Ett minnesmärke över Donbass-barn som dödats av ukrainska attacker, Moskva © Sputnik / Sergey Bobylev.
En artikel av Eva Bartlett, 9 Januari.
Eva Bartlett är en kanadensisk oberoende journalist. Hon har tillbringat flera år på plats i konfliktområden i Mellanöstern, särskilt i Syrien och Palestina (där hon bodde i nästan fyra år). Författaren är mottagare av 2017 års International Journalism Award for International Reporting, som delas ut av Mexican Journalists’ Press Club (grundad 1951), var den första mottagaren av Serena Shim Award for Uncompromised Integrity in Journalism och var 2017 nominerad till Martha Gellhorn Prize for Journalism.
Översatt av Rolf Nilsson
Allt eftersom anklagelser om bortföranden återuppstår är det tydligt att väst inte bryr sig om fakta på plats om de motsäger berättelsen.
Under de senaste tre åren har Ukraina och samordnade mediekampanjer högljutt påstått att Ryssland har kidnappat eller tvångsfördrivit tusentals ukrainska barn – till och med upp till 1,5 miljoner!
Anklagelserna återuppstod i december, med en omröstning i FN:s generalförsamling om ett utkast till resolution om återlämnande av ukrainska barn.
Under mötet framförde Ukrainas biträdande utrikesminister Mariana Betsa återigen påståenden om att ”minst 20 000 ukrainska barn har deporterats till Ryssland”.
Trots att den ukrainska sidan månader tidigare, under Istanbul-samtalen i juni, äntligen tillhandahöll en lista över de barn som den anklagar Ryssland för att ha kidnappat: 339 barn, förvånansvärt mycket färre än det antal som påståtts i åratal.
Avsaknaden av över 19 500 på listan leder verkligen till många frågor, främst: ljuger Ukraina igen? Kom ihåg att anklagelserna från den (nu förra) ukrainska ombudskvinnan Lyudmila Denisova om ”sexuella grymheter” som påstås ha begåtts av ryska soldater, år 2022 avslöjades vara lögner och propaganda. Så till den grad att Denisova fick sparken. Men innan hon avskedades stödde både traditionella medier och FN lögnerna.
Läs gärna Jimmy Dore om att Ukraina tvingas avskeda sin ombudsman för “mänskliga rättigheter” och Är Ukraina så “smart” (Anna-Lena Laurén) i sin information/propaganda? Kan man skjuta sig i foten?
Några anklagelser på senare tid handlar om att barn skickas till arbetsläger i Ryssland – ”165 omskolningsläger där ukrainska barn militariseras och russifieras” – eller till och med om att de skickas till Nordkorea, som Katerina Rashevskaya från Ukrainas regionala center för mänskliga rättigheter berättade för den amerikanska underkommittén för statliga, utländska operationer och relaterade program den 3 december.
Fotnoterna till påståendena som Rashevskaya gör, istället för en källa för informationen, säger ”Det regionala centret för mänskliga rättigheter kan tillhandahålla information på begäran.” Med andra ord, hennes källor är ”lita på mig!”
Angående det nordkoreanska lägret i fråga, om två ryska tonåringar skickades dit, skulle de potentiellt få njuta av vattenrutschbanor, basket- och volleybollplaner, ett arkadhall, en klättervägg, konst- och performancehallar, en bågskyttebana, en privat strand och vandringar i bergen.
Angående listan över 339 barn som Ukraina säger kidnappades av Ryssland, anmärkte den ryska utrikesministeriets taleskvinna Maria Zakharova: ”30 procent av namnen på listan kunde inte verifieras, eftersom de flesta av dessa barn aldrig var i Ryssland, nu är vuxna eller redan har återvänt till sina familjer. När det gäller de ukrainska barn som faktiskt befinner sig i vårt land, är de under statlig vård på lämpliga institutioner. De är säkra nu; i många fall räddade deras evakuering från stridszoner deras liv. Lokala barnrättskommissionärer arbetar nu för att återförena dem med deras släktingar.”
Precis som traditionella medier har vitmålat de åtta åren av Ukrainas krig mot civila i Donbass, innan Ryssland inledde sin militära operation 2022, inklusive den ukrainska beskjutningen som dödade 250 barn från och med 2014, ignorerar medierna likaså de barn som Ryssland säger saknas.
