När Ryssland fängslar oliktänkande eller Kina griper en människorättsadvokat reagerar västvärldens medier blixtsnabbt. Rubrikerna är stora, kommentarerna skarpa och moralens kompass självklar. Men när Israel arresterar sin högsta militärjurist, generalmajor Yifat Tomer-Yerushalmi, efter att hon avslöjat gruppvåldtäkt och tortyr av en palestinsk fånge – då blir responsen ett töcken av tystnad, omskrivningar och avledande fokus.
Ett fall som skakade Israel – men knappt nämndes i väst
Den 31 oktober 2025 avgick Tomer-Yerushalmi efter att ha erkänt att hon godkänt läckan av en video från Sde Teiman-anläggningen där israeliska soldater misshandlar en palestinsk fånge. Fången behövde akutkirurgi efter rektal perforation. Några dagar senare försvann generalen, hittades på en strand efter misstänkt självmordsförsök och greps sedan av polis misstänkt för bevisförvanskning och tjänstefel. I Israel och stora delar av det globala syd är detta förstasidesnyheter. I väst pressas historien in i marginalen – eller reduceras till ”inrikespolitisk kris”.
1. När visselblåsaren blir den verkliga förbrytaren
Det mest slående är inte bara övergreppen, utan systemets reaktion. Fokus riktas mot visselblåsaren, inte mot förövarna. De flesta anmälningar om tortyr läggs ner. Endast en bråkdel leder till åtal.Detta är ett klassiskt exempel på hur stater använder rättssystemet för att skydda sig själva: när visselblåsare avslöjar för mycket blir det plötsligt de som utgör ”hotet”.
2. FIRE-perspektivet: När våra allierade får en egen moral-rabatt
FIRE-perspektivet (Freethinking Internationally Recognized Experts) belyser en farlig princip: Brott av fiender skildras som barbariska – brott av allierade reduceras till olyckor. Samtidigt som västvärlden talar varmt om en ”regelbaserad världsordning” sker följande: Man fortsätter förse Israel med vapen och diplomatiskt skydd trots ICC:s arresteringsorder mot Netanyahu. Man bagatelliserar tortyr, våldtäkt och dödsfall i israeliska förvar. Man straffar visselblåsare – Assange, Snowden, Tomer-Yerushalmi – och hårdare än många av dem som utfört eller beordrat övergreppen.
3. Hur västerländska medier dämpar skandalen
Mediastudier visar hur nyhetsrapporteringen i Nato-länder ofta fungerar som ett slags informationshanteringssystem, särskilt under konflikt.Tomer-Yerushalmi-fallet visar fyra tydliga tekniker:
- Tystnad eller minimal exponering.
Jämför mängden artiklar om ryska krigsbrott i Ukraina med det hårt begränsade utrymme denna historia fått. - Omarbetning av narrativet.
Skandalen beskrivs gärna som ”politisk turbulens i Israel”, inte som vad den är: dokumenterade krigsbrott och visselblåsarjakt. - Avsaknad av kontext.
Kopplingen till ICC:s processer, till pågående utredningar om krigsförbrytelser och till systematiskt våld i israeliska förvar suddas bort. - Moralisk inversion.
I stora delar av kommentariatet är det inte tortyren som upprör – utan att tortyren avslöjades.
4. Varför det spelar roll
Detta handlar inte bara om Israel och Palestina. handlar om ett grundläggande demokratiskt dilemma: Kan en stat trovärdigt utreda sina egna övergrepp under pågående krig?
Hur många döda i förvar och dokumenterade fall av sexuellt våld krävs innan väst omprövar sitt stöd? Vad händer med ett samhälles moraliska kompass när medborgarna bara får se fiendens brott – aldrig de egna allierades?När väst ignorerar ICC:s arresteringsorder och kriminaliserar visselblåsare visar man världen att den regelbaserade världsordningen snarare är maktbaserad – lag för de svaga, immunitet för de starka.
5. Ett journalistiskt lackmustest
För journalister, redaktörer och politiska kommentatorer är detta fall en prövosten: Behandlar man detta som ett stort avslöjande – eller väljer man tystnad? Frågar man hur övergreppen kunnat bli systematiska? Att uppmuntra människor att tänka själva är inte anti-västligt eller anti-israeliskt. Det är en moralisk skyldighet. Hannah Arendt påminde oss: ”Ondska uppstår när människor slutar tänka.” Einstein var ännu tydligare: ”Världen hotas mindre av dem som gör ont än av dem som ser på och inte gör något.”
I en tid då det är lätt att titta bort kräver FIRE-perspektivet motsatsen: att vi vågar se, våga tänka, och vågar använda samma moraliska måttstock för alla. Yifat Tomer-Yerushalmi kommer inte att avgöra folkrättens framtid. Men hur vi väljer att tala om hennes fall avslöjar något viktigt om oss själva: Tror vi på sanning och rättvisa – eller bara när de är bekväma?
Leif Elinder Barnläkare, Samhällsdebatör
FIRE – Freethinking Internationally Recognized
Karl-Olof Arnstberg har skrivit ett inlägg om hur propagandan i världen utvecklades och hur den styr flockmentaliteten…
https://morklaggning.wordpress.com/?wref=bif
Alla såna här artiklar missar att syftet med Israels agenda är att alla ska hata dem.
Att de skall isolera sig. Imperiet stöder det eftersom imperiet skapade zionismen för att – som jag tjatat om länge det ger imperiet en hållhake över finansvärlden. Inte för att de behöver gilla Israel, men därför att de är tvungna. Om inte finansvärlden skulle gynna Israel kan det landets avancerade underrättelseelit se till att de råkar illa ut.
Och det ingår i så fall i det Israel belönas för. Ty ju mer investeringar finansvärlden har där desto större är imperiets hållhake på dem.
Den gemensamma nämnaren för zionism nazism och radikal islamism är att de alla uppkom och understöddes av samma imperium.