Gustav II Adolf
En artikel av Pål Steigan – 30 november 2025
Det finns ingenting som kan förhindra EU:s kollaps. Unionens politik och ekonomi är självdestruktiv till självmordsgränsen och ingen kommer att betala räkningen. Vi fortsätter att titta på vad som kommer att hända efter att unionen kollapsar och eftersom vi inte har någon kristallkula tittar vi på de underliggande tektoniska sprickorna som redan har kommit i sikte. Det är dags att titta på Norden.
Norden är under total amerikansk militär kontroll
USA har för närvarande cirka 47 baser/områden i Norden (inkl. Grönland). Detta är en ökning från endast ett fåtal före 2022, drivet av NATO:s nordliga expansion efter Finlands och Sveriges medlemskap (2023–2024).
Från att ha varit en delvis neutral zon (Sverige och Finland) och en lågintensiv fredlig zon (Norge och Danmark) har Norden på mindre än fyra år blivit en aggressiv militär spjutspets i USA:s krigsförberedelser mot Ryssland. Kartan är inte uttömmande, men den anger riktningen:
Länk: https://worldbeyondwar.org/military-empires/
Detta innebär att även om EU kollapsar är det USA som avgör vilken riktning Norden tar. USA kanske vill stycka det levande liket efter NATO för att säkra de mest intressanta bitarna eller så kan USA besluta att skala ner för att flytta sina styrkor mot Kina.
Låt oss för diskussionens skull först anta att USA lättar på trycket tillräckligt för att Norden kan börja omorientera sig, och sedan måste vi återgå till idén att USA är här för att stanna.
Sverige, den ledande stormakten i Norden
Medan Norges stormaktsdagar inföll före digerdöden, var Danmarks stormaktsdagar från slutet av 1300-talet till slutet av 1600-talet, med sin kulmen på 1400-talet. Storhetsperioden förknippas särskilt med Kalmarunionen, där Danmark hade hegemoni över Norden.
Den svenska stormaktsperioden varade däremot från slutet av 1500-talet till början av 1700-talet, då Sverige var en dominerande militär, ekonomisk och politisk makt i Nordeuropa. Den mest intensiva fasen varade från 1611 till 1654, men perioden räknas vanligtvis från 1560 till 1721. Det allvarliga slaget mot det svenska kungadömet kom genom det överraskande nederlaget mot Ryssland i slaget vid Poltava, som ligger i nuvarande Ukraina nära kontaktlinjen mellan de ryska och ukrainska styrkorna.
Den materiella grunden för det svenska riket kan sammanfattas enligt följande:
Kontroll över Östersjöhandeln:
Sverige kontrollerade båda sidor av Östersjön och kunde därmed dominera sjöfarten. Detta gav inkomster genom tull, konvojer och ett handelsmonopol på viktiga varor som spannmål, lutfisk, salt och metaller.
Koppar- och järnproduktion:
Sverige hade Europas största och mest effektiva gruvindustri. Koppargruvorna i Falun var världens största och levererade råvaror till kanoner, mässing och mynt. Järnproduktionen från Bergslagen var avgörande för vapenproduktion och skeppsbyggnad.
Skogsresurser:
Omfattande skogar gav tillgång till obegränsat virke för skeppsbyggnad, befästningar och bränsle. Den svenska flottan kunde snabbt återuppbyggas efter förluster i strid.
Jordbruksproduktion:
Även om Sverige inte var ett land med stort spannmålsöverskott, säkerställde kontrollen över det spannmålsrika Livland och andra baltiska provinser livsmedelsförsörjningen för både armén och befolkningen.
Sverige var till stor del ett land på båda sidor av Östersjön:
Källa: Store norske
Sveriges kontroll över Baltikum varade huvudsakligen från 1561 till 1721, en period på cirka 160 år. Den mest intensiva och omfattande perioden av svenskt styre över Baltikum var från slutet av Livländska kriget 1629 fram till förlusten av de flesta territorierna i Stora nordiska kriget 1703–1721. Under denna period utgjorde de baltiska provinserna en integrerad och strategiskt viktig del av det svenska riket, både ekonomiskt och militärt.
Efter freden i Nystad 1721 övergick de flesta av de baltiska provinserna till Ryssland, med undantag för delar av Livland och Estland som förblev under svensk kontroll fram till 1800-talet, då även dessa avträddes till Ryssland genom andra fördrag.
