Hamas: Spöket? Sionism är antisemitiskt

En intressant historieskrivning av Julian Macfarlane 17 december News Forensics

Jag skrev den här artikeln för två år sedan, år 2023. Och jag publicerar den igen med några ändringar eftersom jag tror att jag behöver påminna folk – och mig själv – om historien.

År 2023 förväntade sig få människor ett fullskaligt folkmord i Gaza, morden på tusentals oskyldiga människor – män, kvinnor och barn – den största antisemitiska grymheten sedan Hitler.

Varför ”antisemitiska”?

Eftersom många av de människor som begår de fruktansvärda brotten i Gaza inte egentligen är semitiska, till skillnad från Gazaborna som kvalificerar sig som fullständiga semiter, härstammande från den ursprungliga befolkningen i Israel. De är genetiskt mer judiska än de ashkenaziska ”judarna”. Bibi är polack.

Genetisk närhet till den forntida Levanten.

Palestinier:

Forskning visar att palestinier härleder den stora majoriteten – ofta citerad som över 80–90 % – av sina anor från ett lokalt levantinskt substrat. Vissa uppskattningar tyder på upp till 87 % kontinuitet med forntida bronsålderspopulationer.

Ashkenaziska judar:

Denna grupp delar vanligtvis 45–60 % av sina anor med forntida levantinska populationer.

De återstående 40–55 % är övervägande sydeuropeiska, vilket placerar dem på ett större genetiskt avstånd från de ursprungliga järnåldersreferensgrupperna.

Jämförande anor

• Palestinier
  Levantinska (kanaaniter/israeliter) Hög (>80 %)
• Ashkenaziska judar
  Måttlig (~45–60 %)
  Låg Europeisk inblandning (~40–55)

Bortsett från genetiken är det viktigt att förstå Gaza och Hamas och historien och varför den 7 oktober inte var en terroristhandling utan motstånd.

Sionismen är inte bara skyldig till antisemitism mot palestinier – den skapar en global antisemitisk motreaktion mot judar.

Det är sionismen som (indirekt) var ansvarig för Bondi-massakern nyligen, vilket skulle ha varit mycket värre om det inte vore för att en muslimsk man, Ahmed Ahmed, hade ingripit. Som svar kräver tusentals amerikaner att alla muslimer ska deporteras.

Men i Gaza sker det en Bondi varje dag.

Julen närmar sig. Kom ihåg: Kristus var palestinier.

Om han försöker komma tillbaka kommer han att bli en illegal invandrare och deporterad.

Spökmannen

Spökmannen är ansiktslös, namnlös och ond. Gömmer sig i mörkret.

Det är också Hamas, enligt vad som brukade kallas ”mainstream”-media men som nu alltmer och mer korrekt kallas ”Legacy”-media. Deras arv? Berättelser för barn. För DIG.

Ingen frågar någonsin vem Spökmannen är. Ingen frågar heller vem Hamas är. De är bara mörka illviljor.

Faktum är att Hamas är Spökmannen. Den gömmer sig under din säng – i tunnlar, som tar dig till spillrorna av en stad där barn dör. Håll i din nallebjörn och gråt. Allt är mörker och död.

Regeringar använder media för att lära dig att vara rädd, för att bättre kontrollera dig. Vad du än gör – titta inte in i skuggorna, de säger åt dig. Gör bara som du blir tillsagd. Du tittar ändå – barn kan inte rå för det – men du kan inte se någonting. Och du är rädd.

Vad är Hamas?

Men å andra sidan, vem i allsin dar är du? Det är en fråga du inte ska ställa dig själv, tillsammans med många andra. Kom bara ihåg vad du har lärt dig.

Spökmannen är Spökmannen. Hamas är Hamas. Du har också ett namn – samma namn som hundratals, om inte tusentals, andra människor. Så du behöver en socialförsäkring. Nummer och ett telefonnummer.

Om du verkligen vill veta ”Vem” – måste du lära dig Vad och Varför och Hur och Var.

Då kanske du vet vem du är – och kanske vad Hamas är.

Varför tittar inte du och Teddy under sängen igen?

Ursprungsberättelsen: Hamas 1.0

Lys där under så hittar du massor av gamla saker – böcker och artiklar och foton…. De berättar en historia.

Hamas är uttrycket för en gemenskap. Ett folk som bombats och beskjutits och tvingats fly, och söker skydd på platser som Gaza. Det var Nakba. Och det slutade inte 1948.

Även om sexdagarskriget har marknadsförts i västerländska medier som en förebyggande attack mot Syrien, Jordanien och Egypten som samlades för att invadera stackars lilla Israel, var det inget sådant. Det var en överraskningsattack från Israel mot oförberedda fiender, som gjorde det möjligt för sionisterna att ta Sinai, Gaza, Golanhöjderna och Västbanken – en fortsättning på Nakba.

