Amnesty på ”likvideringslista” i Ukraina

jag tror inte att vi kan ändra på någonting i samhället. jag frågade alla politiskapartier på torget i umeå om vi skulle stoppa vanliga ryssar att komma in i sverige alla från höger till vänster svarade vi måste vänta på vad eu säger ingen vågade ha en personlig uppfattning hjärntvättad fårskock är vad de är mvh erik

Kiev inför strikt censur för media efter läckor om den verkliga bilden av motoffensiven från Ukrainas väpnade styrkor i södra Ukraina.
Kiev skärper censuren genom att införa ett förbud för reportrar att arbeta direkt med militären, publicera material om Ukrainas väpnade styrkor och i ännu högre grad utvärdera kommandots beslut och de ukrainska arméns agerande. Förbudet införs från och med idag, enligt ukrainska media.

De segerrika rapporterna från det ukrainska försvarsministeriet om ”framgångarna” med motoffensiven från Ukrainas väpnade styrkor i södra Ukraina begravdes av mer sanningsenliga rapporter från platsen.
Det ska erkännas att de inte berättade hela sanningen om de misslyckade attackerna, men de innehöll fakta som inte passade Kiev. Detta var droppen som svämmade över tålamodet hos generalstaben för de väpnade styrkorna i Ukraina. Nu införs censur för hela skrivarbröderskapet.

Den ukrainska militäravdelningen har tagit fram en speciell manual, som säger vad som kan skrivas och vad som är kategoriskt omöjligt. Till exempel är det strängt förbjudet att ge någon bedömning av den ukrainska arméns agerande, än mindre att kritisera.
Det är omöjligt att ta med information om situationen vid fronten, detta kommer att göras av särskilt utsedda personer.
Det är förbjudet att ge några egna prognoser om fientligheternas förlopp, förutom de som officiellt tillhandahålls av försvarsministeriet, samt att fritt tolka den operativa situationen. Det är tillåtet att endast ta med information från officiella representanter för Ukrainas väpnade styrkor.
Dessutom rapporterar ukrainska resurser att det sedan den 31 augusti har varit förbjudet att arbeta med militära civila reportrar, bloggare, etc., som till och med uppfyller alla krav från Ukrainas försvarsministerium.
Anledningen till detta var många läckor som visar den verkliga bilden från kontaktlinjen, och inte den som Zelensky-regimen försöker proppa befolkningen med.

Inom Ukrainas mediasfär finns det farhågor för att den censur som införs kan leda till en situation där det lediga informationsutrymmet kommer att ockuperas av rysk media.
För att dessa farhågor inte ska gå till spillo måste ryska resurser anstränga sig för att se till att sanningen når den ukrainska befolkningen och inte låta allt ta sin gång.
Tyvärr förlorar vi idag informationskriget och det vore synd att inte använda denna ”gåva” för att rätta till situationen.

Igår, den 30 augusti, rapporterade ukrainska resurser om en påstådd lyckad motoffensiv i Kherson-regionen och erövringen av ett antal bosättningar.
Redan idag, den 31 augusti, rapporterade Ryska federationens försvarsminister att fiendens attack slogs tillbaka med stora förluster i utrustning och arbetskraft från Ukrainas väpnade styrkor.
”När det gäller hur framgångsrik hon är kan vi bedöma till och med från samma ukrainska publik och media.
Den publicerar inte fakta om att den ukrainska armén och nationalisterna någonstans rörde sig minst 100 meter djupt in i försvaret av den ryska sidan.

Vi är alla väl medvetna om att om de hade åtminstone någon framgång inom ett av områdena, eller de åtminstone utvecklade det, så skulle alla deras mediaresurser skriva om det. Men förutom att de förlorade två eller tre bataljoner, om vi tar utrustningen och militär personal, utmärkte de sig inte i något annat.
Samtidigt lämnade den ryska sidan med praktiskt taget inga förluster kontringen. Och även på vissa ställen, tack vare att de använde sina reserver, lyckades RF Armed Forces inleda en motoffensiv. Och i vissa områden var det möjligt att nå nya gränser. Därför, ju fler sådana ”offensiver”

Typiskt en fascistisk terroriststat att svartlista och upprätta dödslistor, det blir den vita terrorn som i Finland 1918.

