Håller Trump på att backa om Ukraina?

7

Thomas Fazi har skrivit denna artikel https://www.thomasfazi.com/p/is-trump-backtracking-on-ukraine?utm_source=post-email-title&publication_id=560592&post_id=154812402&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=false&r=103ae5&triedRedirect=true&utm_medium=email

Red.: Har gjort markeringar med svart eller kursiv stil vid läsningen. Dessutom finns markeringar i den ursprungliga artikeln.

Thomas Fazi

Den tillträdande presidenten har redan backat från sitt vallöfte att få slut på kriget i Ukraina ”inom 24 timmar”

Enligt en artikel i Financial Times nyligen har ”USA:s tillträdande president Donald Trump skjutit upp sitt vallöfte om att få slut på kriget i Ukraina inom ’24 timmar’ till flera månader, i en förändring som europeiska partners har tolkat som ett tecken på att hans administration inte omedelbart kommer att överge stödet till Kiev”.

Två europeiska tjänstemän sade till Financial Times att diskussioner med Trumps tillträdande team under de senaste veckorna avslöjade att de ännu inte hade bestämt sig för hur konflikten skulle lösas, och att stödet till Ukraina skulle fortsätta efter den amerikanske presidentens installation den 20 januari.

”Hela [Trump]-teamet är besatta av styrka och att se starka ut, så de omkalibrerar sin strategi för Ukraina”, sade en av tjänstemännen.

Trumps team fruktar också att deras agerande kan komma att jämföras med det ”katastrofala tillbakadragandet av amerikanska trupper från Afghanistan” under Joe Biden, vilket är något som Trump-lägret inte vill se upprepas i Ukraina, tillade tjänstemannen.

I förra veckan föreslog Trump att ”sex månader” var ett mer realistiskt mål för att få slut på kriget. Hans utnämnde till särskilt sändebud för kriget i Ukraina, Keith Kellogg, sade till Fox News att målet var att få slut på konflikten inom ”100 dagar”.

Samtidigt har europeiska ledare, enligt FT, pressat Trump att fortsätta att förse Ukraina med amerikansk militär för att ”ge Kiev en starkare position inför fredssamtalen” – samma ”fred genom styrka”-argument som vi har hört i åratal, vilket bara har resulterat i en konstant försämring av Ukrainas förhandlingsposition.

Franska tjänstemän sade förra månaden att en förstärkning av Ukrainas position på slagfältet innebar att stoppa Rysslands framryckningar i östra delen av landet – trots att utvecklingen av situationen på slagfältet tyder på att Ukraina inte kan göra mycket för att stoppa Rysslands framryckningar. Samtidigt har Macron föreslagit att europeiska trupper skulle kunna sättas in i Ukraina, trots att idén saknar enhälligt stöd i Europa.

Ännu mer illavarslande är att Trumps nominerade nationella säkerhetsrådgivare Mike Waltz nyligen sade till ABC News att Ukraina borde gå ”all in” och sänka sin värnpliktsålder från 25 till 18 år:

Den andra saken vi kommer att behöva se är att verkligen stabilisera saker på slagfältet. Och en av de saker vi kommer att fråga ukrainarna om är att de har verkliga problem med manskap. Deras värnpliktsålder är just nu 26 år [den är faktiskt 25], inte 18. Jag tror inte att det är många som inser att de skulle kunna generera hundratusentals nya soldater. Så när vi hör talas om moralproblem när vi hör talas om problem vid frontlinjen. Om ukrainarna har bett hela världen att ställa upp för demokratin, så måste de också ställa upp för demokratin.

kommenterade den ukrainske journalisten Leonid Ragozin nyheten på X:

Förutom det rent omoraliska i kravet och dess potentiellt katastrofala inverkan på Ukrainas demografi, innebär det att kriget inte kan avslutas inom några månader som Trumpadministrationen hoppas. Det kommer att ta många månader innan de unga värnpliktiga kommer till frontlinjen efter att ha fångats upp av pressgäng och utbildats. Om de skickas till väst för att utbildas kommer många helt enkelt att rymma, vilket hände med Anna Kyivska-brigaden i Frankrike nyligen. 

Effekten på den sociala stabiliteten är svår att förutse – människor är redan på gränsen, medan effekten på slagfältet kan vara kortlivad, vilket framgår av Ukrainas demografiska pyramid. Som en påminnelse har Ryssland inte använt sig av tvångsmobilisering sedan en engångsökning hösten 2022.