Hela denna Berättelsen om hotet om utrotning var helt påhittad och sedan utarbetad a posteriori för att rättfärdiga annekteringen av nya arabiska territorier….
Mordechai Bentov 1971.

Det har tagit 50 år för dessa fakta att få offentlig uppmärksamhet i väst – för att avslöja vad palestinierna redan visste – att Israels ”ockupation” egentligen var en annektering som syftade till en slutlig etnisk utplåning.

Sexdagarskriget ledde till Yom Kippur-kriget 1973, vilket bevisade att araberna kunde slåss – och att israelerna kunde förlora: och det var USA som vann det kriget för israelerna i slutändan.

Vinn ett, förlora ett….

Arabisk enighet kostade vid den tiden USA och Storbritannien, och andra västländer, ekonomiskt. Den tillfälliga maktdemonstrationen ledde till politiska förändringar – bildandet av Likud, en allians av högersionistiska partier – och erkännande av PLO som den legitima representanten för det palestinska folket av de arabiska staterna – dock inte av Israel eller väst.

Så småningom ledde Yom Kippur-kriget till Camp David-avtalen, ett fredsavtal mellan Egypten och Israel undertecknat av Menachem Begin och Anwar Sadat, och ”tvåstatslösningen”.

Vilket aldrig var en lösning, eftersom de enda två staterna som betydde något – var USA och Israel.

Med Camp David-avtalen och Jimmy Carters och senare Reagans välgörenhet fick Egypten tillbaka Sinai. Det påverkade tydligt PLO att tro att de med amerikansk hjälp kunde utarbeta en kompromisslösning för Palestina – åtminstone få något!

Bara slå ihop klackarna och önska dig själv till landet Oz.

Sadat mördades snart av egyptisk islamisk jihad, vilket ledde till att hans penninginsamlare och en tillfällig CIA-favorit Hosni Mubarak tog över.

Det var också då Hamas fick sin start.

Palestinske imamen och aktivisten med tetraplegi (förlamad i hela kroppen, både armar och ben, ö.a.), Ahmed Yassin, grundade Hamas i Gaza som välgörenhetsorganisationen Mujama al-Islamiya 1973 för att främja islamiska värderingar genom samhällsutveckling och samhällsåterupprättande – initialt sjukvård, utbildning och social ordning. Vapen och bomber kom senare, tillsammans med namnet ”Hamas” – en förkortning för Harakat al-Muqawama al-Islamiya (Islamiska motståndsrörelsen). Yassin var inte pacifist.

Mujama? Hamas? Vad finns det i ett namn?

Mujama al-Islamiya hade fått stöd från den mångfaldiga västasiatiska sunnimuslimska befolkningen – inklusive qatarier och det egyptiska Muslimska brödraskapet.

Det fick Hamas också.

Journalister, som gillar att skriva, men inte särskilt gärna läser, oroar sig inte för dumma saker som utländska namn, bara epitet som ”terrorist”, vilket var vad Muslimska brödraskapet antogs vara.

De brydde sig inte om att titta på Mujamas grundläggande mänskliga behov och de omständigheter som gav upphov till dess militans som Hamas – önskan om frihet.

Det hade inte tagit Mujama lång tid att utvecklas. År 1984 hittade israelerna vapen gömda i en moské och fängslade Yassin och andra. Yassin släpptes 1985 som en del av Jibril-avtalet.

Det var så Hamas 1.0 uppstod.

Så… Hamas var ungt en gång – men det har blivit äldre. Det har haft sin spädbarnstid, sin barndom, sina tonår.

The times are a-changin’ ?

Hamas tillhandahöll sociala tjänster – sjukvård och skolor och liknande – som Gazas befolkning förlitade sig på – vilket gjorde det både populistiskt och populärt. Det var fortfarande islamistiskt – men bland dess väljare fanns också judar och kristna.

Efter sexdagarskriget och Yom Kippurkriget stod det snabbt klart att Palestina de facto förblev en semitisk Bantustan.

År 1980 hade Israel förklarat Jerusalem till sin huvudstad – ”fullständig och enad” – vilket i praktiken innebar att de annekterade Östra Jerusalem. Budskapet var tydligt ”dra åt helvete”, FN. Och de började utöka bosättningarna i de ockuperade områdena, i strid med både FN-resolutioner och internationell rätt – ett slags smygande annektering.

Trots vad Bob Dylan sjöng på 60-talet – tiderna förändrades inte – inte för Palestina i alla fall.

