I Victor Jara-lokalen, Pontonjärsgatan 36, Kungsholmen fredag den 14/3 2025 kl. 16.00.
Se även digital presentation här: https://oktoberforlaget.se/2025/02/27/bokslapp-och-foredrag-i-stockholm/
Om boken ”Vart vill Trump leda USA?”
Oktoberförlaget skriver i sin presentation
”Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet och i medierna pågår det spekulationer om vilken politik han kommer att föra under de kommande fyra åren. I denna bok diskuteras två centrala delar av Trumps politik, migrationen och USAs relationer till Kina. Det görs utifrån Trumps och hans medarbetares egna uttalanden och artiklar. Författaren tar upp vilka svårigheter Trumps administration står inför när den tvingas intensifiera kampen mot den konkurrerande ekonomiska imperialistmakten, Kina. Motsättningarna mellan demokraterna och republikanerna analyseras i boken. Den härskande klassen i USA är splittrad, men också överens på många punkter. ”Vart vill Trump leda USA?” är oumbärlig för den som vill förstå vad de kommande fyra åren innebär för USA och världen.”
Red.: Har just börjat läsa den I första kapitlet korta boken på drygt 120 sidor. I detta hävdar författaren att nymerkantilismen sedan flera vunnit en otrolig popularitet bland USA:s härskande klass, ”eftersom den representerar deras objektiva klassintressen i nuläget.” … Merkantilismen förr förespråkade en protektionistisk handelspolitik som syftade till att utveckla den inhemska industrin och skydda en nations guldreserver genom en positiv handelsbalans.
Thmoas O’Conell menar faktiskt att nymerkantilism är på god väg att ersätta nyliberalism. Han skriver att ”den härskande klassens ekonomiteoretiker vill främja en blandning av frihandel (för förtryckta länder) och aggressiv protektionism (för sig själva, särskilt mot Kina men också mot allierade imperialistländer.”” … ”Med nymerkantilismen har vi fått en ny serie populistiska ideologier som främjas av den amerikanska borgarklassen.”
Låter intressant – jag tänker gå dit.
URKLIPP ur bra kommentar här på GlobalPolitics av Jan Nybondas:
“(…..) Globalisterna vill frånta nationernas rätt att rå över sin egen utveckling men Trump vill lämna denna form av globalisering. (……..)
Demokratifrämjandet är ett typiskt exempel på hur globalisterna agerar. Det är ta fast tjuven -tricket i ny tappning. Man ropar på demokrati samtidigt som demokratin demonteras. EU självt är antidemokratin i sin prydno. De icke folkvalda i Bryssel dikterar medan de folkvalda i Stockholm kvider. Och nu kom ett ytterligare kvitto: Rumänien får inte längre själv välja president.
Alla dessa EU, NATO, WEF, IMF, WHO och även FN till vissa delar agerar mot folkens intresse och borde avvecklas till förmån för en ordning där nationernas suveränitet återställs. Men Trumps iver att gå med släggan på allting kan slå tillbaka. Hans protektionism kan skada USA:s egen ekonomi och hela hans projekt kan krackelera. Men slopandet av globalismen i den form den tagit sedan säg 1990 vore att välkomna.”
https://www.globalpolitics.se/det-ar-en-palatsuppgorelse-det-pagar-ingen-revolution-i-usa/
Han är inte dum i huvudet den där Donald Trump, i mening att han inte har en aning om vart hans plan skall leda till.
Den finna där säkert i en politisk kontext som rundar dom traditionella strukturerna som ligger till grund för vår folkliga demokrati. En demokratin som egentligen har lämnat sitt ursprungsideal, om den någonsin funnits. Och om det funnits var det ett ett frö någon gång i dess vagga vi riskerar vara är på väg långt därifrån.
”Merkantilismen förr förespråkade en protektionistisk handelspolitik som syftade till att utveckla den inhemska industrin och skydda en nations guldreserver genom en positiv handelsbalans.”
För mig låter det som att Ryssland för en Nymerkantil ekonomisk politik, eller snarare tvingats göra det på grund av sanktioner och påtryckningar.
Det positiva är att det skapar ett oberoende även om Frihandel sägs påskynda ekonomisk utveckling.
Jag tror vi får vänja oss vid att USA och Ryssland blir två mer lika Stormakter än de varit tidigare.
Det Transatlantiska samarbetet kommer då svikta eftersom USA upplever Europa mer som en ryggsäck tung att bära än att ha någon större glädje av dess innehåll även om där fortfarande finns en del intressant att hämta.
Hur går det att kombinera dessa olika referensramar – där hos den med det mest övervägande alternativets handlingsplan utgår från formen ”vill” medan det hos den Andre är en slags nödvändighetens alternativ, dvs det handlar inte om ”vill” hit eller dit, utan nödvändighet som förmedlar realitetens allvar.
De kulturella referensramarna är så olika vilket förutsätter respekt för nödvändighetens realitet, fred utan ”finstilta formuleringar” formade av ”vill” världens ”vi ska vinna”
Som kompletterande information finns fakta som följer om Säkerhetskonferensen i Munich:
”Over the past decade, the U.S.-based consultancy has quietly influenced the agenda of the conference, according to current and former employees and internal documents viewed by POLITICO, steering everything from the focus of its marquee report to the event’s program, to the guest lists.”
Med Ursula von der Leyen nämnt i samband med den här firman McKinsey är föga förvånande, men att se Frankrikes nuvarande presidents namn i McKinsey sammanhang förklarar mycket eftersom dessa politiker förespråkar motsatsen till fredlig lösning i Ukraina. https://www.politico.eu/article/mckinsey-steers-munich-security-conference-german-government-mcleyen-berlin-von-der-leyen-suder-wolfgang-ischinger-joe-biden-nato/
Nu finns det goda skäl att granska vems säkerhet konferensen egentligen värnar om.: de som VILL krig?
På förekommen anledning skall ”Munich Konferensen” hädanefter heta: ”The McKinsey Security Conference”.
Väldigt tydligt mönster med amerikanskt McKinsey manuskript som Harris körde med på MSC förra året med tema Navalnyj och dessutom var hans änka, för att referera till Harris, på konferensen, ngr dagar efter hans död.
Sådan sörjeprocess! – istället för att vara med anhöriga i sorgens tid, blev hon en slags propagandaverktyg för MICs McKinsey och det ngr dagar efter hans död. Väldigt genomskinlig agenda som börjar likna en parodi.