Medan libaneserna återvänder till sina hem i söder, fördärvar israelerna det svaga slutet på sitt folkmordskrig.
Bläcket har ännu inte torkat på ett svagt avtal om vapenvila mellan Israel och Libanon, och glada (?) libaneser är tillbaka till sina hem, begraver sina döda, vårdar sina martyrer, helar deras sår, bedömer skadorna, bygger upp sina hem igen och börjar om på nytt. Under tiden israelerna? Tja, de vill ha mer folkmord. Typiskt.
Det är en helt fantastisk kontrast med tanke på att libaneserna inte har någon anledning – absolut ingen – att lita på den förrädiska vapenvilan som USA och Frankrike medlade fram och där israelerna – som redan har skjutit mot journalister, skjutit granater mot flera städer i söder, arresterat fyra libaneser, beordrat civila att inte återvända till sina hem i söder, med drönare bombat en bil och skjutit 280 kilometer in i Libanon under de första två dagarna av vapenvilan — uttrycker oro över att återvända till sina hem i norr så länge som Hizbollah fortsätter att existera. Samma Hizbollah som, trots att deras fiende inte gjorde någon skillnad mellan en civil och en militär, insisterade på att enbart attackera israeliska militärbaser och soldater under sin nästan 14 månader långa strid med den sionistiska staten.
”Vad ska jag säga? Att det är väldigt dåligt, riktigt dåligt, säger Levana Karsenti, invånare i Nahariya, till Reuters om avtalet om vapenvila. ”De [regeringen[ gjorde ingenting och våra soldater slösades bort för ingenting. Bibi [Netanyahu] borde snabbt packa sig ur regeringen, även om jag stöttade honom. Han måste åka hem snarast.”
”Jag har inga problem med en vapenvila men jag tycker inte att vi ska sluta nu”, säger Tzahi David Hafsadi, invånare i Kiryat Shmona Hafsadi i norra ockuperade Palestina. ”Jag betalade ett pris, min familj betalade ett pris, mitt samhälle betalade ett pris. Jag känner att vi inte avslutade jobbet, så jag vet inte varför vi betalade det här priset.”
”Det är ett problem att vi stoppade kriget och inte avslutade jobbet”, säger Moran Brustin, en bosättare vid Kibbutz HaGoshrim. ”Jag stöder inte krig men det verkar som om ingenting har förändrats. Det hördes en siren för några minuter sedan och jag var tvungen att lägga mina barn på golvet och lägga mig ovanpå dem eftersom vi inte har något säkert rum i huset. Vi måste lita på vår armé men jag tror att efter den 7 oktober är det svårt, eftersom det inte fanns någon där.”
Retoriken om ”vi avslutade inte jobbet” frodas i det israeliska samhället. I grunden innebär att avsluta jobbet i Libanon att helt utrota Hizbollah, vilket innebär att man avlägsnar varje spår av motstånd mot de landhungriga och folkmordsbenägna israelerna, vilka betraktar hela Libanon som en del av ett eventuellt Stor-Israel.
För att tala klarspråk betyder det bara en sak: att döda alla plikttrogna libaneser som stöder motståndet mot deras förintelse. Med andra ord – ett stort antal israeler är folkmordsbenägna – ett faktum som ofta har tydliggjorts i enkät efter enkät och som har visat den utbredda uppfattningen bland den israeliska allmänheten att deras armé inte är tillräckligt brutal i sin förintelse av sina fiender.
Ledarna inom dessa illegala bosättningar på etniskt rensade palestinska områden är lika folkmordsbenägna. ”Vi går nu in i en situation som är mycket värre än den 6 oktober, de vilseleder oss”, sade David Azoulay, chef för Metularådet i norra ockuperade Palestina.
En borgmästare beskrev hela södra Libanon, som såg hundratusentals civila fly norrut för sina liv inför obeveklig israelisk aggression, som ”militära baser” och vill att de ska upphöra. ”Dessa är militärbaser … i syfte att attackera de norra gränssamhällena, och därför är det omöjligt att acceptera deras fortsatta existens”, sade Avichai Stern, borgmästare i Kiryat Shmona.
