Piratimperiet blockerar Iran och Kina

Av Pepe Escobar 15 april på Strategi Culture

Översättning av Rolf Nilsson

Iranierna längtar efter att slåss – ifall vapenvilan kollapsar.

Länge leve den storslagna återkomsten av ”Pirates of the Caribbean”, nu uppgraderad till Pirates of the Persian Gulf.

Den spektakulära kollapsen av Islamabads diktat – Barbaria kom för att diktera, aldrig förhandla – har följts av en tvångsmässig psykopat på steroider: Jesus! (bokstavligen, som han publicerade det på Truth Social) som hotar varenda fartyg som nu betalar Hormuzsundets tullstation.

Som varje sandkorn från Gobi till Sahara redan vet handlar allt detta om Kina.

Så frågan måste ställas igen. CENTCOM (USA:s centralkommando) har nu gått samman med INDOPACOM (USA:s militära kommando för Indiska Oceanen och Stilla havet) , en ny pirathydra. Kommer INDOPACOM att ha modet att trakassera en kinesisk supertanker som seglade genom Hormuzsundet efter att ha betalat vägtullen i yuan?

I sitt karaktäristiska vanföreställningsläge för överlägsenhet sa den amerikanske finansministern Bessent att Kina inte längre kommer att kunna få olja från Iran.

Detta ”Babian of Barbaria”-knep kan i själva verket översättas till ekonomisk krigföring, inte bara mot Kina utan mot en rad mestadels asiatiska nationer, vilket stör globala energiflöden, handel och större sjöfart som transporterar alla möjliga varor från väst ner till öst och från öst till väst. En oljeblockad riktad, inte bara mot Kina, utan också mot en stor del av den multipolära världen.

Före starten av den amerikanska blockaden kunde fartyg från endast fem nationer passera genom Hormuzsundet: Kina, Ryssland, Indien, Irak och Pakistan. Återigen: kommer INDOPACOM att våga beslagta eller sänka fartyg från fyra kärnvapenmakter?

Sydkorea gick ett steg före och skickade ett särskilt sändebud för direkta förhandlingar med Teheran för att garantera säker passage genom Hormuz och köpa mer billigare olja och gas. Som det ser ut nu är minst 26 sydkoreanska tankfartyg fortfarande strandsatta.

Jämför nu Bessent med den ryske utrikesministern Sergej Lavrov i Peking, efter att han hade pratat med den kinesiske utrikesministern Wang Yi och mottagits personligen av president Xi:

”Ryssland kan utan tvekan kompensera för den resursbrist som har uppstått.”

Ungefär 13 % av Kinas oljeimport kommer från Iran – cirka 1,38 miljoner fat per dag. Parallellt levererar Power of Siberia-1 – som arbetar med full kapacitet – 38 miljarder kubikmeter gas per år, och ESPO-oljeledningen når rekordnivåer. (ESPO-oljeledningen (Eastern Siberia–Pacific Ocean oil pipeline, ryska: ВСТО) är ett omfattande rörledningssystem som transporterar råolja från östra Sibirien till marknader i Asien-Stillahavsområdet, inklusive Kina, Japan och Sydkorea, ö.a.)

Power of Siberia-2 kan komma att tas i drift först nästa år. Ryssland levererar redan så mycket som 20 % av Kinas olja. ”Kompensera”, med Lavrovs ord, innebär att pressa reservkapaciteten till gränsen. Men det är genomförbart.

Iran kan för sin del räkna med en alternativ rörledning och oljeterminalen Jask, med en kapacitet på 1 miljon fat per dag, som helt kringgår Hormuzsundet. (Jask-oljeterminalen är en strategiskt viktig iransk oljeanläggning belägen vid Omanbukten, strax utanför Hormuzsundet. Terminalen är utformad för att göra det möjligt för Iran att exportera råolja utan att behöva passera genom det trånga och geopolitiskt känsliga Hormuzsundet, ö.a.)

Hittills har 8 kinesiska tankfartyg passerat via Hormuz sedan blockaden tillkännagavs. Dessutom har Kina så många som 1,3 miljarder fat i lager, tillräckligt för att dämpa vissa förluster från Iran i månader. Och Kina kommer att fortsätta – i teorin – att ta emot olja från tankfartyg som avgår från andra hamnar utanför Iran i Persiska viken (de kommer fortfarande att behöva betala vägtullarna).

Den stora frågan är hur länge Iran – och Kina för den delen – kommer att tolerera att skuggflottan blockeras av INDOPACOM utan ett ballistiskt svar.

Väntar på Al Aqsa-triangelns blockad

En blockad av alla Irans hamnar – och inte av Hormuzsundet i sig – kan snart möta sin motsvarighet: den kommande Al Aqsa-triangelns blockad (Bab-al-Mandeb, Yanbu hamn i Saudiarabien, Suez, i samband med Hormuz), som kvalificerats av Jemens Ansarallah.

Houthierna väntar bara på det superstrategiska ögonblicket att ansluta sig till samtalet. Det kommer oundvikligen att leda till att oljan når över 200 dollar per fat – och det fortsätter.

