Hur blir det i västra Ukraina om Ryssland ”vinner?” Stort problem !?

Moon of Alabama, den 29 oktober 2025

English Outsider kommenterar som svar på mitt (Bernard, Moon of Alabama) Ukrainian glasshouse-inlägg:

”Jag tvivlar starkt på att dessa människor har något vett.”

De är psykopater. Gaza visar utan tvekan just det. Men det finns logik i deras galenskap. Även om vi är på väg mot ett direkt militärt nederlag på den ukrainska krigsskådeplatsen befinner sig fortfarande ryssarna i en svår situation. Problemet med kvarlevan av Ukraina, problemet som har stirrat alla rakt i ansiktet sedan februari 2022, är fortfarande ett som ryssarna inte har någon bra lösning på. Det är tydligt att de västerländska politikerna, inklusive Trump, inte kommer att hjälpa till att komma fram till någon bra lösning.

Östra Ukrainas framtid är redan fastställd, även om vi ännu inte vet hur mycket av det ryssarna kommer att besluta att införliva i RF. Men kvarlevan av Ukraina, vad det än visar sig vara i territoriella termer, utgör ett problem som är lika olösligt som någonsin,

Först, Östra Ukraina.

Lavrov: Och när vi nu befriar de återstående delarna av Zaporizjzja, det är så här det uttalas på ryska. Och Kherson, folket, trots den ukrainska arméns försök att dra dem till det ukrainska fastlandet, lämnar de flesta inte. De stannar kvar, och de välkomnar de ryska soldater som befriar dem. Så detta är inte vår vilja, vår ”imperialistiska önskan”, som vissa säger. Detta är vår oro för framtiden för de människor som känner sig som en del av den ryska kulturen.

Detta stämmer överens med uttalanden från de ukrainska myndigheterna om att de hade svårt att evakuera Kupiansk. Många ville inte evakueras. Detsamma sågs i Bakhmut och i andra städer.

Senare återkommer Lavrov till ämnet: Och det gäller ”1991 års gränser”, och ”Ryssland måste dra sig tillbaka”. Okej, hypotetiskt, i sina drömmar och vanföreställningar, om vi lämnar territorierna innanför de ukrainska gränserna från 1991, vad händer då med de människor som de offentligt kallade, Ukrainas respektive regeringar efter kuppen, kallade dem ”omänskliga”, kallade dem ”arter”?

 ”Arter”, förresten, är den term som Zelenskyj använde långt innan den speciella militära operationen startade. Han tillfrågades i november 2021 vad han tyckte om människorna i Donbass på andra sidan kontaktlinjen, enligt Minskavtalen. Och han tillfrågades vad han tyckte om dessa människor. Han sa, du vet, det finns människor, och det finns ”arter”. Och sedan i en annan intervju sa han att om du bor i Ukraina och känner dig som en del av den ryska kulturen, mitt råd till dig, för dina barns skull och säkerhet, för dina barnbarns skull och säkerhet, ge dig av till Ryssland.

 Så i själva verket, Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Kherson, befolkningen i dessa fyra territorier, de följer hans råd. De återvänder till Ryssland.

Allt detta skulle kunna gälla resten av det gamla Regionernas Parti-området (östra och södra Ukraina, de ryskspråkiga områden som röstade på Janukovitj, se här, ö.a.), även om befolkningsrörelserna i hög grad kommer att ha förändrat den befolkningsmix som rådde före 2014.

Oavsett den nuvarande befolkningsblandningen vore det bättre för dem som bor i det gamla Regionernas Parti-området om så mycket som möjligt av det området blev en del av Ryssland. Den uppfattningen är inte baserad på drömska minnen av Katarina den stora, även om Lavrov uppmärksammar dessa historiska kopplingar. Den är baserad på Lavrovs strikt utilitaristiska argument, att den pro-ryska delen av den blandade befolkningen skulle behandlas illa om den blandade befolkningen förblev under Kievs styre. Ingen skulle vilja se en upprepning av de grymheter som Brayard katalogiserade efter 2014: video.

Det finns tusen liknande berättelser. De kan inte avfärdas genom att avfärdas som rysk propaganda. Och effekten av sådana grymheter har varit att helt förändra den politiska inriktningen i Donbass och sannolikt den politiska inriktningen i stora delar av det gamla Ukraina.

Eftersom det finns gott om bevis för att de flesta i Donbass före 2014 inte var särskilt bekymrade över frågan om vem som styrde dem. Detta var inte Krim. Det fanns ingen stark separatiströrelse i Donbass och de tidiga Donbass-rebellerna efter 2014 ville varken ha självständighet eller en union med Ryssland. De var federalister. Skydd mot extremisterna i samband med ett federaliserat Ukraina var deras mål.

