Säkerhetspolitisk rapport som inte lämnar några alternativ

1
716

Detta är ett utdrag från en artikel 14 maj av Utgivarna på den oumbärliga siten Alliansfrihet.se Läs hela artikeln!

______________________________________________________________

Säkerhetspolitisk rapport som inte lämnar några alternativ

Rapporten Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige (Ds 2022:7) publicerades den 13 maj. Bakom den står flertalet riksdagspartier, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet har reserverat sig.

Ödesmättad lägesbeskrivning

Inledningsvis slås fast vad som sedan kommer att prägla hela rapporten, nämligen det extraordinära läget och att vi inte kan undgå att dras in vid kris eller krig i värt närområde:

”Den ryska storskaliga aggressionen mot Ukraina, som inleddes den 24 februari, är av ett slag och omfång som Europa inte upplevt sedan andra världskriget.”

Redan här glider rapporten in på en linje som från början utesluter all diskussion om alternativ.

”Militärstrategiska och militärgeografiska faktorer innebär att Sverige oundvikligen skulle bli indraget i händelse av en militär konflikt i norra Europa.”

Här drar rapporten i väg med en analys som vi inte tidigare fått av vare sig den politiska ledningen eller Försvarsmakten. Det har hetat att risken är stor att vi dras in vid en konflikt men inte att det är ”oundvikligt”.

Den allians man har i åtanke är Nato. Andra försvarsöverenskommelser avfärdas:

”Det är inte politiskt, ekonomiskt eller militärstrategiskt realistiskt att utveckla bilaterala försvarsallianser, med ömsesidiga försvarsgarantier, utanför befintliga europeiska och euroatlantiska strukturer. Det är uppenbart att det saknas politisk vilja bland medlemsstaterna att utveckla ett kollektivt försvar inom EU.”

Rysslands hot

Invasionen av Ukraina beskrivs som det tydligaste exemplet på rysk aggression. Det är något som säkert de flesta kan instämma i. Det saknas dock ett resonemang om huruvida dessa exempel med automatik gör att Ryssland också skulle vara ett direkt hot mot Sverige eller andra väststater. Många bedömare menar att en sådan koppling inte kan göras.

Rapporten tycks …. sakna tunga argument för en allmän rysk vilja till intervention.

Hot i Sveriges närområde

Rapporten beskriver vad de flesta bedömare konstaterat sedan tio år tillbaka, nämligen att båda sidor – Ryssland och Väst – har trappat upp övningar och överflygningar i Östersjöområdet och därvid bidragit till att spänningen höjts. Det är knappast en objektiv beskrivning att ensidigt tilldela Ryssland all skuld för den ökade militära aktiviteten i vårt närområde:

”Vad gäller Arktis konstaterar man dock att där är det båda sidor som rustar och övar:

”Sverige bidrar aktivt till en fredlig, stabil och hållbar utveckling med respekt för det folkrättsliga regelverket.” Tyvärr är det inte sant. Sverige har istället genom deltagande med JAS-plan i de stora Nato-övningarna Trident Juncture, Arctic Challenge Exercise och Cold Response medverkat till spänningshöjningen i området.

Kollektiva försvarsgarantier

Rapporten slår fast vikten av säkerhetsgarantier (ibland kallas det försvarsgarantier i rapporten):

”Den främsta konsekvensen av ett eventuellt medlemskap i Nato är att Sverige skulle bli en del av Natos kollektiva säkerhet och omfattas av säkerhetsgarantier enligt det Nordatlantiska fördragets artikel 5.”

Vi skall inte bara få stöd utan också vara förpliktade att ge stöd – ” i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan stödja allierade med de åtgärder som bedöms nödvändiga, inklusive militära”.

Ytligt sett är det en korrekt beskrivning. Men rapporten upplyser inte om det faktum att ett medlemskap i Nato inte omfattar några garantier för säkerhet. Ett eventuellt militärt stöd i ett kritiskt nödläge är helt beroende av vilka beslut respektive medlemsstat då fattar. I rapporten saknas helt en värdering av de risker som finns att medlemsstaterna – och då främst USA – i en kris eller krigssituation gör andra bedömningar utifrån sina egna nationella intressen och väljer att inte ingripa militärt. Inte heller värderar man riskerna med att denna artikel 5 gentemot en småstat som vår som utsätts för stormaktstryck kan utnyttjas för att dra oss in i krig som inte är våra.

Höjd tröskel eller ökad risk

Utan att problematisera påstås att vi blir säkrare med ett Nato-medlemskap:

”Ett svenskt Natomedlemskap skulle höja tröskeln för militära konflikter och därmed ge en konfliktavhållande effekt i norra Europa.”

