WWIII drones on* Tiderna förändras. Putins tal och viktiga presskonferens

Julian Macfarlane analyserar Putins tal 9 maj News Forensics 11 maj.

drones on* (ordvits som Macfarlane älskar att använda. Drones on kan betyda att kriget mal på, men också att drönarna tar över, ö.a.)

Och tredje världskriget fortsätter…

Libanon. Detta är ett nytt Hizbollah.

Sionistiska attacker mot Hizbollahs politiska ledarskap, erfarenheter från kriget 2024, såväl som personsökarattacken har skapat ett nytt, smidigare, mera hårdfört Hizbollah, decentraliserat efter iransk modell, anpassningsbart och även anpassande av lärdomarna från asymmetrisk krigföring från SMO i Ukraina.

Detta har inneburit:

• mindre, mer flexibla stridsenheter
• kommando- och försörjningslinjer återuppbyggda under eld
• adaptiv attack- och spaningstaktik
• utnyttjande av Israels strategiska misstag och felaktiga planering.

Israel och USA har mycket hierarkiska militärer, som styrs uppifrån och ner, och som inramar konflikter med nedärvda ortodoxier.

Däremot har både Iran och Hizbollah heterarkiska strukturer, som är mycket anpassningsbara och kreativa, med strategier som går nerifrån och upp, och som utvecklas dynamiskt med situationen. Deras taktiska politik personifierar John Boyds OODA-loop.

Det finns också en fråga om logistik. USA och Israel börjar få slut på resurser för att upprätthålla ett långvarigt krig. Hizbollah har samlat på sig ett enormt lager av de vapen de behöver.

Hizbollah riktar sig inte längre bara mot IDF-styrkor i Libanon utan attackerar även högvärdiga mål som Iron Dome-platsen, belägen vid IDF:s Jal al-Alam-plats i norra Israel, som attackerades två gånger, den 7 och 8 maj.

Den första drönarattacken träffade en fullt laddad utskjutningsramp, medan den andra riktade sig mot israeliska trupper som tog bort rampen. Rampen var dold bakom befästa cementblock, men hittades och attackerades ändå. (Video i artikeln)

De är situationsmedvetna.

Ryssland

Segerdagen kom och gick, med Zelenskyj som nådigt nog inte attackerade paraden, utan begränsade sig till över 16 999 brott mot vapenvilan på andra ställen. De tusentals människor som flydde från Kiev i fruktan för det värsta återvänder hem.

Vad innehöll segerdagens tal?

Vad gäller Putins segerdagstal uttryckte det ett åtagande till en långsiktig, storskalig och mångfacetterad konfrontation, med alla som uppger sig som fiender.

Huvudpunkter

• Nu har Ryssland inte bara Ukraina som motståndare, utan hela Nato, som är en medagerande.
• Detta kräver nationell mobilisering av det slag som FDR (president Roosevelt)  föreställde sig för USA före Pearl Harbor – inte bara militären – utan hela det ryska samhället – industri, vetenskap, volontärorganisationer, utbildning, näringsliv –
• De civilisationsvärden som ledde till segern i det stora fosterländska kriget har fått nytt liv som den moraliska grunden för det ryska samhället och den ryska staten.
• En snabb lösning är osannolik. Det kommer att bli ett långt krig med ekonomisk omstrukturering och ihållande statligt tryck.

De som drabbas är:

• Det ryska folket: kriget kommer att bli långvarigt, uppoffringar kommer att behöva göras, men precis som med det stora fosterländska kriget är segern oundviklig.
• Eliter i Ryssland och väst: en återgång till det förflutna kommer inte längre att vara möjlig

Ryssland kommer inte att kapitulera. Dess yttersta mål är civilisationens återfödelse.

Putins presskonferens

Putin besvarade frågor från pressen – som vanligt, utan manus, vältalig och ärlig – som alltid, anmärkningsvärt konsekvent. Här är några utdrag.

Anna Kurbatova:

God eftermiddag, herr president. Anna Kurbatova, Channel One.

Det är en svår fråga, om jag får, om vad vi ser nu.

Vladimir Putin: Är det verkligen nödvändigt att ställa en svår fråga? Idag är det en helgdag.

Anna Kurbatova: Himlen över Östersjöområdet håller nu på att bli en korridor för ukrainska drönare. Drönarna som används i attacker mot Ryssland monteras i fabriker inom Europeiska unionen. Det ryska försvarsministeriet har till och med publicerat platser och detaljer. Vad tänker Ryssland göra med denna information?

Och en annan punkt – den här frågan har redan ställts, men jag skulle vilja utveckla:

Ryssland har utökat en säkerhetsbuffertzon i gränsregioner, men drönare fortsätter att slå till djupare inne i Ryssland, inklusive platser som Perm, Leningradregionen och Tuapse.

Betyder detta att säkerhetszonen kan behöva utökas ytterligare? Kanske till Ukrainas västra gränser, där…

Vladimir Putin: Du har svarat på din egen fråga. Vårt mål är att säkerställa att ingen kan hota Ryssland. Det är vad vi kommer att fortsätta att sträva efter.

