Vasallstat framför trygghet.

(En FIRE-debattartikel )

Vad är ett lands säkerhet värd om den köps till priset av dess moral?

Sverige står i dag vid ett vägskäl. Under decennier byggde vi vår säkerhet på en svår men konsekvent princip: självständighet förenad med respekt för folkrätten. I dag rör vi oss snabbt bort från denna linje. Genom NATO-medlemskap och det så kallade DCA-avtalet (Defence Cooperation Agreement) med USA har Sverige öppnat sitt territorium för amerikanska styrkor, militära installationer och i praktiken även operativ kontroll i vissa lägen. Avtalet ger USA långtgående rättigheter – tillgång till baser, lagring av materiel, och i vissa fall jurisdiktion över egen personal. Det framställs som realism. Som nödvändig säkerhetspolitik i en farlig värld. Men frågan måste ställas: säkerhet för vad – och till vilket pris?

USA:s utrikespolitiska praktik under de senaste decennierna är inte en fråga om åsikt, utan dokumentation. Krig utan tydlig folkrättslig grund. Regimskiften. Drönarattacker. Hemliga fängelser. Kidnappningar. Ett återkommande mönster där internationell rätt tillämpas selektivt – när det passar. Att i detta läge knyta sig närmare denna makt är inte en neutral handling. Det är ett vägval – moraliskt, politiskt och säkerhetsstrategiskt.

Efter andra världskriget etablerades en princip i samband med Nürnbergprocesserna: aggressionskriget är det högsta internationella brottet, eftersom det rymmer alla andra brott inom sig. Denna princip var tänkt att vara universell. Inte relativ. Inte selektiv. Om denna princip inte gäller alla – då gäller den ingen.

När Sverige nu integreras militärt med en aktör som upprepade gånger kritiserats för att bryta mot just denna princip, bidrar vi – medvetet eller omedvetet – till att urholka den rättsordning vi säger oss försvara.

Förespråkarna talar om skydd. Men närhet till makt innebär inte bara skydd – det innebär ansvar. Ansvar för handlingar, beslut och konsekvenser. Att förneka detta är inte realism. Det är politisk självbedrägeri.

Dessutom finns en annan, mer konkret risk. Genom att integreras i en militär struktur byggd på avskräckning, eskalation och i yttersta fall kärnvapen, gör vi oss själva till en del av konflikter vi inte längre kontrollerar. Svenskt territorium blir ett potentiellt mål. Historien ger oss en kylig påminnelse. HENRY KISSINGER formulerade det träffsäkert: “It may be dangerous to be America’s enemy, but to be America’s friend is fatal.”

Orden bär en erfarenhetsbaserad tyngd. Vi behöver bara rikta blicken mot Mellanöstern. Flera stater har i decennier varit nära allierade med USA, men deras “säkerhet” har visat sig vara illusorisk. Samtidigt hör vi uttalanden från amerikanska ledare om att “bomba Iran tillbaka till stenåldern” – formuleringar som speglar en geopolitik där våld inte är sista utvägen, utan ett verktyg bland andra.

Detta borde få varje svensk beslutsfattare att tänka efter. För vad innebär det egentligen att vara “vän” i detta sammanhang? Att upplåta territorium? Att acceptera militära dispositioner vi inte kontrollerar? Att kritiklöst  tolerera brott mot de principer vi själva säger oss stå för? Det verkliga hotet mot Sverige är inte enbart yttre fiender. Det är den inre urholkningen – när ett land slutar tänka själv, slutar ifrågasätta och gradvis anpassar sig till en maktstruktur där moral blir sekundär.

Den judiska filosofen HANNA ARENDT formulerade det tydligt: “Evil comes from failure to think.”

När tänkandet upphör, börjar anpassningen. Och när anpassningen institutionaliseras, förlorar demokratin sitt innehåll – även om dess former består. Sverige har länge varit starkt för att vi inte varit en lydstat. Därför att vi  förenat säkerhet med principer. Därför att vi vågat stå emot – även när det varit obekvämt. Den styrkan har Sverige nu bytt bort.

Frågan är inte om världen är farlig. Det är den. Frågan är hur vi väljer att möta den. Genom att överge alla våra moraliska principer??  I slutändan är det enkelt: Ett land som kompromissar bort såväl sin moral som säkerhet  förlorar bägge

Leif Elinder  Barnläkare, samhällsdebattör

FIRE – Freethinking, Internationally Recognized Experts.

I denna text används begreppet FIRE för att lyfta analyser från internationellt respekterade forskare, diplomater och militära experter vars perspektiv ofta saknas i dominerande medienarrativ.

Donera gärna med Swish till 070-4888823.