Här ges inga alternativa lösningar för att skapa ett säkrare närområde.

Ett resonemang som saknas är om inte detta (medlemskap) istället skulle kunna leda till att vi kan bli förstahandsmål.

Sverige får sitta med och bestämma

Ett argument för Nato-medlemskap som rapporten för fram är att vi får sitta med och bestämma.

Formellt är alla medlemsstater likvärdiga, men som alla vet är det USA som bestämmer, och det är alltid en amerikansk befälhavare som leder militära Nato-operationer – ett förhållande som borde tagits upp i rapporten.

Kärnvapen

Rapporten är tydlig med kopplingen mellan kärnvapen och Nato:

”Ett medlemskap i Nato omfattar även ett åtagande till organisationens kärnvapendoktrin och den strategiska avskräckningen. Samtidigt är Nato en konsensusorganisation där varje medlem har möjlighet att ta ställning till beslut om utplacering eller användning av kärnvapen på eget territorium såsom exempelvis Danmark, Litauen, Norge och Spanien har gjort.”

Men hur ska småstaterna kunna kontrollera detta?

I Norge konstaterade man att trots det egna förbudet mot kärnvapen på eget territorium gick det inte att få USA att erkänna förbudet.

Kan Sverige driva en aktiv politik för kärnvapennedrustning vid ett Nato-medlemskap? Ja, slår rapporten utan vidare fast:

”Oaktat ett Natomedlemskap skulle Sveriges engagemang för nedrustning kunna kvarstå; Sverige skulle kunna fortsatt framhålla alla skyldigheter inom icke-spridningsavtalet (NPT) inbegripet behovet av konkreta framsteg i riktning av ett fullständigt genomförande av artikel VI, med ett totalt avskaffande av kärnvapen som slutmål.”

Påståenden som är närmast chockerande vilseledande. Nato har i praktiken förbjudit sina medlemmar att skriva under FN:s kärnvapenförbud.

Som medlemsstat skulle vi enligt rapporten inte behöva medverka i planering för kärnvapenkrig, vilket inte heller stämmer.

Kostnader

Står vi utanför Nato kommer det att bli dyrt för oss, enligt rapporten.

Kan vi stå utanför

Rapporten landar i slutsatsen att det skulle vara mycket farligt för Sverige att stå utanför Nato om Finland går med.

Här tas för givet utan belägg att Ryssland skulle ha anledning att angripa Sverige om vi inte var medlem. Man förklarar inte varför Sverige plötsligt skulle bli av strategiskt intresse för Ryssland om vi står utanför.

Österrike och Schweiz är alliansfria och ligger omgärdade av Nato-stater utan att någon på allvar hävdat att detta gör dem mer sårbara för rysk aggression. Det kan vara precis tvärtom: att det minskar risken att dras med vid kris eller krig.

Ett beställningsverk

Rapporten kan inte ses som annat än ett beställningsverk då den redan inledningsvis drar upp förutsättningarna där eget nationellt territorialförsvar inte analyseras som alternativ.

Hela efterkrigstidens erfarenheter av alliansfrihet och Sverige som spänningsdämpande buffertstat är borta ur bilden.

Vänsterpartiet är mycket kritiskt till hur processen kring analysen varit. Rapporten är en partsinlaga och en pamflett för ett Nato-medlemskap, säger Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson för Vänsterpartiet (Göteborgs-Posten 13/5).

Miljöpartiet instämmer i att säkerhetsläget i Sverige och Europa har försämrats dramatiskt men tycker inte att ansökan om medlemskap i Nato är rätt väg att gå. Partiet menar att Nato fortfarande är en kärnvapenallians som gör att vi inte kan driva på för ett kärnvapenförbud och att vi inte kommer att ha samma självständiga röst i världen.

Föregående artikelDet europeiska misslyckandet och kriget i Ukraina
Nästa artikelFinlands Nato-ambassadör misskreditera sitt lands förevändning för medlemskap?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

1 KOMMENTAR

  1. Här har du personen – moderaten Pål Jonson – som är ansvarig för den säkerhetspolitiska rapporten…. behöver mer sägas?

    ”Efter forskningsstudierna var han generalsekreterare i Svenska Atlantkommittén och har bland annat arbetet vid Totalförsvarets forskningsinstitut samt varit gästforskare vid Nato Defence College i Rom. Han har varit kanslichef för Moderaterna i Europaparlamentet, politiskt sakkunnig på Försvarsdepartementet under regeringen Reinfeldt”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/P%C3%A5l_Jonson

    Vilka kontakter har denna man haft med Nato??

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here