Amit Sofer, chefen för Merom HaGalil Regional Council, kunde klä sin folkmordsretorik lite bättre i några meningar innan han återgick till den israeliska medelvägen. ”Tyvärr är det skillnad på lugn och säkerhet. Man vill bo på en plats där det inte finns något behov av säkerhet, vilket är basen och grunden för mänskliga behov”, sa han. Innan han tillade, ”Det här är inte byar [i södra Libanon]; det här är terroristutposter. De har inget annat val än att samarbeta med terrororganisationer i Libanon.”
Den oinvigde icke-arabiska världen har under de senaste 14 månaderna lärt sig den israeliska förkärleken för att tillskriva sina fiender vad den härbärgerar inom sig självt. Genom att utöva samma drag snurrade den sovjetfödde israeliska politikern Avigdor Liberman helt om innebörden av vapenvilaavtalet (som ger Israel ett stort utrymme att återuppta aggressionen mot libaneserna), ”Detta avtal tjänar bara till att begränsa oss men däremot inte att begränsa den andra sidan alls.” Han fortsätter med att tillägga: ”Det skulle ha varit bättre att dra sig tillbaka från Libanon utan något avtal alls.”
Under den andra månaden efter Israels förintelseaktion av Gaza, då tusentals palestinier redan hade dödats och tusentals fler befann sig under spillrorna, sa häpnadsväckande 94,1 procent av de israeliska judarna att IDF antingen ”använder för lite eldkraft” eller ”använder en lämplig mängd eldkraft.”
Av de återstående kunde 4,2 procent inte bestämma sig om IDF ”använder för mycket eller för lite eldkraft” – med andra ord, 4,2 procent av de tillfrågade i landet med de billigaste internetpriserna i världen kunde inte ta reda på vad resten av världen såg med sina blotta ögon, troligen för att de var upptagna med att bli upptagna av IDF-snuffporn (film som visar verkliga mord eller själkvmord, ö.a.) av de belägrade och grymt behandlade palestinierna. I maj ansåg 73 procent av israelerna att deras folkmord i Gaza ”inte hade gått tillräckligt långt” eller ”var ungefär rätt.” Detta är samma samhälle där i augusti 61 procent röstade för sina truppers rätt att våldta palestinierna och drog ut i protester till stöd för den rätten.
Det borde därför inte förvåna någon att många israeler inte stöder en vapenvila trots att de tillfogat både Hizbollah och den libanesiska civilbefolkningen massiva skador.
Enligt officiella israeliska siffror dödades 73 av dess soldater på den norra fronten och 45 av dess civila dödades av Hizbollahs attacker. Som jämförelse har Israel förstört 37 libanesiska städer och över 40 000 hus under sitt månader långa angrepp. Man har reducerat hela bostadskomplex till oigenkännliga spillror i olika förorter till Beirut och dödat hundratals civila i processen. Israel har dessutom utplånat toppskiktet av Hizbollahs ledning, inklusive dess sedan länge tjänstgörande ledare Hassan Nasrallah, på sin väg att döda över 3 900 libanesiska civila.
Data i slutet av september visade att israelerna hade attackerat Libanon 4,3 gånger mer än vad Hizbollah hade skjutit in i Libanon – sådan var skillnaden mellan de två stridande parterna.
Karta över gränsöverskridande attacker mellan Israel och Libanon 20 september
Och ändå förblir den genomsnittliga israelens hunger för detta blodiga skådespel otillfredsställd. Han vill ha mer arabiskt land, mer arabiskt blod, fler mord, mer folkmord. Inte bara i Gaza och på Västbanken, utan också i Libanon – och vidare framåt.
Detta är karaktären hos den psykopatlika fiende som det arabiska motståndet i Levanten (se här, ö.a.) har att göra med, en fiende som istället för att utsättas för fördömanden för sin terrorism har beviljats total straffrihet från västmakterna, en straffrihet som har fått den att agera med en ständigt ökande vildhet.
