EU-kritiken och EU-motståndet lever

3
365

Folkrörelsen Nej till EU, den främsta rörelsen med denna inriktning har gjort ett uttalande om EU-valet och EU 1 juni. Förtjänar att spridas och läsas.


EU-kritiken och EU-motståndet lever

EU-valet är över och de valda EU-parlamentarikerna lämnar nu Sverige för att uppgå i EU-parlamentets partigrupper. Där kommer de i många fall att ha begränsade möjligheter att driva de frågor de talat om i valkampanjen då det är EU-kommissionen som lägger lagförslag.

I valkampanjen har flera partier i större eller mindre utsträckning framställt sig som kritiska till EU:s allt större överstatliga makt och därmed kunnat attrahera EU-kritiska väljare. Detta bidrog till framgången för konservativa och högerpopulistiska partierna och till förstärkning av den nationella dimensionen samtidigt som det globalistiska perspektivet försvagats.

 

Det mest EU-positiva partiet, Liberalerna, gick kraftigt tillbaka. Vänsterpartiet som pausade sitt EU-motstånd, blev inte belönade för detta.

I EU-parlamentet har nu alliansen mellan konservativa och socialdemokrater förlorat sin egna majoritet.

De högerpopulistiska framgångarna kommer att bidra till en ytterligare högerorientering av EU-parlamentet. Trots att flera av dessa partier svängt i sin syn på EU så har de en förment EU-kritisk framtoning. EU-kritiken har bl.a. haft stor betydelse i Frankrike där den EU-vänlige Macron endast blev nummer två efter Marine Le Pen.

Framgången för de gröna och alla partier som fört fram klimatfrågan måste också ses som protest mot EU:s obefintliga arbete för en klimatomställning. EU-motståndet manifesterades tydligast i Storbritannien där Brexitpartiet tog uppemot 30% av rösterna.

Det folkliga stödet för EU:s överstatliga imperieprojekt är på retur.
Valet till EU-parlamentet visar tydligt att såväl EU-kritik och EU-motstånd är en viktig faktor och lever.

3 COMMENTS

  1. “Vänsterpartiet som pausade sitt EU-motstånd, blev inte belönade för detta.” Paus? Det skulle förvåna mig om V inte lagt ner sitt motstånd helt. Vad/vilka krafter skulle få V att på riktigt – inte på låtsas – åter gå med i kampen mot EU?

  2. “Vad/vilka krafter skulle få V att på riktigt – inte på låtsas – åter gå med i kampen mot EU?”

    Den enda kraften (att räkna med) som jag kan förnimma är den nationella. Men den nationella kraften är inte längre gångbar i ett samhälle som under ett flertal decennier internationaliserats.

    Rent allmänt är svenska folket idag positiva till EU. Det är majoritetens åsikt. Då politiska partier bygger sin existens på åsikter blir det problem att komma med sådana som inte överensstämmer med folkets. Partierna har egentligen bara ett val och det är att anpassa sig om de nu har ambitionen att vara en del av makten.

    Partiet Gustav Kasselstrands Alternativ för Sverige gick i EU-valet nyligen ut med budskapet “Sverige ut ur EU” och resultatet var inte lysande. Knappt en procent av rösterna. Men inte bara det. Partiet blev också bannlyst av media och företag som sålde annonsering. Bojkotten var i princip total. Det enda partiet kunde utnyttja var föreningsfriheten. Budskapet lämna EU är inte populärt bland samhällets elit.

    I Sverige tror jag vägen ut ur EU är stängd. Det enda som kan öppna vägen är antingen ett fiasko eller om vägen öppnas genom att andra länder börjar lämna EU-gemenskapen. Någon måste ju betala ett sånt här storsvulet politiskt projekt och om färre ska betala mer då kan opinionen komma om EU verkligen är lönsamt.

  3. Nej, jag tror inte alls på “att svenska folket är mer posstiva till EU”. Jag tror heller inte “att det är majoritetens åsikt”. Det är en konstruerad “propagandaprodukt” från de makthavare som kontrollerar Tv och media, som syftar till att bereda mark för att motstånd är meningslöst.
    Man kan lika gärna ge upp kampen om förändring- det är själva kärnan i offentliggörandet. Jag avslöjar dem gång på gång med “propagandalögner”, som syftar till att förändra och påverka folkopinionen, inte minst i pressen.
    Den stat som inte har kontroll på sina medbogagares varseblivning (medier) kan inte utöva sin makt.
    Makten förutsätter i högsta grad kontrol över medierna. Av det skälet ingriper de allt oftare mot fria medier på nätet med sencur och andra inskränkningar på nätet. Detta kan varseblivas av vem som helst.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here