Källor: Nyhetsbanken, RT och ria-novosti
Omröstningen i FN:s säkerhetsråd kvällen 16/10 om ett ryskt resolutionsförslag som uppmanar till ett eldupphör i den palestinsk-israeliska konflikten zon visade vem som verkligen står för en vapenvila och ett slut på bombningarna av Gazaremsan, och vem som följer inskränkta politiska mål, sa Rysslands ständige representant Vasilij Nebenzija efter gårdagens möte i säkerhetsrådet.
USA, Storbritannien, Frankrike och Japan stoppade en resolution om vapenvila.
FN:s säkerhetsråd kunde inte anta ett ryskt förslag till resolution om den förvärrade situationen i Israel och Gaza. Dokumentet fick stöd av Ryssland, Kina, Förenade Arabemiraten, Gabon och Mocambique men angreps av USA, Storbritannien, Frankrike och Japan, medan sex andra länder avstod från att rösta. Således kunde resolutionen inte få de nödvändiga nio rösterna.
”Vi anser att dagens omröstning av medlemmarna i säkerhetsrådet tydligt visar vem som verkligen är för en omedelbar vapenvila, ett slut på de urskillningslösa bombningarna av Gaza och för ett ovillkorligt humanitärt stöd till befolkningen i enklaven, och vem som fortfarande envist förhindrar att rådet kan ge en enad signal, utan verkar för trångsynta politiska mål”, sa Nebenzija.
Det ryska utkastet till resolution, som stöddes av 25 länder, däribland Vitryssland, Egypten, Pakistan, Saudiarabien och Turkiet, uppmanade FN:s säkerhetsråd att kräva en omedelbar, hållbar och humanitär vapenvila i Mellanöstern.
Resolutionsförslaget föreskrev obehindrat tillhandahållande och distribution av humanitärt stöd samt att skapa förutsättningar för evakuering av civila.
USA lade på onsdagen in sitt veto mot en ny resolution i FN:s säkerhetsråd som skulle ha krävt ”humanitära pauser” för att leverera livräddande hjälp till miljontals människor i Gaza. Rådets misslyckande med att göra sitt första offentliga ingripande i Israel-Gaza-krisen följde på förkastandet av ett ryskbackat utkast på måndagskvällen. Medan 12 av rådets 15 medlemmar röstade för den brasilianskledda texten röstade USA emot https://news.un.org/en/story/2023/10/1142507
Dock, FN-chefen António Guterres uppmanade på onsdagen till ett omedelbart humanitärt eldupphör i Mellanöstern för att lindra det ”episka mänskliga lidandet” i konflikten mellan Israel och Gaza.https://news.un.org/en/story/2023/10/1142492
”Would you call this ethnic cleansing?” Palestine’s ongoing catastrophe.
https://youtube.com/watch?v=0ltWTJh2-nM&si=MXmqsnRUrtx89oiS
Det ör city-telaviv-washington,, i den ordningen. Inget annat. Gangsterna sitter iinte i ’usa’ bland amerikanska folket (det är det packet vill vi ska anse) utan i city som styr teltvi som styr washington. Som ariel sharon sa; vi styr washington, n they know it
USA lade som enda land igår kväll in sitt veto mot ett nytt brasilianskt resolutionsförslag (intressant nog röstade Frankrike för, Storbritannien lade ned sin röst) där just vapenvila och fördömande av Hamas nämndes. Resolutionen fick också stöd från Kina och Ryssland (tydligen). Tyvärr följde inte undertecknad hela förhandlingen som tv-sändes.
Innan dagens Gaza-Israel-konflikt inleddes så har de amerikanska Förenta staterna lagt in veto till Israels fördel 42(!!) gånger, dessutom mot resolutioner med stöd i tidigare resolutioner (d.v.s. internationell lag).
Gårdagens veto torde alltså vara det 43:e eller 44:e vetot till evigt skydd för Israel.
Man märker dock att Washington intressant nog blir alltmer isolerat, när till och med nu de europeiska staterna fördömer brott mot internationell lag, som Charles Michel gjorde i ett tal tidigare på onsdagen.
En av arabvärldens ledande intellektuella, Marwan Bishara (som jag rekommenderar Global Politics och dess läsare att få upp ögonen för och läsa), född i Betlehem dessutom, sade att detta är ett led från det amerikanska demokratiska partiets ledning att göra partiet absolut ”pro-israeliskt” inför valen, trots att partiets yngre halva och väljarbas idag är klart pro-palestinsk. En ”inrikes utrikespolitik” och absurd paradox helt enkelt.
Världen sluter alltmer upp bakom den palestinska saken, även om det går mycket sakta. Frågan är hur länge Europa kan hållas som amerikansk gisslan i denna brinnande fråga?