Det var den insikten som drev radikaliseringen i Palestina. Den hade sporrat Hamas utveckling från välgörenhet till politisk agent – ​​och skapat andra motståndsgrupper också.

Hamas stadga från 1988 var i hög grad i linje med det sunnimuslimska fundamentalistiska Muslimska brödraskapets doktrin – och därför oerhört populär bland västerländska medier.

Islamiska motståndsrörelsen är en framstående palestinsk rörelse, vars trohet är till Allah, och vars levnadssätt är islam. Den strävar efter att höja Allahs baner över varje centimeter av Palestina.’ (Artikel 6)

Viktigast av allt, Hamas identifierade sionism med expansionistisk judendom.

Sionismens intriger har inget slut, och efter Palestina kommer de att åtrå expansion från Nilen till floden Eufrat. När de har granskat det område de har lagt sin hand på, kommer de att se fram emot ytterligare expansion. Deras plan har lagts fram i ”Sions äldstes protokoll”. (Artikel 32)

HAMAS betraktar sig som spjutspetsen och förtruppen i kampen mot världssionismen… Islamiska grupper över hela arabvärlden bör också göra detsamma, eftersom de är bäst rustade för sin framtida roll i kampen mot den krigshetsande juden.

Hamas stämplades därför som antisemitisk – eller snarare antijudisk – eftersom palestinier är ett semitiskt folk – mer semitiskt än de flesta europeiska judar som är genetiskt långt ifrån sina förfäder. Israelerna föredrar att ingen inser att araber är genetiskt mer semitiska än de är.

Från 1983 till 1993 var Yasser Arafat i Tunisien. Han insåg att PLO inte kunde vinna militärt mot vare sig Israel eller USA – och absolut inte mot båda tillsammans – och fokuserade därför på diplomati.

1988 erkände han Israels rätt att existera, precis när Hamas tillkännagav sin stadga. Han erbjöd en tvåstatslösning på den israelisk-palestinska konflikten i hopp om att detta skulle gynnas av amerikanerna och förändra PLO:s image som en organisation av våldsamma, blodfläckade extremister.

Han gjorde allt utom att raka sig.

Bild

Denna förändring i taktiken tvingade israelerna att tolerera Muslimska brödraskapet och Qatars stöd för Hamas – de såg sunnimuslimsk fundamentalism som en motvikt till Arafats PLO:s sekularism, med dess omfattande stöd i arabvärlden. Sionisterna behövde se moderata ut i amerikanernas ögon – eller åtminstone för amerikanska medier – så att ingen märkte att de tillhörde samma politiska spektrum som nazister och rasister. Ja, politik är en spektrumstörning.

Så Hamas, som fick ett namn 1987, blev en kedjad hund som matades med matrester av grannarna. Den morrade och skällde och blev slagen blodig. Men på något sätt hölls den vid liv.

Israels inställning till Hamas var vid denna tid ambivalent.

Du undrar förmodligen vad som hände med Hamas andliga ledare, Yassin?

1989 arresterades Yassin återigen av Israel och dömdes denna gång till livstids fängelse för mord. 1997 släpptes imamen från israeliskt fängelse i utbyte mot två mörd… eh… Mossad-agenter. Israelerna försökte lönnmörda honom 2003, men lyckades 2004 med en missilattack med en amerikansktillverkad Apache-helikopter, vilket dödade Yassin och två andra.

Lärdom: terrorism är inte terrorism om du har ett flygvapen

Att bli politisk: Hamas 2.0

På 1970-talet hade palestinier fått många barn. Det händer efter krig.

År 1987 var dessa barn gamla nog att kasta sten – vilket ledde till den första palestinska intifadan.

Israels våldsamma överreaktion mot dessa barn skadade dem i amerikanska medier med bilder av israeliska soldater som brutalt behandlade barn. 1200 palestinier dog.

Det stora antalet palestinska offer framkallade internationellt fördömande. I efterföljande resolutioner, inklusive 607 och 608, krävde säkerhetsrådet att Israel skulle upphöra med deportationerna av palestinier. I november 1988 fördömdes Israel av en stor majoritet i FN:s generalförsamling för sina handlingar mot intifadan. Resolutionen upprepades under de följande åren.

Arafat var sannolikt fullt medveten om att Israel inte skulle lyda nya FN-resolutioner, lika lite som de skulle följa tidigare resolutioner om att återgå till sina gränser från före 1967. Inte om amerikanerna inte krävde det – och var beredda att gå utöver den vanliga retoriken för att genomdriva dessa krav – vilket de inte tänkte göra.