Under samtalen i Istanbul noterade Zakharova att ”den ryska sidan presenterade Ukraina en lista med 20 ryska barn som antingen för närvarande befinner sig i Ukraina eller flyttats från Ukraina till Västeuropa, inklusive till länder som stödde just detta uttalande. Nu ligger bördan på dessa stater att ge Ryssland ett konkret svar angående vår ’lista med 20’.”
Över 500 ukrainska föräldralösa barn utsatta för övergrepp i Turkiet.
Nyligen skrev den Donbass-baserade journalisten Christelle Néant om en rapport publicerad på en pro-ukrainsk webbplats som avslöjade historien om 510 ukrainska barn som hade evakuerats av en ukrainsk oligark 2022 från Dnipropetrovsk till Turkiet, där den välgörenhetsstiftelse som förde dem dit påstås ha tillåtit sin personal att slå barnen, sexuellt utnyttja dem och neka dem mat om de vägrade att uppträda framför kameran för att samla in pengar till deras boende. Dessa är bara några av de rapporterade kränkningarna av föräldralösa barnens rättigheter.
Detaljerna i rapporten visar att barnen led fysiskt och psykiskt. Dessutom blev två minderåriga tonåringar gravida via personalen på hotellet de bodde på, och lärarna påstås ha varit medvetna om interaktionerna.
Enligt Néant var barnhemsföreståndarens reaktion på att en av tonåringarna i hennes vård blev gravid att skylla på flickan: ”Den här unga flickan kommer från en asocial familj. Tja, den här livsstilen är redan inskriven i varje cell, i blodet hos dessa barn.”
”Under nästan 10 års arbete i Donbass”, skrev Néant, ”har jag genomfört eller filmat många humanitära uppdrag till barnhem i regionen. Och aldrig någonsin har jag hört en föreståndare göra så vidriga kommentarer om ett av barnen i hennes vård. Även de svåraste och mest motsträviga togs om hand med pedagogik, kärlek och tålamod.”
Ukraina jagar barn
I april 2023 intervjuade Christelle Néant och jag civila i Artjomovsk som nyligen hade räddats av ryska soldater. Förutom att de avsiktligt beskjutits av ukrainska styrkor som visste att de sökte skydd i källaren i ett bostadshus, berättade de civila vi pratade med om ukrainsk militärpolis som jagade barn.
De evakuerade berättade att några av dessa poliser gick under namnet ”Vita Änglar” och tog bort barn utan deras eget eller deras föräldrars samtycke.
Ungefär vid den tiden kom fler rapporter om dessa bortföranden eller försök till bortföranden, inklusive en 11-årig flicka som berättade om hur Vita Änglar, som presenterade sig som militärpoliser, kom till källaren där hon sökte skydd med ett foto av henne, letade efter henne och sa att de behövde ta bort henne, eftersom ”Ryssland dödade hennes mamma”. Enligt flickan levde hennes mamma och var med henne.
Rapporter om dessa bortföranden dök också upp i Avdeyevka, Kupyansk, Slavyansk, Chasov Yar och Konstantinovka, samt i Ukrainsk och Zhelannoye.
Néant skrev om en konferens i juli 2023 om Ukrainas brott mot barnen i Donbass, där Liliya och hennes dotter Kira från Schastye i Folkrepubliken Luhansk talade.
De vittnade om hur, ”i början av den speciella militära operationen (när Ukraina kontrollerade Schastye), cirka tio barn togs från en skola i Schastye till västra Ukraina av skolans rektor, på order från Kiev, utan att informera deras föräldrar.”
Barnen förbjöds till och med att ringa sina föräldrar, skrev Néant, ” ” Ukraina hade förfalskat ett nytt ”original” födelsebevis för Kira. Flickan sa att hon och de andra barnen skulle skickas till Polen.
Före detta SBU-officeren Vasily Prozorov talade vid samma konferens, där han enligt Néant förklarade ”att en av hans utredningar hade avslöjat att några av de barn som kidnappats av Ukraina skickas till pedofilnätverk i Storbritannien, via ett helt nätverk av ukrainska och brittiska tjänstemän eller tidigare tjänstemän som arbetar tillsammans. På brittisk sida är medlemmar av MI6 och utrikesdepartementet inblandade.”
