Rolf Nilsson i mail ”Jag ser ju absolut fördelar jämfört med våra broilers till politiker, ofta utan utbildning och yrkeserfarenhet och som bara umgås med andra politiker.”
Rolf Nilsson och Deep Seek diskuterar:
Rolf: Jag läste just detta: ”Sveitserne har forstått dette. I Den sveitsiske føderalforsamlingen er det ikke vanlig å være yrkespolitiker. Representantene har vanlige jobber. Parlamentet møtes bare noen få uker i året.” och blev nyfiken. Hur ser det schweiziska systemet ut?
Deep Seek Läser 10 webbsidor
Deep Seek: Det du läst stämmer mycket väl. Schweiz parlament bygger på ett unikt system som kallas milissystemet (tyska: Milizsystem), där politik är en bisyssla, inte ett yrke .
Här är de viktigaste delarna i systemet som gör att det fungerar så annorlunda jämfört med andra länder.
🏛️ Hur det schweiziska systemet är uppbyggt
| Egenskap | Förklaring |
| ”Milissystem” | Grundtanken är att medborgare ska ta politiska uppdrag vid sidan av sitt vanliga arbete. Det är både en demokratisk princip och en medborgerlig plikt . |
| Tvåkammarparlament | Består av Nationalrådet (200 platser, proportionellt valda) och Kantonsrådet (46 platser, två per helkanton). Båda kamrarna har samma makt . |
| Begränsad arbetstid | Parlamentet sammanträder endast fyra gånger per år, i tre veckor i taget. Resten av tiden arbetar ledamöterna med sina vanliga yrken . |
| Ingen lön – ersättning | Ledamöterna får inte lön utan ett arvode på cirka 75 000 franc per år (ca 850 000 SEK), plus en mindre summa för omkostnader . |
| ”Vanliga” yrken | De flesta ledamöter arbetar som lärare, bönder, advokater, bankmän eller företagare vid sidan om uppdraget . |
📈 Ett system i förändring – utmaningar och kritik
Milissystemet är omdebatterat och står inför flera utmaningar:
- Ökad komplexitet: Politiken har blivit mer komplicerad, vilket kräver mer tid och gör det svårare att kombinera med ett annat jobb .
- Färre deltidsledamöter: Idag arbetar ungefär hälften av ledamöterna i Nationalrådet heltid med politiken, vilket urholkar milisidén .
- Risk för snedrekrytering: Eftersom uppdraget är lågt avlönat och tidskrävande kan det leda till att främst välbärgade eller egenföretagare (med flexibel arbetstid) har möjlighet att ställa upp. Det kan även vara svårare för kvinnor som ofta har ett större ansvar för hem och barn .
(Ersättningen är 125 000 kr lägre än svenska riksdagsledamöters lön 976 800 kr/år) - Lobbying: Ett annat problem är att ledamöter som är beroende av sin ”vanliga” inkomst riskerar att hamna i beroendeställning till arbetsgivare, som ofta är just intresseorganisationer eller lobbygrupper .
🆚 Jämfört med andra länder (som Sverige)
Sverige och de flesta andra europeiska länder har ett system som är raka motsatsen:
| Aspekt | Schweiz (Milissystem) | Sverige (Professionaliserat system) |
| Politikerns status | En bisyssla vid sidan av det ”riktiga” arbetet. | Ett heltidsyrke. |
| Parlamentets arbetstid | Samlas 3-4 gånger per år. | Arbetar i stort sett hela året. |
| Ersättning | Ett arvode (ca 850 000 SEK/år). | En lön (ca 900 000 SEK/år för en riksdagsledamot). |
| Bakgrund | Många behåller sin yrkesroll. | Färre har ett pågående yrkesliv utanför politiken. |
🧠 Sammanfattning
Det schweiziska milissystemet är en unik modell byggd på idén att förtroendevalda ska vara en del av folket, inte en separat yrkeskår. Debatten just nu handlar om huruvida systemet klarar av dagens krav på komplexitet och tid, utan att förlora sin själ – att vara en demokrati som leds av vanliga medborgare, vid sidan av deras vanliga liv .
Vill du veta mer om hur direktdemokratin med ständiga folkomröstningar hänger ihop med detta system?
Rolf: Gärna!
Läser 8 webbsidor
Det schweiziska systemet är en unik kombination av direktdemokrati och det milissystem vi nyss pratade om. Du kan se det som att milissystemet handlar om vem som styr (vanliga medborgare), medan direktdemokratin handlar om hur de styr (genom ständiga folkbeslut). De två hänger intimt samman.
Här är en fördjupning i hur direktdemokratin fungerar i Schweiz.
🗳️ De tre verktygen för direktdemokrati
Schweizarna går till urnan ungefär fyra gånger per år för att fatta beslut i allt från lokala byggprojekt till utrikespolitik . Det finns tre huvudsakliga instrument som gör detta möjligt:
| Instrument | Vad det innebär | Krav | Exempel |
| Folkinitiativ | Medborgare kan kräva en ändring i grundlagen. | 100 000 underskrifter inom 18 månader . | Initiativet som ledde till förbud mot nya minareter 2009 . |
| Fakultativ
referendum |
Medborgare kan kräva en folkomröstning om en lag som parlamentet redan har beslutat. | 50 000 underskrifter inom 100 dagar . | Används ofta, t.ex. mot lagar som anses för kontroversiella . |
| Obligatorisk referendum | Vissa beslut måste automatiskt gå till folkomröstning. | Inget krav på underskrifter. | Ändringar av grundlagen eller anslutning till internationella organisationer som NATO eller EU . |
🏛️ Så fungerar det i praktiken: ”Halvdirekt” demokrati
Trots den stora makten för folket är Schweiz inte en renodlad direktdemokrati, utan en ”halvdirekt demokrati” . Faktum är att bara omkring 3 procent av alla lagförslag någonsin hamnar i en folkomröstning . Den absoluta majoriteten av lagar och beslut fattas på vanligt vis av det folkvalda parlamentet (National- och Ständerådet) och regeringen (Förbundsrådet) .