Hur trevligt det vore om ord blev till handling! Som Gideon Levy nyligen sa, kunde USA ha avslutat ockupationen när som helst /

USA kunde ha avslutat den israeliska ockupationen inom några månader. Om USA hade använt Israels beroende av Amerika för att driva ut Israel från de ockuperade territorierna, skulle Israel inte ha något annat val än att lyda. Men USA hade ingen avsikt att göra det och jag ser ingen avsikt just nu. Gideon Levy

 

På 1990-talet förväntades en flod av judiska invandrare från Ryssland efter Sovjetunionens fall.

Israelerna – ville ha ett Storisrael – plats för nya judiska medborgare. Israeliska bosättningar expanderade snabbt. Lebensraum? Eller Manifest Destiny? Kanske båda.

Arafat var realist och visste att det bästa han kunde hoppas på på kort sikt från väst var ett erkännande av PLO som den legitima representanten för det palestinska folket i någon form av kompromiss som möjliggjorde skapandet av en palestinsk stat med en viss grad av autonomi.

Vid denna tidpunkt växte AIPAC sig alltmer inflytelserik i amerikansk politik och sionisterna ville ha ännu större kontroll över den amerikanska regeringen och den allmänna opinionen – vilket de faktiskt skulle få med tiden. De behövde bra PR. De var tvungna att verka förhandlingsförmögna.

Arafats första försök att engagera Jimmy Carter var ett smart drag och fortsatte under Reagan-administrationen. Det sionistiska svaret var lika smart.

Intifadans våld fortsatte fram till åtminstone 1993 då det första Osloavtalet undertecknades och Arafat återvände till Palestina – ironiskt nog till Gaza först.

Israel erkände PLO som den legitima representanten för det palestinska folket. I gengäld erkände PLO Israel. Quid pro quo. ”Tvåstatslösningen”.

Ett andra Osloavtal undertecknades 1995.

Sedan, 1995, mördades Yitzak Rabin, och Israel gick åt höger. Israelerna bröt inte ens sina avtal utan ignorerade dem bara.

Som ni kan se… Palestina förblev Bantustan Redux. (Redux är ett latinskt ord som betyder återförd, lyckligt hemkommen, ö.a.)

Bantustan Redux

När Camp David-toppmötet 2000 misslyckades och tiderna uppenbarligen inte förändrades, oavsett hur många gånger sången sjöngs, bröt våld ut igen.

Resultatet blev den andra intifadan, som var mycket mer våldsam än den första.

Den första intifadan hade varit spontan. Denna andra verkar ha anstiftats av PLO själv.

Palestinierna gick bortom barn som kastade sten. Det förekom skottlossningar, självmordsbombningar och raketbeskjutning.

Israelerna svarade brutalt. De bröt inte bara barns armar och ben med batonger den här gången. 4300 palestinier dog – och ungefär tusen israeler.

Israel var inte nöjt med PLO.

Men de hade den där hunden. Den fräcka. Naturligtvis var de tvungna att misshandla den igen – vilket de gjorde genom att mörda Yassin, bara för att visa vem som var herre.

En gång i tiden hade israelerna provat byförbund – institutionaliserade ”inhemska myndigheter” under kolonialistisk kontroll, som i apartheidens sydafrikanska bantustaner. Det hade inte fungerat. Så det var tillbaka till det enkla ”söndra och härska”. Så länge de kunde hålla palestinierna splittrade, kunde de hålla dem svaga.

Israel tros ha förgiftat Arafat 2004, och oavsett om detta är sant eller inte, säkerställde det den formbara Mahmoud Abbas’ tillträde för att leda Fatah – PLO – och den palestinska myndigheten, som bara hade ”befogenhet” att göra vad israelerna sa åt dem att göra.

Abbas och Sharon och ledarna för Egypten och Jordanien deltog i Sharm el-Sheikh-toppmötet – som avslutade den andra intifadan.

Den palestinska myndigheten planerade sedan ett val till 2006 där Hamas kandiderade som den mest moderata av de många radikala motståndsgrupperna – fönsterdekoration – för att ge sken av en demokratisk process och ytterligare legitimera Israel i den amerikanska allmänhetens ögon. ”Se, vi är demokratiska!” Ännu en av de där amerikanska grejerna. När jag tänker efter kanske Manifest Destiny är mer passande än Lebensraum.

Med sin kastrerade knähund Mahmoud Abbas på plats var israelerna och amerikanerna övertygade om att Hamas inte kunde vinna – även om de vidtog olika åtgärder för att se till att hunden inte undkom sina bojor.

Ett av stegen var att israelerna avlägsnade sina bosättningar från Gaza 2005.

De (Hamas) vill förändra konfliktens essens från ett algeriskt paradigm till ett sydafrikanskt. Från en kamp mot ”ockupation”, i deras språkbruk, till en kamp för en-man-en-röst. Det är naturligtvis en mycket renare kamp, ​​en mycket mer folklig kamp – och i slutändan en mycket kraftfullare. För oss skulle det innebära slutet för den judiska staten.

