Denna artikel fick jag av läsaren Christine Vaple. Finner den intressant att publicera och diskutera. Påminner om en artikel ”Vara försiktig med vad du önskar” av Claes Ryn i SvD 4/5.
Karen Greenberg, Minnenas kamp mot glömskan i Trumps era
https://tomdispatch.com/poof-its-gone/
PUBLICERAD DEN 13 MAJ 2025
Här är en svår och oklar fråga som nyligen visade sig vara en utmaning för president Donald J. Trump: när han under en intervju i NBC News program ”Meet the Press” tillfrågades om han trodde att han som president behövde upprätthålla konstitutionen (glöm löftet i hans ämbetsed att ”bevara, skydda och försvara” det dokumentet), kunde hans svar inte ha varit mer slående tydligt. ”Jag vet inte”, sa han.
Om han hade fått den mer uppenbara och relevanta frågan – anser du att du som president måste upprätthålla Donald J. Trumps styre, även om hans önskemål strider mot konstitutionen? – skulle man inte för ett ögonblick tvivla på att hans svar skulle ha varit ett definitivt ”Ja!”. Ett ”Ja!” som nästan omedelbart skulle ha dykt upp på ett Trump-mememynt och gett honom en förmögenhet.
Den verkliga frågan är förstås om det ens finns någon konstitution för Amerikas Förenta Stater när hans andra mandatperiod är över (om den någonsin blir det). Trots att den skrevs under slaveriets era skulle han fortfarande kunna klassificera den som ett DEI-dokument [Diversity, Equity, Inclusion, dvs. Mångfald, jämlikhet, inkludering] och göra den oläslig, precis som han och hans medbrottslingar (ursäkta missbruket av detta historiska begrepp!) just nu verkar göra med så mycket av USAs förflutna, inklusive till exempel det faktum att Benjamin Franklin en gång var slavägare.
Faktum är, som TomDispatch-skribenten och historikern Karen Greenberg, författare till Subtle Tools: The Dismantling of American Democracy from the War on Terror to Donald Trump, klargör idag, att president Trump (eller menar jag en AI-genererad påve Trump?) är fast besluten att göra mos av USAs förflutna – och utan tvekan alla aspekter av USAs nutid – som inte behagar honom. Och, om du inte har märkt det, med den (sur)realiteten hamnar vi i en helt ny värld. Tom
Vips – så är det är borta!
Att få det USA vi en gång kände att försvinna
Under de första drygt 100 dagarna av landets 47:e presidentskap har president Donald Trump och hans högra hand Elon Musk kastat en skrämmande besvärjelse över landet. Som om de svingade trollspön inifrån sina capes – poof! – så har kontor och deras anställda, ansvarsområden och mål, normer och policyer helt enkelt försvunnit. De två har beslutat om en rad avvecklingsåtgärder som omfattar hela regeringen och hotar att utplåna en stor del av det som en gång fanns, mycket av detta förebådades av Project 2025, Heritage Foundations plan för en drastisk omorganisation och till och med avveckling av den regering vi känner till under en andra Trump-administration.
För mig påminner de senaste massiva borttagningarna av människor, data, foton och dokument om den tjeckiske författaren Milan Kunderas ord i sin klassiska roman Skrattets och glömskans bok: ”Människans kamp mot makten är minnets kamp mot glömskan”.
Nedmontering av institutionerna
I mitten av mars hade den nya administrationen redan avskaffat dussintals departement och kontor samt tusentals tjänster, med det påstådda målet att ”effektivisera regeringen”. Avgångsvederlag, uppsägningar, omplaceringar och en våg av avskedsansökningar från dem som inte ville fortsätta arbeta under de nya förhållandena innebar att tiotusentals statligt anställda förlorade sina jobb – faktiskt mer än 121 000 inom 30 myndigheter. Bland de berörda myndigheterna ingick energidepartementet, kontoret för veteranfrågor, den nationella oceanografiska och atmosfäriska myndigheten och skatteverket, samt flera kontor inom hälso- och socialvården, bland annat USAs livsmedels- och läkemedelsmyndighet, centrumen för sjukdomskontroll och -förvaltning och de nationella hälsoinstituten. Utbildningsdepartementet förlorade nästan hälften av sin personal. Och sedan var det USAs biståndsmyndighet (USAID). I slutet av mars hade administrationen stängt sina kontor och minskat sin personal från cirka 10 000 anställda till 15.