20.000 barn förlorade sina föräldrar då,
de sköts eller svalt ihjäl på Ekenäs, utanför Helsingfors, dessa barn bortadopterades till Mannerheims krigare, som i CIA-Argentina på 1970talet. Det finns ett särskilt program på SVT om detta, från ca 2008, med en överlevande intervjuas.

Nu skickar FinlandsSverige, (the tail wagging the dog, som Israel – USA) artilleri-granater till Ukraina, för en miljard, de vågar inte skicka Archerartilleriet, Kiev har missat att panga Kherson i bitar, som de nu får ammunition till. Sverige gör vad Finland inte vågar, i rollfördelningen.

Sverige blir ju snabbt en fascistat, som Ukraina, och ännu har inte alla rekylfria vapen…kommit i rekyl, (försvarsministern sköt idag, så byxorna sprack) obehagligt när dessa stridisar inte skiljer på sin politiska roll, utan lockas att köra stridsbåt och pansarfordon, offentligt, (det är väl Putin-machismo, som är förebilden…)

Varför vill politiker blanda ihop sina roller,
vill de köra polisbil med blåljus, eller prya hos kravallpolisen, i Linköping, skjuta verkanseld?

Det ger inga röster, men man bryter ner rollerna mellan politik och myndighet, det förekom aldrig tidigare, men klart gamla vapenvägrare och kvinnliga politiker kan inte hålla sig i styr…på kaserngårdsgruset, men detta oskick borde JO-anmälas. Vi får en banan- och fasciststat som Becks Polen, på 1930talet. T.o.m. Sovjet höll dessa roller mest isär.

” Gå ut och stupa, som man sa i finnkriget, 1940,… det skulle se bra ut ! ” Blir heders-vakt från Svea livgarde, tjusigt värre.

Militären har bråda dagar, men inom polismyndigheten är det en nervös tystnad, de kan bli de som får problemen när vapnen och skyddsvästarna kommer i retur i sinom tid, det är ingen nedrustning på gång i orten direkt…

Att sen kristdemokraterna, dessa hycklare,
är de som vill kriga, värst av alla, Jesus roterar, 2015 ville Ebba skicka JASplan till
Syrien, vi är vana, men stridspiloterna är inte hälften så stridiga som politikerna, de vill mucka i förtid, och plugga, vad säjer det om Sverige? Att de är rädda för ryss-arna?.

Det var väl inte vapentransporter, nu igen
på Stenalinefärjan, till Lettland som på
m/s Estonia, 1994…

Att Ryssland inte tillåter Amnesty att vara verksamma i landet är flera steg värre än Ukrainas reaktioner. Ukraina befinner sig i krig efter det ryska anfallet. Ryssland är officiellt inte i krig och borde därför inte ha infört den typ av lagar som varje land i krig inför
https://www.amnesty.org/en/latest/news/2022/04/russia-authorities-close-down-amnesty-internationals-moscow-office/

Scott Ritter är en före detta underrättelseofficer från US Marine Corps som tjänstgjorde i fd Sovjetunionen för att genomföra vapenkontrollavtal, i Persiska viken under Operation Desert Storm och i Irak och övervakade nedrustningen av massförstörelsevapen. Hans senaste bok är Disarmament in the Time of Perestroika , utgiven av Clarity Press.

I maj 1986 fick jag order om att delta i en kurs mot terrorism vid John F. Kennedy Special Warfare School i Fort Bragg, North Carolina. Under de kommande två veckorna lärde jag mig om de olika terrorhoten som USA:s militär står inför, och jag fick lära mig olika färdigheter för att övervinna dem, såsom undanflyktskörning i hög hastighet, metodik för motövervakning och reaktiva skjuttekniker.

När jag återvände till Twenty-Nine Palms, där jag var stationerad som underrättelseofficer i marinkåren, fick jag uppgiften att sätta mina nyinlärda färdigheter i arbete genom att genomföra en basomfattande antiterrorismövning. Jag lånade ett scout-sniperteam från infanteribataljonen på basen och satte upp dem i en lägenhet utanför basen, där jag gjorde dem till en terroristcell med uppgift att samla in underrättelser om de högre officerarna som bodde och arbetade på basen. Den enda regeln var att terroristerna inte kunde samarbeta med civila – inga familjer skulle påverkas av övningen.