Financial Times-artikeln, liksom Waltz kommentarer, bekräftar det argument som jag framförde i en artikel för UnHerd nyligen, där jag förklarade varför det var osannolikt att Trump skulle kunna få till stånd ett fredsavtal i närtid, främst på grund av trycket från de krigsvänliga grupperna i USA och Europa samt hans egen rädsla för att ”förlora ansiktet” och ideologiska blinda fläckar:

Bara det faktum att förhandlingar nu ligger på bordet är en välkommen utveckling i ett krig som redan har orsakat enorm blodspillan och utlöst massiva ekonomiska och geopolitiska tektoniska förändringar. Men trots att Trump under sin valkampanj gjorde djärva uttalanden om att han skulle få slut på kriget ”inom 24 timmar” kommer det sannolikt att visa sig mycket utmanande att lösa konflikten – vilket Trump själv nu medger.

Det största hindret är att västvärldens ständiga strävan efter en omöjlig ukrainsk seger mot en mycket starkare motståndare har stärkt Rysslands hand. Genom att förkasta tidigare förhandlingsmöjligheter – när Ukraina var i en starkare position – har västledarna tillåtit Ryssland att konsolidera sina militära framgångar, vilket ger Putin små incitament att kompromissa.

På så sätt är tron på att västvärlden kan uppnå vid förhandlingsbordet vad man misslyckats med på slagfältet, som den politiske realisten John Mearsheimer har hävdat, en farlig illusion. ”För att vinna vid förhandlingsbordet måste man vinna på slagfältet”, förklarade han, ”och det är ryssarna som vinner på slagfältet.” Putins egna ord vid hans konferens i slutet av året understryker detta: ”Den ryska armén avancerar längs hela frontlinjen… Vi rör oss mot att lösa de huvudmål som vi satte upp i början av den militära operationen”.

Ukraina – och västvärlden – står inför ett svårt beslut: antingen acceptera Putins villkor eller uthärda ett fortsatt krig, vilket ytterligare kommer att försvaga Ukrainas ställning (samtidigt som oräkneliga fler liv kommer att gå till spillo i onödan).

Det verkliga problemet för Trump blir att sälja in ett avtal på Rysslands villkor i USA, där han sannolikt kommer att möta massivt motstånd från det krigsvänliga etablissemanget, inklusive de neokonservativa i hans eget parti. De kommer att försöka använda Trumps ”America First”-retorik som ett vapen mot honom genom att hävda – vilket de redan gör – att detta skulle vara en ”förödmjukelse” för USA.

Trumps vision om en ”quick fix” i form av ett eldupphör eller en vapenvila i väntan på ett mer omfattande avtal är inte heller trolig. Putin tror att en förlängd vapenvila bara skulle ge Ukraina möjlighet att rusta upp och förbereda sig för en ny offensiv; hans skepsis bottnar i att han uppfattar Minskavtalen som en västlig ploj för att köpa Ukraina tid att söka en militär lösning. Och västliga kommentarer har inte gjort mycket för att skingra sådana farhågor. I en artikel i RUSI nyligen föreslogs att man skulle använda en ”frusen vapenvila” à la Nord- och Sydkorea för att tungt beväpna ett försvagat Ukraina och omvandla det till ett mer effektivt bålverk mot Ryssland i framtiden. Sådana förslag garanterar i det närmaste Moskvas motstånd mot alla kortsiktiga, halvfärdiga avtal.

Den djupare utmaningen här ligger i att navigera i den djupa misstron mellan Ryssland och väst. Detta kräver en grundläggande förändring i västvärldens synsätt: att man överger sina (misslyckade) försök att isolera och försvaga Ryssland och att man vidtar verkliga åtgärder för att ta itu med Rysslands säkerhetsproblem. Det är därför Putin har betonat att en omfattande fredsuppgörelse måste innefatta ett avskaffande av alla sanktioner mot Ryssland.

För att uppnå en sådan geopolitisk ’grand bargain’ krävs dock ett genomgripande paradigmskifte, där västvärlden ger upp sin strävan efter dominans och erkänner den globala maktdynamikens multipolära karaktär. Men ingen ledare i västvärlden – inte heller Trump – verkar vara beredd att ta detta steg. Trots eventuella omprioriteringar, t.ex. fokus på Latinamerika och Iran, är det osannolikt att den strategiska grunden för USA:s politik kommer att förändras nämnvärt under Trumps ledning.

