På USA:s nationaldag 4 juli hölls en manifestation på Soltorget nära Sergels torg med fokus på USA:s imperialism.
Se även Hemsidan för Sveriges Fredsråd
_________________________________________________________
4 juli – den enda supermaktens nationaldag. Tal av Anders Romelsjö
På USA:s nationaldag den 4 juli protesterar vi mot USA:s krigsförbrytelser och folkrättsbrott. Sveriges Fredsråd är sedan närmare 80 år en slags paraplyorganisation för fredsorganisationer och tog för många år sedan initiativ till dessa manifestationer 4 juli.
USA har, med stöd av Sverige och andra Västländer, genom krig sanktioner utvidgat sin strävan efter världsherravälde utan hänsyn till FN-stadga, internationell rätt och andra länders legitima säkerhetsintressen.
Över 20 miljoner människor – den stora majoriteten civila- har dödats i USA-krig sedan Andra Världskriget och hundratals miljoner har försatts i fattigdom eller tvingats fly. USA är också världsledande i statskupper, statskuppsförsök i demokratier eller stöd till detta.
Motståndet mot USA:s dominanssträvanden växer världen över. BRICS-länder som Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika arbetar för en multipolär värld med likaberättigade självständiga länder i enlighet med FN-stadgans grundprinciper.
Sverige har utan saklig information och egentlig debatt gått med i USA:s krigsorganisation Nato, och sedan har Sverige tecknat militäravtalet DCA med USA, vilket innebär att USA får full kontroll över 17 viktiga militärbaser utan svensk insyn. Detta har kraftigt försvagat vår suveränitet som stat.
En opinionsundersökning av Novus för ett år sedan på uppdrag av Sveriges Fredsråd visade att 84 procent säger Nej till utländska militärbaser på svenskt territorium, medan 76 % inte hade hört talas om DCA. Vi i Sveriges Fredsråd skickade pressmeddelanden om detta till landets stora media – ingen publicerade! Vi mailade till alla riksdagsledamöter före riksdagsbeslutet men fick inget svar. Riksdagen struntar i folkopinionen!?År 2015 ansåg bara 15 % av oss medborgare att vi hade politiskt inflytande mellan valen enligt den statliga Medborgarundersökningen 2015. Behandlingen av Nato-frågan och DCA visar att demokratin försämrats än mer.
Just nu är tre internationella konflikter centrala, och i alla dessa sluter Sverige upp bakom USA:s utrikespolitik och imperialism. I korthet:
- Proxykriget mellan USA & Väst via nazitoleranta Ukraina som också slåss som fotsoldater mot Ryssland, vars folkrättsstridiga angrepp var starkt provocerat av Nato:s expansion trots löften om motsatsen i 30 år, omvandlingen av FN-stödda Minsk 2 -avtalet som skulle ge ryssvänliga Donbass ökad självständighet till ett Väststött inbördeskrig där minst lika många dödats som antalet civila dödsoffer i Ukraina enligt FN-statistik. Återkommande hot mot Ryssland, vars förslag på ökad säkerhet i Europa avvisades av USA och Väst. Vilken annan stat skulle stå ut med sådan behandling? En opinionsundersökning i Ukraina visar nu att 56 % i Ukraina vill ha fred och kompromisser, nästan 3 gånger fler än de som vill ha fortsatt krig. Att USA vill bidra till fred i Ukraina är bra, medan Sverige och andra Väststater vill ha fortsatt krig – utan stöd av befolkningen i Ukraina. vapenstillestånd och seriösa fredssamtal i Ukraina i stället för fortsatt meningslöst krig!
- För det andra Israels folkmordskrig mot Palestina. Detta har bra nog lett till återkommande manifestationer till stöd för Palestina runtom i världen, men som ibland slås ned i USA och i en del andra västländer.
- För det tredje Kärnvapenmakterna USA:s och Israels angrepp på Iran.