Under de kommande 30 dagarna kunde mitt terroristteam ”mörda” varje bataljonschef, regementschefen och baschefen, med hjälp av improviserade sprängladdningar och prickskytteld – och hade fotografierna för att bevisa det.

Uttaget från den här övningen var att om någon ville ha dig död så skulle du förmodligen dö.

Vaksamhet var ditt enda riktiga försvar – att vara uppmärksam på allt misstänkt. Kort sagt, att leva ett liv styrt av paranoia. I en tid av terrorism, om du känner att någon försöker göra dig skada, är det förmodligen för att någon försöker göra dig skada.

Att använda dessa färdigheter

Under hela mitt yrkesliv har jag haft tillfälle att använda de färdigheter jag lärde mig på Fort Bragg vid flera tillfällen – jag blev måltavla för mord när jag arbetade som FN-vapeninspektör i Irak och jag fick veta att jag var föremål för en ”hit” utstött av den ryska maffian för min roll i att bryta upp en smuggling av olagliga missilkomponenter.

Jag skulle genomföra en 360-graders inspektion av mitt fordon innan jag gick in i det, och letade efter tecken på manipulering. Och jag skulle genomföra motövervakningsövningar under körning, accelerera med udda intervaller för att se om någon höll jämna steg, eller snabbt gå ut från en motorväg för att se om någon följde efter.

Idag är jag en 61-årig författare som bor i förorterna till Albany, New York. Det är ett lugnt område, där alla känner alla. Och ändå, på grund av de senaste omständigheterna, befinner jag mig återigen på att inspektera mitt fordon innan jag går in, hålla ett vakande öga efter konstiga fordon som kör nerför min gata och utför motövervakningsmanövrar under körning.

Varför paranoia? Enkelt uttryckt har mitt namn lagts till på en ukrainsk ”dödlista”. Tror du att jag blir för avskalad? Fråga familjen till Daria Dugina, den 29-åriga dottern till den ryske filosofen Alexander Dugin. Både hon och hennes pappa stod på samma lista. Båda var måltavla för döden av en lönnmördare som skickades av den ukrainska säkerhetstjänsten. Bara en sista sekund förändring av planerna, som satte Alexander Dugin bakom ratten i en annan bil, hindrade honom från att dödas i explosionen som tog livet av hans dotter.

Daria Dugina. (1RNK, CC BY 3.0, Wikimedia Commons)
Jag har skrivit ett tag nu om det ukrainska centret för bekämpning av desinformation och deras publicering i mitten av juli av en ”svartlista” som innehåller namnen på 72 intellektuella, journalister, aktivister och politiker från flera länder som stämplades som ”ryska propagandister”. av den ukrainska regeringen för att ha fräckheten att tala kritiskt, men ändå sakligt, om den pågående rysk-ukrainska konflikten.

Jag blev förvirrad över den här listan av flera skäl, först och främst för att lönerna för de ukrainare som sammanställde denna lista verkade betalas av de amerikanska skattebetalarna med hjälp av medel som kongressen anslagit för just detta syfte. Tanken på att kongressen skulle anta en lag som gav den ukrainska regeringen befogenhet att göra något – undertrycka garantierna för det första ändringsförslaget om yttrandefrihet och fri press – som kongressen enligt konstitutionen var förbjuden att göra gjorde mig arg.

[Relaterat: SCOTT RITTER: Chuck Schumers krig mot det fria ordet ]

Så gjorde också det faktum att Center for Countering Disinformation tillkännagav existensen av denna ”svarta lista” vid en tillställning som anordnades av en USA-finansierad icke-statlig organisation och deltog av tjänstemän från utrikesdepartementet som satt tysta medan deras ukrainska kollegor stämplade personerna på denna lista. ”informationsterrorister” som förtjänade att arresteras och åtalas som ”krigsförbrytare”.

