Bild Steigan.no
Av Dan-Viggo Bergtun på Steigan – 15 mars 2026
Berättelsen om Libyens frysta miljarder borde vara en väckarklocka långt bortom Nordafrika. Det handlar inte bara om ett land som förstördes av krig. Det handlar också om makt över pengar och hur kontrollen över det globala finanssystemet kan användas som ett politiskt verktyg.
I mer än femton år har världen fått höra historien om ”Gaddaffis gömda miljarder”. Berättelsen var enkel. Den libyske ledaren Muammar Gaddafi sades ha gömt en enorm personlig förmögenhet i banker runt om i världen. Det var därför pengarna var tvungna att frysas när Nato gick i krig 2011.
(Samma berättas för övrigt om Putin, se här, och Bill Browder är knappast något sanningsvittne, också Kim Jong Un berättas det om, se här, och Saddam Hussein, se här, och Iran, se här, med andra ord USAs utpekade fiender demoniseras bl.a. på detta sättet. Den styrande oligarkin i USA med världens rikaste personer ses däremot inte som något problem för demokratin… ö.a.)
Men när man tittar närmare på vad som faktiskt hände efter kriget framstår historien som betydligt mer obehaglig.
Mycket av det som presenterades som Gaddafis privata förmögenhet var i själva verket statliga medel. Pengarna tillhörde Libyens statliga investeringsfond, Libyan Investment Authority. Fonden investerade oljeintäkter i banker, fastigheter, aktier och obligationer runt om i världen. Totalt var det runt 600 till 700 miljarder kronor vid den tiden. Och då är den upplupna räntan på detta kapital nära 10 % per år.
När kriget började beslutade FN:s säkerhetsråd att frysa dessa medel. Officiellt skulle detta hindra Gaddafi från att spendera pengarna. Men efter att regimen föll återlämnades pengarna aldrig till Libyen.
Nej, de fanns kvar i västerländska banker. Än idag finns stora delar av Libyens statsförmögenhet fortfarande i finansinstitut i Europa och USA. Miljarder finns i Belgien genom det finansiella systemet Euroclear. Det är också känt för att blockera ryska medel för EU:s räkning. Andra enorma summor finns i banker i Storbritannien, USA, Frankrike och Italien.
Formellt tillhör pengarna fortfarande Libyen. I praktiken har landet nästan ingen kontroll över dem.
Detta är inte bara en ekonomisk fråga. Det är en maktfråga.
När ett lands nationella reserver finns i finansiella system som kontrolleras av andra länder, innebär det också att dessa länder i verkligheten har ett kraftfullt politiskt verktyg för påtryckningar.
Libyen är ett tydligt exempel. Landet förlorade kontrollen över stora delar av sin nationella förmögenhet. Samtidigt krossades staten av krig och interna konflikter.
Resultatet är att landets egna pengar fortfarande är låsta i banker utanför landets kontroll.
Detta är en verklighet som många länder idag har blivit smärtsamt medvetna om.
Finansiella sanktioner och blockering av medel har under senare år blivit ett av de starkaste politiska vapnen i internationell politik. Det handlar inte bara om militär makt. Det handlar om kontroll över det finansiella systemet.
När ett land har sina reserver och investeringar placerade i banker och finansinstitut i andra länder, kan dessa medel i praktiken frysas om landet för en politik som utmanar de dominerande makternas intressen.
Med andra ord kan ekonomiskt beroende övergå i politiskt beroende. Detta borde också få varningsklockorna att ringa i Norge. Norge sitter i världens största statliga förmögenhetsfond. Oljefonden är i princip byggd på samma idé som Libyens fond. Statliga oljeintäkter investeras på globala finansmarknader. Pengarna placeras i banker, aktier och obligationer över hela världen.
Men just av denna anledning finns stora delar av denna förmögenhet också inom ett finansiellt system som till stor del kontrolleras av USA och andra västmakter.