Det finns inte mycket som tyder på att USA i grunden kommer att avvika från sin nuvarande strategi, som går ut på att aggressivt motverka USA:s minskade globala dominans genom diplomatiska, ekonomiska och till och med militära påtryckningar.

Trumps senaste uttalanden om att annektera Grönland (liksom Panamakanalen) bekräftar detta, som jag skrev på annat håll:

[Detta] pekar på ett försök att hantera USA:s sjunkande globala status och ohållbara imperialistiska övergrepp. Allt tyder på en omkalibrering av USA:s prioriteringar mot en mer hanterbar ”kontinental” strategi – en ny Monroedoktrin – som syftar till att åter hävda full hegemoni över vad man anser vara sin naturliga intressesfär, Nord- och Sydamerika och norra Atlanten. Denna strategi skulle försöka balansera de imperialistiska tendenser som fortfarande är starkt närvarande inom det amerikanska etablissemanget (och hos Trump själv) med en mer ”realistisk” förståelse av världens multipolära dynamik.

På denna punkt – dvs. osannolikheten att Trump skulle kunna bryta sig loss från USA:s ”transhistoriska” imperialistiska drivkraft –

hittade jag en intressant intervju med Sergei Kisljak, tidigare rysk ambassadör i Washington och nuvarande senator i Ryska federationsrådet, på den ungerska portalen Moszkvater, som jag tog mig besväret att översätta till engelska:

Red.: Nedan följer frågor i intervjun:

Fråga: Många tror att Donald Trumps seger kommer att föndra de globala processerna i grunden. Är denna förväntan en överdrift? Håller du med dem som manar till försiktighet och varnar för att det finns för många illusioner om Trumps återkomst till Vita huset?

Svar: Jag har intrycket att analytiker generellt lägger för stor vikt vid vilket parti som kommer att utse USA:s president. Presidenter kommer och går, men USA:s globala intressen förblir desamma. Så det som är konstant och det som är det största problemet i Washingtons förbindelser med många länder är att amerikanerna ser sig själva som en speciell nation. De gör ingen hemlighet av detta och talar öppet om att de vill kontrollera hela världen. Denna mentalitet har manifesterat sig med anmärkningsvärd enkelhet i den politik som förs av den nuvarande demokratiska administrationen.

Blinken. Screenshot 210311

Utrikesminister Antony Blinken har vid mer än ett tillfälle sagt att USA måste leda världen eftersom det skulle strida mot Washingtons intressen och försvaga den amerikanska hegemonin om man inte gjorde det. Av detta följer att Förenta staterna måste dominera världen. Biden-administrationen betraktar detta som en dogm, och detta tänkande formar därför i grunden USA:s utrikespolitik. Detta är ett allvarligt problem, särskilt eftersom USA naturligtvis har en enorm finansiell, ekonomisk och militär makt. Landet har omkring 800 utländska baser, främst nära Ryssland och Kina, men världen förändras, maktbalansen förändras.

Fråga: Tror ni att Washington inte förstår detta eller inte vill förstå det?

Svar: Förenta staterna förstår det mycket väl. Det är tydligt att världens ekonomiska centrum inte längre är USA, och ännu mindre Europa. Tyngdpunkten har förskjutits till Asien, och Afrika och Latinamerika kommer att bli allt viktigare i framtiden. Tillväxtens centrum i dag är Asien, det ser vi mycket tydligt, och Asien självt är naturligtvis medvetet om detta, liksom länderna i den så kallade globala södern.

Förskjutningen av den ekonomiska tyngdpunkten innebär att dessa länder också kräver ett större inflytande på världsfrågorna. De kräver därför en roll i FN och andra internationella organisationer som motsvarar deras ökade vikt. De har all moralisk rätt att göra det, och de nya realiteterna kräver det.

BRICS-länderna vill också ha ett rättvisare system, som bygger på ömsesidig respekt snarare än exploatering av andra, och som bättre återspeglar denna nya maktbalans. Jag vet inte om denna modell, som BRICS-länderna ser framför sig, kommer att ligga till grund för en multipolär världsordning, men det är tydligt att den mer än något annat motsvarar världens omvandling, de nya realiteterna.

