Reza Pahlavi och hans fru träffade Benjamin Netanyahu och hans fru i Israel 2023. Foto från Reza Pahlavis X-konto.
En artikel 12 januari av Pål Steigan på steigan.no
De norska medierna refererar till Reza Pahlavi som ”kronprinsen i exil”, och han behandlas av parlamentets president Masud Gharahkhani som om han vore det. Men strängt taget är han inte mer kunglig än Durek.
Hela den iranska ”kungafamiljen” skapades av Rezas farfar, Reza Khan. Han var underofficer i den persiska kosackbrigaden och befordrades av den brittiske generalen Edmund ”Tiny” Ironside under en brittiskledd kupp i Iran 1921.
I februari 1921 marscherade han med sina trupper mot Teheran, tog kontrollen utan större motstånd, avsatte regeringen och installerade Sayyed Zia al-Din Tabatabaei som premiärminister. Han blev själv militärdiktator, krigsminister, sedan premiärminister (1923) och utnämnde sig slutligen till shah av ett underdånigt parlament i december 1925.
Han gillade att framställa sig själv som en ättling till de persiska kungarna, men han var bara en kvasi-kung.
Han avsattes av britterna och sovjeterna 1941 eftersom han vägrade att bryta sina nära band med Nazityskland. Han abdikerade den 16 september samma år till förmån för sin son Mohammad Reza.
CIA och MI6 genomförde en kupp mot den folkvalde Mossadegh 1953
Mohammad Mossadegh, en nationalistisk och sekulär ledare, blev premiärminister 1951 efter att det iranska parlamentet (Majlis) nationaliserat oljeindustrin.
Detta påverkade det brittiska företaget Anglo-Iranian Oil Company (senare BP), som hade kontrollerat Irans olja sedan början av 1900-talet på villkor som var mycket fördelaktiga för britterna (Iran fick endast en liten del av vinsten).
Nationaliseringen var mycket populär i Iran, men Storbritannien svarade med en ekonomisk bojkott, fryste iranska tillgångar och blockerade oljeexporten – vilket ledde till en ekonomisk kris.
Den 19 augusti 1953 avsattes den demokratiskt valde premiärministern Mossadegh i en kupp som iscensattes av USA (CIA, under namnet Operation Ajax eller TP-AJAX) och Storbritannien (MI6, under namnet Operation Boot). Före kuppen anlitade CIA pro-shah-ligister för att skapa kaos på Teherans gator. Det blev blodiga gatustrider (cirka 300 döda) och Mossadegh arresterades. Om tricket verkar gammalt är det för att det är gammalt.
Kuppen satte shah Mohammad Reza Pahlavi på tronen och etablerade en auktoritär monarki som stöddes av väst.
Kronprinsen Rezas far var alltså en västlig marionett som installerats av CIA och MI6.
Mohammad Reza införde en hård pro-västlig och sekulär diktatur i Iran.
Den kungliga festen i Persepolis
I oktober 1971 anordnade shahen en massiv, flera dagar lång fest för att markera 2500 år sedan Cyrus den store grundade det akemenidiska riket (cirka 550 f.Kr.). Syftet var att koppla Pahlavi-dynastin till Irans förislamiska, ”ariska” arv, visa upp landets moderna framsteg och positionera Iran som en global supermakt.
Huvudevenemanget ägde rum vid ruinerna av Persepolis nära Shiraz, och hela firandet var en påkostad PR-show för shahen och hans regim. Den enorma lyxen provocerade folket och lade grunden till det missnöje som exploderade med Khomeini-revolutionen 1979.
Detta förenade olika oppositionsgrupper: islamister (som Khomeini), det vänsterorienterade Tudeh-partiet, nationalister och basarhandlare, och lade grunden till 1979 års revolution.
Stortingets president är en agitator för den ”iranska kungafamiljen”
Höger: Shah-familjen fotograferad 1967, Shah Mohammad Reza, kronprins Reza Pahlavi, kejsarinna Farah Pahlavi Vänster: Hennes Majestät kejsarinna Farah Pahlavi och parlamentets talman Masud Gharahkhani Paris februari 2023 (foto: Instagram och X/Twitter till Gharahkhani)
Reza Pahlavi II (Cyrus Reza Pahlavi) (född 31 oktober 1960 i Teheran) var Irans kronprins från sin födelse 1960 fram till revolutionen 1979. Han är son till Mohammed Reza Pahlavi, den siste shahen av Iran, och kejsarinnan Farah Pahlavi.