Prozorov, skrev hon, talade om ”ytterligare en av hans utredningar om organisationer registrerade i EU-länder som är involverade i att ’exportera’ barn från Ukraina under förevändning att ge dem tak över huvudet. Dessa organisationer tar ut ensamkommande ukrainska barn från Ukraina. Vad som händer med dem efteråt är okänt.”
Evakuerade från Kherson avvisar påståenden om ”bortförande”
I november 2022, i den sydryska kuststaden Anapa, träffade jag många människor som fördrivits från Kherson och som inkvarterades på hotell och lägenheter i staden.
Den första platsen jag besökte låg några minuter med taxi utanför staden, ett av många hotell längs kusten. Hotelldirektören som visade mig runt sa att de inte kallar dem flyktingar, ”vi kallar dem byggnadens gäster”, och talade kärleksfullt om dem, hur tacksamma de var för att vara där, långt ifrån beskjutning. Strax under 500 flyktingar hade bott där sedan oktober, berättade hon.
Inga vakter övervakade in-/utgången; flyktingarna gick runt i den vacra omgivningen. Men i vilket fall som helst frågade jag om deras rörelsefrihet, eller brist på densamma.
”De rör sig fritt, förstås. Vi förbjuder dem inte att gå ut. Många är inte här nu eftersom de är i stan, letar efter jobb, hämtar dokument. Barnen går i skolan.”
Med min anlitade tolk pratade jag med två kvinnor från Kherson, en ung mamma och hennes egen mamma, för att höra deras berättelser.
”Vi levde med explosioner på natten, det var väldigt skrämmande, inte bara för mig själv, utan för mina barn och mina barnbarn”, sa den äldre kvinnan. ”När man går och lägger sig vet man inte om man kommer att gå upp ur sängen på morgonen. Vi tvingades fly.”
Jag frågade vem som besköt dem. ”Muntliga budskap överförs väldigt tydligt, och folk runt omkring oss pratade om det. Vi blev bombade. av Ukrainas väpnade styrkor. Ryska soldater skyddade oss.”
Den yngre kvinnan sa att hon brukade prata med de ryska soldaterna där. ”De är vänliga. Vi ville krama dem, för vi kände oss skyddade. De hjälpte oss, gav oss humanitärt bistånd och tog med det till huset.”
Några minuters taxiresa bort besökte jag ett lägenhetskomplex som kunde ha betjänat turister på sommaren. Där inhyste femtio byggnader cirka 1 500 flyktingar som också hade anlänt i oktober, mestadels från Khersonregionen.
Min tolk och jag gick runt, förbi lekplatser, ett apotek, ett bibliotek, en swimmingpool, ett gym, en liten djurpark med påfåglar där man kunde klappa djuren och en förskola. Nära en lekplats pratade jag med en mamma som satt på en bänk med två av sina fyra barn.
”I början var det bombningar. Vi tillbringade två och en halv vecka i källaren. Det var outhärdligt, barnen var väldigt rädda.” En av hennes döttrar blev sjuk. ”Hon hade akut inflammation i underkäken, vi tror att det berodde på hypotermi. Vi tog henne till Simferopol och hon opererades.”
I Anapa, sa hon, genomgick hennes barn fullständiga läkarundersökningar. ”Vi fick hjälp av borgmästaren i Anapa. Vi är tacksamma för allt.”
Jag nämnde att enligt västerländska medier kidnappades hon och hennes familj av Ryssland. Hon svarade att hennes mans föräldrar hade krävt att få träffa barnen, efter att ha fått veta att barnen separerades från sina föräldrar i Ryssland.
”Hans mamma ringde tre dagar i rad och sa: ’Var är barnen?’ Vi svarade: ’De gick på bio.’ ’De leker, etc.’ Hon sa: ’Visa mig barnen, de säger att de tog dina barn från dig.’”
Detaljer spelar roll
Medan traditionella medier fortsätter att driva berättelsen om ”Det Onda Rysslands barnkidnappare”, finns det gott om bevis för att Ukraina är skyldigt till att göra just det som de anklagar Ryssland för. Det finns också en betydande brist på bevis gällande påståendena om ”20 000 kidnappade barn” som fortfarande drivs fram.