Men allt eftersom antalet grymheter ökade kunde dessa grymheter inte längre avfärdas som isolerade incidenter. Det blev uppenbart för alla att trakasserier mot det pro-ryska elementet i Donbass befolkningsmix var ukrainsk statspolitik.

Ett land hade förklarat öppet krig mot en betydande minoritet inom sig och president Porosjenkos förklaring att ”deras” barn skulle gömma sig i källarna medan ”våra” barn gick i skolan var bara en av många förklaringar från Kiev om att kriget skulle föras till det yttersta: video. (Porosjenko var Ukrainas president från 2014 till 2019, se här, ö.a.)

Resultatet var oundvikligt. Donbass, som före 2014 accepterades av sin egen befolkning och av alla utanför, inklusive Ryssland, som en integrerad del av Ukraina, gick från det, till en önskan om en viss grad av skyddande autonomi inom Ukraina, till att bli en region. som aldrig mer frivilligt skulle underkasta sig grymheterna efter 2014. Kampandan och beslutsamheten hos LDNR:s väpnade styrkor, som ofta fick ta på sig stridernas börda efter 2022 och vars bidrag till den slutliga segern enhetligt ignoreras i väst, var ett bevis på detta. En ”västerländsk” ryss som besökte Donbass inte långt efter invasionen fann till sin förvåning att ingenstans var stödet för den ryska invasionen starkare än inom själva Donbass: video.

”Z” överallt (AI: ”Z” i samband med kriget i Ukraina är en symbol som används av Ryssland och dess anhängare. Bokstaven användes initialt som en militär beteckning på fordon för att identifiera invasionsgrupper och undvika att beskjutas av egen militär. Symbolen blev sedan en allmän symbol för stöd för Rysslands invasion och har spritts av både militära och civila krafter, bland annat genom en bok av Jacques Baud med titeln ”Operation Z”. , ö.a.) och ett folk som är fast beslutet att fullfölja kriget. Ändå ser vi i väst Donbass helt annorlunda. Vi ser det som en region som utsatts för brutal rysk ockupation och som bara behöver befrias från den ryska ockupationen.

Det är i samband med dessa grymheter efter 2014 som den ryska invasionen av Ukraina ska betraktas. Själv bortser jag helt från de historiska avhandlingarna av en Putin eller en Lavrov. Så varför har så mycket av det moderna Ukraina sitt ursprung i Ryssland? Så varför delar så mycket av det en gemensam kultur med Ryssland? Många länder i världen har sitt ursprung i England och många delar fortfarande en gemensam kultur med oss. Försök att argumentera med en australier att det skulle rättfärdiga deras återinkorporering i Storbritannien! En löjlig jämförelse, utan tvekan, men tillräcklig för att vi ska kunna avfärda allt tal om ryska historiska anspråk på forntida länder. Panchenko anger den verkliga motiveringen: https://t.me/panchenkodi/3344

Den ryska invasionen av Ukraina måste först och främst betraktas som en räddningsaktion och om man undersöker tvisten i Ryssland självt om den räddningsaktionen är frågan inte varför den inträffade utan varför den inträffade så sent. Putin har kritiserats och är fortfarande starkt kritiserad inom Ryssland för att ha låtit trakasserierna mot Donbass fortsätta så länge, inte för att äntligen ha ingripit för att sätta stopp för dem. Det är det fortfarande levande minnet av Madonnan av Gorlovka*, inte dimmiga minnen av Zaporizjzjas värdars förehavanden, som är den enda motiveringen för hans ingripande överhuvudtaget.

* (”Madonnan av Gorlovka” är en bild som spreds i media och föreställer en mamma, Kristina Zhuk, som kramar sin döda dotter, Kira, efter att de dödats under en ukrainsk beskjutning i staden Horlivka (Gorlovka) i östra Ukraina den 27 juli 2014. Fotot fick stor spridning och symboliserade offren bland civila, särskilt barn, i konflikten i Donbass. Händelsen ägde rum under ”Donetsk Bloody Sunday” då 22 civila, inklusive fyra barn, dödades under beskjutningen. Se också X ö.a.)

Men det gäller bara öst. Dessa argument gäller inte för huvuddelen av västra Ukraina. Det vill säga det som kommer att bli det kvarvarande Ukraina. Glöm allt prat om Russkiy Mir (se här, ö.a.).

Som Havryshko kraftfullt påpekar är befolkningen i västra Ukraina huvudsakligen anti-rysk. Det kommer att förbli så. Rysk ockupation av den regionen skulle vara lika oönskad och lika hatad som en brittisk återockupation av Republiken Irland.

Det ryska problemet där är nästan olösligt: ​​hur man förhindrar att det kvarvarande Ukraina förblir en spjutspets för västvärldens angrepp på Ryssland. Hur man förhindrar att den, med Slebodas ord, förblir ”en zon av destabilisering och osäkerhet resten av våra liv”.