Det är inget annat än ett tecken på herkulisk återhållsamhet – vägledd av krigföringsregler som är rotade i den islamiska tron – som har hindrat motståndsfraktionerna från att svara på barbariet med samma barbari.
Den här mentaliteten bland israeler frodas även i deras gamla sagoböcker vilka måste anses vara historiens värsta exempel på lyckad hjärntvätt? Frågan är vad som lärs ut i skolorna i Israel? Är det lika illa som hos sina muslimska grannar med koranen och islam? Ja, inte är det konstigt att det ser ut som det gör i Mellanöstern? Israel en ohjälpligt sjuk nation vars existens bygger på terror och etnisk rensning helt enligt den modell man lärde sig från Nazi-Tyskland.
israel är fördärvet. Förinta dagens israel som det ser ut!
israel delande est! Din åsikt går hand i hand med Israel – det att se lösningen i att förinta – faktiskt en fascistisk åsikt.
Antigen förintas dagens israel eller tar den hela världen med sig till avgrunden.
Vilket alternativ är till världens bästa är så uppenbart!
Vänd blicken mot väst, där finns det största hotet till världsförintelsen!
USA och Europa förser fascister med vapen, lilla Sverige räknas dit och vem betalar kalaset?!!!!
Väst är inget mer än en sionist koloni därmed en israelisk, precis som Palestina
Det är som ni säger nära besläktat med nazismen. Både zionism och nazism uppmuntrades under sin framväxt av den härskande oligarkin som då hade sin tyngdpunkt i storbritannien men som hade medverkande nätverk inom Europas överklass. Och den oligarkins föregångare har sen mer än tusen år alltid arbetat med dunkelt uttänkta kulter som metod att erhålla kontroll över folkgrupper och spela ut dem för att hålla mänskligheten under kontroll så att de inte lyckas organisera framgångsrika folkstyren.
Beträffande de element inom gammaljudiskt tänkande som antagligen många tror var ursprunget så bör man vara medveten om att sånt som står i bibeln även inbegriper
” All real property should automatically revert to its original owner (Leviticus 25:10; compare 25:13), and those who, compelled by poverty, had sold themselves as slaves to their brothers, should regain their liberty (Leviticus 25:10; compare 25:39).”
Michael Hudson har pekat på att ledare på Jubileumsåren, vart 7de år, avskrev skulder för att förhindra att bönder skuldsattes och förlorade sina ägor vid missväxt. Detta må ha motiverats med att ledarna behövde sina bönder som soldater men det var iaf mer i linje med ett försvar av nationalstatsbegreppet
Så det dunkelt tänkta som präglar Israels hantlangare åt anglosaxiska koloniseringen av MÖ passar en aggressiv hejduk men kan inte härledas helt från äldre tider.
Oligarkin har sen länge använt en variant av ISIS-kulten som en ingrediens när de frambringar sina adepter
Det är en dödskult och alla dem som anglosaxerna frambringar har såna egenheter.
Sen 1700-talet var Storbritannien inblandat och under 1800-talet uppträdde deras underhuggare som missionärer och profeter som matade nordamerika med kulter som lovade återfödelse och osårbarhet om de trodde på kulten.
Eftersom de för det uppdraget även lejde jesuiterna betalade av Storbritanniens monarki (men Storbritannien var en Oligarki) så har de kunnat blanda bort korten. För kulten lärde ut att det var engelsmän Fransmän och speciellt amerikaner som skulle vara hatobjekt. Men eftersom kulten indoktrinerade medlemmarna att om de lydde skulle hela stammen återfödas och leva för evigt och aldrig bli sjuka och få bort de vita blev de ett lätt byte för kolonialarmeernas beskjutning.
Men Storbritannien kunde dölja sin egen roll bakom rökridån att medlemarna även instruerades att vara mot ’rödrockarna’
Samtidigt var flera av de vita betrodda och välkomna bland stammarna.
Kulterna lärde ut att deras kultledare var vita och de hade namn som anspelade på det.
Jag drog detta bara för att illustrera att fenomenet med kulter förför människor mot sitt eget intresse och jag tänker att den insikten kan tillämpas på alla medlemmar av radikala religioner och ideologier.