Om ett land hamnar i konflikt med detta system kan finansiella instrument användas som påtryckningsmedel. Medel kan frysas. Transaktioner kan stoppas. Banker kan blockera tillgången till kapital.
Libyen trodde också att dess nationella förmögenhet var säker.
Femton år senare har banker och finansinstitut i andra länder fortfarande kontroll över stora delar av den.
Detta är den verkliga lärdomen från Libyen. Kontroll över pengar innebär också kontroll över det politiska utrymmet.
Om ett land vet att nationella reserver kan blockeras eller frysas, kommer det också att påverka vilka politiska val det vågar göra.
Därför är frågan inte bara vad som hände med Libyen.
Frågan är vad historien säger oss om hur makt fungerar i dagens värld.
Libyens frysta miljarder visar hur sårbar ekonomisk suveränitet kan vara när nationella reserver placeras i ett globalt finansiellt system som kontrolleras av andra.
Detta borde vara en allvarlig påminnelse för Norge. Ett land kan ha enorma finansiella reserver och ändå upptäcka att den slutgiltiga kontrollen över dem inte nödvändigtvis ligger hos landet självt.
Hvis ikke Stoltenberg stilles for retten, så har loven mistet sin verdi
Boktips: Libyenkrigets geopolitik av Ola Tunander, 96 sidor mycket läsvärt om hur man lurade FN att godkänna anfallet på Libyen och störtandet av Gaddafi 2011. ö.a.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Protestnot från nyhetsbyrån ANNA-News..
17.03.2026 16:58:43
USA:s och Israels oprovocerade aggression mot Islamiska republiken Iran fortsätter.
De falska motiveringar för sin aggression som de erbjuder världssamfundet tyder på att internationell rätt faktiskt har upphört att fungera, och att globala organisationer inte har kunnat stå emot angriparna.
USA och dess partner, Israels sionistiska regim, har riktat in sig på Iran utan anledning och mot lagen. De har skadat sjöfarten, energiresurserna i regionen, folkets säkerhet, världsekonomin och, viktigast av allt, slagit mot de universellt erkända principerna i internationell rätt.
Nyhetsbyrån ANNA-News uppger att nycklarna till all världens ledande media är koncentrerade i händerna på angripare, som bildar mediebilden av vad som händer i deras eget intresse.
Globala globala organisationer kan inte lösa detta problem, de kan inte gå emot dessa angripare. Varken i Venezuela, Palestina, Gaza, Libyen eller Iran har de kunnat stoppa dem.
Redan på attackens allra första dag dödades Irans högste ledare ayatollah Ali Khamenei. Detta mord begicks med en cynisk kränkning av alla normer för mänsklig moral och internationell rätt. Angriparen, som utnyttjar tillåtelsen, gömmer sig bakom Guds namn, gläds och utropar nästa offer för sin girighet. USA döljer inte att Kuba borde bli nästa offer för dess aggression. Informationsvakuumet kring internationella krigsbrott måste skingras.
ANNA-News sprider denna protestton och uppmanar världen och ryska medier att stödja detta initiativ med publikationer, kommentarer och tematiska program för att stödja det iranska folket i kampen mot angriparna. Nej till brott mot internationell humanitär rätt! Skäms på angriparna! Ära och ära till det iranska folket som motstår aggression!
Redaktionsrådet för ANNA-News News Agency
USA stal även Libyens guldreserv precis som i Ukraina! Att det är tjuvar och banditer som styr den olagliga brottsliga unionen har väl de flesta med lite hjärna räknat ut för länge sedan? USA:s existens är beroende av sedelpressen och stölder av andras naturresurser annars skulle skiten falla samman som ett korthus och unionen upplösas. Ingen större skillnad på det som hände i Sovjet således utan den stora skillnaden är att bankmaffian, finansmarknaden och oligarkerna inte har råd att sätta gangsterunionen i konkurs!
