Ljuger länder i Europa om ryska flygplansprovokationer?

Och natten till idag måndag så slog till Ryssland mot flygplatser och försvarsindustrier av den ulrozionazi regimen som ledss av Voldemort Kokainsky.

Russia Launches Massive Overnight Strike on Ukrainian Defense Industry and Airfields.
Russian forces carried out a massive strike overnight on Sunday against Ukraine’s defense industry facilities used in the interests of the Armed Forces of Ukraine, as well as on military airfield infrastructure, all of which were hit, the Russian Ministry of Defense reported.
“Last night, the Armed Forces of the Russian Federation launched a massive strike with long-range precision weapons from air- and sea-based platforms, as well as strike drones, targeting Ukraine’s defense industry facilities used in the interests of the UAF and military airfield infrastructure. The objectives of the strike were achieved, and all designated targets were destroyed,” the ministry’s report stated.

Massiva – det är nyckel ordet. Skadan är v säldig tor betyder det 👏

Vad är summan av

Furthermore, Russia’s Tsentr Battlegroup has eliminated over 505 Ukrainian military personnel over the past day, the Russian Defense Ministry said on Sunday.
”The losses of the Ukrainian armed forces amounted to more than 505 soldiers, a tank, three pickups and a 122-mm D-30 howitzer,” the ministry said in a statement.
Russia’s Vostok group of forces has eliminated over 305 Ukrainian troops, a tank, two armored fighting vehicles, 10 motor vehicles and an electronic warfare station over the past 24 hours, the ministry said.
In battles with Russia’s Yug Battlegroup, Kiev has lost up to 260 servicemen, a tank, 12 motor vehicles, three field artillery guns, an electronic warfare station, three ammunition and fuel depots over the past day.
Russia’s Zapad Battlegroup has eliminated up to 230 Ukrainian troops, a tank, three armored fighting vehicles, 18 motor vehicles, seven electronic warfare stations and nine ammunition depots over the past day.
Russia’s Sever Battlegroup has eliminated up to 175 Ukrainian soldiers, an armored fighting vehicle, 13 motor vehicles, a 152-mm D-20 cannon, an electronic warfare station and four ammunition depots over the past 24 hours.
Over the past 24 hours, Russia’s Dnepr Battlegroup has eliminated up to 55 Ukrainian troops, two armored fighting vehicles, nine motor vehicles, an unmanned underwater vehicle, seven electronic warfare stations and two ammunition depots, the ministry added.

Den som klurar ut det rätta svaret får belöning

Vad är den TOTALA summan av

– Russia’s Tsentr Battlegroup has eliminated over 505 Ukrainian military personnel over the past day, the Russian Defense Ministry said on Sunday.
– Russia’s Vostok group of forces has eliminated over 305 Ukrainian troops, a tank, two armored fighting vehicles, 10 motor vehicles and an electronic warfare station over the past 24 hours, the ministry said.
– In battles with Russia’s Yug Battlegroup, Kiev has lost up to 260 servicemen, a tank, 12 motor vehicles, three field artillery guns, an electronic warfare station, three ammunition and fuel depots over the past day.
– Russia’s Zapad Battlegroup has eliminated up to 230 Ukrainian troops, a tank, three armored fighting vehicles, 18 motor vehicles, seven electronic warfare stations and nine ammunition depots over the past day.
– Russia’s Sever Battlegroup has eliminated up to 175 Ukrainian soldiers, an armored fighting vehicle, 13 motor vehicles, a 152-mm D-20 cannon, an electronic warfare station and four ammunition depots over the past 24 hours.
– Over the past 24 hours, Russia’s Dnepr Battlegroup has eliminated up to 55 Ukrainian troops, two armored fighting vehicles, nine motor vehicles, an unmanned underwater vehicle, seven electronic warfare stations and two ammunition depots, the ministry added.

