Världsmästarnas planer i Mellanöstern – västerländsk terror i propaganda och verklighet

Red.: Svärtningarna i artikeln är mina. Artikeln är skriven före USA:s och Israels angrepp på Iran.

FÖRORD

 Detta är ett föredrag som presenterades vid några tillfällen under årsskiftet. Den berör inte, på grund av utrymme, flera avgörande frågor.

Den främsta av dessa är Västs oprovocerade aggression och kommande krig mot Iran, efter att Väst ensamt avfärdat alla diplomatiska propositioner från Iran, inklusive förslaget från 18:e februari. Persiska diplomater föreslog att man “upphäver nukleär anrikning under tre till fem år” och ingår i “ett regionalt samfund” av civilt nukleär utveckling med “internationella observatörer” (The Cradle).

Det var helt oacceptabelt, eftersom Israel – den enda staten i regionen med kärnvapen utanför NPT:s ramverk, och illegalt ockuperar flera stater samt fysiskt utrotar ett annat – omedelbart hade avslöjats som regionens enda kärnvapenhot, backade av Europa i strid mot Världsdomstolens dom från 2024.

Detta, och många liknande förslag från Iran, har alla avfärdats av Väst, eftersom “detta inte handlar om kärnvapen eller missilprogram. Det handlar om regime change”, som amerikanska diplomater förklarade (Drop Site News). Därefter kan media slaviskt jubla över att Väst måste svara på Irans aggression mot oss, i enlighet med tidigare praxis där västerländsk aggression och avfärdande av diplomati per automatik är försvar. För noggrann genomgång, se min kommande text i Al Mayadeen.

För kontakt och referenser: andi_ronaldo@hotmail.se

NATO:S PLANER I MELLANÖSTERN

Frågan om Västs planer för Mellanöstern är en briljant illustration på propagandasystemets effektivitet, med massiv taktisk debatt, men där alla accepterar statens principiella defensiva antaganden.

Vi bör inte förstå västerländsk terrorn mot Gaza, Libanon, Jemen osv som sporadiska och orelaterade utbrott av terrorism. Det är snarare del av en magnifik plan av västerländsk kontroll i regionen som syftar till att upprätthålla amerikansk kontroll i regionen, utan att USA behöver närvara. Låt oss ta en titt på denna västerländskt dominerade ordning i Mellanöstern

Planen beskrevs redan i Jeddah- och Negevförhandlingarna våren 2022 mellan arabländernas, USAs och Israels utrikesministrar. Det var “förberedelser för […] ett nytt Kallt krig” och en pakt med USA för att skapa en regional koalition avsedd för konfrontation med Iran. Yair Lapid, “oppositionen”, förklarade att Negevmötena syftade till att “Skapa en ny regional arkitektur som hotar och  skrämmer våra gemensamma fiender, först och främst Iran”, “De har definitivt något att  frukta”. General Benny Gantz, återigen en del av den så kallade israeliska “oppositionen”, sade trots allt att han under det senaste året “har lett ett omfattande program, tillsammans med  mina partner i Pentagon och den amerikanska administrationen, som kommer stärka  samarbetet med Israel och länder i regionen”, förenade mot sina “gemensamma fiender”. European Council on Foreign Relations beskrev det därför som helt enkelt en “offensiv allians mot Iran”, som röjer all opposition mot västerländsk terror i regionen.

Idén var att den enda stoppklossen mot total västerländsk dominans i regionen, Iran, skulle krossas, för att integrera hela regionen i en USA-dominerad produktionskedja av vapen och resurser, samtidigt som det var en militärstrategisk knutpunkt för Väst.

Det är förklaringen till stödet för Israel: den utför “vårt smutsiga arbete” (Friedrich Mertz). Helt enkelt en frontstat som kan agera som maffiabossens egen “supersparta” i regionen för att krossa motstånd, utan att vi behöver spilla en enda droppe av vårt eget blod i processsen.

Dana Stroul, Bidens topp-Mellanösternrådgivare, beskrev rollen i ett läckt internt dokument från AIPAC,  april 2025: “Detta är ett ömsesidigt fördelaktigt förhållande” mellan Väst och Israel. Israel kan göra vad “USAs militär aldrig drömt om att göra mot Iran och Irans proxystyrkor i Mellanöstern. Vi får lika mycket underrättelser som vi ger dem” och “använder våra” militära resurser “mer än vi själva gör”. Det är helt enkelt vår proxystyrka: vi vill inte att våra “män och kvinnor skall gå ut i krig i Mellanöstern … Och sättet vi gör” för att inte själva behöva kriga mot länder “är att istället investera i starka partner som kan kriga själva” åt oss, “det är Israel”.

När Iran är borta, kommer alltså hela regionen att vara helt underordnad Väst, under det så kallade Abrahamsavtalet mellan Israel och arabstaterna. Walter Russell Mead träffade huvudet på spiken när han i Wall Street Journal noterade att USA och NATO är “den absolut främsta säkerhet- och ekonomiska partnern till länderna som dominerar världens viktigaste oljereserver”. Med ett stadigt flöde av västerländska “vapen till” länderna för att garantera “amerikanska vapentillverkares dominans”.

Red.: ” Abraham-avtalen eller på engelska The Abraham Accords är en serie överenskommelser om normalisering av förbindelserna mellan Israel och de fyra arabiska länderna Förenade Arabemiraten, Bahrain, Marocko och Sudan. Avtalen som stadfäste överenskommelserna undertecknades från september 2020 till januari 2021.^[1][2][3] Tidigare hade Egypten (1979) och Jordanien (1994) som enda arabländer slutit fred med Israel.^[4] USA medlade mellan parterna. Förhandlingarna leddes av president Donald Trumps svärson Jared Kushner. Uppgörelserna sågs som en fjäder i hatten för Trump.^[4] ” Wikipedia

Strukturerna i denna Väst-dominerade ordning beskrev i en teknisk rapport i september 2025 av Joseph Dunford och Eric Edelman, före detta amerikansk överbefälhavare och diplomat samt militär topprådgivare åt George Bush. Idén är att göra hela regionen till en militär utpost i regionen som kan mobiliseras militärt när Väst behöver, och en outsourcad lokal vapenproduktionskedja åt NATO.