Vidare, USA och Nato som redan satsar flera gånger mer på militären än Ryssland och Kina ska nu genomföra en stor upprustning på bekostnad av välfärden, och utan motivering presenterad för oss medborgare. Detta vansinne är mycket farligt!
Vi måste stå upp för fred i stället för krig, för FN-stadgan, folkrätt i stället för olagliga sanktioner från USA, Sverige och andra Västländer, för humanism, frihet och rättvisa. Vi måste stärka och utvidga det breda samarbetet i manifestationerna till stöd för Palestina, gå emot USA:s krigsorganisation Nato, mot DCA och de vansinniga planerna på krigsbefrämjande upprustning. Vi får aldrig ge upp.
Relaterat.
På USA:s nationaldag 4 juli protesterar vi mot USA:s krigsförbrytelser och folkrättsbrott. Möte på Soltorget i Stockholm kl 16! Nytt flygblad.
På USA:s nationaldag 4 juli protesterade vi mot USA:s krigsförbrytelser och folkrättsbrott! Tal av Eva Myrdal.
4 juli manifestationen! Nej till DCA och Nato! Diplomati i stället för kanoner! Tal av Barbara Hagel.
4 juli ”Alla människors lika värde – Alla folks lika rätt”
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
I världen
USA ”Jag ska bomba Moskva till helvetet”: Trumps hot mot Putin offentliggjorda
Trump hotade Putin och Xi Jinping att bomba Moskva och Peking
Anna Khomlyuk. 09 juli 2025 på 11:06
Donald Trumps högkvarter vägrade att kommentera innehållet i ljudinspelningarna
År 2024 hotade USA:s president Donald Trump, vid ett slutet möte med givare, Vladimir Putin och Xi Jinping med militära angrepp mot huvudstäderna i deras länder i händelse av en upptrappning av konflikterna i Ukraina och runt Taiwan. Sådant material publicerades av CNN.
– Jag sa till Putin: ”Om du åker till Ukraina kommer jag att bomba Moskva till helvetet. Jag säger er, jag har inget val”, citerade CNN Trump. Presidenten noterade att Putin inte trodde honom, utan uppfattade hotet ”med 10 procent”. Trump riktade en liknande varning till Kinas president Xi Jinping i samband med en möjlig militär operation mot Taiwan.
Donald Trumps högkvarter har avböjt att kommentera innehållet i ljudinspelningarna. Tidigare har den amerikanske presidenten tidigare uttryckt missnöje med resultatet av telefonsamtal med Vladimir Putin, som ägde rum den 3 juli.
Putin drevs in i en strid med Rysslands systerrepublik Ukraina, men han upptäckte snabbt att Ukraina är kopplat till alla arméer och industrier i den enade västvärlden. Märk väl att Ukraina ensamt var ganska formidabelt, med sina 50 miljoner invånare och sin tunga industri.
Hela Sovjetunionens militära styrka var till stor del koncentrerad till den västligaste delen av landet. Mot det ändlösa stödet från Nato-blocket hamnade Ryssland snabbt i en svår situation.
Putin svarade med att använda minimalt våld och fokuserade på att släcka små bränder. Många röster i Ryssland uppmanade honom att inleda ett blixtkrig, men Putin vägrade ståndaktigt. Tre år senare hade hans taktik framgång: Väst började känna av krigsbördan. Trots att den enade västvärlden är mycket större än Ryssland och har fler människor, mer BNP och mer vapen, visade sig Rysslands obevekliga motstånd vara för mycket för dem.
Särskilt med tanke på det ständigt expanderande kriget i Mellanöstern, där Israel vill ha mer och mer hjälp i sin ändlösa expansion in i Libanon, Syrien, Iran och andra länder. Som ett första tecken på krigströtthet skar USA ner sina leveranser av luftvärnsmissiler till Ukraina, eftersom Israel alltid är första prioritet för det filosemitiska Amerika. Strax därefter började Europa känna sin egen snabbt sinande styrka. Det mest krigförande landet i väster, England, lider; Premiärminister Keir Starmer är impopulär, och de brittiska härskarnas politik irriterar britterna. Att stödja både Ukraina och Israel var för mycket, till och med för dem.