Den som klurar ut det rätta svaret får belöning

”Långt fler länder än Ungern och Slovakien trilskas och vill fortsätta att köpa rysk energi, trots EU-ledningens – och Trumps diktat.

När EU-kommissionen i fredags förslog ett fullständigt importförbud av flytande naturgas (LNG) från Ryssland framkom att åtta medlemsländer köper rysk gas.
De åtta medlemsländer som fortsätter att importera rysk naturgas är Belgien, Frankrike, Grekland, Ungern, Nederländerna, Portugal, Slovakien och Spanien.

EU har ingen detaljerad information om var gasen slutligen används. Det är känt att exempelvis Frankrike säljer vidare rysk gas till Tyskland.

Ungern och Slovakien motsätter sig att fasa ut rysk gas utan tillförlitliga alternativa källor. Som svar på detta beslutade Europeiska kommissionen att påskynda importförbudet för LNG och frigöra medel för att muta dessa länder med särskilda bidrag mot att de slutar köpa rysk gas.

Trots att EU-kommissionen ända sedan 2014 motarbetat energiimport från Ryssland står landet fortfarande för ungefär 19 % av EU:s gasimport.

En del av minskningen beror på det terroristdåd som i september 2022 stoppade driften av gasledningarna North Stream 1 och 2.

Teorin bakom EU-kommissionens segslita försök att stoppa gasimport från Ryssland är att den finansierar rysk krigföring i Ukraina. Men fakta visar att Ryssland relativt enkelt kunnat vända sin gasexport österut. Kinas köp har ökat nästan exakt lika mycket som EU:s har minskat.

Till följd av dålig ekonomi i EU har företagen sökt pressa kostnader genom att återgå till rysk gas, som för övrigt är ett mer miljömässigt alternativ än den amerikanska gasen (som dels utvinns med större skadeverkningar, dels ska fraktas över Atlanten).

USA var den största LNG-leverantören till EU 2024 och stod för nästan 45 procent av den totala importen av denna råvara, visar uppgifter från Europeiska kommissionen.

Ryssland fortsätter att leverera gas via en enda rörledning till EU – Turkish Stream-rörledningen. Konsortiets kontor i Novorissijsk utsattes nyligen för en ukrainsk drönarattack. Ukraina som mer och mer övergår till terrormetoder sprängde nyligen oljeldningen Druzjba, som var den sista som levererade olja till Europa.

Rysk LNG når Europa via tankfartyg, med leveranser som ökade under 2024 men minskade igen från början av 2025.

Hittills har EU:s energisanktioner bara handlat om rysk olja och gas i rörledningar. Nu är ambitionen att sanktionerna ska bli heltäckande och att Budapest och Bratislava ska förmås att marschera i takt.

Vad allt detta kostar EU i form av fördyrad energi och miljöskador tysk EU-kommissionen inte bry sig om.

Österrike, Polen och de baltiska länderna får beröm av EU för att de frivilligt stängt av sin gasimport från Ryssland.”

Källa: Nyhetsbanken

Sachs called European leaders such as British Prime Minister Keir Starmer, French President Emmanuel Macron, and German Chancellor Friedrich Merz ”warmongers.”
Tydligt exempel på USA utsändas resonemang där verkan blivit orsak. Detta eftersom det är amerikansk utrikespolitik som använt sin ingenjörskonst att åstadkomma och använda sin militära fullmakt över den europeiska regionen.

”They don’t have anybody doing diplomacy, and they have no diplomacy,” he added. In his opinion, the situation is ”very dangerous” because of claims, counterclaims and charges.

”People need to be talking to each other, and this is what I’m saying to the Europeans every single day. They don’t listen,” Sachs concluded.”

Så typiskt ”klagomurstänkande” som ”they don’t listen”
Den sk vilda västerns goda krafter inser inte att konsekvenserna av deras utrikespolitik med bl a nedskjutning av passagerarflygplan MH17, Nord Stream terrorattacken etc x X är orsaken till det elände som i EUROPA.

