Kinas ”gemensamma framtid” (för mänskligheten)

2
907
Kina Himmelska fridens torg

 

Moon of Alabama, den 28 september

https://www.moonofalabama.org

____________________________

USA fruktar att Kinas tillväxt kommer att leda till en konkurrens mellan länderna om hegemonin på jorden.

Men Kina avvisar hegemoni. Inte bara den som USA uppenbarligen försöker uppnå, utan mer generellt även för sig själv.

I går pekade Global Times ledare på ett nytt dokument med riktlinjer från Kinas statsråd: Den 26 september publicerade Kinas statsråds informationskontor en vitbok med titeln ”A Global Community of Shared Future: Kinas förslag och åtgärder”. Mot bakgrund av 10-årsdagen av president Xi Jinpings förslag om att bygga en global gemenskap med gemensam framtid, har Kina introducerat den teoretiska basen, praktiken och utvecklingen av en global gemenskap med gemensam framtid, och pekar ut vägen mot en bättre framtid för världen.

Alla, oavsett om de är utvecklingsländer som vill lära sig av Kina eller individer från västländer som är intresserade av att få en djupare förståelse för Kina, kommer att finna inspiration i det så länge de närmar sig det utan partiska åsikter.

Det mänskliga samhället står nu inför ett ”liv-eller-död-val”: om man ska gå in i en ond cirkel av ständig konfrontation och splittring eller söka en väg av samarbete och win-win, som i slutändan gör det möjligt för mer än 7 miljarder människor att få ett bättre liv. Hela världen söker efter svar. Detta bekräftar också den mycket förutseende och framåtblickande karaktären hos konceptet med en global gemenskap med en gemensam framtid.

Dagens värld har blivit en gemenskap med en gemensam framtid, där länder färdas tillsammans på ett fartyg med ett gemensamt öde. En liten båt kan inte stå emot vind och vågor, bara ett gigantiskt fartyg kan stå emot de stormiga haven. Oavsett hur mäktigt ett land är kan det inte ensamt dominera världen, utan måste engagera sig i globalt samarbete.

Som det står i vitboken: ”Detta är en integrerad värld. De som vänder den ryggen kommer inte att ha någon plats i den.” I en sådan värld finns den sanna kraften som överskrider tiden i de tysta och subtila idéerna, precis som den praktiska storhet som konceptet med en global gemenskap för en emensam framtid visar.

 

Artikeln finns tillgänglig här.

Den är 22 000 ord lång men mycket läsvärd. Det är ett recept för en rättvis och jämlik värld som kommer att utvecklas fredligt för alla samtidigt som den tillåter en mångfald av kulturer och ideologier. Det bygger således på Kinas tio år gamla koncept om en Gemenskap med ett Gemensamt öde för mänskligheten.

Den mest intressanta delen är förmodligen detta stycke:

Det finns ingen järnlag som säger att en uppåtstigande makt oundvikligen kommer att sträva efter hegemoni. Detta antagande representerar ett typiskt hegemoniskt tänkande och grundar sig på minnen av katastrofala krig mellan hegemoniska makter i det förflutna. Kina har aldrig accepterat att ett land som blir tillräckligt starkt oundvikligen kommer att sträva efter hegemoni. Kina förstår historiens lärdom – att hegemoni föregår nedgång. Vi strävar efter utveckling och återupplivning genom våra egna ansträngningar, snarare än genom invasion eller expansion. Och allt vi gör är i syfte att ge vårt folk ett bättre liv, samtidigt som vi skapar fler utvecklingsmöjligheter för hela världen, inte för att överordna eller underkuva andra.

Andra strategiska uttalanden från Kina, som det som utfärdades 2013 och som lade grunden för Belt and Road-programmet, hade avfärdats när de utfärdades. Men dokumentationen visar att Kina agerar i enlighet med sådana program, precis som man lovar att göra i sina dokument. De tjänar på att göra det.

Är tesen i detta nya dokument, att hegemoni föregår nedgång, giltig?

Bör vi därför lita på deras påståenden att de förkastar hegemoni, inte bara för andra utan även för sig själva?

Föregående artikelMartin Hägglund: En svensk filosof i USA med vänsteranspråk och rockstjärnestatus
Nästa artikelScott Ritter analyserar
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

2 KOMMENTARER

  1. De senaste att bli delaktiga av Kinas utvecklingsprogram är afghanerna. På förra veckans BRI-kongress var de inbjudna och stora infrastrukturprogram pågår redan Afghanistan. Väst bidrar till landets utveckling genom att beslagta deras tillgångar, nio miljarder dollar. Talibanerna å sin sida har för andra gången i ordningen strypt opiumodlingen som blomstrade under västmakternas ockupation. Drogmarknaden får se sig om efter syntetiska preparat.

    Det ligger en färsk video med ekonomerna Radhika Desai, Michael Hudson och journalisten Pepe Escobar på YouTube där de diskuterar bl.a. BRI, fast den är inspelad dagarna före. Desai som är kanadensare men med indisk bakgrund har intressanta synpunkter på Indiens roll. Hon säger att det regerande partiet grundades på 20-talet tydligt inspirerad av fascismen. Därför är
    det på många sätt problematiskt för Indiens roll.

    Pepe Escobar som med distans lär vara den mest beresta av dagens internationella journalister berättar om Valdai-forumets debatt kring världens olika civilisationer och deras roll i en multipolär värld. Han säger även på tal om Israel att tvåstatslösningen är död. Han påstår att det är en allmän uppfattning men den uttalas ännu inte i officiella sammanhang.

    • Tvåstatslösningen är —och förblir— internationell lag och stämmer helt överens med Förenta nationernas resolutioner kring israelisk illegal ockupation av palestinskt och syriskt territorium.

      Med Oktober-kriget 1973 förlorade Israel det ockuperade egyptiska Sinai. Egypten fick med krigsvåld tillbaka sitt ockuperade territorium. Våldsmakt mot Israel lönade sig. År 1973. De ockuperade Palestina har full rätt att med våld mot ockupationsmakten rätt att frigöra sig från Israel, precis som franska motståndsrörelsen och de jugoslaviska partisanerna slog till mot det fascistiska Tyskland under andra världskriget.

      Våld mot en ockupation som i sig är brott mot internationell lag, är alltid tillåtet.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here