Det är “en enorm möjlighet i regionen” där man stärker Washingtons militära nät i regionen och säkrar “fritt flöde av naturresurser” och kontroll över “den globala ekonomin” under “USA:s diktat”. Mellanösern måste förvandlas till en sorts koloni åt oss dit vi outsourcar vår militära kapacitet för att bossa regionen, likt hur kolonialmakter alltid gjort: “En robust militärindustriell bas har alltid varit en avgörande del för Amerikas allianser … På motsvarande vis gav Storbritanniens protektorat kritiska naturresurser och industriell kapacitet för att driva dess resurskrävande” krig runtom i världen.

Och enorma framgångar har skett på denna front. Läckta dokuments från Pentagon publicerade av WP i november om att Abraham Accords framgångsrikt gått framåt under folkmordet, och syftar till att skapa en säkerhetsapparat åt USA, under dess befäl, för att kontrollera regionen med Arabländerna och Israel som frontstater. Arabländerna, som “är beroende av USA för sin säkerhet”, har “i tystnad stärkt sina relationer med Israels militär” för att undvika “offentlig kritik”. Dessa, förklarade dokumenten, skall besegra “Iran och dess allierade miliser”,  under ett ”tyst partnerskap” av integrerade missilsystem och hemliga underrättelseverksamhet helt under USA:s kontroll, riktade mot Iran. Detta skall ha fullbordats redan 2024.

En fullt lojal propagandaapparat i Väst har mobiliserats, förstås, för att få göra terrorn som detta projekt kräver, lättsmält. ”Innan Hamas angrepp var Mellanöstern på väg mot en enorm ljusning jämfört med hur det varit tidigare årtionden … De andra arabstaterna har idag mer att vinna på att samarbeta med Israel än att ligga i konflikt med dem” (SvD) – inte tvärtom, förstås. Jag återkommer senare till reaktionerna på detta.

Låt oss ta en titt på hur västerländsk terror utspelat sig, och hur medierna effektivt uppfyllt sin samhälleliga roll av att urskulda våra oprovocerade brott och terrorism i regionen – en enastående propagandakupp.

Gaza

Ta till exempel Gaza. Sedan dag ett gjorde Israel fullständigt klart att syftet var att “Kriga mot Gaza som stat”, och att “ockupera” det. Det förklarar varför civila – inte Hamas – var de specifika måltavlorna (160 civila : 1 kombattanter dödades enligt västerländska militärunderrättelser) med dagliga massakrer som på samma skala och stil som Pol Pot, eller värre , som Martin Griffiths förklarade för två år sedan.

Alla för än idag förbryllade debatter över hur Israel bäst kan “förgöra” Hamas, utan att inse att det aldrig varit syftet – varför Israel gjort precis allt de kan för att stärka Hamas sedan början. Till exempel instämde USA:s tidigare ÖB Charles Q Brown, redan i början av attacken, att “Israels dödande av civila kommer skapa fler Hamaskrigare”. Brown förklarade att, “ja, verkligen. Och det är något vi måste tänka på … Ju snabbare man kan få stopp på krig, desto mindre lidande utsätts befolkningen för, som kan få personer att vilja bli de nästa medlemmarna av Hamas”. Liknande slutsatser upprepades av Shin Beths Amy Ayalon Shin Beth, slutsatserna hos amerikanska underrätelesmyndigheters årliga rapport Annual Threat Assessment, med flera. Att faktiskt säga som det är skulle vara lika obegripligt som ett främmande språk, helt enkelt för opassande för propagandaversionen för att begripas.

Notera också att från dag ett var alla överens och höll med om Hamas resonemang och logik bakom 7 oktober utan att fatta det.

Än idag är 100% av media – från yttersta högern till vänstern – överens om att Israel har rätt till självförsvar på grund av en attack som skedde mot dem. Det är precis vad Abu Obeida sade 7 oktober: vi har utstått decennier av oprovocerade militära attacker och har därför rätt att försvara oss. Tills idag har ingen någonsin ställt frågan varför det skulle vara rätt för Israel att döda hundratusentals människor som svar på en en dagar lång attack, men inte palestinierna efter oräkneligt många attacker av en illegal ockupant.

Alla – återigen i stort sett utan undantag, är överens om att Hamas ”utgör en legitim motpart att utradera”, men sättet ”är ett historiskt misstag” (Amanda Sokolnicki). Det var ett från början rättfärdigt krig, men som urartade till “övervåld” för att citera Socialdemokraternas högsta ledarskikt.  ”Denna ledarsida har varit kritisk mot hur Israel har bedrivit kriget i Gaza. Men de krigsmål som Netanyahu har haft är i grunden legitima” (Expressen).

Att en ockupant har rätt att försvara sig, ungefär att Tredje riket har rätt har rätt att försvara sig mot ockuperade Frankrike, är alltså en dominant uppfattning i svensk press, med en nivå av disciplin som ingen respektabel intellektuell skulle få för sig att trotsa. Kom ihåg att det fanns Nazigeneraler som kritiserade Hitlers invasion av Ryssland på taktiska grunder och sin “övervåld”, eller ryska tidningar som kritiserar invasionen av Ukraina för hur Putin “bedrivit kriget” – vi betraktar dem inte som kritiker av tysk eller rysk aggression för det.

Den taktiska frågan som väcker debatt – massiv debatt – i och med att Israel inte lyckats underordna Gaza tillräckligt fort, är att “Israel har all rätt att försvara sig. Men kriget i dag är varken proportionellt eller legitimt” (Ander Lindberg). “Det är klart att Israel hade rätt att försvara sig, men det är väl ingen som hävdar att de inte har gått för långt”, i Carl Bildts ord.

Såklart skulle intellektuellt mediokra kommissarier som Carl Bildt inte ha en aning om att alla FN-rapporter, och juridiska instituts studier sagt raka motsatsen, “att “världens stater är obligerade till att inte betrakta Israels militära operationer i Gaza som lagliga, och får specifikt inte hänvisa till någon ursäkt – inklusive rätten till självförsvar – för att urskulda Israels operationer i Gaza” (världens ledande akademiska rättsliga institut gemensamma studie sommaren 2024).