Efter sin fars död den 27 juli 1980 blev han överhuvud för huset Pahlavi och pretendent till tronen, och kallas av sina anhängare för Hans Kejserliga Majestät Reza Shah II. Hans farfar, Reza Pahlavi, grundade Pahlavi-dynastin.
https://no.wikipedia.org/wiki/Reza_Pahlavi_II
Reza Pahlavi är ett verktyg för Israel
I april 2023 besökte Reza Pahlavi officiellt Israel – det första besöket av en framstående iransk oppositionsfigur. Han träffade premiärminister Benjamin Netanyahu, president Isaac Herzog och underrättelseminister Gila Gamliel. Han deltog också i minnesceremonin för Förintelsen vid Yad Vashem och bad vid Klagomuren för en framtida förnyelse av vänskapen mellan ”det goda iranska och israeliska folket”.
I september 2025 skickade Pahlavi en delegation av experter till Israel för att diskutera samarbete inom vattenteknik, vetenskap och innovation – ett område där Israel är världsledande. Delegationen träffade både president Herzog och minister Gamliel.
Det tydligaste offentliga stödet kom från den israeliska ministern Gila Gamliel (minister för vetenskap, innovation och teknik, medlem av Netanyahus säkerhetskabinett):
”Israel stöder den landsflyktige prinsen Reza Pahlavi eftersom vi ser att iranierna tror på honom och stöder honom. Valet tillhör det iranska folket, men vi i Israel stöder också honom.”
Hon har också talat om ett framtida ”Cyrusavtal” (uppkallat efter Kyros den store) som en förlängning av Abrahamavtalen – en politisk, historisk och kulturell normalisering mellan Iran och Israel efter regimens fall.
Reza Pahlavi vid Klagomuren:
Citizen Lab upptäckte att ett nätverk på internet publicerade deepfake-videor under Israels flyganfall mot Evin-fängelset i Teheran. En undersökning av TheMarker och Haaretz avslöjar de persiskspråkiga kampanjerna på internet som indirekt finansierats av Israel.
Denna artikel i Haaretz avslöjar detta: Den israeliska påverkansoperationen som syftar till att installera Reza Pahlavi som shah av Iran.
Artikeln, baserad på en gemensam undersökning av Haaretz, TheMarker och forskare från University of Toronto Citizen Lab, avslöjar en storskalig digital påverkansoperation som stöds av Israel för att främja Reza Pahlavi – son till Irans siste shah (som störtades 1979) – som en potentiell ledare och för att återinföra monarkin i Iran.
Operationen inleddes på allvar efter Reza Pahlavis första officiella besök i Israel 2023, där han välkomnades av bland andra den dåvarande underrättelseministern (och nuvarande vetenskapsministern) Gila Gamliel, som har presenterat sig som hans viktigaste allierade i Israel. Hon har också arrangerat möten med premiärminister Benjamin Netanyahu.
Persisktalande personer rekryterades för att driva ett nätverk av falska konton (”avatarer”) på sociala medier (som X/Twitter och Instagram). Många konton använde AI-genererade profilbilder. Dessa konton spred pro-Pahlavi-innehåll, delade hans tal och foton, använde hashtags som #KingRezaPahlavi och främjade idén om att återinföra monarkin.
Kampanjen drevs från Israel och finansierades av en privat aktör som fick stöd från de israeliska myndigheterna (indirekt statligt stöd). Vissa konton var kopplade till plattformen ”@TelAviv_Tehran”.
Kampanjen var särskilt aktiv i samband med Israels 12-dagars krig mot Iran i juni 2025. Användningen av deepfake-videor och förproducerat innehåll relaterat till israeliska attacker mot Evin-fängelset i Teheran upptäcktes också, vilket tyder på förhandsinformation om operationerna.
Syftet var att stärka Pahlavis image som ett alternativ till den nuvarande regimen och att förstärka narrativet om regimskifte i Iran. Artikeln ifrågasätter hur representativ Pahlavi egentligen är för det iranska folket, med tanke på hans fars auktoritära historia och bristen på brett stöd inom Iran.