Översättning: en oåterkallelig, systemomfattande utbudschock.

Den fega Babian of Barbaria-administrationen tänkte verkligen inte igenom detta – eftersom den är besatt av att svälta Kina på olja och amerikanska dollar samtidigt som den i teorin förstör viktiga noder i de Nya Sidenvägarna/BRI.

Vad alla andra uppmärksammar är hur den INDOPACOM-påtvingade blockaden kommer att ödelägga mängder av nationer utanför Kina.

Vilket leder oss till en enkel men fullt genomförbar beräkning – i samklang med idioter som Bessent: låt oss svälta alla på olja och amerikanska dollar så att de kommer att vara desperata att sälja tillbaka sina amerikanska statsobligationer till USA långt under nominellt värde, så länge de kan få olja och/eller amerikanska dollar i gengäld.

Detta är ’Grifter Central’: amerikanerna tar sin skuld ur omlopp – med en enorm rabatt – och raderar helt enkelt de enorma räntebetalningarna på skulden som de inte kan betala. (”Grifter” avser en person som lurar eller manipulerar andra för ekonomisk vinning genom falska löften och utnyttjande av förtroende, ö.a.)

Det finns ingen garanti för att Babian of Barbaria-administrationen kommer att få som den vill. Teheran är inte beroende av sjövägar. Efter årtionden av sanktioner utvecklade de en rad alternativa landkorridorer, byteshandelskanaler och utbytesmekanismer, till exempel via Turkmenistan.

Kina, återigen , är inte längre en fånge i Malacca-dilemmat  – mellan Malaysia och Sumatra i Indonesien – eftersom de noggrant har diversifierat sina källor, med början i de kinesisk-ryska rörledningarna.

(Malackasundet är en trång passage liksom Hormuz, som kinesisk sjöfart måste passera och som kontrolleras av Indonesien och Malaysia, båda USA-vasaller, ö.a.)

Dessutom kringgår Kina-Myanmar-rörledningen Malacca helt.

Den långa gasledningen mellan Kina och Centralasien som sträcker sig över Turkmenistan, Uzbekistan och Kazakstan – betald av Kina och som kringgår amerikansk thalassokrati (havsherravälde, ö.a.) – har varit i kraft sedan början av 2010-talet.

Sedan har vi Gwadars djuphavshamn i Arabiska havet, den viktigaste noden i den kinesisk-pakistanska ekonomiska korridoren (CPEC) och en trogen stöttepelare för BRI. Gwadar ligger bara 80 km öster om hamnen i Chabahar i Sistan-Baluchistan i Iran: alltså långt ifrån Persiska viken. Det innebär en landväg från Arabiska havet till Xinjiang.

Kina kommer inte att svälta om det berövas iransk olja. Kina leder inom nästan varje enskild energi- och kraftproduktionssektor. De har den industriella kapaciteten – snacka om produktiv kapitalism – råvarorna, leveranskedjorna och tillräckligt med kvalificerad arbetskraft för att producera den teknik och infrastruktur som krävs för varje relevant energisystem: solpaneler, turbiner, batterier, kraftledningar, allt inom sol, vind, vatten och nästa generations kärnkraft. Det är precis vad jag såg när jag reste fram och tillbaks genom genom Xinjiang förra året när jag spelade in en dokumentär.

Uppenbarligen kan kortsynta undersåtar till Babian of Barbaria omöjligt förstå hur Kinas strategi för total dominans inom elbilar, solbatterier och export av el skyddar Mittens rike från artificiella olje-/gaschocker som blockaden.

Som det ser ut nu ligger Den Oövervinnliga Armadan kvar i de yttre utkanterna av Omanbukten, utom räckhåll för många – men inte alla – iranska missiler och drönare, men definitivt målsökbara med långdistansballistik och hypersonisk utrustning. Amerikanerna kommer att fortsätta använda sin ISR för att spåra fartyg; sedan kommer små båtar och helikoptrar att använda sig av ”förbudsförfarandet”.

Hittills har ingenting hänt. Nå, faktiskt hände en stor sak: en sanktionerad, icke-iransk supertanker med kapacitet att transportera 2 miljoner fat olja seglade till Iran via Hormuzsundet med AIS påslagen så att alla spårare kunde se den. INDOPACOM vågade inte röra den.

Iranierna väntar bara under tiden. Asymmetriskt. Men missta er inte: de längtar efter att slåss – ifall vapenvilan kollapsar.

I det här fallet kommer vi att kastas rakt in i alla klipphängares moder. Iran behöver bara sänka en amerikansk jagare; och/eller ”avaktivera” en av de där mångmiljarddollar-sittande ankorna med en missil-/drönarsalva, styrd av kinesisk underrättelsetjänst.

Hela planeten kommer då att se det för vad det är: det definitiva, grafiska strategiska nederlaget för Imperiet av Kaos, Lögner, Plundring, Piratverksamhet och ”Om jag inte gillar dig dödar jag dig”.

Kom igen.

Donera gärna med Swish till 070-4888823.