Den här artikeln av Paul Craig Roberts har översatts av Rolf Nilsson. PC Roberts var en gång biträdande finansminister i USA då Ronald Reagan var president.
USA har ingen ekonomi
Den amerikanska finanssektorn har länge plundrat andra länder. Ett antal observatörer har beskrivit processen. Först lockas ett land, genom mutor till ledarna, att ta lån som inte kan betalas tillbaka. Sedan kommer IMF in. Befolkningen åläggs åtstramningar. Offentliga tjänster och arbetstillfällen skärs ned för att frigöra resurser för skuldtjänsten, och offentliga tillgångar säljs för att betala tillbaka lånet. Levnadsstandarden sjunker och amerikanska företag tar över landets ekonomi.
Eftersom utländska regeringar, som har upplevt eller bevittnat det ekonomiska blodbadet och som fruktar ansvarsskyldighet, är mindre villiga att låta sig mutas till att skuldsätta sina länder, tillämpar den amerikanska finansvärlden nu denna metod på amerikaner. I motsats till vad som sägs i finanspressen höjer inte Federal Reserve räntorna för att bekämpa inflationen. Det är löjligt att tro att en höjning med tre fjärdedelar av en procent av en mycket låg ränta kommer att ha någon inverkan på en konsumentinflation på 9,1 procent, eller att spekulationer om att Federal Reserve har i åtanke ytterligare tre fjärdedelar av en procent, eventuellt följt av en halv procent, utgör en inflationsbekämpande politik. Om alla dessa höjningar inträffar, kommer räntan fortfarande att ligga under inflationstakten.
Dessutom är inflationen, som jag tidigare har förklarat, inte monetär. De högre priserna är resultatet av leveransstörningar som orsakats av Washingtons Covid-lockdowns och sanktioner mot Ryssland. Produktionen stoppades och leveranskedjorna är brutna.
Federal Reserves höjning av räntorna är bara en fortsättning på dess politik att koncentrera inkomster och rikedomar i händerna på den enda procenten. Quantitative Easing var en täckmantel för Federal Reserve att trycka 8,2 biljoner dollar i nya pengar, som styrdes eller hittade sin väg in i priserna på aktier och obligationer, vilket berikade det lilla antal som äger de flesta av dessa finansiella instrument. Efter att ha utnyttjat denna möjlighet till koncentration av rikedomar höjer Federal Reserve nu räntorna för att driva upp bolånekostnaderna för blivande husägare.
Federal Reserve driver ut privatpersoner från bostadsmarknaden, i syfte att att frigöra fastigheter för ”private equity”-företag, som köper bostäder för deras uthyrnings-värden. Att private equity-företag ser hyresintäkter från det befintliga bostadsbeståndet som den bästa investeringsmöjligheten säger oss att den amerikanska ekonomin har spelat ut sin roll. När investeringarna går till befintliga tillgångar och inte till att producera nya tillgångar upphör ekonomin att växa.
Obama-regimens politik, att rädda de finansiella bedragare som var ansvariga för 2008 års krasch, samtidigt som man utmäter deras offer, minskade det amerikanska bostadsägandet från 70 procent till 63 procent. Urban Institute förutspår ytterligare nedgångar. I dag har bostadsägarnas eget kapital minskat från 85 procent efter andra världskriget till en tredjedel, vilket innebär att två tredjedelar av bostadsägarnas eget kapital ligger i händerna på fordringsägare. Detta gör det helt klart att en finansialiserad ekonomi skuldsätter folket för att ge den ena procenten en rentier-inkomst. Den finansialiserade ekonomi, som skapats av Federal Reserve, har faktiskt återinfört ett klassystem som liknar den brittiska aristokrati som störtades. Vi har faktiskt ett ekonomiskt sett mycket värre klassystem. De brittiska aristokraterna producerade mat som gav mat åt nationen. Det amerikanska klassystemet producerar räntor och avgifter för det finansiella systemet.
Som Michael Hudson har visat oss är en ekonomi utan tillväxt slutresultatet av en finansialiserad ekonomi. En finansialiserad ekonomi är en ekonomi där konsumenternas inkomster, genom skuldsättnings-expansion, leds bort från köp av nya varor och tjänster till skuldtjänst och avgifter – räntor på bolån, billån, kreditkortsskulder, studielåneskulder. När en så stor del av hushållens inkomster går åt till skuldtjänst finns det inte mycket kvar för att driva ekonomin framåt.