Nedskärningarna av sådana kontor och deras anställda kommer – vilket ni säkert inte är förvånade över – att lamslå viktiga statliga tjänster. Inom utbildningsdepartementet kommer till exempel miljarder dollar i institutionellt stöd och studielån att påverkas. Nedskärningarna inom kontoret för veteranfrågor, som drabbats av en av de största personalminskningarna, förväntas beröva veteraner och deras familjer hälso- och sjukvårdstjänster. USAIDs nedläggning kommer att innebära att program som bekämpar fattigdom, livsmedelsbrist, narkotikahandel och människohandel globalt läggs ned. Vid hälso- och socialdepartementet hotas tillgången till vacciner, spårningen av smittsamma sjukdomar och mycket annat, vilket enligt verkställande direktören för American Public Health Association kan ”totalt förstöra infrastrukturen i landets folkhälsosystem”.
Men, som författaren Kundera påminner oss om, kommer priset inte bara att betalas av regeringstjänstemännen och de tjänster de lämnar bakom sig i historiens damm. Nedskärningarna innebär också en fullskalig attack mot det förflutna.
Försvunna arkiv
Som en del av denna byråkratiska utrensning har en aldrig tidigare skådad attack mot myndigheternas arkiv ägt rum. Grundläggande fakta och siffror, som tills nyligen fanns på myndigheternas webbplatser, är nu borta. När jag surfade på internet för att göra research till den här artikeln fick jag upprepade gånger detta intetsägande men dystra meddelande: ”Den sida du söker finns inte”.
Många av raderingarna av fakta och siffror har gjorts i namn av den här administrationens aggressiva anti-DEI-hållning. Som ni säkert minns förklarade Donald Trump i början av sin andra mandatperiod att DEI-program var ”olagliga” och beordrade att alla DEIA (Diversity, Equity, Inclusion, and Accessibility) ”policyer, program, preferenser och aktiviteter inom den federala regeringen, oavsett under vilket namn de förekommer”, skulle avskaffas. En talesperson för Pentagon försökte sedan förklara dessa åtgärder på följande sätt: ”Historia är inte DEI”.
Och faktiskt, på Pentagons webbplats skulle minst 26 000 porträtt, allt från en mottagare av andra världskrigets hedersmedalj till de första kvinnorna som tog examen från marinkårens infanteriträning, tas bort i namn av administrationens anti-DEI-agenda. Dessutom raderades artiklar från webbplatsen, bland annat en artikel om baseballlegendaren Jackie Robinson, som tjänstgjorde under andra världskriget, samt omnämnanden av kvinnor och minoriteter. På webbplatsen för Arlington National Cemetery försvann också information om svarta, latinamerikaner och kvinnor. På Smithsonian Institution, där vicepresident JD Vance fick ansvaret för världens största museiföretag, bestående av 21 separata museer och National Zoo, blev uppdraget på samma sätt att ”ta bort olämplig ideologi” från dessa museer, liksom från de utbildnings- och forskningscentra som ingår i dess portfölj.
Efter en storm av protester har vissa återställningsåtgärder vidtagits, bland annat materialet om Jackie Robinson, och Washington Post rapporterar att ”kategorierna ’afroamerikansk historia’, ’spansk-amerikansk historia’ och ’kvinnors historia’ inte längre syns tydligt”. Men enligt myndigheterna har viss information och vissa föremål förlorats för alltid.
