiska yachter. De existerar i en annan verklighet, vad Wall Street Journal-reportern Robert Frank kallar världen ”Richistan”, en värld av privata Xanadus där de utövar Nero-liknande backanaler, ingår sina perfida affärer, samlar sina miljarder och kastar åt sidan dem som de använder, inklusive barn, som om de utgör avskräde. Ingen i denna magiska cirkel är ansvarig. Ingen synd är alltför depraverad. De är mänskliga parasiter. De skär ut statens inälvor för personlig vinning. De terroriserar ”jordens mindervärdiga raser”. De stänger ner de sista, anemiska resterna av vårt öppna samhälle.

”Det kommer inte att finnas någon nyfikenhet, ingen njutning av livets process”, som George Orwell skriver i ”1984”. ”Alla konkurrerande nöjen kommer att förstöras. Men alltid – glöm inte detta, Winston – alltid kommer det att finnas maktens berusning, ständigt ökande och ständigt alltmer subtil. Alltid, i varje ögonblick, kommer det att finnas segerns spänning, känslan av att trampa på en fiende som är hjälplös. Om du vill ha en bild av framtiden, föreställ dig en stövel som stampar på ett mänskligt ansikte – för alltid.”

Lagen, trots några få tappra ansträngningar av en handfull domare – som snart kommer att bli avsatta – är ett instrument för förtryck. Rättsväsendet finns till för att iscensätta skådeprocesser. Jag tillbringade mycket tid i Londons domstolar med att bevaka den Dickenska farsen under förföljelsen av Julian Assange. Ett Lubjanka-vid-Themsen (känt sovjetiskt fängelse, se här, ö.a.). Våra domstolar är inte bättre. Vårt justitiedepartement är en hämndmaskin.

Maskerade, beväpnade skurkar översvämmar USA:s gator och mördar civila, inklusive medborgare. De styrande mandarinerna spenderar miljarder på att omvandla lager till interneringscenter och koncentrationsläger. De insisterar på att de bara kommer att hysa de papperslösa, de kriminella, men vår globala härskande klass ljuger som den andas. I deras ögon är vi ohyra, antingen blint och otvivelaktigt lydiga eller kriminella. Det finns inget däremellan.

Dessa koncentrationsläger, där det inte finns någon rättsprocess och människor har försvunnit, är utformade för oss. Och med oss ​​menar jag medborgarna i denna döda republik. Ändå ser vi på, förstummade, otrogna, passivt väntande på vår egen förslavning.

Det kommer inte att dröja länge.

Barbariet i Iran, Libanon och Gaza är samma barbari som vi möter hemma. De som utför folkmordet, masslakten och det oprovocerade kriget mot Iran är samma människor som monterar ner våra demokratiska institutioner.

Socialantropologen Arjun Appadurai kallar det som händer för ”en omfattande världsomfattande malthusiansk korrigering” som är ”inriktad på att förbereda världen för globaliseringens vinnare, minus det obekväma oväsendet från dess förlorare”.

Åh, säger kritikerna, var inte så dyster. Var inte så negativ. Var finns hoppet? Verkligen, det är inte så illa.

Om du tror detta är du en del av problemet, en omedveten kugge i maskineriet i vår snabbt konsoliderande fascistiska stat.

Verkligheten kommer så småningom att implodera dessa ”hoppfulla” fantasier, men då kommer det att vara för sent.

Sann förtvivlan är inte ett resultat av att korrekt läsa verkligheten. Sann förtvivlan kommer från att ge upp, antingen genom fantasi eller apati, till ondskefull makt. Sann förtvivlan är maktlöshet. Och motstånd, meningsfullt motstånd, även om det nästan säkert är dömt att misslyckas, är egenmakt. Det ger självkänsla. Det ger värdighet. Det ger handlingsfrihet. Det är den enda handling som tillåter oss att använda ordet hopp.

Iranierna, libaneserna och palestinierna vet att det inte finns någon möjlighet att blidka dessa monster. Den globala eliten tror ingenting. De känner ingenting. De kan inte litas på. De uppvisar kärndragen hos alla psykopater – ytlig charm, storslagenhet och egenkärlek, ett behov av ständig stimulans, en förkärlek för lögner, bedrägeri, manipulation och oförmågan att känna ånger eller skuld. De föraktar dygderna empati, ärlighet, medkänsla och självuppoffring som svaghet. De lever efter trosbekännelsen Jag. Jag. Jag.

”Det faktum att miljontals människor delar samma laster gör inte dessa laster till dygder, det faktum att de delar så många fel gör inte felen till sanningar, och det faktum att miljontals människor delar samma former av mental patologi gör inte dessa människor förståndiga”, skriver Eric Fromm i ”The Sane Society”.

Vi har bevittnat ondska i nästan tre år i Gaza. Vi ser det nu i Libanon och Iran. Vi ser denna ondska ursäktas eller maskeras av politiska ledare och media.

New York Times skickade, i en Orwell-sida, ett internt PM som uppmanade reportrar och redaktörer att undvika termerna ”flyktingläger”, ”ockuperat territorium”, ”etnisk rensning” och, naturligtvis, ”folkmord” när de skrev om Gaza. De som namnger och fördömer detta onda smutskastas, svartlistas och rensas ut från universitetsområden och den offentliga sfären.

De arresteras och deporteras. En dödande tystnad sänker sig över oss, tystnaden från alla auktoritära stater. Underlåter ni att göra er plikt, underlåter ni att heja på kriget mot Iran, och se er sändningslicens återkallad, som ordföranden för F.C.C. Brendan Carr har föreslagit.

(Federal Communications Commission (FCC) är en oberoende amerikansk myndighet, inrättad 1934, som reglerar all kommunikation via radio, tv, tråd, satellit och kabel inom USA. FCC arbetar för att främja konkurrens, innovation och säkerhet i näten samt hanterar licenser för radiospektrum och certifierar elektronisk utrustning, känd som FCC ID. ö.a.)

Vi har fiender. De finns inte i Palestina. De finns inte i Libanon. De finns inte i Iran. De är här. Bland oss. De dikterar våra liv. De är förrädare mot våra ideal. De är förrädare mot vårt land. De föreställer sig en värld av slavar och herrar. Gaza är bara början. Det finns inga interna mekanismer för reform. Vi kan göra motstånd eller ge upp.

Det är de enda val som återstår.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.