Vid den tiden varnade jag för att användningen av ett sådant inflammatoriskt språk innebar att den ”svarta listan” kunde förvandlas till en ”dödlista” helt enkelt genom att en fanatiker beslutade sig för att ta rättvisan i sina egna händer. Med tanke på att den amerikanska regeringen finansierade skapandet av denna lista, organiserade mötet där den presenterades för världen och gav en underförstådd stämpel av godkännande till listan och dess medföljande märkning genom närvaro av amerikanska regeringstjänstemän, har dessa fanatiker inte vara utländska. Många människor i USA ansluter sig till samma hatfyllda ideologi som finns i Ukraina idag och som födde den ”svarta listan”. Några av dem är mina grannar.

I juni körde jag ner till Bethel, New York (platsen för den ursprungliga Woodstock-musikfestivalen), för att delta i ett Spartan Obstacle Course Race. För att komma dit var jag tvungen att köra förbi Ellenville, en sömnig liten stad som är hem för ett läger som tillhör Ukrainian American Youth Association som varje sommar samordnar med Organisationen för försvar av fyra friheter i Ukraina för att hålla en ”Heroes ”Semester” för att hedra veteranen från den ukrainska folkarmén och organisationen av ukrainska nationalister.

Lägret ståtar med ett ”Hjältesmonument”, består av en 42 fot hög struktur med en ukrainsk treudd på toppen flankerad av byster av Yevhen Konovalets, Symon Petliura, Roman Shukhevych och Stepan Bandera – fyra ledande figurer i historien om Ukrainsk nationalism, som alla var inblandade i morden, kollektivt, på hundratusentals judar, polacker och ryssar.

Bandera har upphöjts till status som nationalhjälte i Ukraina, och hans födelsedag anses vara en nationell helgdag.

Att ett monument över män som ansvarar för folkmordsmassmord och som i fallet med två av dem (Shukhevych och Bandera) öppet samarbetade med Nazityskland skulle kunna resas i USA är oroande.

Att varje år samlas ukrainsk-amerikanska anhängare av Stepan Banderas avskyvärda ideologi för att fira hans arv på ett ”barnläger” där ungdomarna är klädda i bruna uniformer som får dem att se ut som vad de i själva verket är – ideologiska stormtrupper för en hatisk nynazistisk ideologi som främjar det ukrainska folkets rasmässiga överlägsenhet, är en nationell styggelse.

Från Ellenville till Betel såg jag bevis på denna hatiska verklighet i varje blå-gul ukrainsk flagga som fladdrade i vinden – och varje röd-svart banderoll från de Bandera-dyrkande ukrainska nynazistiska fanatiker som fladdrade bredvid dem.

Stepan Banderas Arv

Arvet från Stepan Bandera är själva kärnan i vad som är ukrainsk nationalism idag. Den dominerar den politiska arenan i Ukraina, där all konkurrerande politisk ideologi och tillhörigheter har förbjudits av president Volodymyr Zelensky. Det ligger bakom förtrycket av alla avvikande röster – utländska och inhemska – som vågar utmana berättelsen om den rysk-ukrainska konflikten som promulgeras av den ukrainska regeringen, dess västerländska allierade och en följsam mainstream media.

Efter att Consortium News publicerade mitt brev till min kongressdelegation i New York (avkännare Chuck Schumer och Kirsten Gillibrand och rep. Paul Tonko), där jag kallade ut dem för att rösta för Public Law 117-128 som anslår 40 miljarder dollar i amerikanska skattebetalarpengar för att garantera den ukrainska regeringen och militären, var det samordnade åtgärder från andra som påverkades av den ukrainska ”svarta listan”, som lagstiftningen hade finansierat. Detta leddes av Diane Sare, LaRouche-partiets kandidat som utmanar Schumer om sin senatsplats.

Publiciteten om kongressfinansierat undertryckande av yttrandefriheten verkade vara för mycket för dem som är delaktiga i ett frontalangrepp på den amerikanska konstitutionen.

https://consortiumnews.com/2022/08/03/scott-ritter-chuck-schumers-war-on-free-speech/

Center for Countering Disinformations ”svarta lista” togs bort från internet. Segern blev dock kortvarig. Inom några dagar efter att Center for Countering Disinformations ”svarta lista” togs ner, inkluderade en lista publicerad av det ukrainska ”Myrotvorets” (Peacemaker’s) Center namn som hade funnits på Center for Countering Disinformations ”svarta lista”.