Med andra ord måste säkerhetszonen sträcka sig till Ukrainas gränser mot Polen och andra länder, vilket innebär att Ukraina, som landet nu kallar sig, i praktiken skulle upphöra att existera.

Detta är också vad Medvedev länge har sagt.

Vi vet att Ukraina tar emot teknik från Europa och att vissa system monteras där. De spelar för att få övertaget, men att döma av vad som just sagts söker de redan kontakter med oss, eftersom de inser att detta spel för att få övertaget kan bli kostsamt.

Vladimir Putin: Den här typen av dumhet kan så småningom leda dem till fattigdom.

”De spelar för att få övertaget, men att döma av vad som just sagts söker de redan kontakter med oss.” Vilka är ”de”? Ukraina eller Europa? Just nu är det Europa som verkar söka kontakt med Ryssland, följa USA:s exempel och inte vilja bli lämnade utanför. Som Putin säger kan Europa inte få ”övertaget”, särskilt inte när Ukraina misslyckas. De kommer att förstöra sin ekonomi när de försöker.

Olga Volkova: Olga Volkova, RIA Novosti.

För att följa upp min kollegas fråga skulle jag vilja fråga om historiskt minne och dess bevarande. Varför tror du att Europa nu är så beslutsamt i att undvika att erkänna sovjetiska soldaters och sovjetiska krigares hjältemod? De har till och med gått så långt som att förbjuda Sankt Georgsbandet (se här, ö.a.).

Med tanke på den nuvarande stämningen i väst, tror du att denna trend kommer att intensifieras? Finns det något Ryssland kan göra som svar?

Vladimir Putin:

Ju starkare Ryssland blir, desto snabbare kommer allt detta att börja blekna. Det är den första punkten.

Som Machiavelli påpekade, ”det är säkrare att vara fruktad än älskad”.” Militär makt ger respekt. Även ekonomisk makt.

För det andra, varför händer detta överhuvudtaget? Enligt min mening är detta, märkligt nog, en form av revanschism från samma globalistiska västerländska eliter som jag nämnt tidigare – och jag borde inte ens ta upp dem sent på dagen.

Vad menar jag med det? Som jag redan har sagt – och vi är alla medvetna om detta – förväntade sig alla att Ryssland skulle kollapsa snabbt. Enligt deras uppfattning skulle allt ha fallit isär inom sex månader: företag skulle ha slutat fungera, banksystemet skulle ha kollapsat och miljontals människor skulle ha förlorat sina försörjningsmöjligheter.

För övrigt har Ryssland för närvarande en arbetslöshet på 2,2 procent – ​​den lägsta bland alla G20-länder. Ändå trodde många att de skulle kunna ta något från Ryssland och lägga beslag på något, om ni ursäktar det raka uttrycket.

Varför gick Finland med i Nato? Hade vi några territoriella tvister med Finland? Nej.

Alla sådana frågor hade sedan länge lösts. Inget ytterligare behövdes, och den finska ledningen var fullt medveten om det. Så varför gick de med i Nato? För att de förväntade sig att allt här skulle kollapsa – och de skulle vara snabba med att rycka åt sig det.

Nu bygger de redan ett gränsstaket längs floden Sestra. Jag skulle kunna göra en viss gest eller kommentera det, men eftersom jag kommer från kulturhuvudstaden (Sankt Petersburg, ö.a.) ska jag begränsa mig. På många sätt tror jag att det vi bevittnar drivs just av den här typen av tänkande.

Vad menar han med ”revanchism”? För Tyskland var detta nederlaget i andra världskriget. För Storbritannien och Frankrike var det förlusten av sina imperier efter 1945, vilket de skyllde på sovjetiskt stöd för självständighetsrörelser. ”Revanchism” är ett slags nationell förbittring, ibland mer ivrigt i att leta syndabockar än något annat.

Men nu börjar folk förstå att situationen inte är så enkel och att allvarliga utmaningar har uppstått, och att de inte är lätta att övervinna. Det vore klokare att leta efter sätt att återställa normala relationer och gå mot ömsesidigt acceptabla avtal.

För vår del har vi alltid försökt bygga relationer med Europa på grundval av ömsesidig respekt och hänsyn till varandras intressen. Detta är inte bara diplomatiska klichéer – det är verkligen så vi närmade oss våra relationer. Även nu talar inte alla till Europa på det sättet, men det har vi alltid gjort. Men tydligen var det inte tillräckligt.

”Även nu talar inte alla till Europa på det sättet.” Han talar om USA, förstås /

Jag hoppas att förståelsen för att detta tillvägagångssätt var felaktigt redan börjar växa fram och kommer att fortsätta att stärkas. Och jag hoppas att relationerna så småningom kommer att återställas med många av de länder som för närvarande försöker fördöma oss. Ju förr det händer, desto bättre blir det för oss och, i det här fallet, för de europeiska länderna.

Budskapet är enkelt. Om Europa inte lyssnar kommer det att lida. Ditto: USA.