Kommer media att utreda rapporterna om övergrepp mot ukrainska barn i Turkiet? Säkert inte. Det skulle inte passa deras anti-Ryssland-bias.
Relaterat.
Ukraina: Barn som verktyg i propagandakriget.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Det är väl uppenbart vilka det är som är så avtrubbade från all moral och etik att de är beredda att använda sig av barn som mänskliga sköldar. Uppenbart i o m israel är med i det USA/Nato kriget mot Ryssland. Folkmördar regimen är expert på hur man använder barn som mänskliga sköldar. De har använt Palestinska barn som mänskliga sköldar i decennier. Vi ska inte heller glömma att Kokainsky tillhör ashke-nazi gruppen. Den icke kontroversiella slutsatsen blir således att det är Voldemort Kokainskys regim som använder denna avskyvärda metod.
Wow! Sicken story! Vårt språk saknar dessvärre det anglosaxiska ironiska uttrycket; This is rich! Vilket detta inlägg verkligen är. Jag betvivlar inte, att Eva Barlett i en annan kontext gjort sig förtjänt av de utmärkelser, upphöjdhet och lovord hon erhållit från, av mig okända organisationer, men en ”oberoende” journalist, vilken använder Putins vokabulär och det ryska narrativet, har naturligtvis dumpat sin neutralitet och är, s.a.s. part i målet. Totalintrycket Barletts artikel förmedlar skiljer sig föga från annat trams som ex.vis fransmannen, vilken ”bevittnade” Ukrainas/Västs iscensättning av de oförlåtliga vidrigheterna i Bucha. Barletts artikel är bara mer elaborerad och formligen duschar läsaren med påståenden, vilka får sägas vara något svåra, att styrka, men tjänar som distraktion från vad som verkligen försiggått.
Vad som övertygade mig om, att Barletts artikel bara är nästa påverkanskampanj och propagandaprodukt från den ryska trollfabriken, är inte minst när Maria Zakharova presenteras som ett sanningsvittne. Seriöst, det är svårt att avgöra vem som blivit belagd med flest lögner; Zakharova, hennes chef Lavrov eller baron von Münchhausen. Vidare avgjorde den lilla detaljen, att detaljerna saknas, är utelämnade och ersatta av det ryska narrativet. Handen på hjärtat, vad har Nordkorea med saken att göra? Hur många koreanska ungdomar vet förresten, att sådana möjligheter ens finns i deras land? Blå rök! Nonsens, vilket följs upp med det vanliga dravlet om pedofilnätverk och annan orealistisk bullshit. Det ligger förvisso tillräcklig kraft i sådana påståenden, att det som bekant fick en MAGA-jänke, att köra tvärsöver den amerikanska kontinenten för, att beväpnad till tänderna rusa in i en helt vanlig pizzeria för, att ”befria” de stackars vålds- och sexutsatta barnen i källaren… Kom igen Ryssland, väx för helvete upp!
Detaljerna som saknas är framförallt Mariupol och den i mitt tycke, tio i topp, mest motbjudande personen på planeten, nämligen den ryske FN-ambassadören Vassilij Nebenzya, vars arrogans och översittarattityd, som ingen annan, frestar min fasta föresats att värna min värdighet och avstå från namnkallande, öknamn och glåpord. Mariupol och Nebenzya är således två helt avgörande detaljer i denna story, men finns inte ens omnämnda – varför? Det är ju faktiskt fullständigt förödande för artikelförfattarnas trovärdighet, eftersom hela frågan om bortförda barn, emanerar från efterdyningarna av slaget om Mariupol.
Deportationer och likväl storleken på dessa har den ryske FN-ambassadören, i allt väsentligt bekräftat, men denne beskriver förpassningarna som ryska humanitära insatser. Varav följer, att om ca 15 500 namngivna och folkbokförda barn, varken finns i Ukraina, eller i Moder Ryssland eller någon annanstans, måste de av nödvändighet befinna sig under Mariupols ruiner, eller i de massgravar och enskilda vårdar befolkningen begravde sina nära och kära och grannar, strax utanför staden. Samtliga mördade av den ryska invasionsarmén. Elementärt, käre Watson, sa Sherlock Holmes.