Vad som är unikt är att hotet om en folkomröstning – ”svärdet som hänger över bordet” – är så starkt att det tvingar fram kompromisser. Politiker måste lyssna på oliktänkande grupper och försöka hitta lösningar som så många som möjligt kan acceptera för att undvika en utdragen och osäker folkomröstning. Statsvetare kallar detta för ett ”institutionaliserat tvång till dialog” .
⚖️ Två unika mekanismer: Ständemehr och Gegenvorschlag
Systemet har två särskilda krånglighetsmekanismer för att skydda minoriteter och främja kompromisser:
- Ständemehr (Kantonmajoritet): För att en grundlagsändring ska gå igenom räcker det inte med enkel majoritet av rösterna. Den måste också godkännas av en majoritet av de 26 kantonerna . Detta ger de små, glesbefolkade kantonerna ett starkt veto mot storstädernas vilja.
- Gegenvorschlag (Motförslag): När ett folkinitiativ lämnas in, kan parlamentet lägga fram ett eget, ofta mindre extremt, motförslag . Väljarna får då tre alternativ: rösta ja på initiativet, ja på parlamentets motförslag, eller nej på båda. Ofta leder detta till att initiativets kärnfråga vinner i en urvattnad form, och initiativet självt dras tillbaka .
🧠 Varför fungerar det? Effekter och utmaningar
Positiva effekter:
- Högt förtroende: Systemet skapar ett av världens högsta förtroenden för det politiska systemet .
- Pragmatism och sparsamhet: Ständiga folkomröstningar om ekonomiska frågor har gjort schweizarna ökända för sin försiktiga statsfinansiering .
- Legitimitet: Medborgarna känner sig hörda, vilket minskar risken för våldsam konflikt .
Största utmaningen:
- Långsamhet och konservatism: Systemet är byggt för att göra förändring svår. Det leder till att reformer går extremt långsamt. Ett klassiskt exempel är att kvinnor fick rösträtt på federal nivå först 1971 – långt efter de flesta andra västerländska länder .
- Polariserande frågor: Populistiska initiativ (som minaretförbudet) kan tvinga fram omröstningar i frågor som etablissemanget helst hade undvikit .
🆚 Sammanfattning: Milissystemet och Direktdemokratin
Du frågade först om milissystemet (där politiker är ”vanligt folk”), och nu om direktdemokratin. De två hänger ihop så här:
| Milissystemet (Vem styr?) | Direktdemokratin (Hur styrs det?) |
| Politik är en bisyssla för lärare, bönder och advokater . | Folket har sista ordet i svåra frågor via initiativ och referendums . |
| Skapar en nära koppling mellan folket och politikerna . | Tvingar fram kompromisser och dialog för att undvika en utdragen folkomröstning . |
| Kritik: Risk för snedrekrytering (rika, egenföretagare) och att politiker kan vara beroende av lobbyister . | Kritik: Gör politiken långsam och kan leda till populistiska beslut som strider mot experters rekommendationer . |
Donera gärna med Swish till 070-4888823.
Åtminstone ett parti är för en ökad demokrati.
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2013/02/15/demokrati-vetenskaplighet-deliberativitet-och-direktdemokrati/
Finns det fler som vill valsamverka för att få en mer äkta demokrati, så kontakta mig gärna!
Ovanstående beskrivning gäller Schweiz på federalnivå. Schweiz är ett EDSFÖRBUND, där kantonerna är mycket självstyrande, Troligen mer än de tyska och USA delstaterna. I kantonerna framträder folkomröstningarna och delarbetande förtroendevalda ännu mer.
Kantonerna är i sin tur indelade i mindre områden: t.ex. städer och valdistrikt.
Beskrivningen ovan låter mycket som Sverige innan 1974. Te,x, bildades nuvarande Falköpings kommun av sju STORKOMMUNER – som i sin tur bildats av 1952 av socknar. I de mindre storkommunerna av tjänstepersonerna få och de deltidsarbetande förtroendevalda många. Har själv fått berättat för mig om socialnämnds ordförande som gjorde hembesök hos alkoholister och fattiga.
Ett problem som dök upp rätt snart när kommunerna ökade i innevånarstorlek, var skillnaden i kunskaper mellan heltidsarbetande tjänstepersoner och förtroendevalda. De heltidsarbetande – särskilt de med många tjänsteår – kunde ta sig tid med att samla in kunskaper, som de sedan använde för att styra de förtroendevalda.
Det går att sammanfatta utvecklingen så här; Kommuner uppstod från början som socknar för inbördes hjälp. Sockenmagasin för att användas under nödår. är ett exempel. Enighet mot adel, kung och andra utsugare var viktig. Idag har kommunerna förvandlats till statens förlängda armar för att kontrollera innevånarna. Hjälpen består ofta i: Det är du själv som skall hålla reda på dina rättigheter!
Det skulle vara mycket intressant att få del av de Schweiiska erfarenheterna av utvecklingen!