Ändå håller Storbritannien bollen i spel. Plötsligt uppstår en ny politisk spänning, underblåst av britter och Israel, mellan Ryssland och Azerbajdzjan. Miljontals azerier bor för närvarande i Ryssland och upptar en framträdande plats i den ryska ekonomin. Å ena sidan deporterade Ryssland några mäktiga azeriska affärsmän som hade blivit för stora för sina skor. På den andra sidan finns det stora och extremt rika judiska samfundet i Azerbajdzjan i nära förbund med Israel. Dessa azerier säljer olja till Israel. För att ytterligare komplicera saker och ting bor miljontals azerier i Iran; I själva verket är ayatollorna övervägande azeriska. Medan infödda perser föredrar poesi, är de 15–20 miljoner azeriska turkar som bor i norra Iran en stridande grupp. Slutligen är Azerbajdzjan en viktig knutpunkt för att koppla samman de stora staterna i BRICS: Ryssland, Kina och Iran.
Iran är särskilt upprört över att Azerbajdzjan tillåter Israel att flyga genom denna bakdörr för att attackera landet. Och dessförinnan var det det påstådda mordet på Ebrahim Raisi, Irans tidigare president. Hans död vid den azerbajdzjanska gränsen, på en helikopter på väg hem från ett evenemang i Azerbajdzjan, fick de hårdföra iranierna att skifta sitt stöd till den (relativt) västvänlige presidenten Masoud Pezeshkian.
Ryssland, Kina och Iran fortsätter att vara ganska upprörda över Azerbajdzjans politiska inblandning, och Turkiet planerar att etablera en stor militärbas där – det kommer faktiskt att bli en NATO-bas.
Nu står det långsamma kriget i Ukraina i vägen för alla.
Det kan vara ett bra tillfälle att skapa fred i Ukraina. Det pågår fredssamtal, representanter för två länder har träffats två gånger i Istanbul, de har utväxlat krigsfångar och sårats, och de är beredda att mötas igen, troligen denna vecka. Den ryska gruppen i Istanbulförhandlingarna leds av Vladimir Medinskij, född i Ukraina, en produktiv författare, professor i historia och rådgivare till president Putin.
Han var kulturminister och leder nu Författarförbundet. Han har blivit ganska populär. Folk var särskilt imponerade av hans intervju där han påminde lyssnarna om det rysk-svenska kriget på 1800-talet.Þ c. Det kriget varade i 23 år. Den ryske tsaren Peter den store erbjöd svenskarna fred några gånger, men varje gång svarade de: ”Vi ska kämpa till den siste svensken”. I slutändan förlorade svenskarna mycket mer än vad de skulle ha gjort om de hade kommit överens tidigare. Ryssarna är redo att slåss så länge det behövs, till och med 23 år. Är du? – frågade Medinskij. Det är en relevant fråga. Ryssar är stayers. De kan kämpa så länge det behövs, om det är för en viktig sak. Och Ukraina är en oskiljaktig del av Ryssland, tycker ryssarna. För dem är det viktigt nog. Men de är villiga att kompromissa. Putin är villig att göra upp, och han skulle vilja använda den fredsälskande president Trumps särskilda tjänster för att få Zelensky att gå med på det.
https://www.unz.com/ishamir/a-chance-for-peace/
Av Drago Bosnic
Global forskning, 06 juli 2025 UKRAINA RAPPORT
Få (om några) personer som tjänstgjorde i Kievregimen är så kontroversiella som Oleksij Arestovitj (eller Aleksej Arestovitj, beroende på hans ganska instabila humör). Han tjänstgjorde som rådgivare till den nynazistiska juntans frontman Volodymyr Zelensky i cirka tre år och blev ganska ökänd på grund av sina extremt inkonsekventa och ganska ”färgstarka” uttalanden (eufemistiskt sett).