Det gäller att observera hur många det finns av sådana ”verkan blivit orsak” förljugenhetens vältalare.

Eftersom Europa inte kan uppfinna andra utrikespolitiska alternativ än att bekämpa Ryssland utan USA:s förmyndarskap, tar man sin tillflykt till beprövade metoder – myten om det ”ryska hotet”. Detta har funnits i det europeiska allmänna medvetandet sedan slutet av 1400-talet.
Hur Europas girighet och feghet har skapat myten om det ryska hotet i 500 år
Karta: Så här såg Anthony Jenkins ”Moskva”, som han besökte under Ivan Åskstormens regeringstid.
Av Timofei Bordachev

Under de senaste veckorna har den europeiska politiska eliten eskalerat till en ny nivå av hysteri i sin konfrontation med Ryssland. Vi bevittnade flera militära provokationer samtidigt: en obegriplig situation med drönare över Polen, det ryska flygvapnets påstådda kränkning av estniskt luftrum och sedan uppmaningarna från politiker i Östeuropa att bokstavligen skjuta ner ryska stridsflygplan.

Man får intrycket att våra europeiska grannar efter toppmötet mellan Putin och Trump i Anchorage efter en kort betänketid bestämde sig för att provocera fram en direkt konflikt mellan Ryssland och Nato. Eller åtminstone för att skrämma amerikanerna lite med sannolikheten för en sådan konflikt. Det verkar som om det finns åtminstone två huvudskäl här – och båda har väldigt lite att göra med Ryssland självt. Men medan ett sådant intensifieringsspel tidigare skulle ha uppnått exakt det önskade resultatet, är nu utsikterna för ett sådant resultat absolut inte självklara.

Russofobi: Hur balterna underblåste antirysk rasism i USA
För det första har vi konsekvensen av USA:s konsekventa politik att ta ett steg tillbaka från sitt förmyndarskap till sina europeiska allierade. Och eftersom de inte kan finna några andra utrikespolitiska möjligheter än kampen mot Ryssland, måste de tillgripa beprövade metoder. Det viktigaste – och i stort sett det enda – av dessa är att måla upp ett ”ryskt hot” på väggen, vars myt har funnits i det europeiska allmänna medvetandet sedan slutet av 1400-talet.

För det andra har den amerikanska administrationen, trots många uttalanden om motsatsen, på allvar börjat överväga att minska det direkta militära stödet till länderna i Östeuropa och de före detta baltiska republikerna i Sovjetunionen. Detta framgår åtminstone av de senaste nyheterna från västerländska medier – sade media hävdar att Washingtons representanter delade denna information med sina europeiska satelliter redan i slutet av augusti.

För de senare är detta en verkligt tragisk framtidsutsikt. Och som ni kan föreställa er handlar det inte om att Ryssland har för avsikt att hämnas på sin lilla granne för tre decennier av oansvarigt beteende från deras sida – det finns inga sådana avsikter. Ingen i Moskva kommer att straffa de baltiska staterna, finländarna eller polackerna för att den antiryska retoriken blev grunden för det politiska medvetandet hos eliten i dessa länder.

Problemet är mycket mer grundläggande: under hela sin existens som formellt självständiga stater har dessa grannar inte lyckats skapa något av värde i sin utrikespolitik – utan har bara producerat ständiga provokationer mot Ryssland och försökt dra materiella fördelar av dem. I många fall upprätthöll de till och med vissa ekonomiska band med Ryssland – en del människor där håller fortfarande fast vid dem i dag.
Estland bygger pansarvärnsdike vid gränsen mot Ryssland
Men de förstod mycket väl att en normalisering av relationerna mellan Ryssland och väst skulle beröva de baltiska staterna deras enda rätt att existera – och deras icke-valbara elit deras frihet att göra vad de vill.