Eller att Israel måste genomföra ett “omedelbart, ovillkorligt och totalt avlägsnande av Israels militära styrkor” från Palestina.

Israels ovillkorliga kapitulation av ockupationen “kan inte förhandlas undan”. Israel kan inte hävda självförsvar, eftersom landet är “en laglös angripare” mot Palestina (FN:s juridiska studie från september 2023). Eller FN:s särskilda kommissionär Francesca Albenese uttryckte saken: “Israel har rätten att försvara sig, men Israel kan inte hävda det vad angår folket [palestinier] de förtrycker och landet Israel koloniserar [Palestina]”.

Faktum är att idén om att Palestinierna har rätt till självförsvar kan hänvisas till samma kategori som ICJ:s domslut från 2024, eller att de skulle meritera västerländska vapenleveranser för självförsvar: för absurd och otänkbar för att ens nämnas.

Medias servilitet till de krävda dogmerna har sällan visat sig så tydligt som i den diplomatiska processen i Gaza.

Det mest elementära faktumet är att Hamas sedan dag ett erbjöd flera gånger en fullskalig fred med Israel, och avväpning, med frisläppandet av alla gisslan. Om än få skulle ha minsta aning om det från att läsa Fri press, har Hamas flera gånger erbjudit att avväpna sig som militär organisation, fullt erkännande av Israel och dess säkerhet, släppa fria alla gisslan på en och samma gång, och varaktig fred med Israel (25 april 2024, Khalil al-Hayya i AP-intervju).

Detta har upprepats gång på gång, så sent som 9:e december 2025 då Hamas erbjöd att avlägsna alla sina vapen och “garanti att inte ett enda vapen kommer avfyras från Gaza mot Israel”, samt en 10-årig fred med landet. Hamas har till och med krävt att Israel implementerar USA:s ultimatum mot Hamas, som de själva gått med på.

Faktum är att Hamas villighet att förhandla och ge eftergifter är historiskt unika så vitt jag vet. Till min kännedom finns inga som helst historiska motsvarigheter till Hamas eftergifter och villighet att förhandla med en militär angripare. Under ett pågående anfallskrig som uttryckligen är syftat till att utrota landet, har de gått med på att erkänna sin fiende, ge dem fullt erkännande och långvarig fred, inga krav på att de avväpnar sig, garantera att man har noll möjligheter till att försvara sig mot den som har som tradition att bryta mot ingående avtal och överenskommelser.

Mycket mer långtgående än Versailleavtalet, till exempel.

Men, såklart, inget av detta har något propagandavärde, och måste därmed förpassas till Memory Hole – en enkel uppgift för svenska intellektuella. Konstant får vi höra att “vi tyvärr inte ser försök till nedtrappningar från någon sida” (Maria Malmer Stenergard).

”Hamas vill möjligen ha vapenvila, men enbart som paus i det långa kriget för att förgöra Israel”, förklarade Tove Lifvendahl, som kritiserade Israels attacker mot civila endast eftersom ”ju större lidande för människorna i Gaza, desto mer vinner Hamas”.

Ingen tvekan om att Fascistpressen klagade över att “ju större lidande i Etiopien och Balkan, desto mer vinner Churchill och Roosevelt” – inte för att Mussolinis och Hitlers brott var fel i sig.

“Israel behöver kunna försvara sig och målet att beröva Hamas sin militära förmåga var de logiska och legitima efter 7 oktober-attacken”, fortsatte hon, men har nu ”gått för långt”.

Det faktum att vuxna människor kan prata om “hotet” pojkar i sandaler beväpnade helt och hållet med osprängda bomber som Israel släppt utan att falla på marken i gapskratt, men inte det existentiella hot vi utgöra mot palestina, är en succé i indoktrinering så extrem att Kim Jong Uns propagandakår hade svimmat.

Nå, nu när vi avfärdat varenda diplomatisk resolution, lagt veto på varje uppgörelse i UNSC, kan vi trycka igenom vårt kapitulationsultimatum mot våra offer som inte har något annat val för att undvika fysisk förintelse; Trumps Board of Peace.

Innan den röstades igenom av Världsmaffian var hjärntvättade västerlänningar upptagna i huvudbry om de arabiska terroristerna skulle förstå hur väl vi vill dem med denna ”fred”. Det förekom massiv taktisk debatt om huruvida “Hamas verkligen var på väg att lägga ned vapnen” eller inte (Jesper Sundén). Förresten skrev Sundén, likt sina kollegor hjärntvättsindustrin, att “varken Hamas eller Israels regering är särskilt intresserade av fred” – ett faktum per automatik oavsett vad egentliga fakta säger, eftersom det inte stämmer överens med propagandans diktat.

Alltså är Hamas erkännande av Israel, avväpning och en tioårig fred inte “fred” ett bevis på att de inte är “särskilt intresserade av fred”. Och i viss teknisk bemärkelse har han rätt: “fred” är vad vi dikterar – underkastelse medan Väst och dess proxy fortsätter ockupationen.

Eller Nathan Shachar: “För att avväpna Hamas räcker det inte med sporadiska israeliska flygattacker, om Trump alls skulle tillåta dem … Men diplomatins kvarnar mal långsamt. Under tiden kommer Hamas att repa sig och försöka” återhämta sig. Det finns inga skrupler över att vi utrotar ett annat land, avrättar dess ledare, avfärdar alla diplomatiska propositioner – problemet för duktiga tjänare åt staten är att våra attacker “räcker” kanske inte krossat fienden helt och förhindrat att vårt offer “repar sig”. Att Israel återhämtar sig, med miljarder dollar i form av västerländska vapen, är inte något problem, det är faktiskt vad fred innebär, i enlighet med tidigare uttalande av Sundén och all annan i Fri Press som förstått sig på vad objektiv journalistik kräver.

Nå, i november röstade UNSC igenom 20-punktsplanen, som stipulerar att Palestinierna totalt avväpnas, Israels ockupation fortgår så länge vi känner för det, och Gaza nu skall styras av dess angripare.