Attacken mot historien är kanske mest påtaglig i störningarna av National Archives and Records Administration (NARA), den institution vars uppdrag är just att bevara statliga arkiv. Som Associated Press sammanfattade det: ”Som nationens arkivförvaltare berättar arkivet USAs historia – dess grundande, sammanbrott, misstag och segrar.” Attacken mot NARA har skett i form av personalnedskärningar, inklusive avskedandet av USAs arkivarie och avgången, på grund av uppsägningar, uppköp eller avskedsansökningar, av hälften av kontorets personal. (Kom ihåg att NARA var centralt i det federala brottmålet mot Trump för hans påstådda felhantering av hemligstämplade dokument, ett mål som slutligen avskrevs.) Det är särskilt anmärkningsvärt att justitiedepartementet enligt uppgift har tagit bort en databas som innehöll detaljer om åtal och fällande domar som härrör från attacken mot USAs kapitolium den 6 januari.
Vid USAID, en myndighet som grundades för mer än 60 år sedan och nu är helt utplånad, har förstörelsen av gamla arkiv varit en prioriterad fråga. Som ProPublica först rapporterade, och andra nyhetskällor senare detaljerat redogjorde för, fick anställda vid USAID order att förstöra sekretessbelagda handlingar och personalakter. ”Strimla så många dokument som möjligt först”, löd ordern, ”och spara brännpåsarna till när strimlaren inte är tillgänglig eller behöver pausas”. Samtidigt förväntas massiva uppsägningar vid hälso- och socialdepartementet (HHS) drastiskt begränsa USA-medborgarnas tillgång till offentliga handlingar. Vid CDC har nedskärningarna inneburit att personalen som hanterar offentliga handlingar har skurits ned (även om HHS-minister Robert F. Kennedy Jr. har hävdat att han planerar att upphäva detta)
Det är kanske inte så förvånande att angreppen på fakta och siffror från det förflutna inkluderar en kategorisk vägran att spara handlingar för framtiden, en tendens som också präglade den första Trump-administrationen och som redan har visat sig slående under de första 100 dagarna av hans andra mandatperiod.
Signalgate-skandalen är ett typexempel. I en gruppchatt som dåvarande nationella säkerhetsrådgivaren Mike Waltz höll på appen Signal, istället för en avsedd klassificerad kommunikationskanal, diskuterade nationella säkerhetstjänstemän en förestående attack mot Jemen och kommunicerade klassificerad information utanför godkända kanaler. Förutom att bryta mot normer och lagar som reglerar kommunikation som rör klassificerad information, ignorerade det faktum att appen var inställd på automatisk radering den lag som kräver att officiella handlingar bevaras.
Signalgate var inte heller en engångsföreteelse. Trump-administrationens tjänstemän har enligt uppgift börjat använda Gmail, medan Elon Musks Department of Government Efficiency (DOGE) har använt Google Docs för att utarbeta regeringsdokument, i båda fallen i ett försök att kringgå lagar som reglerar arkivering av offentliga handlingar genom att potentiellt ”underlåta att bevara alla versioner av utkast samt kommentarer som lämnats på delade dokument”.
Naturligtvis går presidentens motvilja mot att skapa dokument långt tillbaka i tiden. Under sin första mandatperiod hade han till exempel en tendens att riva sönder dokument efter eget godtycke. ”Han ville inte ha några dokument”, sa en högt uppsatt tjänsteman till Washington Post. Det är särskilt anmärkningsvärt att han vägrade att låta anteckningar göras vid flera möten med Rysslands president Vladimir Putin och att han efter ett möte med den ryska presidenten vid ett G20-möte i Hamburg, Tyskland, 2017 konfiskerade tolkens anteckningar.
Att kringgå lagen
I en sådan pågående utplåning av dokumentationen av regeringens verksamhet har de överträdelser som redan har begåtts i praktiken gjort lagen osynlig. Federal Records Act, som Lawfare påminner oss om, kräver att alla federala myndigheter ”skapar och bevarar dokumentation som innehåller adekvat och korrekt information om myndighetens organisation, funktioner, policyer, beslut, förfaranden och väsentliga transaktioner”. När det gäller presidentens handlingar klassificerar Presidential Records Act dem som egendom tillhörande Förenta staterna och kräver att presidenten vidtar ”alla nödvändiga åtgärder” för att bevara dessa handlingar.