Den svenska perioden satte ett bestående spår i de baltiska länderna, särskilt genom det lutherska kyrkosamfundet, det administrativa systemet och användningen av det svenska språket bland överklassen, vilket skilde dem från andra delar av det ryska imperiet.
Och vi ser skuggan av detta idag. Svensk imperialism i Baltikum
Svenskt kapital representerar 15–20 % av Baltikums totala utländska investeringar från EU (vilket står för 80–85 % av alla utländska direktinvesteringar). Detta motsvarar en “hög grad” – Sverige är ofta den största nordiska investeraren och bland topp 3 totalt. Inom banksektorn är graden “mycket hög”: svenska banker kontrollerar 50–60 % av marknaden i Estland/Lettland och 40–50 % i Litauen, med Swedbank ensamt på cirka 30 % inom flera segment. Detta genererar cirka 20 % av Swedbanks totala vinst (2023: Baltisk bankverksamhet = 1/5 av koncernen).
Investeringarna är långsiktiga och integrerade, med tusentals anställda (t.ex. Swedbank: 7,2 miljoner kunder i regionen). De stöder ekonomisk tillväxt, men har också geopolitiska konsekvenser (t.ex. granskning av investeringar utanför EU sedan 2023). Minskning av nya projekt (t.ex. -40 % i Litauen 2023) på grund av krig och räntor, men aktierna ökar med återinvesteringar.
Sedan 1990-talet har svenska banker expanderat i Baltikum för att utnyttja lågkostnadsmarknaden, vilket har bidragit med 20–30 % av den regionala BNP-tillväxten. Kontroverserna inkluderar penningtvättsskandaler (Swedbank bötfälldes med 4 miljarder kronor 2019), men regleringar har stärkt tillsynen. Västvärldens nederlag mot Ryssland kommer också att vara Sveriges nederlag. Det återstår att se vad detta kommer att innebära för Sveriges position i Baltikum.
Källor: Eurostat, Bank of Lithuania/Lettland/Estland, OECD, Invest in Latvia/Estland, Swedbank-rapport (2023/2024).
Så det finns i hög grad både en historisk och aktuell materiell grund för Sveriges aggression mot sin gamla fiende Ryssland.
Och Sverige har fortfarande en betydande vapenindustri och är marknadsledare inom vissa sektorer.
Men kan “Du gamla du fria” resa sig igen eller har det blivit ett så dysfunktionellt samhälle att det inte finns någon styrka kvar?
Men återigen: Det är USA som innehar alla ess i kortleken eftersom Sverige, liksom resten av Norden, står under total amerikansk militär kontroll.
Relaterat
EU faller sönder – vad kommer härnäst?
EU revner – hva kommer etterpå?
Polen og Tyrkia støtter Ukraina som repet støtter den hengte
EU er det 12. forsøket på å gjenskape det romerske riket – og det går skeis igjen
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Alla seriösa debattörer är eniga om att EU är självdestruktivt , men alla har tappat bort att EU aldrig var ett självständigt Europeiskt projekt utan avsiktligt underminerat från starten av USA. Det betyder att anglosaxiska imperiets marknadsföring går utmärkt. De bedrar hela tiden men kommer oftast undan uppmärksamhet.
Följande artikel från 2012 berättar inte just de detaljerna om CIAs finansiering av Jean Monet’s Action Committees men är av intresse ändå som illustration till att EU är andras skapelse
Robert Mundell, evil genius of the euro
https://www.theguardian.com/commentisfree/2012/jun/26/robert-mundell-evil-genius-euro by Greg Palast Tue 26 Jun 2012 14.30 CEST
“For the architect of the euro, taking macroeconomics away from elected politicians and forcing deregulation were part of the plan”
Du är inte ensam.
Jag hörde på Youtube att det är fler politiska debattörer som använder ordet “anglosax” för det som kommit från Storbritannien och England.
Vår författare Steigan tycks ha någon slags eurofobi, för att travestera det än mer underliga politiskt korrekta fanatikerordet ”russifobi”, eller en slags ”norsk rashism” helt enkelt.
Europeiska samarbetet och broderskapet har aldrig varit så starkt som det är idag. Trump och Putin har förenat Europas folk och politiska tankevärld.