Eländet stannar dock inte därvidlag, lång därifrån! I artikeln påstås, att ukrainska flyktingar; ”togs om hand med pedagogik, kärlek och tålamod”, det reella värdet av det konstaterandet devalveras till noll, i ljuset av, att Lede Fi, på grund av en liten garnison av ukrainska försvarare, systematiskt hamrade en stad sönder och samman trots, att invånare till över 90 % snackade ryska. Ryssarna totalförstörde inte bara stadens bostadsbestånd, utan den allt annat överskuggande största arbetsplatsen, därtill och som lök på moset överenskom om säkra evakueringsvägar för, att sedan beskjuta de flyende.
Den ryska dyngan stannar inte ens härvidlag, då en sådan lika fulländad som onödig ödeläggelse av en stad, vilken betraktades och som tvivelsutan var den vackraste pärlan på Azovska sjöns stränder, visar den ryska maktelitens obefintliga moraliska resning och avslöjar känslomässigt förkrympta karaktärer, precis som den numer försupne, före dettingen Medvedev, eller den f.d. vice krigsministern med ansvar, att bygga upp Mariupol, men torskade med fingrarna i kakburken. Man kan väl näppeligen sjunka lägre än att bestjäla sina landsmän på resurser avsedda för deras överlevnad – eller? Eva Barletts artikel ändrar på intet sätt den historiska verkligheten, eller ens bidrar till den.
Har du någon konkret analys eller konkret kritik av innehållet i artikeln.
Här en tankeväckande artikel På besök i Mariupol: Var finns massgravarna?
Anders, är inte, utelämnandet av Mariupol, Nebenzya och den högst märkliga referensen till Nordkorea i Barletts artikel, kritik nog? OK! För all del. Låt oss ta en titt på företeelsen, ”Vita Änglar”. Eftersom här föreligger två diametralt motsatta uppfattningar om de vita änglarna, ska en korrekt journalist redogöra för bägge sidors inställning för, att lämna till läsaren, att avgöra vad denne ska sätta tilltro till. När så inte sker, måste jag självfallet själv uppleva vad Barlett påstår, innan hennes version kan bli sann. Att varianter av söktermen ”Vita Änglar”, inte returnerar någon support för vad Barlett gör gällande, är knappast ämnat, att förvåna eftersom den algoritm som skulle blockera den ryska propagandan, tydligen blockerar allt ryskt. Emellertid, med en VPN-tjänst följer sannolikt tillgång till ryska proxyservrar, där varianter av söktermen ”Vita Änglar”, inte heller returnerar någon support för vad Barlett gör gällande. Denna bristande verifiering skulle hon väl självmant upplyst sina läsare om, precis som lejonparten tidigare ryska journalister och nyhetsbyråer gjorde, i dylika lägen?
Väl medveten om att diskussioner kan gå in på olika områden så ville jag bara påpeka att du knappast nämner innehållet i artikeln – ”barn som vapen”. I kommentaren nämner du bl.a. Mariupol och Nebenzya, vilket inte nämns i artikeln.
Nej, men jag hängde upp mig på det egendomliga resonemanget om Mariupol. Har inte gjort någon djupare undersökning, men 15500 barn i en stad som 2022 hade drygt 341000 invånare. 4-5% av invånarantalet barn? – Ja, i ett land med normalfördelad befolkning, men i ett land vars befolkning minskat sedan 1991 och det främst är de yngre som stuckit. Hur mycket folk fanns det i Mariupol när staden intogs av ryska armén? Förmodligen ganska få, mest ett antal härdade gammelryssar. Vidare: om mängder av barn skulle finnas under sönderbombade hus antar jag att de måste ha funnits där innan ryska armén kom, om man inte tror att ryssarna intog staden först och bombade sedan. Hur det än är med detta så är det märkligt att barnens namn skulle hamna på listor över bortförda. Det är väl Kiev som står för listorna, inte ryssarna? Och då är vi inne på hur pålitlig Kiev är som uppgiftslämnare i stort.
Några förslag:
Kiev har fyllt listorna med påhittade namn (förutom drygt 300 personer som verkligen tycks existera).
Människor på listorna har hamnat i länder som inte är Ukraina eller Ryssland. Om gränsländerna i väst har ordning på sina saker bör familjer/barn på flykt ha registrerats vid gränspassagen, och det förmodligen med rätta namn. Då bör de vara möjliga att spåra.