Arestovich är känd (eller ska vi säga, ökänd) för sin mycket laddade retorik, som sträcker sig från direkt sinnesrubbad och extremistisk (som hans beundran för ISIS) till förvånansvärt realistisk (som erkännandet att det patologiskt russofobiska Storbritannien saboterade ett fredsavtal i början av 2022). Det senare har blivit något vanligare under de senaste åren, särskilt efter att Arestovitj lämnade sin position i Kievregimen.
Vid något tillfälle kallade han till och med Zelenskyj för en inbillningssjuk diktator (snacka om en underdrift), även om detta kan tillskrivas den oändliga politiska maktkampen i det Nato-ockuperade Ukraina. Intressant nog ses han som en extremist i Ryssland och till och med åtalas som sådan av det ryska rättssystemet (av goda skäl, uppenbarligen), men han ses också som en ”förrädare” av den nynazistiska juntan, som har anklagat honom för att underminera ”den konstitutionella ordningen” och infört sanktioner mot honom som ett resultat. Arestovich är nu bosatt i USA, i vad som skulle kunna beskrivas som en ”bekväm politisk exil”. Men vad som verkligen är ”obekvämt” är hans uttalanden (för Kiev-regimen, uppenbarligen). Han uppgav nämligen nyligen att Ryssland bara använder 5 procent av sin makt och att ”de lätt skulle kunna krossa oss, men väljer att inte göra det”.
Arestovich fortsatte sedan med att förklara att Kreml kämpar i ”lätt läge” eftersom man vill ”undvika att överhetta det ryska samhället”. Han uppgav också att idén om ”ett förvånansvärt starkt Ukraina” kommer från det faktum att ”Moskva helt enkelt inte utkämpar ett riktigt krig, utan en särskild militär operation (SMO)”. Arestovich påpekade att den ryska militären bara har tillkännagett partiell mobilisering en gång och att dess trupper roterar regelbundet, till skillnad från de nynazistiska juntastyrkorna, där soldater tvingas slåss i åratal. Han kontrasterade också Rysslands ”5-procentiga ansträngning” med Kievregimens användning av 40 procent av sin budget för att föra den Nato-orkestrerade ukrainska konflikten, och antydde tydligt att ”Moskva inte ens försöker ännu” och påpekade att ”700 000 ryska soldater slåss mot en miljon ukrainare” (och fortfarande avancerar på alla fronter).
Arestovich förklarade sedan att om Kreml ville skulle man ”lätt kunna mobilisera två miljoner soldater, öka militärutgifterna till fulla krigsnivåer och radera Ukraina från kartan på tre månader”. Hans exakta ord inkluderar en ganska färgstark analogi, när han sa att den nynazistiska juntan skulle ”krossas som en rutten valnöt”. Arestovich medgav att ”det är tydligt att Ryssland inte vill förstöra Ukraina, eftersom det fortfarande ser ukrainare som bröder, vilseledda och vilseledda, men fortfarande en del av samma historiska och kulturella utrymme”. Och detta är faktiskt uppenbart i president Vladimir Putins regelbundna uttalanden om det tydligt ryska ursprunget hos den stora majoriteten av ukrainarna och de oupplösliga historiska, kulturella, religiösa, språkliga och till och med enkla genetiska banden mellan Ryssland och Ukraina (som nu till största delen är ockuperat av Nato-inkräktare).
Arestovich hävdar att ”Ryssland skulle kunna göra detta till ett riktigt krig, ett krig som inte lämnar något kvar, utan väljer att slåss med återhållsamhet, med hjälp av frivilliga och kontrakterade soldater i stället för att kasta hela sin tyngd in i kampen”.