SvD var euforisk över att “fönstret mot en bättre framtid står på glänt … i hög grad tack vare att Israel, trots implicita krav från delar av omvärlden att kapitulera, höll fast vid sin strategi och sina krigsmål. Men just i dag går det bara att känna tacksamhet”. “Donald Trump måste hyllas för avtalet … Mycket kan fortfarande gå fel – kommer Hamas till exempel verkligen att gå med på att avväpnas?” förklarade Expressens Patrik Kronqvist. “Om avtalet håller borde Donald Trump vara en självklar kandidat till Nobels fredspris”. Han undrade också varför så få “Palestinaaktivister firar”.

Säkert hade nån propagandist i Moskva också svalt sin heder och frågat sig varför så få “jublar” över “freden” ifall Moskva ockuperat Kiev, etniskt rensat befolkningen och sedan pådyvlat kapitulation, som gör “Vladimir Putin … en självklar kandidat till Nobels fredspris”. Efter att ha genomfört folkmord och ockupation, flera oprovocerade anfallskrig (mot Jemen, Libanon, Iran etcetera), blivit fällda av Världsdomstolen i Haag, krossat och infört sanktioner mot ICC för att domstolen efterlyser västerländska terrorister – efter allt detta och mycket mer, är västerländska intellektuella enade i “tacksamhet”, och “firar” i lydig kör att vi förtjänar “Nobels Fredspris”.

En “Board of Peace” har inrättats där självaste angriparen och dennes allierade, såsom Trump och krigsbrottslingen Tony Blair, skall sitta som regenter i det erövrade Gaza.

Man kan föreställa sig ifall Putin lyckades inta Kiev och erövra Ukraina, efter att ha etniskt rensat och svultit till döds (sett till proportion) 2-4 miljoner ukrainare, i stort sett endast civila. Därefter, utropar Putin sig till ledare över Ukraina tillsammans med Kim Jong-un och Ayatollah Khamenei i en “Board of Peace”, varpå rysk press dreglar med “tacksamhet” över denna “fred”, åstadkommen av Putin, “en självklar kandidat till Nobels fredspris” som “måste hyllas”.

Idén att vi skulle betala skadestånd till palestinierna för att ha deltagit och skott oss på århundradets värsta brott, för att inte tala att skicka tiotals miljarder i form av vapen till palestinierna för att försvara sig mot västerländsk attack, förnekas inte. Snarare kan själva tanken inte begripas psykologiskt, ungefär som att tanken om “en rund fyrkant” eller “1 + 1 = 5” helt enkelt är omöjlig att tänka i sinnet.

I väst är det alltså en grundsats som måste accepteras ifall man vill in i värmen och ingå i debatten: illegala angripare och terrorister måste belönas rikligt. Offren, oavsett hur svaga, kan inte tillåtas försvara sig och måste kapitulera. När detta skett, har fred åstadkommits, vilket gör oss förtjänta av Nobels fredspris.

Det är extremt slående att mitt i all denna orkestrerade hysteri råkade historien ställa upp ett kontrollerat exempel för att visa att all denna retorik var ren hyckleri som ingen egentligen innerst inne tror på.

Allt detta står nämligen i total kontrast till reaktionerna på “freden” som USA pådyvlade nästan samtidigt på sin cyniskt utnyttjade “murbräcka”, Ukraina. Då var alla fullständigt ursinniga över att “Fredsplanen är inte en kompromiss. Det är en kapitulation”. I Expressens ord: “Att det är den stat som försvarar sig mot en invasion som ska tvingas rusta ned, och inte den bevisat imperialistiska stormakten som anföll … är både moraliskt bankrutt och farligt … Den enda hållbara freden är den som sker på Ukrainas villkor”. DN förklarade att “att den rysk-amerikanska så kallade fredsplanen för Ukraina … är en historisk ironi av svåröverträffade proportioner”.

Det är sant, men inte på sättet de tänker sig. Svenska tidningars reflexiva hyckleri och ursäkter för staten och de sadistiska brott vi ansvarar för runtom i världen visar helt klart “historisk ironi av svåröverträffade proportioner”, och i detta fall extremt klumpig och uppenbar sådan. Men det kan de aldrig under några omständigheter inse med den enastående nivå av hjärntvätt som åstadkommits i Väst, där apologetik för vår terror och aggression är reflexiv och så djupt ingrodd, att man inte ens kan begripa innebörden av sina egna ord.

Nu över till Libanon och Hizbollah

Libanon och Hizbollah

I en terroristisk kultur som vår tar man för givet att endast våldet och terrorns utsikter meriterar taktisk debatt – och det här ser vi upprepa sig om och om igen.

Därav den enorma taktiska kritiken mot att vårt anfallskrig utförs på ett oacceptabelt sätt, inte att anfallskrig är fel i sig.

I Libanon är situationen helt annorlunda. Där råder nästan ingen som helst diskussion i tidningarna annat än i tekniska militärtidskrifter som ingen läser. Anledningen är extremt enkel: Västerländsk terrorism ser ut att fungera i att krossa motstånd, och vi lider inga större taktiska motgångar i att uppfylla våra planer. Därför behövs ingen diskussion – något som förklarar varför vi, inklusive mig själv och fredsrörelsen i allmänhet, lydiga fegisar som vi är, sitter tysta.

Hizbollah började bomba Israel oktober 2023 – medan västvärlden flödade Israel med tiotals miljarder dollar i vapen.

Alla var överens om att Israel måste svara på detta med överväldigande våld. Det är dessutom tydligt att inga av de oräkneliga fördömanden pressen riktat mot Hizbollah för sina “attacker” mot Israel möjligtvis kan motiveras med att västerlänningar är emot offensiva bombattacker mot andra länder. Detta är i stort sett en logisk omöjlighet: illegala västerländska bombardemang civila i Syrien, Iran, Libanon, Jemen fortsätter dagligen. Media lyder tystnadsplikten pliktskyldigt, och avslöjar därmed plojen som helt enkelt inget mer än skrattretande förljugenhet.