Ehud Olmert

Amerikanerna vet hur man köper val – de gav miljoner till PLO för att driva kampanj. Israelerna fängslade Hamas-anhängare och försökte hindra gruppen från att driva kampanj.

Demokrati på amerikanskt vis: pengar och snuskiga trick. Åh, så 2024!

Hamas 3.0 Hamas: valt för att leda den palestinska myndigheten

Men Hamas vann. Det förvånade amerikanerna – obehagligt nog – det var tydligt oamerikanskt och följde inte Washingtons manus!

Olmert hade haft rätt om makten av en man/en röst!

Men det var vid denna tidpunkt Hamas blev Hamas 3.0.

USA borde aldrig ha tillåtit val om de inte hade kontroll över vem som skulle vinna!   (Hillary Clinton)

USA och Israel gjorde som Demokraterna skulle göra 2016 – de vägrade att erkänna resultaten. Följaktligen fick Hamasledaren, Ismail Haniya, aldrig bilda en ny PA-regering ledd av Hamas.

Efter valet i januari 2006 utbröt en kort strid mellan Hamas och Fatah – med Västbanken kontrollerad av PLO/Fatah och Gaza kontrollerad av Hamas – båda i själva verket utlämnade till Israels nåd. PLO var den rumsrena – den inomhus-hunden; Hamas var utomhus-hunden.

Sedan, i maj 2006, släpptes fem fångar i israeliska fängelser som representerade fem palestinska fraktioner – Fatah, Hamas, Islamiska Jihad, Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) och Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP) – det som nu är känt som Fångdokumentet.

Det krävde en oberoende palestinsk stat på de territorier som ockuperades 1967, palestiniernas rätt att återvända, anslutning till FN-stadgan och internationell lag och reformering av PLO för att representera de olika samhällena och fraktionerna i Palestina, samt val av ett nytt palestinskt råd. Detta var vad Israel fruktade mest – enighet mellan de palestinska fraktionerna och sammanhängande och rationella krav.

Förhandlingar har pågått sedan dess mellan PLO och Hamas, med hjälp från externa parter, inklusive Syrien, Egypten, Qatar och Förenade Arabemiraten. Det är uppenbart att framstegen har varit små, tack vare PLO:s försiktiga hållning.

Med den medgörlige Mahmoud Abbas på plats ersattes bosättningar som Israel hade tagit bort från Gaza av nya bosättningar på Västbanken, vilket berövade lokalbefolkningen dess egendom.

Israel fortsatte sin stegvisa, gradvisa kolonisering. Fatah blev mer korrupt. Gaza led. Hamas tvingades anpassa sig.

Hamas var starkt beroende av stöd från andra. Först från Muslimska brödraskapet i Egypten och Qatar. Även från Syrien. Men som en sunnitisk islamistisk organisation fick den åtminstone till en början inte mycket stöd från det shiitiska Iran och bara marginellt från Hizbollah – även om den hade varit noga med att dra sig tillbaka från Syrien när dess sponsorer från Muslimska brödraskapet aktivt började främja radikala islamister som bekämpade den syriska regeringen. Den ståndpunkten skulle senare löna sig med indirekt stöd från både Iran och Hizbollah. Och naturligtvis från Syrien.

Hamas håller interna val vart fjärde år. PLO förväntas göra det – men har inte gjort det–, vilket undergräver det lokala stödet.

Hamas valseger kräver förändring inom organisationen och ökad representation.

2017 och nya Hamas 4.0

Valet 2017 ledde till att Yahya Sinwar ersatte Ismail Haniyah i Gaza. Haniyah blev ordförande för Hamas politiska byrå i Qatar.

Sinwar gick med i Hamas 1987, en anhängare till Sheik Yassin. Hans liv har alltid handlat om Palestinas befrielse. Han var en ”hård man” som var ansvarig för att utrota och avrätta palestinska kollaboratörer. Han tillbringade 22 år i israeliska fängelser, mycket av tiden i isoleringscell. Han var både älskad och fruktad. Han skulle göra vad som behövde göras.

Så Sinwar sökte försoning med Syrien, Hizbollah, Iran och Fatah – och utfärdade en ny Hamas-stadga, som stakade ut – ”stadgade” – en ny riktning.

Israel var inte nöjd med honom och försökte mörda honom 2021. De lyckades inte: det var Sinwar som organiserade och planerade attacken den 7 oktober, med vapen och utbildning från Iran.