Det finns dock ett stort undantag från detta krav. Under sin mandatperiod kan presidenten begära att vissa handlingar undantas med motiveringen att de inte längre har ”administrativt, historiskt, informativt eller bevisvärde”. För att fatta ett sådant beslut måste presidenten dock först rådgöra med den nationella arkivarien, en befattning som för närvarande innehas av den nu fyrfaldigt beskyddade utrikesministern Marco Rubio, som för närvarande är tillförordnad chef för National Security Agency (NSA) och USAID, samt National Archives. Det är värt att notera att det inte finns någon verkställighetsmekanism för att hantera ett beslut om att förstöra dokument eller ifrågasätta lagligheten – eller ens klokheten – i ett sådant beslut. Lagen är, som en forskare hävdar, i grunden ”tandlös”.
Varför historia är viktigt
Historiker som jag är särskilt känsliga för förstörelse av statliga handlingar. Arkivmaterial är vårt levebröd. Vem vet vilken ny information vi kan hitta och vilka nya insikter vi kan få genom att ta en ny titt på John Adams brev inför utbrottet av den amerikanska revolutionen eller handlingarna från motståndarna i George W. Bushs administration inför Irakkriget? De nya insikter som dokument och arkiv ger kan leda till en ny förståelse av vilka vi är som land, vilka problem våra ledare har tagit itu med (eller inte), vilka tragedier som kunde ha undvikits (eller inte), vilka framgångar som kunde ha varit mer sannolika (eller inte). Sammanfattningsvis innehåller arkiven från det förflutna otaliga lärdomar som kan vägleda oss mot en mer hållbar och rättvis framtid.
Dessa dokument hjälper oss – eller har åtminstone fram till detta ömtåliga ögonblick hjälpt oss – att förstå de vägar som har fört oss hit, både i tider av ära och i tider av nöd. Dokumenten ger oss näring, inspirerar oss och gör det möjligt för oss att ge näring och inspiration till andra. Det är genom att berätta historien som vi har kommit att förstå vårt kollektiva jag som nation, vårt individuella jag som aktörer och våra ledares beslut om framtiden.
Allt detta håller naturligtvis på att förändras, och den förtrollning som administrationens pågående förstörelse av dessa dokument har skapat, tömningen eller förändringen av nationens dokumentarkiv, har förstärkts av en annan förtrollning – misstänksamheten kring innehållet i de dokument som finns kvar, baserad på anklagelser om att dokumenten i sig är partiska och förvanskade och därför förtjänar att utplånas.
För historiker och den allmänhet vi tjänar kan sådana handlingar, när protokollföring skadas eller till och med utplånas av en politisk agenda, som är fallet idag, vara av särskilt intresse för forskare som studerar det förflutna. När allt kommer omkring innebär avsiktliga raderingar och falska tillägg i historiska dokument en verkligt dyster möjlighet: skapandet av något som skulle kunna passera som en ny historia för detta land. För närvarande agerar Trump-administrationen i praktiken för att skriva om de rådande berättelserna om vårt förflutna – ett förflutet präglat av framsteg mot lika rättigheter, faktabaserad utbildning och lärdomar från misstag och framgångar. Sammanfattningsvis innebär att ändra eller radera historiska dokument att radera vår kunskap om oss själva.
David Corn publicerade nyligen i sitt nyhetsbrev Our Land en artikel med titeln ”Trump’s War on History” (Trumps krig mot historien). I artikeln citerar han George Orwell från hans klassiska dystopiska roman 1984: ”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden kontrollerar det förflutna.” Som Corn påpekar på ett alltför olycksbådande sätt var utplåning av historien en tidig taktik hos nazisterna, som ville vrida tillbaka klockan till en tid före franska revolutionen och dess värderingar som förändrade historiens gång. Som Corn uttrycker det, för nazisterna skulle ”franska revolutionens inspirerande idéer, såsom frihet, medborgerlig jämlikhet och mänskliga rättigheter, krossas”.
För Orwell, liksom för Kundera, är att ha ett fast grepp om historien en makt med oerhörda konsekvenser, som aldrig får underskattas. Minnen och de dokument som bevarar kunskapen om det förflutna är avgörande för mänsklighetens kamp mot den värsta sortens nakna maktgrepp, och det gäller i dag mer än någonsin.
