Det farligaste hotet mot mänskligheten är inte ett enskilt land. Det är vår oförmåga att tänka självständigt när risken för ett kärnvapenkrig ökar.
Professor John J. Mearsheimer riktar i dag några av de allvarligaste anklagelser som någon ledande amerikansk statsvetare har riktat mot USA:s Mellanösternpolitik.
Han hävdar att Israels regering och den amerikanska Israel-lobbyn inte bara har påverkat USA:s utrikespolitik, utan bidragit till beslut som allvarligt skadat USA:s egna strategiska intressen. Han pekar bland annat på Irakkriget, den senaste konflikten med Iran och USA:s långvariga militära engagemang i Mellanöstern. Han menar dessutom att USA:s nära stöd till Israel gjort landet moraliskt medansvarigt för handlingar som han beskriver som folkmord i Gaza och grova övergrepp på Västbanken. Slutligen hävdar han att den politiska miljön kring Israel-frågan utgör ett allvarligt hinder för en fri och öppen debatt i USA.
Detta är anklagelser av en sådan dignitet att de inte kan avfärdas med en axelryckning.
De måste granskas.
Men innan de granskas måste vi ställa en annan fråga:
Vem är det som säger detta?
John Mearsheimer är inte en anonym debattör. Han är en av världens mest inflytelserika professorer i internationella relationer. Under decennier har hans analyser studerats vid universitet, militärhögskolor och utrikespolitiska institutioner världen över.
Än viktigare är att många internationellt meriterade och självständigt tänkande forskare, diplomater, tidigare underrättelseanalytiker och militärer – däribland Jeffrey Sachs, Jack Matlock, Chas Freeman, Lawrence Wilkerson, Ray McGovern, Andrew Bacevich och Glenn Diesen – betraktar honom som en forskare med ovanlig analytisk integritet. De delar inte nödvändigtvis varje slutsats, men de betraktar hans analyser som seriösa och värda en noggrann prövning.
Detta är kärnan i vad jag kallar FIRE – Freethinking Internationally Recognized Experts.
FIRE handlar inte om att okritiskt tro på auktoriteter.
FIRE handlar om att söka de internationellt mest meriterade experter som öppet redovisar sina argument, tillämpar samma vetenskapliga och moraliska principer oavsett vem som granskas och är beredda att riskera anseende eller karriär för att säga det de anser vara sant.
Historien visar varför detta är avgörande.
Inför första världskriget varnade ett fåtal röster för katastrofen.
Inför Vietnamkriget varnade ett fåtal röster.
Inför Irakkriget 2003 varnade återigen ett fåtal röster.
De flesta avfärdades som “kontroversiella”.
Efteråt visade det sig ofta att de frågor de ställde borde ha tagits på betydligt större allvar.
Vi behöver därför sluta använda ordet “kontroversiell” som ett intellektuellt avfärdande.
Det är inget argument.
Den enda fråga som betyder något är:
Vilka fakta talar för – och vilka fakta talar emot?
I en demokrati är det inte farligt att höra obekväma analyser.
Det farliga är när de aldrig får prövas.
Om Mearsheimer har fel bör det visas med dokument, logik och evidens.
Om han har rätt i viktiga delar, och vi avfärdar honom därför att hans slutsatser är obekväma, riskerar priset att bli långt större än ett förlorat akademiskt seminarium.
Priset kan bli ett nytt storkrig.
I en tid då flera kärnvapenmakter står mot varandra är intellektuell bekvämlighet inte längre en akademisk svaghet.
Den kan bli ett existentiellt hot mot mänskligheten.
Hannah Arendt skrev att ondskan ofta börjar när människor slutar tänka.
Albert Einstein varnade för att världen blir farlig när goda människor inte ingriper.
Desmond Tutu påminde oss om att neutralitet inför orättvisor gynnar förtryckaren.
Kanske behöver vår generation lägga till en fjärde varning:
Den som vägrar lyssna på seriösa varningsröster därför att de är obekväma riskerar att bli medansvarig för den katastrof de försökte förhindra.
Om vårt mål verkligen är att undvika ett tredje världskrig finns bara en väg.
Inte mer propaganda.
Inte mer personangrepp.
Inte mer grupptänkande.
Utan mer öppen debatt.
Mer intellektuell hederlighet.
Och modet att pröva även de argument som utmanar våra egna övertygelser.
Det är inte bara en vetenskaplig skyldighet.
Det kan vara vår viktigaste moraliska skyldighet.
Leif Elinder, barnläkare (Sverige, Australien, Nya Zeeland), samhällsdebattör
REFERENS:
ISKANDER BLITZ..
https://www.youtube.com/watch?v=-QuCKkFmK0g
En god oppsummering av hva som gjelder i vår opprivende tid
Mearsheimer tillhör USAs etablissemang och är för att USA ska bekämpa Kina vilket USA gör fast det får inte full uppmärksamhet. Det är en aspekt på Mearsheimers roll som jag ser det. Israel och USAs krig mot Iran tar bort en del av uppmärksamheten från USAs kamp mot Kina. Det ger möjlighet för Mearsheimer att spela rollen som klok amerikan som vi ska se upp till.
.
Så länge han och alla andra amerikaner på nätet utom Brian Berletic hjälper till att rikta uppmärksamheten bort från USAs antikina-agenda som de bedriver på flera ställen så tjänar han en roll som mörkläggare.
.
Han säger ofta sånt som är sunt förnuft men det är i dagens mediavärld ovanligt därför att USAs enorma makt har sett till att bara smörja går ut i medierna. Därmed kommer ingen sunt förnuft från medierna. Det bäddar för att någon får utrymme att spela den rollen.
.
Dvs USA förstör en stor del av mediernas verklighetsanalys. En av dem har rollen att fylla det tomrummet.
När man som jag pekar ut en som fyller tomrummet kan det verka lite konstigt, jag förstår det. Men jag hävdar att detta handlar inte om Mearsheimers solida akademiska bakgrund utan om att USA kontrollerar nästan allt som får stor publicitet. Det är vanliga svenska politiker och journalister som borde säga sånt. När en amerikansk insider tar den platsen därför att USA har perverterat Europa så behöver detta förklaras och pekas ut annars blir vi bara nyttiga idioter åt USA: De förstör allt men vi beundrar en del av deras emissarier.
Jo, M ä väl knappast någon revolutionär? Men har inte både M å Sachs pratat om att det behövs ett nytt ekonomiskt system? BRICS är väl ett , åtminstone vad som sägs, en handelsorganisatiin byggt på multilateral handel, utan dollar? Så, om M får oförtjänt mycket kredit, så får han, i dagsläget, ändå utnyttjas av oss antimperialister?
Det er rett at Mearsheimer har liten eller ingen forståelse for Kina. Antikommunismen er vel grodd fast i ham som i de fleste amerikanere, på grunn av gjennomgripende propaganda mot sosialisme/kommunisme i minst 100 år. Jeffrey Sachs har jo kritisert ham mange ganger for hans manglende Kina-forståelse. Det blir likevel feil å se han som en del av USA-imperialsimen.