Innebörden är alltså klar: Hizbollah var ensamma i världen i att leva upp till Responsibility to Protect när försökte anlända till Gazas hjälp, medan Västvärlden höll sig till sin vanliga syssla av att belöna angripare och terrorism, med extraordinär effektivitet. Det är därför endast naturligt att Hizbollah prompt behövde krossas.

Innan Israel inledde sin ännu pågående illegal invasion av landet, behövde man terrorisera befolkningen tillräckligt mycket för att skicka ett budskap.

Bland annat många olika, dagliga terrorattentat (som inte rapporterades här, förstås) var det storskaliga terrordådet med sökare och walkie-talkies september 2024 mot civilbefolkningen och Hizbollah. Helt enkelt “mord” som av en grupp FN-experter fördömdes som ett olagligt och “hemskt … brott mot mänskligheten och rätten till liv”, ett hån mot “humanitär lag”.

Även tidigare CIA-chefen Leon Panetta beskrev detta som “hemskt” och “en form av terrorism”. Återigen: i stort sett inget av detta rapporterades i Sverige, där tyckonomerna var upptagna med att fira denna briljanta terrorsuccé mot civilbefolkningen med “imponerande precision och högteknologisk förmåga” som kommer “skrivas in i historia som en av de mest vågade och innovativa” hjältedåden “någonsin” (Magnus Ranstorp), som tagen ur en actionfilm och meriterad mestadels med jubel och respekt.

Israel och USA genomförde dessutom lönnmord mot bland andra Isamail Haniyeh, Yahya Sinwar, Hassan Nasrallah (och fortsätter än idag med lönnmorden) som svar på diplomatiska resolutioner som de allesammans gick med på, och som Israel, inställd på krig framför diplomati, inte kunde tolerera.

Fakta om strategin – designad för att motverka alla fredliga propositioner från Hamas, Iran och Hizbollah – är okontroversiella och förnekas inte nödvändigtvis av israelerna. Men med svenska intellektuellas karaktäristiska disciplin lyckas alla opassande fakta lätt förpassas till evig okändhet.

Alltså förekom hejdlös extas i svensk press. “Det är inget att sörja. Hizbollah är liksom Hamas – en terrororganisation”, förklarade DN:s ledarredaktion. “Visst är det att föredra att också terrorister ställs inför rätta, men som svar på Hizbollahs och Hamas attacker framstår anfallen mot deras respektive ledare som påfallande proportionerliga … Logiken är enkel att begripa och målet lätt att sympatisera med”.

Baserat på principen uttryckt av landets ledande “frisinnade” och liberala tidning, skulle Hizbollah, Hamas, Houthi och en lång rad andra som utsätts för konstant västerländsk aggression och terror, vara berättigade till att fälla bomber i Tel Aviv, Stockholm och Washington, döda (sett till proportion) några miljoner civila, lönnmörda ländernas ledare utan “att sörja” för dessa “påfallande proportionerliga” attacker med logik som “är enkel att begripa” och “att sympatisera med”.

Eller Ove Bring, som betraktas som ledande jurist vid Stockholms Universitet. Han förklarade att ”Israel har rätt att betrakta Nasrallah och alla politiska ledare i den rörelsen som legitima militära mål”. Han har aldrig förklarat – och kommer aldrig av frisinnade liberaler tillfrågas – varför “Nasrallah” inte hade rätt att betrakta “alla politiska ledare i” Väst, som öppet och euforiskt stödjer illegal attack mot landet i strid mot FN resolutioner och USA:s egna ingångna avtal med Hizbollah, som “legitima mål”.

Återkalla att det fanns Nazister vid de respekterade juristfakulteterna i Berlin som insisterade att “Tyskland har rätt att betrakta Hjemmefronten och alla norska politiska ledare i rörelsen som legitima militära mål”. Deras naturliga arvtagare finner logiken tillfredsställande, men saknar sina föregångares ärlighet, som inte kände behovet att dölja sin det-vi-säger-gäller-mentalitet bakom pretentiösa och uppstylta fraser från så kallade “jurister” och “experter”. Vårt våld är självförsvar eftersom det är vårt våld. Deras självförsvar är terrorism eftersom de tär deras våld. Förstått?

Nå, Israel invaderade Libanon, varpå västerländska intellektuella vände sig till sina livs viktigaste uppgifter: taktisk debatt om om hur västs allierade bäst kan utföra sin aggression, och om de olika möjliga alternativen i ett aggressionskrig – aldrig att kritisera aggressionen i sig.

Av DN:s Nathan Shachar, med typisk formulering, kunde vi läsa läsa: “Den enda lösningen på lång sikt” för Israel “är att invadera Libanon”. Problem? “Men detta betyder häftiga strider” och “den israeliska ekonomin skulle inte klara av sådana påfrestningar”.

Ingen tvekan om att liknande “debatt” om “påfrestningar” mot “den ryska ekonomin” och “häftiga strider” också fördes i ryska generalstaben innan Ryssland gick in i Ukraina.

Invasionen “av södra Libanon är nödvändig”, förklarade Magnus Ranstorp: “När det gäller Iran räcker inte diplomati” – som vi avfärdat konsekvent och istället ägnat oss åt aggression och laglöshet, som massiv dokumentation visar.

“Vi behöver”, fortsatte Ranstorp, “regimskifte i Teheran om det ska bli fred i Mellanöstern”.

Alltså måste bördan läggas på iranierna för att Israel och väst genomför storskalig internationell aggression – ett fiffigt och återkommande trick, och en enkelt åstadkommen prestation i svensk agitprop. ”Allt pekar nämligen mot skurkstaten Iran … en av världens absolut största skurkstater. Och Israel är nu hotat från flera håll … Grundproblemet är egentligen Iran”, fortsatte Ranstorp, varför hans kollega Adam Cwejman förklarade att “Iran är det främsta hindret för en varaktig fred i Mellanöstern”.

Notera vad som saknas: “det främsta hindret för en varaktig fred i Mellanöstern” är inte de som genomför aggression mot flera länder samtidigt, nämligen USA och Israel med fullt europeiskt stöd, utan snarare de som blir angripna och försöker förhandla, Iran, Hamas och Hizbollah.