Mord på politiker är ytterligare en sak som israelerna lånade från amerikanerna! Men de är bättre på det. Dödade de JFK och RFK? Många tror det. Men israelerna är också bra på att dölja sina spår, utan tvekan med hjälp av sin enorma zionazistiska amerikanska femte kolonn.

Sinwar i spillrorna av sitt hem

Den tidigare Hamas-stadgan hade i hög grad varit ett fundamentalistiskt uttalande. Den nya öppnade vägen för samarbete med nästan alla i Västasien, inklusive Hizbollah, Iran och Houthierna – för att inte tala om folket på Västbanken – och möjligen till och med rättänkande personer i det judiska samfundet och Israel. Den nya stadgan positionerade Hamas som talesperson för alla fraktioner i Gaza och palestinier överallt. Så Hamas hade stöd av nästan alla palestinier – 77 %.

29. PLO är en nationell ram för det palestinska folket inom och utanför Palestina. Den bör därför bevaras, utvecklas och återuppbyggas på demokratiska grunder för att säkra deltagandet av alla det palestinska folkets väljare och styrkor, på ett sätt som skyddar palestinska rättigheter.

Vad detta säger där att Hamas avser att lösa sina problem med PLO genom att ta över och ta dess namn: PLO/Fatah kommer att bli PLO/Hamas.

I oktober 2022 undertecknade Fatah och Hamas och 12 andra palestinska fraktioner ett avtal som inkluderade bestämmelser om president- och parlamentsval inom ett år. Det hände uppenbarligen inte.

Attacken den 7 oktober – noggrant förberedd i minst ett år – förekom detta. Om dessa val äger rum någon dag kommer Hamas att vinna. Fatah har svikit saken.

Hamas stadga 4.0

De flesta palestinier är muslimer – men inte alla: det är, som jag har antytt, en multietnisk, mångkonfessionell gemenskap. Och den nya stadgan garanterar dess mångfald.

Ändå, samtidigt som det upprätthåller Palestinas månghundraåriga mångkulturella och multietniska karaktär och försvarar alla religioners rättigheter och friheter, insisterar detta dokument på palestinska muslimers rättigheter och helgd av deras heliga platser, såsom den ofta kränkta Al Aqsa-moskén.

6. Det palestinska folket är ett folk, bestående av alla palestinier, inom och utanför Palestina, oavsett religion, kultur eller politisk tillhörighet.

Skillnaden mellan Hamas 3.0 och 4.0 är lätt att se.

År 2009 kunde en kvinna arresteras för att hon inte bar hijab. År 2021, när en polis försökte gripa en kvinnlig journalist för att hon inte bar hijab, hamnade han i fängelse.

Hamas bad den palestinska journalisten Riwa Murshid om ursäkt på fredagen, efter att hon attackerats av en medlem av den islamistiska terrorgruppens säkerhetstjänst, påstått för att hon inte bar hijab.

För palestinier är Israels försök att beröva dem tillgången till Al Aqsa-moskén religiös intolerans.

7. Palestina är hjärtat i den arabiska och islamiska ummah och åtnjuter en särskild status. Inom Palestina finns Jerusalem, vars områden är välsignade av Allah. Palestina är det heliga landet, som Allah har välsignat för mänskligheten. Det är muslimernas första Qiblah och destinationen för den resa som profeten Muhammed, frid vare med honom, utför på natten. Det är platsen varifrån han steg upp till de övre himlarna. Det är Jesu Kristi födelseplats; frid vare med honom. Dess jord innehåller kvarlevorna av tusentals profeter, följeslagare och mujahediner. Det är landet för människor som är fast beslutna att försvara sanningen – inom Jerusalem och dess omgivningar – som inte avskräcks eller skrämms av dem som motsätter sig dem och av dem som förråder dem, och de kommer att fortsätta sitt uppdrag tills Allahs löfte är uppfyllt.

Du kommer att märka att stadgan hänvisar till islamisk vördnad för Jesus Kristus och därför tolerans mot kristna – i motsats till högersionisternas åsikter.

11. Den välsignade al-Aqsamoskén tillhör uteslutande vårt folk och vår ummah.

 1 2. Den palestinska saken är i sin essens en sak för ockuperat land och fördrivna människor. Rätten för palestinska flyktingar och fördrivna att återvända till sina hem från vilka de förvisades eller förbjöds att återvända till – antingen i de länder som ockuperades 1948 eller 1967 (det vill säga hela Palestina) – är en naturlig rättighet, både individuell och kollektiv. Denna rättighet bekräftas av alla gudomliga lagar såväl som av de grundläggande principerna för mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det är en oförytterlig rättighet och kan inte avstås från av någon part, vare sig palestinsk, arabisk eller internationell.

Nej. Israel, du kan inte riva ner moskén och bygga upp templet igen som en sorts sionistisk temapark.