Tack för en rik och tänkvärd artikel!
Högernationalistiska populismen är ett hot mot alla öppna, rättvisa och fria stater och folk.
Man låter i Amerika världens rikaste män beröva världens fattigaste barn deras mat och sjukvård. Och deras liv. Solidariteten släcks ned av korkade vita, outbildade affärsmän och än mer korkade datanördar.
Vårt europeiska mål måste likaså vara att stå upp mot de högerpopulistiska partier som även vill montera ner våra solidariska och etiska stöd och relationer i vår egen del av världen, mot de högernationalistiska partier som släcker ner våra europeiska grannländers frihet och anständighet, som förr i Polen(som tack och lov fick friheten tillbaka igen efter valen där), men nu ännu i det pseudo-fascistiska Ungern och dessvärre kanske också i Rumänien, och partier som tyska AfD, spanska Vox, franska Le Pen-fascisterna och andra, som alla intensivt stöds, även ekonomiskt, av den nya ryska högernationalistiska reaktionära putinismen.
En revolution som inte förmår försvara sig, är inte värd något. Och de nu europeiska frihetsseklen måste försvaras, om inte 2030-talet skall bli ett nytt fascistiskt 1930-tal i Europa – igen.
Jösses. Det är inte alla blinda hönor som hittar några korn.
Dina föredragna Liberaler och de frihetssekler du nämner är en fullständig myt. Fanns aldrig något liberalt frihetssekel. Inflytandeagenter som Rousseau och Voltaire var båda i maskopi med det oligarkiska kollektiv som behövdew den så kallade upplysningen för att skapa en negativ syn på renässansen. Detta därför att renässansen var i högre grad förenlig med nationbyggen i befolkningarnas intresse. Oligarkin bekämpade både vetenskapen och verkliga frihetssträvanden och försvarade kolonialism och den tes som man ibland associerar med begreppet ’ädle vilde’ för att hålla nere de koloniserade i underutveckling.
Liberalismen är under hela sin existens en styggelse.
Liberaler gör ett drygt dagsverke med att dölja all sann historia och ersätta den med oligarkins falska narrativ.
Liberalimen är sen starten en genomfalsk realitet som bäst begravs.
Eftersom nazism och all möjlig populism som du ogillar är frambringad av liberalismens tillskyndare som ett uttryck för dess ständiga dubbelspel är hela den verklighet du försöker beskriva som sagt bara en myt!
Tomt prat utan innehåll.
Tack, en mycket intressant (alternativ)historiebeskrivning.
Behövs verkligen som motbild den historielektion som allmänt förmedlas.
Kan Johan de Naucler presentera några bekräftande bevis att Ryssland ekonomiskt skulle stödja Västerländska politiska partier som spanska Vox, Nationella Fronten i Frankrike samt det tyska invandringskritiska och Nationella partiet AFD?
Lite ironiskt tycker jag att Ryssland skulle ha råd med det då man hela tiden här får läsa om hur Rysslands ekonomi ständigt är på väg att kollapsa och då ”tack vare” Västerlandets alla Sanktionspaket.
Min utgångspunkt är att Ryssland inte har eller haft samma expansiva utrikespolitik som Västerlandets Demokratier.
Ryssland är ett Fosterland som främst främjar sina egna Nationella intressen.
Främjandet av värderingar och ideologier hamnar längre bak i prioriteringen.
Det är detta förhållande som USA nu fått smak på och är i färd med att efterlikna Ryssland.
Fortsätta den expansiva och dyra utrikespolitiken går inte längre därför då kommer kaos allt närmare.
Ett kaos som skulle vända upp och ned på hela Västvärlden och förmodligen hela Världen.
Donald Trump har ett ansvar.
Även om det kommer kännas bittert för Liberaler och andra Vänstervridna som till exempel vår flitige kommentator Johan de Naucler.
Orban i Ungern är solidarisk mot sin egen befolkning och eftersträvar fred, men kanske inte helt solidarisk med EU:s Oligarker, som vill föra krig mot Ryssland i Ukraina. Dessutom tror sig ta rätten att mästra honom och hans folk med hotelser, indragna stöd som han har rätt till enligt EU-fördragen som medlem. Vilket innebär att han har rätt att bedriva en nationell politik oavsett vad EU tar sig rätten att hitta på.