I det här sammanhanget är det viktigt att notera att BRICS inte bildas mot väst, utan jag skulle vilja säga att den här delen av världen är icke-väst. För att återgå till Förenta staterna är denna process mycket välkänd i Washington, men en sådan omformning av världsordningen uppfattas som ett hot mot landets globala ställning.

Det är förståeligt, eftersom USA vill behålla sin hegemoniska roll till varje pris…

USA är därför de inte är beredda att samarbeta i sökandet efter en rättvisare världsordning. De kan inte och vill inte frigöra sig från den mentalitet som uppstod i USA efter Sovjetunionens kollaps, som har förblivit den enda globala supermakten. Så de tar till alla medel för att trycka tillbaka – Nato, sanktioner, inblandning i andra länders inre angelägenheter. Detta är inget nytt, på sin höjd har arrogansnivån ökat.

På sätt och vis är det förståeligt, eftersom de känner att deras hegemoni håller på att försvagas. Om tjugo år kommer den kinesiska ekonomin att vara ungefär en och en halv gånger så stor som Förenta staternas, och då kommer den att ha passerats av Indien. Västvärlden, med USA i spetsen, gör allt för att motarbeta denna objektiva process, för att bromsa den, och denna inställning kommer att fortsätta att skapa spänningar i framtiden. Ett särskilt aggressivt exempel på detta är skapandet av en våldsam antirysk stat i Ukraina. Vi ser vart detta har lett.

Fråga: Tror du att Donald Trump kommer att lyckas med att åtminstone frysa den här konflikten?Tänk bara på vad det egentligen innebär att frysa konflikten. Det innebär att Ukraina beväpnas och stärks ytterligare. Det är därför som denna idé om ett avtal knappast är acceptabel för Ryssland. Har jag inte rätt?

Långt svar: Både den ryske presidenten och utrikesministern har upprepade gånger förklarat under vilka villkor Moskva är redo att avsluta konflikten. Vladimir Putin klargjorde detta i ett tal till höga tjänstemän vid utrikesministeriet i juni 2024. Ingenting har förändrats sedan dess. Dessutom är det tydligt att Ryssland inte är intresserat av att frysa konflikten, utan av att eliminera de orsaker som ledde till denna konflikt och upptrappningen av konfrontationen, samt av långsiktig stabilitet. Detta kan endast uppnås genom en komplex lösning på problemet.

Vad jag tror följer av allt detta är att om Ryssland är villigt att kompromissa och accepterar Trumps erbjudande om att frysa konflikten, som nu håller på att växa fram, kan den intensiva fasen av kriget avslutas relativt snabbt. Om så inte är fallet kommer kriget att fortsätta efter 2025, eftersom beslut kommer att behöva fattas på slagfältet. Håller ni med om detta?

Ryssland är tvunget att lösa detta problem med militära medel, nämligen inom ramen för den särskilda militära operationen. Förutsättningarna för detta har skapats av västvärlden under USA:s ledning. Vi måste lösa detta problem på något sätt, och vi kommer att lösa det. Om Ukraina och väst inte är beredda att föra substantiella förhandlingar som tar hänsyn till realiteterna och ryska intressen och fokuserar på att lösa orsakerna till konflikten, då kommer vi att göra det på ett annat sätt. Till exempel kan frågan om Ukrainas neutralitet och Nato-medlemskap inte undvikas.

Inte ens demilitariseringen, som enligt min mening kanske är den viktigaste frågan i dag, kan undvikas…

Alla delar av orsakerna till konflikten är viktiga, och jag betonar återigen att problemet måste lösas på ett komplext sätt.

Håller ni med om att Donald Trumps förslag till lösningar, som vi känner till dem hittills, inte syftar till detta utan till att frysa konflikten, och att detta knappast är acceptabelt för Ryssland?

Jag kan tyvärr inte säga att jag vet vad Trump vill.

Det är så här det ser ut för många av oss…

Den här kommentaren handlar inte bara om att lösa konflikten i Ukraina, utan om att ta sig an globala utmaningar i allmänhet. Trump är inte en lätt person. Det bevisade han under sin första mandatperiod som president, och vi kan inte bortse från att han tvingas agera inom ramen för det amerikanska politiska systemet, där presidenten, även om han har ett ganska brett mandat, inte kan bortse från vissa intressen som ofta begränsar hans handlingsutrymme. Vi vet alltså inte vilket förslag Trump kommer att lägga fram. Om han menar allvar kommer det att prövas mot de kriterier som nämnts ovan.