Den nya stadgan fördömer uttryckligen hat mot judar.

16. Hamas bekräftar att dess konflikt är med det sionistiska projektet, inte med judarna på grund av deras religion. Hamas för inte en kamp mot judarna för att de är judiska, utan för en kamp mot sionisterna som ockuperar Palestina. Ändå är det sionisterna som ständigt identifierar judendomen och judarna med sitt eget koloniala projekt och illegala enhet.

I själva verket är detta den forntida koranska traditionen av religiös tolerans, vanligtvis bortglömd i islamiska sekteristiska strider – men nu ihågkommen.

O mänsklighet! Vi skapade er från ett enda (par) av en man och en kvinna, och gjorde er till nationer och stammar, för att ni ska känna varandra (inte för att ni ska förakta (varandra). Sannerligen, den mest hedrade av er i Guds ögon är (han som är) den mest rättfärdige av er. . (Koranen 49:13)

Hamas uppfattar att Israel är verktyget för västerländsk kolonialism, neokolonialism och neoliberalism.

I skarp kontrast till den brutala behandlingen av palestinska kvinnor och barn som hålls fångna i israeliska fängelser, behandlade Hamas sina israeliska gisslan som togs den 7 oktober med vänlighet, omtanke och respekt. Får en att undra över alla dessa (odokumenterade) israeliska rapporter om att Hamas tar sig tid under sin attack under beskjutning att halshugga spädbarn och stympa, våldta och slutligen döda kvinnor.

17. Hamas avvisar förföljelsen av varje människa eller undergrävandet av hans eller hennes rättigheter på nationalistiska, religiösa eller sekteristiska grunder. Hamas anser att det judiska problemet, antisemitism och förföljelsen av judar är fenomen som fundamentalt är kopplade till europeisk historia och inte till arabernas och muslimernas historia eller deras arv. Den sionistiska rörelsen, som med hjälp av västmakter kunde ockupera Palestina, är den farligaste formen av bosättningsockupation som redan har försvunnit från stora delar av världen och måste försvinna från Palestina.

Hamas insisterar på rättvisa. Enkel, rationell rättvisa.

13. Hamas avvisar alla försök att utplåna flyktingarnas rättigheter, inklusive försöken att bosätta dem utanför Palestina och genom projekten för det alternativa hemlandet.

 Ersättning till de palestinska flyktingarna för den skada de har lidit till följd av att de förvisats och fått sin mark ockuperad är en absolut rättighet som går hand i hand med deras rätt att återvända. De ska få ersättning vid sin återkomst och detta varken förnekar eller minskar deras rätt att återvända.

De avvisar tvåstatslösningen – vilken faktiskt många israeler också avvisar. Gideon Levy är inte ensam i Israel om att vilja ha en enda demokratisk, multikonfessionell, multietnisk stat – en man/en röst. Netanyahu och hans högervänner har alltid också velat ha en enda stat – en jude/en röst.

19. Det ska inte finnas något erkännande av den sionistiska enhetens legitimitet. Vad som än har drabbat Palestinas land i termer av ockupation, bosättningsbyggande, judaisering eller förändringar av dess särdrag eller förfalskning av fakta är olagligt. Rättigheter förfaller aldrig.

 Stadgan är i många avseenden progressiv, hyllar mångfald – och är kanske till och med lite woke.

34. Det palestinska samhället berikas av sina framstående personligheter, gestalter, dignitärer, civilsamhällesinstitutioner och ungdomar, studenter, fackförenings- och kvinnogrupper som tillsammans arbetar för att uppnå nationella mål och samhällsbyggande, bedriver motstånd och uppnår befrielse.
35. Palestinska kvinnors roll är grundläggande i processen att bygga nuet och framtiden, precis som den alltid har varit i processen att skapa palestinsk historia. Det är en central roll i projektet med motstånd, befrielse och att bygga det politiska.

Vad händer härnäst?

Uppenbarligen är Hamas 4.0 nu inkluderande.

Dess nya stadga positionerar sig för att representera mångfalden av konkurrerande sekteristiska intressen som kännetecknar det palestinska folket – både sekulära och islamistiska, kristna – och viktigast av allt judiska – för vad är även askenazijudar i Israel annat än palestinier, efter nästan ett sekel?

Yahya Sinwar tillbringade 22 år i israeliska fängelser och avtjänade fyra livstidsstraff för mord. Han talade flytande hebreiska. Han kände Israel på ett sätt som få palestinier kunde. Han förstod hur israeler tänker. När han planerade attacken den 7 oktober tänkte han framåt, medveten om konsekvenserna men villig att ta risker. Att lämna saker och ting som de var skulle bara innebära en lång, långsam och alltmer smärtsam död för hans folk.