EU liknar mycket en blivande ”fascistorganisation ” som kräver allt mer av ländernas nationella lagstiftning till att ändra de nationella parlamentens egna lagstiftning ,vilket vi har sett allt mer utav i tex Sverige och andra länder. EU:s syfte ,var väl samarbete inte underkastelse? Under hot och krav och straff.
Nu vill EU tvinga på Ungern Lagar som man (under täckmantel) kallar yttrandefrihet, pressfrihet publicistfrihet i , genom att utländska agenter ska kunna finansiera och infiltrera deras press med propaganda som i Sverige. I Sverige är mediera totalförstörda av utländska organisationer ,Pr-byråer och politisk aktivism genom propaganda och politiska mutsystem, till den grad att ingen vettig människa tål att läsa skiten längre med förståndet i behåll.
Hur Franska staten har behandlat Marine Le Pen (som även hon vill ha fred) är väl något som den franska regeringen med Macron kommer att få ångra. Fascist? Är väl beteckningen på något man i sitt eget psyke ogillar. Själv tycker jag att Sveriges nuvarande politik i dag har accelererande fascistoida drag.
Afd vill heller inte gå i krig med Ryssland-Alltså är de fascister enligt Naucler konstiga terminologi.
Det vore intressant att läsa hur han skulle klassificera Natomedlemskapet och DCA-avtalet i demokratisk ordning utan folkomröstning.
Bra, Erik
Visst har EU fascistoida drag.
Dess Liberala ledning använder alla medel för att få igenom sin vilja och vill straffa dem som sätter sig emot.
Hur var det nu med den upphöjda demokratin och valfriheten?
Kreml har nu ifrågasatt det senaste valet i Rumänien.
Det finns anledningar.
Med anledning av Karen Greenbergs artikel om att Trump monterar ned det förflutna.
Det som nu händer i USA var det som hände när Sovjetunionen bröts samman: Det förflutna monterades ned! Med gigantiska oförutsedda och okända konsekvenser . Som det mesta som handlar om framtiden är!
Trump administrationen är ingen regim, den är en maffia. USA har blivit en kleptokrati
Sverige som lydstat under en kleptokrati ser inte ut som en lysande framtid.
Nä, Sverige har hoppat i galen tunna men så blir det när förmågan hos regimen och ”riksdagen” att göra ens den enklaste konsekvensanalys saknas vilket torde vara uppenbart för de flesta? Ska väl sägas att Finland hoppade nästan i samma tunna men slapp i alla fall ha ockupationsmakten USA:s trupper i egna baser som Sverige tvingades till! Samtidigt i Finland så har man kommit på att deras plan från USA kan stoppas genom fjärrkontroll från USA så man har vänt sig till Norge för att lösa problemet? Man kan väl säga att det inte är de vassaste knivarna som sitter och häckar i Tokholm för övrigt. F-35 som skulle vara närmast ”osynlig” på radar har visat sig högst synlig även för den radar som iranierna förser houtierna i Jemen med? En stor chock givetvis när den enda fördelen med detta klumpiga svindyra plan skulle varit dess stealth-egenskaper som blivit överspelade med nya typer av radarteknik!
De svenska kleptokratfascisterna i regeringen har och är redan på väg att sälja ut den allmänna välfärden till privatdrivna välfärdsföretag för vinstmaximering i stället för komma vanligt folk till nytta.
Men till upprustning för ett eventuellt krig som man för egen del försöker provocera fram, som det inte finns någon verklig fiende till finns hu mycket skattemedel som helst
Från USA kommer ”great news”!
Jo Biden har diagnosticerats med prostata cancer vars metastas orsakar djup och ihärdig smärta särskilt på ryggmärgen, bäcken och höfter, och lan kan leda till benfrakturer, ryggmärgskompression, plus andra komplikationer. Det är en hormon känslig prostata cancer som drabbat genocide Joe, vilket betyder att det inte går att kurera alls.