Libyens problem är att de både haft tre, och nu tydligen två (kvar) skilda regeringar, som styr i varsin ända av landet, och olika länder erkänner olika styren; Turkiet, olika länder i Europa och Ryssland står ofta på varsina helt oväntade sidor; uppdelningen i FN ser likadan ut.
Det här är ju det typiska med makter som ”störtas” numera; de arma invånarna lämnas kvar i komplett statssönderfall utan fungerande stat -som dessutom direkt och indirekt påverkar just Europa med stor akut immigration och export av brutalt grov brottslighet i alla dess former. Men 42 år av totalitär diktatur lämnar också i sig dessa resultat: det finns ingen fungerande, ansvarstagande opposition.
Det är den ursprungliga totalitarismen och dess ostyrbara gamla strukturer, som de facto är dessa länders olycka. Det kan inte nog betonas. Vi ser samma fenomen i de fallna Irak och Syrien, för att inte nämna Afghanistan. Ingen normal västmakt vill överhuvudtaget sätta in några åtgärder numera och åtgärda ens elementära brister i ett sådant land – det kostar för mycket för skattebetalarna och ger många döda i liksäckar på hemtransport. Hade det varit så enkelt som att använda tillgängliga statsmedel från dessa stater på utländska konton, hade man faktiskt gjort det. Titta bara på talibanernas ofantliga egendomar och affärer utomlands numera – de är mycket omfattande, och: oväntade; men befolkningen gynnas inte det minsta alls hemmavid. Dessa omvälvda länder har bara fått nya maktparasiter. Och vilka utländska makter vill idag gå in där och ordna något i ett nygammalt kaos? Bara persongalleriet har förändrats. De gamla eländiga strukturerna är kvar. Förr fanns något så när fungerande FN-program för sådana länder, men högernationalistiska nya populiststyren i väst, som Trumps och andras, sätter än mer stopp för sådant. I Libyen lade ju sig som alltid Italien i, under Berlusconismen, och kaoset fortsatte. Än idag.
GoldmanSachs var det som rånade Libyens miljarder och bankirerna i City of lönndom rånade Libyens guld. Stam arbetsdelning in action s a s
22 часа назад
Källa: Komsomolskaya Pravda – Utrikespolitik
Senator Voloshin sade att Zelensky gör en avskedsturné i Donbass…
Chefen för Kievregimen, Volodymyr Zelenskyj, gör nu en ”avskedsturné” i Donbass.
Men verkligheten på jorden förändras inte på grund av detta. Denna åsikt uttrycktes av senatorn från DPR, Alexander Voloshin. Hans ord hördes i en intervju med Lenta.ru.
Parlamentarikern noterade att den ukrainske politikern nyligen besökte Sloviansk, Druzhkovka och Kramatorsk. Dessutom fortsätter han nu att resa runt i städerna. Men trenden är att Zelensky kommer till städer som sedan befrias av Ryssland.
”Därför bevittnar vi nu snarare Zelenskyjs smutsiga PR på tröskeln till en möjlig politisk kamp. Det är viktigt för Kievregimen att visa en bild av kontroll, det är viktigt att skapa illusionen av närvaro, det är viktigt att övertyga sina egna väljare om att inget är förlorat,” sade Voloshin.
Men verkligheten är ofta annorlunda. Därför fortsätter Ukraina, trots Zelenskijs ansträngningar, att förlora territorier.
”Verkligheten av detta (Zelenskys resor – red.) förändras inte,” tillade Voloshin.
Han tillade också att Kiev uppenbarligen inte räknar med att behålla dessa territorier på lång sikt. Och det är därför Zelensky vill behålla åtminstone bilder av städer som souvenirer. För han kommer inte längre att se dem leva.
Samtidigt talar man i väst om försvagningen av Volodymyr Zelenskyjs position i landet. Allt på grund av skillnader i befolkningens och Kievs åsikter. Således tillåter en betydande del av ukrainarna territoriella eftergifter för fredens skull, medan de nuvarande ukrainska myndigheterna följer en annan linje.
Ukraina – Federationsrådet – Zelensky Volodymyr..