Betty Lahat, en tidigare fängelsevakt i Hasharonfängelset och chef för Israels fängelsetjänsts underrättelseavdelning, berättade för tidningen Maariv att Sinwar använde sin tid i fängelse för att lära sig så mycket han kunde om israeler.

”Han är en mycket intelligent person som investerade i sin intellektuella utveckling och i en djupgående förståelse av det israeliska samhället”, sa hon.   The Times of Israel.

Sinwar visste också hur palestinier tänker – och att han måste upprätthålla en känslig balans genom att använda våld strategiskt, inte bara för att se till att israelerna lär sig att deras extremism skulle besvaras av palestinsk extremism utan för att hålla de mer radikala islamiska palestinska fraktionerna i schack och för att etablera en moralisk ståndpunkt för den globala majoriteten.

Den 30 november, till exempel, inträffade en busshållplatsskjutning i östra Jerusalem utförd av två beväpnade män som media sa var medlemmar i Qassam-brigaderna, vilket är osannolikt med tanke på Nimr-brödernas atypiska vapen (M16 och pistol) och uppenbara brist på erfarenhet och träning. De var lokalbefolkning, upprörda över israeliska mord i Gaza.

Mer troligt är att de utsågs till ”anslutna” i efterhand.

Fyra israeler dog. Tre dödades av beväpnade mannen. Den fjärde dödades av den avtryckarglada IDF med händerna uppe, tiggande för sitt liv. Detta börjar bli ett välbekant mönster – israeler som dödar israeler.

Hamas tog ansvar, vilket de som ledare för det palestinska motståndet var tvungna att göra, och sa att attacken var ”ett direkt svar på de exempellösa brott som begåtts av ockupationsstyrkorna, inklusive brutala massakrer i Gazaremsan, dödandet av barn och omfattande kränkningar mot palestinska fångar.”

Vilket naturligtvis är helt sant. Den 28 och 29 november dödade IDF ett 7-årigt barn och ett antal tonåringar på Västbanken. Det finns rapporter om många andra till synes meningslösa mord. Vad som än händer – kommer igen.

Jenin-”terrorister”. Må de vila i frid

Den multipolära världen

I den multipolära världen som skapas av Ryssland och Kina kan den monopolära, anakronistiska hegemonismen hos det amerikanska imperiet och dess EU- och israeliska trojanska hästar bara hämma tillväxt och utveckling – vilket leder till ekonomisk nedgång och kollaps.

Oavsett den ideologiska och ekonomiska grunden är verkligheten att Västasiens framtid är en annan, multipolär civilisationsordning. I Västasien kan Israel inte längre spela sin tilldelade roll som en amerikansk kolonialistisk ombudsman. Det måste bli en del av en enad palestinsk stat, som Hamas stadga föreställer sig.

Israel kommer inte att gå med på sådana förändringar utan kommer att tvingas göra det eftersom det kollapsar ekonomiskt.

Kostnaden för det israeliska kriget mot Hamas uppskattas till 87 miljarder dollar år 2025. Men detta är en försiktig uppskattning. Barrons tidigare uppskattade 400 miljarder dollar under ett decennium. Dessa nya siffror indikerar direkta och indirekta kostnader på upp till 600 miljarder dollar under ett decennium – mycket för ett land med en befolkning som bara är lite större än New York City.

Fram till nu har det varit den amerikanska skattebetalaren som betalat för Israel – men hur länge kan det fortsätta? Den amerikanska skattebetalaren har knappt tillräckligt med pengar för att hålla sina egna oligarker med BMW:ar och kaviar.

Om Hamas skulle bli det nya PLO och ta Västbanken, skulle man kunna förvänta sig mer konflikt – och högre kostnader – så Israel siktar på att ta hela Västbanken också.

När dedollariseringen får fäste, minskar den amerikanska ekonomin och BRICS stiger. Mellanöstern är inte längre ”Mellanöstern”, ”Östern” – inklämt mellan ”Väst” och Asien. Det är Västasien. Det tillhör Asien, vilket är framtiden. USA och Europa är olycklig historia.

Kanske är det dags att ge Israel sin självständighet.

Vid någon tidpunkt, som israeliska liberaler som Gideon Levy tror, ​​måste verkligheten få fäste. Det betyder en enstatslösning, som den som föreställs i Hamas stadga – med försoning genom rättvisa. Utan rättvisa kan det aldrig fungera.

Men förvänta dig ingenting snart. Förvänta dig inte att dödandet slutar direkt.

Onkel Sam kommer inte att låta det ske.

Lögner skrivna med bläck kan aldrig dölja fakta skrivna med blod.

Lu Xun

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.