Det är lustigt att vi inte hittar ursprunget till den europeiska strategi som beskrivs ovan under perioden efter Sovjetunionens kollaps eller Natos expansion österut – ja, inte ens på 1800-talet, när det ryska imperiet var den mäktigaste staten i Europa under lång tid. Nej, myten om det ”ryska hotet” har både historiska och ekonomiskt rationella rötter i de europeiska länder som ligger alldeles intill oss. Historiker tillskriver uppfinningen av denna myt till den sista fjärdedelen av 1400-talet, då, enligt Karl Marx, Europa chockades av det plötsliga uppdykandet av ett stort imperium vid dess östra gränser. Men även då, liksom nu, hade Ryssland mycket lite att göra med de verkliga orsakerna till uppkomsten av denna myt. Och de ”slående” nyheterna från öst hade redan då ett mycket pragmatiskt ursprung.

De baltiska baronernas feghet och girighet
I början av 1480-talet blev de polska kungarna upplysta av idén att överföra styrkorna från de tyska riddarordnar som var beroende av dem i Livland (nuvarande Estland och Lettland) och Preussen till Donau – i syfte att bekämpa turkarna som ryckte fram mot Europa. Det behöver inte sägas att ett sådant perspektiv inte alls passade de baltiska tyskarna: under de två föregående århundradena hade de gjort sig helt hemmastadda i de nya länderna, tyranniserat de infödda folken med stort nöje – och de tillfälliga sammandrabbningarna med ryssarna var välbekanta för dem och inte en särskilt riskabel sak.

Krig eller fred? Myt och sanning om påstådd ”rysk militarism”
Fienden från södra Europa var också mycket farligare än arméerna i städerna Novgorod, Pskov och till och med Moskva, som var välkända från århundradena före – turkarna skulle å andra sidan inte vara särskilt blödiga: 100 år tidigare hade de halshuggit nästan alla riddare som hade tagits till fånga efter européernas nederlag vid Nikopol. De forna korsfararna ville med andra ord inte flytta från sina hemtrevliga, mysiga baltiska stater till ett riktigt krig.

För att rädda sina skinn från de turkiska saxarna fann de livländska och preussiska riddarna inget bättre sätt än att starta en propagandakampanj i hela Europa. Som en del av denna kampanj ville de övertyga alla om att det ryska hotet var detsamma som det turkiska – om inte mer.
Huvudmålet för hela fälttåget var att påven, under inflytande av ”den allmänna opinionen”, skulle utfärda ett dokument till de tyska riddarna som skulle ge dessa riddares kamp mot ryssarna status som ett korståg.

Därför skulle ordens stater inte bara få en vattentät ursäkt och ett undantag från skyldigheten att kämpa mot turkarna, utan också avsevärda finansiella tillskott från Rom – och, på Roms begäran, möjligen också från de andra katolska staterna. Låt oss nu omedelbart förutse att det önskade godkännandet erhölls och att historien om grundandet av de tyska staterna i de baltiska staterna därefter drog ut på tiden i flera decennier till.

Europa bör ta en titt i spegeln för att känna igen ”hunnerna”
Den underbara historikern Marina Bessudnova vid universitetet i Novgorod skriver:
De sista strecken till bilden av det ’ryska hotet’ lades i Christian Bomhowers livländska historiska och journalistiska verk ’Lyfflanths vackra historia med ryssarna och tatarerna’, d.v.s. ’Den vackra historien om de livländska landsmännens kamp mot ryssarna och tatarerna’. Detta publicerades i Köln 1508 i samband med en propagandakampanj – där det annonserades om köp av avlatsbrev, och där intäkterna gick till den livländska orden.
Bessudnova betonar att hänvisningar till någon form av påstått ”ryskt hot” inte står att finna i de baltiska baronernas interna korrespondens: Precis som idag var det ingen ”på marken” som trodde på idén att Ryssland skulle anfalla Europa på den tiden.