Vår norrman håller intellektuellt på att kvävas av de norska oljeångorna och den självisolation norrmännen själva försatt sig i, i dessa frågor. De har helt enkelt inte fingertoppskänsla för vad det innebär att ha europeiska frågor i tanke och hjärta, nämligen att ta hand om den världsdel vi själv bor i.
Det är alltid underligt med dessa vänsterextrema inställningar om ”världslig solidaritet” och ”fred” (på krigsoffrets bekostnad dessutom), men som samtidigt vill upplösa FN, Nordiska rådet, Afrikanska Unionen och Europeiska unionen; nämligen de institutioner vi själva skapat just för fred, samarbete, förståelse och broderlig – liksom systerlig naturligtvis – solidaritet. Det går inte intellektuellt och filosofiskt ihop.
Steigans vänsterlibertanska recept att alla får leva och dö som de vill och kan i varsitt isolerat tält i snöstormarna på Hardangervidda, utan att det minsta hjälpa varandra avslöjar faktiskt bara en fanatisk och omänsklig hänsynslöshet och en otäckt eländig politisk egoism, tankeskadad av den oljeisolerande norska exceptionalismen.
Steigan tycks allra mest vilja omvandla Norge till en rysk oblast och införa putinismen i Norge.
Har några USA(Natotrupper invaderat de 17 militärbaserna än?
1814 utkämpades sista kriget mellan Danmark och Sverige: Norge blev svenskt – eller egentligen personalunion med gemensam svensk kung.
1848 anfölls Danmark av en union tyska delstater och Österrike. Sverige stödde inte Danmark (Däremot Ryssland!) 1863 anföll Preussen/Österrike Danmark. Sverige stödde inte Danmark.
1939 Anföll Sovjet Finland. Sverige stödde inte Finland.
När inte Sverige vill stödja sina närmaste grannländer – varför skall vi då stödja Ukraina, som ligger mycket längre bort?
Norden: Gemensam arbetsmarknad sedan Nordisk rådet samt Ministerrådet. Vissa försvarssamarbeten. = Det tycks som strukturen finns för en “federation” Liksom i Centraleuropa. Eller om USA släpper Norden till återuppståndet EFTA?
Du glömde att Sverige inte stödde England när dess flotta brände finska städer under Krimkriget – hemskt osolidariskt!
Och jo, Sverige stödde Finland så långt det gick under vinterkriget, bland annat med leveranser av militär utrustning som Sverige själv hade ont om. (Men det är inget argument för att skicka våra resurser till Ukraina!)
Kriget 1848 klarade väl danskarna av själva, och Sverige gjorde klokt i att inte blanda sig i den tyska politiken.
Det deltog svenska frivilliga i dansk-tyska kriget 1864, och de kämpade även vid Kolding, där de var en del av den danska armén och stred i strider vid Eistrup, Blaakjaersskov och Veile, representerande skandinaviska vänskapsband men i ett krig Sverige officiellt inte deltog i
Omkring 427 svenskar deltog, förutom volontärer från Norge och Finland:
11 Finländare, 75–80 Norrmän, och de kämpade i olika förband, bland annat som en del av den skandinaviska strövkåren
Jag minns att Sigfrid Sivertz bok om Snörmakare Lekholm handlar om en sån frivillig
Vi hade den boken som obligatorisk läsning nån gång i skolan.
BN: Bra att du påminde om Krimkriget – eftersom det var England och Turkiet som anföll Ryssland/Finland. Så det är ännu ett exempel på att STATEN Sverige inte tagit ställning.
Vad gäller 1848 klarade Danmark det bl.a. för att Ryssarna utövade kraftfulla diplomatiska påtryckningar på Preussen och Österrike. Ytterligare ett exempel på att den Ryska björnen inte är farlig – bara man är varlig. Syns också i statestiken:
Antal ryska anfall på Sverige senaste 1000 åren: 2!
Antal svenska anfall på Ryssland senaste 1 000 åren: 7!
Och med nuvarande krigshets bland militärer bland partier och militärer, borde Ryssland vara oroade!
Notera att Sverige förlorade Finland i 1809:års krig föra att generalmajor Cronstedt lättvändigt övergav fästningen Sveaborg (Helsingfors) och gick i Rysk tjänst tillsammans med flera av sina officerare. Vad kan vi vänta oss av svenska militärer om det smäller?