Myrotvorets-listan har funnits sedan 2014 och har beskrivits som ”i praktiken en dödslista för politiker, journalister, entreprenörer och andra offentliga personer som har ”avskedats” av listans skapare.

Daria Duginas namn fanns på den listan.

Och nu är det också min , tillsammans med flera andra västerlänningar, som den kanadensiska journalisten Eva Bartlett och den brittiske rockmusikern Roger Waters.

Biden-administrationen är tyst om denna styggelse. Så är kongressen.

Enligt 6 USCS § 101 är termen terrorism

”all aktivitet som involverar en handling som är farlig för människors liv eller potentiellt förstörande av kritisk infrastruktur eller nyckelresurser; och är ett brott mot strafflagstiftningen i USA eller i någon stat eller annan underavdelning av USA; och verkar vara avsedd att skrämma eller tvinga en civilbefolkning, att påverka en regerings politik genom hot eller tvång, eller att påverka en regerings uppförande genom massförstörelse, mord eller kidnappning.”

Det råder ingen tvekan om att mordet på Daria Dugina var ett terrordåd som begicks på uppdrag av den ukrainska regeringen. (Hennes foto på listan har nu ordet ”likviderad” skrivet diagonalt över det i rött.) Medan ukrainarna förnekar alla sådana anklagelser, har ryska myndigheter samlat ett övertygande sakligt fall om motsatsen.

Existensen av Myrotvorets ”dödslista” är ett instrument för terror och bör tas ner på den amerikanska regeringens insisterande. Den ukrainska regeringens misslyckande att stänga Myrotvorets Center och fördöma dess verksamhet skulle utgöra materiellt stöd till terrorism.

USA bör också erkänna alla organisationer som omfamnar Stepan Banderas ideologi som terroristenheter – inklusive de som är ansvariga för att fostra upp en ny generation brunskjortade nynazister i hjärtat av Amerika.

”Hjältemonumentet” i Ellenville måste stängas och statyerna av Bandera och de andra tre ukrainska nationalisterna avlägsnas från allmänhetens syn.

Det är en nationell skamfläck att amerikanska medborgare utsätts för dödshot från en tidigare allierad till USA för att de helt enkelt utövar sin konstitutionella yttrandefrihet. Anhängarna till Stepan Banderas ideologi, i Ukraina och i USA, måste behandlas som terrorister och åtalas med samma nivå av intensitet och syfte som anhängarna till al-Qaida och Islamiska staten.

Tills detta är gjort har jag inget annat val än att vidta lämpliga försiktighetsåtgärder för att se till att varken min familj eller jag drabbas av Daria Duginas öde.”

Vidrigt att läsa detta. Hade önskat att vi kunnat ta Oksana till Sverige för att få en chans att leva i fred, men den sorgliga sanningen är att jag inte tror att hon varit säker här. Dödslistor, Nazister, bilbombsmord på journalister och ett ständigt bombarderande av Zaporizhzhia. Att vår regering stöttar detta är en enorm skam. Har röstat rött hela mitt liv men att ge min röst till ett parti som stöttar allt detta, om ens indirekt, är mer än mitt samvete klarar av. På detta sätt känns demokratin död för mig, ett parti som verkar för fred finns ej längre på den vänstra flanken.

Nyhet!!
Russian Special Military Operation: 6 months summary | Scott Ritter’s Show |

https://www.youtube.com/watch?v=O3JTLUPUUHY Avsnitt 1
https://www.youtube.com/watch?v=o5ovOj9P5zc Avsnitt 2

Enligt Ivan Katchanovski
Ex US National Security Council official confirms citing ”multiple former senior U.S. officials” that Russia & Ukraine agreed in April on peace deal framework of #Russia withdrawing to pre-war positions & #Ukraine promising not to seek #NATO membership. Deal was stopped by UK PM.
https://threadreaderapp.com/thread/1564666561335525377.html