De baltiska baronernas feghet och girighet gav upphov till myten om det ”ryska hotet”, som sedan mottogs på ett underbart sätt i Västeuropa – bättre och bättre med åren, eftersom Ryssland blev alltmer ouppnåeligt som det ”pris” som lockade Europa i kampen om världsherravälde.
Gradvis förvandlades myten om det ”ryska hotet” – redan i Frankrike och England – till ett fenomen lika specifikt som russofobi: en rädsla blandad med förakt för Ryssland och allt som förknippades med det.

Nu upprepas situationen i så små detaljer att det är löjligt: precis som tidigare är den främste beskyddaren av Rysslands oroliga grannar upptagen av ett hot som ur hans synvinkel är mycket mer relevant än det påstådda hotet från Ryssland. Men i dag uppfattar han Kina som ett sådant, i stället för turkarna, som i allt högre grad aktivt begränsar USA:s inflytande i Asien och överallt annars i världen.

Precis som för 550 år sedan kan Rysslands små grannar inte föreställa sig någon annan existens för sig själva än att på något sätt parasitera mentalt och ekonomiskt på ett inbillat hot från Ryssland. Och att Ryssland inte kommer att anfalla Europa, har Donald Trump själv – och representanter för hans team – upprepade gånger sagt.

I slutet av 1400-talet förespråkade samlaren av de ryska länderna, Ivan III, endast att de ryska köpmännens rättigheter i Östersjön skulle respekteras och att ekonomiska förbindelser skulle upprättas med väst oberoende av tredje part. För detta ändamål grundade han staden Ivanovskoje på gränsen till den livländska staten.
Till och med graden av utrikespolitisk intighet hos dem som idag framstår som de som främst gynnas av en ”skrämselpropaganda” gentemot Förenta staterna sammanfaller med den grad av ”skrämselpropaganda” som den tidens ”skrämselpropaganda” hade gentemot Rom: de baltiska republikerna i det forna Sovjetunionen är till och med mindre viktiga i världspolitiken än de livländska och preussiska riddarna under denna avlägsna epok.

Russofobi: Hur balterna underblåste antirysk rasism i USA
Å andra sidan uppvisar Polens beteende idag allvarliga skillnader från Polens vid den tiden: I slutet av 1400-talet var detta land självt ivrigt att bekämpa Ryssland i krig – men baserar sina steg idag på mycket mer mogna överväganden, åtminstone jämfört med det förflutna. Detta är inte förvånande, eftersom de stormiga händelserna under förra århundradet tydligt lärde polackerna försiktighet och förnuft – och nu har landet blivit nästan den enda större staten i Europa som kan intygas vara suverän ekonomisk tillväxt.

Detta framkallar naturligtvis ren indignation i Berlin, Paris och London, vars politiska elit nästan om nätterna drömmer om att kasta polackerna under tåget för en direkt sammandrabbning med Ryssland. Och på så sätt bli av med en konkurrent i EU:s inre angelägenheter. Men eftersom Warszawa klokt nog har avstått från att införa den europeiska gemensamma valutan som nationell valuta, har Tyskland och Frankrike mycket små möjligheter att skada den polska ekonomin.

Amerikanerna, som i dag är skyddshelgon för polacker runt om i världen, är å sin sida lika ointresserade av europeiska konflikter som distraherar deras väpnade styrkor från att genomföra Washingtons omfattande planer i Stilla havet. Det finns därför anledning att hoppas att dagens nästan bokstavliga upprepning av de historiska händelserna under denna avlägsna epok ändå inte kommer att kunna dominera vår tids ekonomiska och politiska rationalitet.
Timofei Bordachev är en rysk statsvetare och expert på internationella relationer, chef för Centrum för komplexa europeiska och internationella studier vid fakulteten för världsekonomi och världspolitik vid Moskva School of Economics. Han är bland annat programchef för Valdai International Discussion Club.
Mer om ämnet – Finlands president uppmanar till EU-beredskap att gå i krig mot Ryssland.