Om amerikanska ekonomer var kapabla att ta sig ur sin nyliberala skräpekonomi skulle de inse att ”världens största ekonomi”, som de tillskriver USA, är ett totalt påhitt. Faktum är att USA inte har någon ekonomi. Företag som drivs av Wall Street lokaliserade amerikansk tillverkning till Asien, så att den ena procenten kunde dra nytta av högre vinster från lägre arbetskostnader, medan den övergivna staden och delstaterna var tvungna att sälja sina inkomstströmmar, till exempel Chicagos intäkter från parkeringsmätare i 75 år, till utlänningar för en engångsbetalning, för att lösa ett års budgetkris.
Utflyttningen av amerikansk produktion, som skedde under täckmantel av ”globalism”, förstörde den amerikanska ekonomin och städernas och delstaternas skattebaser. Medan den reala ekonomin går tillbaka har det demokratiska partiet, som vill behålla makten, infört en politik med öppna gränser för invandrare. Hur ska dessa miljoner människor kunna försörja sig själva i en ekonomi vars tillverkning har flyttats utomlands? Hur kan en befolkning, som överges av amerikanska företag och som upplever skulddeflation, absorbera kostnaderna för stöd och social infrastruktur för tiotals miljoner invandrare från tredje världen?
Men som Michael Hudson har påpekat så tjänar Usa nu på att EU enligt Usas instruktioner ägnar sig åt ekonomiskt självmord. Dollarn har stärkts relativt euro och pund. Vapenindustrin och Oljeindustrin får nu god vinst på allmänhetens bekostnad.
Medelklassen med självständiga små privata företagare slås ut och deras tillgångar tas över av monopolkapitalet.
Många har svårt att förstå varför EUs stora företag inte ändrar på sanktionerna när dom själva säger att dom kan tvingas lägga ner.
Är det farligare för dom om Usa kollapsar än om dom själva går under?
Har dom en förväntan att det efter en tids uppoffringar parallellt med att storföretag och storfinans slukar medelklassens tillgångar, de kan få ett bättre utgångsläge när ingen konkurrerande ekonomi (i väst) återstår?
Det är svårt att begripa vett och logik i hur Europa och USA agerar. Det är som om dom bodde i en by isolerade upp i bergen. Dom tycker inte om handlaren (Ryssland) av princip skäl i byn och vägrar köpa mat från honom, utan istället odlar egna grönsaker på balkongen. Men även om det inte räcker till mat och dom går hungriga fortsätter dom. Europa vill inte köpa ryska gas för USA säger så, utan dom föredrar att frysa. Låt dom frysa då.
Du ska aldrig ska avbryta dina fiender när de gör ett misstag.
Putin och hans team har haft gott om tillfällen att träffa Natos ledare, observera dem, förhandla med dem och bedöma dem. När Ryssland startade sin ”särskilda militära operation” i Ukraina kunde de aldrig ha drömt om hur självdestruktivt NATO skulle vara.
Vem i Moskva kunde ha föreställt sig att Nato skulle skotta in sina ammunitions- och vapenlager i det ukrainska svarta hålet i förväntningen att om de kommer de att vara i Moskva till jul. En god anledning för Moskva att ta det långsamt – låt misstagen utvecklas, förvärras och metastasera. Det händer av sig självt. Naturligtvis, oundvikligen, logiskt. Ingen extern ansträngning krävs. En oväntad bonus.
Tillverkning kräver energi. Tysk energi kommer från Ryssland – inte allt – cirka 20 % . Men kol är 40% och kärnkraft 10% och de måste minska dessa eftersom Greta Thunberg ville det, vilket betyder att de behöver mer gas som är billigare och ” renare” och som mestadels kommer från Ryssland som kräver att ytterligare en pipeline byggs.
Men sedan bestämmer de sig för att Ukraina är The Big Moral Issue och stänger pipelinen och trappar upp kol som de kommer att bli av med helt och hållet 2030 tack vare mer vindenergi . Och hur är det med kärnvapen ? Enhörningsvingar flaxar. Svårt att vara grön och samtidigt hata Ryssland.
Och låt oss förbjuda kaliumklorid från Ryssland och Vitryssland. Det är ungefär en tredjedel av världsproduktionen . Förbjud ryskt vete ( det är nummer 1 exportören ) och olja ( det är nummer 2 exportören ).
Och genom att konfiskera ryska tillgångar har de visat hela världen att bara en idiot skulle behålla sin rikedom i NATO-valuta i en NATO-bank. Och allt detta för ett land de ljög för om NATO-medlemskap .
Alla äter mat och allt behöver energi, deras priser kommer att stiga och dra upp vartannat pris med sig. EU-inflationen i maj var 8,8 % . Men det har inte tagit fart ännu – energipriserna i Storbritannien kommer att stiga med 65 % i oktober med ytterligare en höjning i januari . Det har precis börjat.