Men varje del av erbjudandet måste noga genomtänkas och kontrolleras, eftersom historien om relationerna mellan Nato och Ryssland är full av lögner. De ljög när de efter den tyska återföreningen lovade att Nato inte skulle utvidgas österut. De misslyckades med att uppfylla nedrustningsavtalen och skyllde sedan på Ryssland för det. De ljög när de i FN:s säkerhetsråd röstade för en flygförbudszon över Libyen och sedan använde den för att förstöra landet, och de fortsätter att ljuga om konflikten i Ukraina, med början i Minskavtalen. Hur kan vi fortfarande tro på västvärldens löften?

Det som hände i Syrien förvånade många och gjorde Ryssland, som stödde Assadregimen, generat. I vilken utsträckning kan denna situation påverka konflikten i Ukraina?

Svar: Jag är övertygad om att situationen i Syrien i slutändan kan lösas genom förhandlingar. Ryssland har stöttat detta i flera år inom ramen för Astana-processen (se här, ö.a.). När det gäller den eventuella påverkan på konflikten i Ukraina skulle jag inte vilja koppla ihop de två. Att driva detta är en grov överdrift, de två konflikterna bör inte blandas ihop.

Fråga: Vi började med USA, så låt oss avsluta intervjun där. Var ser du USA på den globala scenen om cirka tjugo år?

Svar: USA kommer fortfarande att vara en stormakt, men bara en av dem. Det som händer i världen idag är en objektiv process, så det ligger i Washingtons intresse att ta hänsyn till realiteterna och acceptera den förändrade maktbalansen, snarare än att skapa en fiendebild. Som jämförelse kan nämnas att Washington 2017 förklarade Kina som en fiende enligt lag ( se här, ö.a.), och detta synsätt definierar dess geopolitiska ambitioner. Detta är inte rätt, och jag kan bara hoppas att USA så småningom kommer att acceptera en ny världsordning som är mer demokratisk och rättvis och som bygger på ömsesidig respekt och balans. Förenta staterna måste finna sin verkliga plats i denna värld, eftersom det bara är på så sätt som landet kan nå varaktig framgång.

Detta kräver en förändring av den nuvarande mentaliteten, som vilar på tron på USA:s eviga överhöghet och proklamationen av att vara en unik och exceptionell nation.

Vi har sett detta i historien, och vi har sett vad det har lett till…

Ja, just det. Gud förbjude att det händer igen! Vi har en svår och ojämn väg framför oss, men jag är optimistisk och övertygad om att mänskligheten kommer att övervinna detta och att den nya maktbalansen kommer att skapa stabilitet i världen.

Föregående artikelDagens propaganda 17 januari 2025: Jonas Gummesson och Ukraina
Nästa artikel7 oktober 2023: en fantastisk LIHOP för Israel!
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

7 KOMMENTARER

  1. 16 januari 2025, 18:20 • Dagliga nyheter
    Newsweek: En ”stor gäst” från USA kommer att anlända till segerparaden i Moskva
    Det blev känt att USA:s representant eventuellt skulle komma att besöka segerparaden i Moskvn högt uppsatt gäst från USA kan komma till Moskva för att fira 80-årsdagen av segern i det stora fosterländska kriget, skriver Newsweek.
    Den amerikanska upplagan av Newsweek rapporterade om möjligheten av ett besök av en ”stor gäst” från USA för att fira 80-årsdagen av segern i det stora fosterländska kriget i Moskva, rapporterar Gazeta. Ru». Publikationen antyder att ett sådant besök kan komma att göras av en representant för Donald Trump-administrationen.
    I artikeln konstateras att Rysslands president Vladimir Putin årligen bjuder in utländska gäster till segerparaden i Moskva. ”Den ryske ledaren kan förvänta sig en speciell gäst från USA på denna viktiga dag”, står det i artikeln.
    Publikationen påminner också om att USA:s nationella säkerhetsrådgivare Robert O’Brien besökte Moskva 2020 för att delta i firandet. Han representerade sitt land under det år som president Trump pressades att dra sig ur firandet i Ryssland.
    Försvarsminister Andrej Belousov sade tidigare att den ryska sidan hade bjudit in enheter från 19 länder att delta i segerparaden på Röda torget i Moskva. Rysslands president Vladimir Putin bjöd personligen in ledarna för OSS-länderna till Moskva för att fira 80-årsdagen av segern.