All denna noggrant orkestrerade hysteri om hur Iran stödjer Hizbollah, Hamas, Houthi och så vidare, illustrerar en sak, och endast en sak: att vi har rätt att attackera och krossa vem vi vill, och ifall någon skulle försöka försvara sig mot västerländsk attack väcker det vansinnig ilska, såsom illustrerat i detta och många andra fall. För att få delta i allmän debatt och media måste man acceptera att vi måste ha rätt att attackera alla som inte lyder order, hur svaga de än är, och att de får aldrig försvara sig. Ifall de får vapen för att försvara sig är det bara bevis på hur mycket de vill anfalla oss, och ett slutgiltigt intyg på att vi har rätt att invadera dem. I en terroristisk kultur som vår, går allt detta an inte bara utan att någon höjer ett ögonbryn, utan snarare att ingen ens inser att just detta är vad de – inklusive de ytterst kritiska liberalerna – tar för givet.

Hursomhelst, november 2024 året slöt Hizbollah och Israel en “vapenvila”, under vilken USA i hemlighet gav “grönt ljus” att återuppta attackerna direkt när Hizbollah skrev under (Israel Katz, försvarsminister), en “hemliga överenskommelse” med USA om att få attackera så fort fienden sänkt garden (Michael Herzog, Israels Washington-ambassadör). Kort sagt, “diplomati” som det heter i propagandasystemet, av samma slag som i Gaza, vilket gör oss meriterade “Nobels Fredspris”.

Nu när Hizbollah ensamt håller sig till vapenstilleståndet kan Israel bomba och expandera ockupationen oavbrutet, med dagliga massakrer för makabra och blodiga för att nämna här, utan att Hizbollah skjutit tillbaka raketer. Hade de gjort det, skulle poängen bland bombastiska moralister i Väst vara omedelbart bevisad att “vapenstilleståndet” inte fungerar .

Såklart, Israel skyller ständigt på att de bombar platser där Hizbollah återuppbygger sin militära infrastruktur, en ursäkt som ständigt upprepas inte minst i västerländsk press. Därför är det helt naturligt att inte någon svensk tidning rapporterat att FNs UNIFIL (som USA och Israel bombat i södra Libanon och avväpnat i FN efter lobbying) “inte funnit bevis” för dessa påståenden, för att citera chefen generalmajor Diodato Abagnara. Detta kan inte rapporteras, eftersom det hade röjt kulisserna, varför TT nästan samma dag skrev “Enligt Israel riktas attackerna mot misstänkta Hizbollahmål”. Objektiv journalistik, som bekant.

Bild: Joseph Aoun

Joseph Aouns libanesiska regering – helt finansierad, tränad av och tar order från USA – har agerat pliktskyldigt åt sin mästare. Under militärt angrepp och hot om att strypa landets finansiella tillgångar och villkorade krav på IMF-lån har USA krävt att man avväpnar Hizbollah, landets enda försvar mot ockupation.

Tanken om att avväpna minsta kvarleva av motstånd mot illegal ockupation gör svenska intellektuella särskilt glada och upphetsade. ETC:s Somar Al Naher förklarade att “Hizbollah māste lămna ifrān sina vapen. Det finns ingen annan väg”, och beklagade att “Libanon är fast mellan Israels bomber och Hizbollahs vapen”. Det är ungefär så “vänstern” i Ryssland låter; “Ukraina är fast mellan Putins bomber och CIAs nazister” – men det är nog elakt att jämföra dem med Al Naher.

Eller för att citera DN:s ledarredaktion: “Genom en kombination av militär kraft och list slog Israel ut stora delar av den Iranstyrda Hizbollahmilisen i Libanon. Ledaren Hassan Nasrallah dödades i ett välriktat flyganfall. Tack vare Israels insatser har den libanesiska regeringen kunnat sätta en plan i verket för att avväpna Hizbollah helt”.

DN skrev 4:e december 2025: Israel ”slog till mot vapenlager”. ”Dessa anläggningar var belägna mitt i civilbefolkningens hjärta. Återigen använder Hizbollah cyniskt libanesiska civila som mänskliga sköldar … ‘Före attacken vidtog IDF försiktighetsåtgärder för att mildra skadorna på civila, inklusive varningar till befolkningen’, skriver militären” – utan att framställa några bevis. “Båda sidor har anklagat varandra för att bryta mot vapenvilan”.

Så här låter det tvärsigenom spektrumet, bara för att citera de mildare exemplen. Irans propagandakår hade, ifall de vore smarta, åkt till Sverige för att studera medier här, och därigenom lärt sig ett och annat om hur ett välsmort propagandamaskineri faktiskt fungerar.

Aoun attackerar endast Hizbollah – som försvarar landet från attack – inte Israel och USA, dess mästare, vilket berättar allt om regeringens faktiska funktion i den verkliga världen. Därför skickades  $230 miljoner i vapen av USA. Men viktigaste av allt, har USA och Europa skickat tiotals miljarder i form av vapen till Israel. Det är precis tillräckligt åt vår libanesiska proxystat för att bekämpa landets försvar mot attack, och precis för lite för att inte utgöra ett hot mot ockupanten.

Så kort sagt ser det rätt ljust ut än så länge för Väst i Libanon.

Jemen

December 2023 började västvärlden bombad Jemen i ”kollektivt självförsvar” (Rishi Sunak) till öronbedövande applåder i liberal västerländsk press, som instämde att det är “nödvändigt för att stoppa Houthis pirattaktiker och terrorism” (The Independent).

Här är ett experiment: Ta en titt hur många av dessa i media som nu föreslår att vi att vi bryter USAs marina blockad mot Venezuela, Iran, Kuba eller den mot Gaza. Har man tur kan man räkna dem på en hand.

Bidens terrorkampanj mot landets regenter Houthi, som utöver Hizbollah är de enda som följ Responsibility to Protect och ICJs domslut från juli 2024, fortsatte under intensifierad sadism under Trump.

Hela grejen sammanfattades ganska bra av Washington Posts David Ignatius, som med uppfriskande ärlighet hyllade att vi lyckligtvis bombade Houthi som ”vågat trotsa världsekonomins herrar … vid Davos”.