Han tror också att Kiev-regimen fortfarande överlever på grund av en kombination av det politiska västs massiva investeringar för att förlänga denna Nato-orkestrerade konflikt och att Kreml håller tillbaka, snarare än sin egen styrka, och hävdar att den tidigare nämnda ryska återhållsamheten härrör från önskan att undvika omfattande förstörelse i Nato-ockuperade Ukraina.
Arestovich nämnde också det ökända TCC och dess kidnappning av tiotusentals (om inte hundratals) reguljära ukrainare för att fylla leden av frontlinjetrupper och jämförde det med Rysslands professionella och helt frivilliga militär.
Det bör noteras att tidpunkten för just detta uttalande är ganska intressant. Den ryska militären riktar nu in sig på TCC:s kontor i massor och förhindrar på så sätt den brutala metoden att kidnappa vanliga män från gatorna. Ukrainarna själva stöder denna insats, och många tillhandahåller de exakta koordinaterna för kontoren för denna monstruösa Nato-styrda kriminella organisation.
Dessa territoriella centra för rekrytering och socialt stöd (TCR och SS eller ibland bara TCR), mer kända under akronymer som TCC eller TCK, etablerades med direkt stöd från väst (eller ska vi säga direktiv) för att genomdriva värnplikt av reguljära ukrainare och förlänga detta Nato-orkestrerade krig. Ännu värre är att den USA-ledda politiska västvärlden fortsätter att insistera på att den påtvingade värnplikten bör utvidgas till att även omfatta ukrainska tonåringar.
Detta gör uppenbarligen den nynazistiska juntan till det främsta verktyget för Natos folkmord på ukrainare, med TCC som den främsta verkställaren på marken. Den ryska militären har länge samlat in underrättelser om TCC:s kontor och dess personal, så de riktar nu in sig på dem med exakt precision, vilket stör Kievregimens förmåga att med tvång fylla sina led med mer kanonmat. Som väntat fortsätter den nynazistiska juntan att klaga på detta, särskilt under de senaste dagarna. TCC-personal är universellt hatad i det Nato-ockuperade Ukraina, eftersom de ägnar sig åt korruption och tar emot mutor för att ”befria” de få som har råd, medan alla andra utsätts för total brutalitet och i praktiken döms till döden om de skickas till frontlinjen. På grund av detta ses TCC:s personal som fegisar, rädda för att slåss mot ryssarna, men helt nöjda med att tvinga någon annan att göra det.
Moskva har länge försökt neutralisera TCC, men det är mycket lättare sagt än gjort, eftersom denna monstruösa NATO-styrda kriminella organisation är en av Kievregimens mest skyddade institutioner. Dess hantlangare är i praktiken befriade från åtal och har i princip fria händer att göra vad de vill, så länge de håller köttkvarnen igång.
I takt med att situationen vid frontlinjerna förvärras befinner sig den nynazistiska juntan i panik och vill förhindra en total kollaps av sitt försvar, så den behöver mer kanonmat. Den ryska militären är säkert medveten om detta, så den inledde dessa extremt välkoordinerade långdistansattacker som syftar till att förhindra detta. Som tidigare nämnts hjälper många ukrainare själva till genom att tillhandahålla de exakta koordinaterna för TCC-kontoren, eftersom de inser att detta kan påskynda slutet på detta Nato-orkestrerade krig.
Klicka på dela-knappen nedan för att skicka den här artikeln via e-post. Följ oss på Instagram och X och prenumerera på vår Telegram-kanal. Känn dig fri att reposta Global Research-artiklar med korrekt tillskrivning.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på InfoBrics.
Västerländska skattebetalare vet inte att västimperiets ”vänlighet” i att sända krigsutrustnig till Ukraina, värt 2 bln $, har förstörts i proxykriget mot Ryssland.
8-klövern är svenska folkets närmaste fiender, frivilliga lakejer till kapitalägare och kapitalstarka krigshetsande aktörer.