I mitten av april hade Amerika skickat en tredjedel av sitt vapenlager. En fjärdedel av sina Stinger-aktier. Storbritanniens försvarsminister erkände att Storbritannien hade skickat så många pansarvärnsmissiler att de höll på att ta slut. Tjeckien har nästan slut på saker att skicka. Frankrike har gett upp 18 månaders produktion av sina Caesar-vapen . Men Kiev vill ha ännu mer .
Nu när Kievs NATO-stödjare har kommit på den galna idén att ge vapen som behöver NATO-ammunition, håller 155 mm ammunitionslagren på att ta slut snabbt. Om Ukraina verkligen avfyrar 3000 155 mm granater om dagen , kommer det att bränna hela USA:s årliga produktion inom några veckor . Och så vidare. Krig förbrukar häpnadsväckande nivåer av ammunition – ryssarna vet detta eftersom de minns – de får aldrig glömma – 1941-1945.
Nato anser att guldstandarden för militära prestationer är att spränga människor i sandaler, på sin fritid.
Europa går mot sin missnöjesvinter. Så varför skulle Moskva vilja att detta ska upphöra någon gång snart? Tiden går och fienden gör många misstag.
https://sonar21.com/operation-z-dont-interrupt/
Alltid viktigt att komma ihåg bakgrunden. EU, och senare USA, skapades av kolonisationen, att man levde och utvecklades genom att som ett gäng sjörövare alltid måste finna ett nytt byte att kapa, plundra och skövla. Det har utvecklats till ett effektivt system, precis som artikeln beskriver. Sjörövarnas problem är nu att varken Ryssland eller Kina accepterar att bli plundrade. Varken Ryssland eller Kina tillåter inte USAs affärsmetoder, vilket USA kallar för att främst Kina tillämpar oacceptabla affärsmetoder, vilket betyder att Kina inte tillämpar USA affärsmetoder som i praktiken är plundring och skövling.
Här kommer propaganda in i bilden. Svenskarna har formligen dränkts i en propaganda våg hur dåligt det påstås gå för Kina, men faktum är att det går alldeles utmärkt för Kina, och det utan någon utdelning av gratispengar som i EU och USA. Konsumtionen är upp 3.5%, exporten upp 3.5% och hela 7.5% för BRICS, det är bara tillväxttakten som har gått ner. Handelsöverskottet är stort och ökar. I Kina tror man fortfarande att en tillväxt på mellan 5% och 6% detta år är möjlig, med historien i minne, jag håller med. Det är möjligt.
Detta med att oligarker köper upp bostäder för att bli rentiers och tjäna på uthyrning existerar knappast i Kina. Folk äger sin bostäder, och har lagfart på dom. Att bostadsägarnas eget kapital ligger i händerna på fordringsägare är inte fallet i Kina.
Samtidigt blomstrar nya företag. Det är inte så att man lånar upp kapital för att starta upp och skuldsätter sig. Ett exempel. En granne odlade svampar i garderoben. Restaurangerna i trakten fick reda på det, och snart hade svamparna tagit över lägenheten. Då tvingades man hyra lokaler, men inkomsterna var redan tillräckliga för att betala för dom. En annan granne köpte två hönor, det resulterade på samma sätt i en fabrik för äggproduktion. Man bygger företag, bit för bit.
Mycket bra initiativ med översättning och publicering av Roberts artikel. Han är ju ”avsutten” och säkerligen ekonomiskt helt oberoende, varför han kan framföra sin rasande kritik av den senaste fasen i monopolkapitalismens utveckling, dvs finansialiseringsregimen. Jag läste första gången om denna fas i den marxistiska tidskriften Monthly Review någon efter finanskrisen 2008 i USA, Senare, 2013, fick fasen en mycket uttömmande och kompetent beskrivning av Costas Lapavitsas 2013 i boken Profiting without producing. How Finance exploit us all. Nyligen har Michael Hudson givit ut en bok om finansialiseringen och dess konsekvenser. Jag har bara läst delar av ett förord och en intervju, som Global Politics – med den äran – har publicerat. Uppenbarligen är Hudsons nya bok läsvärd.
Roberts artikel är mest en krönika, som många av hans inlägg är på hans hemsiida. Dock pekar han ofta ut ”detaljer” som sällan lyfts fram. Nu t ex uppköp av fastigheter. Vi måste alla bo någonstans, och då kan kapitalfonder och privata profitörer slå klorna i fastigheter. Tidigare brukade stenrika kapitalister tala om att ”parkera pengar” i fastighetsbolag via köp av aktier och företagsobligationer, men nu gäller det suga ut mer profit på de boendes bekostnad. Produktion och skapande av arbete – Nej det betackar vi oss för.