Hela presskåren var entusiastisk över det vårt anfall, men jag vill inte få det att framstå att det inte fanns kritiska röster. Det fanns de som hade reservationer, det stämmer. Jemen ”är ett riktigt getingbo … det finns liksom inget vinnande sätt att angripa Jemen på” (Aron Lund, FOI). ”Får detta huthierna att ändra sig? Knappast. De vet allt om hur det är att bli beskjutna av amerikanska vapen”. (Jesper Sundén, SvD)

Vad Sundén refererade till är icke-existerande händelser i västerländsk historieskrivning: efter att Houthierna 2014 avsatte en brutal diktator som styrde landet som en personlig koloni åt USA, inledde Västländerna och gulfstaterna ett öppet anfallskrig och en illegal blockad av landet, som är helt beroende av import för sin överlevnad. Interna dokument från Obamaadministrationen noterade att Washington “uppmuntrat saudierna och allierade i Gulfen” att “vara mer aktiva i att bossa sin region … för att säkra sina bränsle- och säkerhetsintressen i regionen”.

Västvärlden började omedelbart beväpna koalitionen som attackerar Jemen; $200 miljarder minimum fram till 2022, vilket inte inkluderar hundratals miljarder extra sedan dess. Noggranna tekniska studier – helt okända förstås – visar att mellan 2015-2017 exporterade EU och övriga Europa vapen till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten värda minst $85 miljarder, en siffra 55x gånger mer pengar i form av vapen till angriparna än bistånd till det attackerade Jemen – återigen en extremt konservativ siffra. Slutsatsen är enkel, och välkänd: våld och terror lönar sig, och måste belönas generöst av västvärlden.

Resultatet är kanske 1.5 miljoner dödade jemeniter (beräknat 2023), tiotals miljoner befinner sig i svält –  något som lär chockera hjärntvättade västerlänningar som är omsorgsfullt skyddade från opassande fakta om detta “inbördeskrig” som lojala media ständigt kallar det.

Nå, 2022 bytte USA och saudierna ut den “internationellt erkända regeringen” (Mansur Hadi) av Jemen till saudiska och emiratiska businessmän och generaler för att styra Jemen, och har modifierats igen av saudierna och deras västerländska sponsorer. Än idag används frasen “internationellt erkända regeringen”. Det är som om Ryssland och Nordkorea attackerade Danmark, installerade nordkoreanska och ryska generaler i Köpenhamn för att styra Danmark, och rysk media kallade detta för “den internationellt erkända regeringen” samt att moskoviter trodde att Mette Fredriksen fortfarande satt kvar.

De hade såklart aldrig kunnat åstadkomma en sådan propagandasuccé; ryssarna har inte kommit i närheten lika långt som oss i propagandans konst.

Marionettregeringens roll sedan dag och än idag är tjäna “utländska oljebolag” som “dominerar statens oljesektor”, och säkra västerländska bolags tillgång till “lukrativa naturtillgångar” som “befolkningen inte kan” ta del av (som en detaljerad studie som pro-västerländska Sanaa Center for Strategic Studies påpekade). Marionettregimen är nu “helt och hållet beroende av” Västvärlden och Saudiarabien för att ens styras, vilket resulterar i att “regeringen är helt underordnad [västerländska och] saudiska intressen och diktat”.(SCSS)

Nå, i denna kontext genomförde USA och Israel med EU:s fulla stöd attacker 2023-2025 för att krossa de som “vågat trotsa världsekonomins herrar … vid Davos”. Låt oss ta en titt.

Attackerna har dödat och skadat tusentals civila i attacker så brutala och sadistiska att det trotsar ord. I en rapport av HRW i augusti 2024, till exempel, beskrev man ett av många “krigsbrott”, då Israel med amerikanska bomber förstörde Hodeidahhamnen, som processar 80% av bistånd. Det fick “långsiktig påverkan på de miljontals jemeniter som är beroende av hamnen” för överlevnad, men gav åtminstone några minuters lycka åt självbelåtna västerlänningar.

Detta är vår standard taktik i krig. Jemenexperten Nick Brumfield beskrev det som att Västs och “Israel[s] avsiktliga angripande av civil infrastruktur i och för sig”, snarare än att attackera militära mål, för att lära befolkningen en läxa om att man inte muckar med “världsekonomins herrar … vid Davos”.

Att lära en läxa om hur maffiasystemet fungerar är vad det handlar om, således. Saken sammanfattades av Pete Hegseth när han mars 2025 sade att vi behövde bomba Jemen “för att skicka ett budskap” till omvärlden. Trump fortsatte Bidens terrorkampanj, bombade fler humanitära hamnar, sjukhus, civila industrianläggningar, vattenreningsverk och så vidare.

I en attack i april, till exempel, mördade USA 80 civila. Mellanösternpressen rapporterade bilder  från scenerna, med söndersprängda brända kroppsdelar överallt i vad som liknade kratrar från månen. I en annan attack mördades ungefär 150 migranter i ett migrantcentrum, med scener för hemska för att berätta om. Allt detta är förstås sedan länge bortglömt bland oss förövare, lite som händelsen ens rapporterades till att börja med, då “världsekonomins herrar … vid Davos” säkerligen hoppas att deras ovetande befolkningar förblir ignoranta över de dagliga brott de ansvarar för världen över.

 

Media var belåtna när krigsbrotten väl rapporterades, men inte helt och hållet. The Economist, till exempel, förklarade att de “hoppades” på att attackerna “skulle fungera” i att krossa Houthierna, “Det är ett värdig mål men svårt att åstadkomma”. Det är rätt, förklarade en ledande Mellanöstern-analytiker, att “bomba huthierna till propert uppförande” men det är taktiskt svårt. Så låter det utan undantag – jag utmanar er att hitta ett enda undantag i MSM.

 

Så att skicka “ett budskap” och lära miljontals civila “propert uppförande” genom att bomba och utsätta dem för svält är “ett värdigt mål” som “världsekonomins herrar … vid Davos” följer, men det lär nog bli svårt att lyckas odentligt.