Eftersom det tillhör NATO men inte är en del av NATO kan Ukraina användas som bas för att genomföra mord- och sabotageuppdrag i Ryssland. Den kan användas som en uppskjutningsplats för missiler och drönare in i Ryssland, vilka till synes avfyras av ukrainarna men som i verkligheten levereras och riktas av oss. Det kan användas och används utan att vi fruktar rysk vedergällning mot NATO eller något NATO-land.

Det påpekas ofta att om det vore tvärtom och ryssarna använde, säg, Mexiko för sådana ändamål, så skulle amerikanerna inte tolerera det ett ögonblick. Ja, det är sant, men hur skulle amerikanerna hantera problemet? Om de ockuperade Mexiko för att förhindra att det användes för det ändamålet skulle de bli tvungna att lägga ner enorma kostnader. De skulle ständigt behöva avsätta trupper och säkerhetspersonal för ändamålet. Istället skulle amerikanerna sträva efter ett neutralt Mexiko som vägrar att låta sig användas på det sättet.

Det är, tvärtom, problemet som ryssarna står inför i det kvarvarande Ukraina. De delar av Ukraina som vill återinkorporeras i Ryssland kommer att ställas inför få problem – där handlar det mer om att få en ekonomi, som har varit på väg mot förfall sedan 1991, på fötter igen.

Men det kvarvarande Ukraina är ett verkligt dilemma för dem. De vill inte ockupera. Men de kan inte låta det förbli en, i praktiken, NATO-attackhund. Om drönare och missiler fortsätter att komma ut från det kvarvarande Ukraina efteråt, kommer det ryska folket att fråga Putin ”Varför utkämpade vi detta krig om vi fortfarande är i fara från NATO-missiler?” Och om Putin inte har något svar på den frågan, efter minst 100 000 döda och en stor rysk militär insats, kommer hans administration att falla. De ryska hökarna kommer att ta över och vi riskerar ett direkt krig mellan NATO och Ryssland.

Det dilemmat har varit uppenbart sedan 2022, även tidigare.

Den uppenbara lösningen är att västmakterna förklarar att de kommer att upphöra med att använda det kvarvarande Ukraina på detta sätt.

Men européerna och de amerikanska hökarna skulle inte acceptera det. President Trump, ställd inför den interna och externa oppositionen, kunde inte erbjuda sådana garantier. Om han gjorde det kunde de inte betraktas som bindande. ”Inte avtalskapabla” är hur större delen av världen ser på väst i vilket fall. Det ryska hoppet om ett övergripande säkerhetsfördrag i linje med de föreslagna fördragen från december 2021 är orealistiskt och kommer att förbli så. Det kommer att vara så mycket som de kan göra om ryssarna uppnår huvudpunkterna från talet den 14 juni 2024 till utrikesdepartementets tjänstemän:

Jag upprepar vår fasta ståndpunkt: Ukraina bör anta en neutral, alliansfri status, vara kärnvapenfritt och genomgå demilitarisering och avnazifiering. Dessa parametrar överenskoms i stort under Istanbulförhandlingarna 2022, inklusive specifika detaljer om demilitarisering, såsom det överenskomna antalet stridsvagnar och annan militär utrustning.

Och även dessa villkor kommer västvärlden inte att gå med på. Så vi har ryssarna i en svår situation.

Ockupera resterande Ukraina för att uppfylla dessa villkor och ryssarna lär få problem. Ockupera det inte och SMO kommer att ha misslyckats så till vida att resterande Ukraina fortfarande kommer att användas som en attackhund.

Den enda lösningen är att ukrainarna själva bestämmer sig för att de inte kommer att låta sig användas på det sättet i framtiden. Men den nuvarande administrationen sitter fortfarande i sadeln och kan använda alltmer repressiva åtgärder för att säkerställa att det förblir så. Alternativa ukrainska administrationer skulle inte kunna avvika mycket från den linje som den nuvarande administrationen tar. När vi betraktar det kvarvarande Ukraina som det är nu, liknar det mer ett ockuperat land än ett land som ansvarar för sin egen framtid. Detta är ett land som röstade med överväldigande majoritet för fred 2019 bara för att finna sig förpliktigat till krig av väst och sina egna extremister. Om inte Putin kan komma på en lösning – det har han inte kunnat hittills – kan vi mycket väl få se ryssarna tvingas till ockupation.

Om så är fallet kommer ryssarna att ha vunnit kriget men förlorat alla chanser till en stabil och långsiktig lösning på problemet med det kvarvarande Ukraina. Dessa människor som vi tvivlar på har något vett, de nuvarande politikerna i väst, är nog så logiska. Det är så de hoppas se detta krig sluta.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.