Detta är en avslöjande av en dold israeliskstödd propagandakampanj för att marknadsföra Reza Pahlavi som en potentiell monark och regimalternativ, med hjälp av falska profiler, AI och samordnad desinformation – särskilt under en period av direkt militär konflikt mellan Israel och Iran.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Den iranske ’guaidao’ vaknade till slut upp ur slummern och försökte bli autonom för att rädda det som fanns kvar att rädda, efter han insett ”vem” som stod bakom plundringsvågen och att det uteslutande handlade om att förstöra landet. Han namngav också den grupp och de länder..hoosthoost, som stod bakom (intervjun fanns tidigare på ytube, tror knappast det nu) vilket renderade honom foten, en stor kick som skickade iväg honom. Tror han fick ’cancer’ strax efter och dog. Han hade ju som sagt en del information att delge..
Självklart vore det helt politiskt omöjligt att installera en ny kung på 2000-talet som det faktiskt var lika apart att uppfinna ett nytt norskt kungahus år 1905, då alla andra nya stater självklart valde republiken.
En historisk detalj saknas i texten som är mycket intressant. Efter krigsslutet 1945 så ockuperade SSSR under Stalin norra Iran, då det fanns sovjetiska territoriella krav på bland annat det iranska Azerbajdzjan, där man talar azeriska, ett turkiskt språk, som kraftigt skiljer sig från persiskan(farsi). Under hårda hot från amerikanske ledaren Truman (då med atombombsmonopol) fick Stalin till slut att dra sig tillbaka från Iran.
I vår tid har dagens Azerbajdzjan en intressant diplomatisk-politisk egenskap; landet är mycket nära allierad med Israel på väldigt många samarbetsområden (ingen annan muslimsk stat lär stå Israel så nära) så de samarbetar om det mesta, alltfrån försvarsteknologi, säkerhetsfrågor och jag tror till och med olje- och gasleveranser. Det är märkligt eftersom Azerbajdzjans närmsta allierade Turkiet är mycket Israelfientligt. Hur det skall gå i framtiden vet vi dock inte. Erdoğan och Alijev har båda varit vid makten länge; deras ersättare kan komma att ha en annan regionalpolitik.
Påståendet att Sovjet skulle haft territoriella krav på iranska Azerbajdzjan har ingen förankring i fakta överhuvudtaget. Det som det handlade om är som följer.
I augusti 1941 ockuperades Iran i en gemensam brittisk-sovjetisk aktion med syftet att göra slut på det tyska inflytandet i landet samt säkra oljeleveranserna och försörjningsvägarna till Sovjetunionen. Ett avtal med den iranska regeringen ingicks i januari 1942. Där överenskoms att de brittiska och sovjetiska trupperna skulle dras tillbaka från landet sex månader efter krigsslutet. Från sovjetisk sida lyckades man senare driva igenom att det skulle gälla sex månader efter att kriget mot Japan avslutats, vilket då innebar den 2 mars 1946.
Det sovjetiska tillbakadragandet komplicerades av två saker. Det första var ett sovjetiskt önskemål om att få exploatera oljefälten i norra Iran. Det andra var uppkomsten av en kommunist-ledd nationaliströrelse i iranska Azerbajdzjan som krävde autonomi och kontakter med sina landsmän i sovjetrepubliken Azerbajdzjan. Det ostabila förhållandet i norra Iran gjorde att sovjetregeringen meddelade att man endast skulle göra ett partiellt tillbakadragande. Iran drog frågan inför FN i mars 1946. Sovjetregeringen protesterade och menade att FN inte hade någonting att göra med saken då det enligt den var en fråga om bilaterala förhandlingar mellan Sovjet och Iran. I början av april 1946 hade i princip alla oklarheter mellan de båda länderna retts ut, och sovjettrupperna lämnade norra Iran i början av maj 1946. Då hade Moskva fått sitt oljeavtal (något som Iran senare backade från då det iranska parlamentet vägrade ratificera avtalet). I ett brev till den iranske kommunistledaren förklarade Stalin att det inte fanns några förutsättningar att ha kvar sovjettrupperna i Iran då det i så fall hade stått i strid med den sovjetiska politiken i Europa och Asien.
Den sovjetisk-iranska dispyten var en mindre kris som blåstes upp ur alla proportioner av västmedia och senare av västliga kallakrigs-historiker som med lupp letade efter ”bevis” på sovjetisk efterkrigsexpansionism.
Så länge angloimperiet och dess associerade oligarki kan tvinga sig på det mänskliga samfundet med sitt korrumperande inflytande är republik bara en entrebiljett för US/UKs agenter. Det enda skälet de gillar demokrati är att de vet hur man kringgår den. Den som tiger om det samtycker. De enda som står emot angloimperiet är länder som Kina och Ryssland som du hatar.
Angloimperiet..hmm, bättre än det andra..