Därför blir ingen förvånad när Israel avrättade Jemens president och ministrar i en attack augusti 2025. Händelsen är så gott som icke-registrerad i historien; jag kunde hitta undantag i t.ex. France 24 och The Australian, som jublade att “Världen är nu säkrare efter att Israel bombade” dessa “terrorister” från “ett av världens mest bakåtvända länder i världen” och är ett slag mot Iran.

Så att vi eliminerade regeringen i annat land är alltså okänt bland västerlänningar. Det är som att Ryssland skulle bomba Stockholm och avrätta Kristersson och hans ministrar, eller Zelenskij och hans kabinett i Kiev, utan att det rapporteras och är helt okänt bland vitryssar eller iranier. Själva idén är absurd; som sagt, eftersom att de inte kommit lika långt i propagandas bemästrande som sina västerländska förebilder.

Det här med att Houthierna skulle vara en proxystyrka åt Iran upprepas utan undantag. Det faktum att alla seriösa västerländska underrättelserapporter och Jemenexperter hävdar motsatsen spelar såklart ingen som helst roll. I en studie av världens ledande nyhetskanaler fann man att ungefär 100% av artiklar kallade Houthierna “Iran-stödda”, inte en enda nämnde att Israel var “USA-stödd”, endast 2 av 60 artiklar nämnde att Houthiernas attacker mot israeliska skepp skulle upphöra om den illegala blockaden mot Gaza upphävdes – motsvarande anledning till varför vi bombade Jemen. Detta är vad som kallas “fri” debatt i ett totalt avpolitiserat och försvarslöst samhälle.

Detta visar också nu den bekanta grundprincipen som intellektuella svär trohet till, vilket är att ingen får försvara sig mot västerländsk attack. Om Houthierna skulle få vapen från Iran för att försvara sig mot ett tio år långt västerländskt anfall, är det oacceptabelt, samma sak som aggression mot oss, som vi måste försvara oss mot. Det är innebörden bakom all denna Iranhysteri.

Iran

Det är överflödigt att dokumentera den effektivitet och entusiasm med vilket svenska intellektuella utförde sin tilldelade roll när USA och Israel utförde vad som sedan WWII är en av skolboksexemplen på ett oprovocerat, ohöljt aggressionskrig med patetiska ursäkter som inte ens CIA trodde på. Därför jublade Peter Wolodarski (DN) att ”något avgörande åstadkommits”, och att Washington måste “sätta maximal press på Iran att återgå till förhandlingsbordet”.

Maffiamentaliteten som alla välutbildade västerlänningar internaliserat och lever efter visas här tillräckligt tydligt och behöver inte kommenteras vidare. Och det är uniformt i media, med enstaka oro över att attacken kanske skulle ha skadat Israels säkerhet: kommer Israel komma undan? Kommer amerikanska bunkerbusters klara av att slå ut baserna? osv.

Med en disciplin som hade imponerat vilken totalitär polisstat som helst undvek medierna, lojala till statens som alltid, att undvika att varenda CIA-rapport och Annual Threat Assessment hittills kristallklart påpekat att Iran inte har några planer på att bryta mot fatwan från 2003, och bygga något kärnvapen. Den slutsatsen upprepades av IAEA bara dagar efter attacken.

Faktum är att Marco Rubio själv erkände att kriget hade noll förevändningar som de själva ens trodde på, då han förklarade att han “inte bryr sig” ifall det visar sig att Iran har noll planer på att skapa “kärnvapen”, något CIA ständigt påpekar.

Allt detta föregicks av ett decennielångt illegalt sanktionskrig och otaliga israelisk-amerikanska attacker inuti iranskt territorium och invasionshot. Men order ovanifrån har dikterat att vi inte får prata om det, och intellektuella lyder tystnadsplikten än idag med imponerande disciplin, som alltid.

Västvärldsordning i MÖ tar form

Och så här ser konturerna av den nya världsordningen ut i MÖ.

Lyckan är ibland svår att kontrollera. SvD: USAs dikterade ”regionala stabilitet” är “det största hoppet hittills … om alla stater i Mellanöstern utom Iran erkänner Israel så kommer konflikten mellan Israel och palestinierna att bli lättare att lösa och USA kommer att få ekonomiska fördelar.”

Aron Lund förklarade att “Hotet mot Israel har minskat dramatiskt de senaste två åren. Hamas har, tillsammans med övriga Gaza, slagits sönder och samman. Hizbollah är väldigt vingklippt och Iran är fortfarande i chock och förvirring efter det israelisk-amerikanska kriget”. Kollapsen av Irans “”motståndsaxel” har öppnat för ett skifte i Mellanöstern”.

“Den dag diktaturen faller i Iran finns alla möjligheter till fredlig samexistens med Israel. Samma fredliga samexistens erbjöd Israel boende i Gaza … Palestiniernas elände under såväl Fatah som Hamas är väsentligen självförvållat”, skrev SvD. Regeringen kunde dessutom, utan en enda reaktion såvitt jag vet, skriva:  “Ser man till den större bilden i Mellanöstern är inte allt så nattsvart som man skulle kunna tro. Det finns flera öppningar just nu som skulle kunna så frön till ett helt nytt Mellanöstern … Syrien har störtats … Libanon andas morgonluft”

Så Västs terror mot allt motstånd till en välintegrerad militär ordning under amerikanskt befäl, och där vi står i kontroll över resursflödena i regionen ser mer och mer ut att bli en realitet. Att åstadkomma dessa succér har varit möjligt endast genom mediernas entusiastiska deltagande i att framställa laglös aggression och terror som självförsvar och något nödvändiga för “fredsprocessen”. Här har media utfört sin tilldelade roll fantastisk väl.

Relaterat
EU:s utrikespolitiske talesperson: ”Israel stödde Hamas”
DN:s Nathan Schachar, reporter bosatt i Jerusalem. Nathan Schachar har rapporterat om Israels stöd till Hamas tidigare. ”Så blev Hamas räddningen för Netanyahu!?”
EU stödjer Israels folkmord i Gaza
DN: Israels förre spionchef: Netanyahu byggde upp Hamas
Angreppskriget mot Jemen startade för 5 år sedan.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.