  2. Det Trump kan göra för att snabbt få slut på kriget är att fimpa Zelensky och se till att nazi-bataljonerna avväpnas och upplöses för då faller den ukrainska nazi-staten samman omgående och mer konstruktiva politiker kan ta över? Men detta kräver en insats som kan medföra många Nato-soldaters död så den är inte trolig även om det säkert smids planer i Trump-administrationen för ett sådant scenario. Nä, det är nog Ryssland som får rensa ut nazisterna från Ukraina för inte f-n vill EU och USA ha dem springande lösa efter kriget här i västvärlden. Tyska nazister gick bra att använda efter kriget för USA men dagens ukrainska nazi-pack ska nog helst sprängas i bitar och plöjas ner på fälten i Ukraina.

  3. Om tidsfristen för fred utsträcks från 24 timmar till sex månader så får Ryssland gott om tid för att i lugn takt avsluta kriget, krossa kvarvarande Kiev-styrkor, ta kontroll över ytterligare områden, och eventuellt börja ordna med en ny vänskaplig regering i det som kanske finns kvar av Ukraina som stat.

  4. D. Trumps situation 2025 är betydligt annorlunda än den var 2017. Trump har valt personer till sitt team vars lojalitet mot honom har testats till det yttersta i en tid då dussintals stämningar har lämnats in mot honom. Republikanerna har en klar majoritet i Senaten och är medvetna om styrkan i det mandat som väljarna gav presidenten i valet. För åtta år sedan var valet av Donald Trump ett meteoritnedslag. Under hans invigning stod stora delar av Washington i lågor, stora företag tog avstånd från honom och media sände dramatiska rapporter från morgon till kväll om ”en diktators uppkomst”. I dagarna Google, Apple, Amazon och andra företag donerade pengar till Trumps invigningsfond. Facebooks ägare M. Zuckerberg säger, att han avslutar censuren och medger att Biden-administrationen tvingade honom till detta. Globala modeföretag slåss om vem som ska designa First Lady Melanias invigningsklänning. Under 2017 ville de flesta modeföretag inte förknippas med ett ”toxisk” namn. Den nya förvaltningen har lärt sig sin läxa. I linje med sedvanlig praxis meddelade man att man förväntade sig att alla ”politiskt utsedda” anställda skulle säga upp sig senast kl. 12:01 den 20 januari, men krävde också omedelbar uppsägning av andra anställda.
    Google översättning

    Min fråga är inte vad D. Trump och hans administration kommer att göra, utan vad de tillåts att göra. Jag tror inte att det blir stora förändringar i USA.s utrikespolitik. Make Amerika Great Again låter bra, men vilka länder kommer att finansiera det och vilka blir drabbade av det? Kanske USA:s europeiska kolonier. Och vad skall man säga om USA:s relation till Ukraina? Amerikanerna släppte atombomber över japanerna, brände ihjäl vietnameserna med napalm, mördade folk i Serbien, mördade folk i Irak, mördade folk i Libyen, mördade och mördar folk i Syrien… och plötsligt blev de kära i ukrainare.😂

    • Koroviev, glöm inte att USA:s bomber är ”demokratiska” och blir därmed i USA-nissarnas ögon helt legitimt oavsett hur många som stryker med!

  5. Trumpeten och hans ”kabinett” få vänja sig redan nu med att Russia will win the U.S.-led NATO proxy war on Russia’s terms.” Allt annat är INBILLNINGAR. Vad är det som gäller? Jo följande:

    ”Moscow has already made it clear that the proxy conflict pertains to a much bigger picture and commensurate solution. Russia insists on keeping its reclaimed historic territories of Crimea, Donbas and Novorossiya; the Kiev NeoNazi regime must be eradicated; any new Ukrainian state must be neutral and never part of NATO; and the NATO alliance has to negotiate a wholesale new security treaty for Europe, one that forbids aggression and expansionism and respects Russia’s national security and rights.

    That’s the objective reality check that the Trump administration needs to deal with.”

    Konstateras kan därför: KRIGET AVSLUTAS ENDAST PÅ RYSSLANDS VILLKOR🙌.
    På jänkares mål ”Russia will win the U.S.-led NATO proxy war on Russia’s terms.” Check✅

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here