Varför åtgärder mot klimatkrisen bara är tomma ord 

15
1261
Brinnande regnskogar i Brasilien. President Bolsonaro uppmuntrar exploateringen av Amazonas regnskog. Foto :NASA / Public domain. Bild i artikel av Benny Andersson 200226.

 Denna artikel av Jonathan Cook i Middle East Eye 11/8 har upphittats och översatts av Catarina Östlund. https://www.jonathan-cook.net/2023-08-12/why-action-on-the-climate-crisis-is-all-hot-air/

Jonathan Cook

Jonathan Cook är en brittisk författare och frilansjournalist tidigare baserad i Nasaret, Israel, som skriver om den israelisk-palestinska konflikten. Han skriver en regelbunden krönika för The National of Abu Dhabi och Middle East Eye (Wikipedia)

_________________

Kapitalismens oändliga tillväxtparadigm kan inte kombineras med hållbarhet. Men ingen – politiker eller proteströrelse – vill erkänna sanningen

Debatten om klimatkrisen borde ha avgjorts i början av 1990-talet. Men tre decennier senare, är omfattningen, och sannolikheten för existensen av en hotande katastrof fortfarande hett omtvistad. Det är ingen tillfällighet.

David Attenborough vädjar än en gång på sociala medier, att mänskligheten måste göra något innan brytpunkter (tipping points) överskrids och temperaturen fortsätter att stiga, hur vi än försöker förhindra det.

Antonio Guterres

I samma anda varnade Antonio Guterres, FN: s generalsekreterare, i slutet av förra månaden att den globala uppvärmningens era har förändrats till ” den globala kokningen”. Temperaturrekord fortsätter att slås och bränder och översvämningar är dagliga inslag i nyheterna.

Forskarnas uppdaterade modeller förutser nu om några år, det första överskridandet av gränsen för en temperaturökning på 1.5C i medel för världen, snarare än om årtionden. Denna gräns fastställdes av Parisavtalet 2015. I veckan meddelades att juli hade varit den varmaste månaden någonsin globalt, en plötslig ökning på 0.33C över det tidigare rekordet.

Mellersta Östern kommer sannolikt tidigt att känna av de värsta konsekvenserna, och stora delar av regionen kommer att ha sämst förutsättningar att hantera de betungande anpassningskostnaderna.

Vattenbrist, extrem hetta, osäker livsmedelsförsörjning och ökenspridning kommer att göra livet allt svårare, och utlösa migration och konflikter.

Men trots det fortsätter passiviteten när det gäller att begränsa användningen av fossila bränslen.

”Maxa ut” oljereserver

Nya siffror visar att USA och Kina – som är ansvariga för huvuddelen av de globala utsläppen – förbränner mer fossila bränslen är någonsin.

Oljeindustrins chefer skrämmer allmänheten genom att påstå att nedskärningar i oljeproduktionen kommer att trappa upp krisen med levnadskostnaderna. Drivna av samma uppenbara logik tar västerländska regeringar snabbt tillbaka sina gröna löften.

I Storbritannien lovar premiärminister Rishi Sunak  att “maxa ut” Storbritanniens olje- och gasreserver genom ny borrning i Nordsjön, förmodligen för att han tror att det är en röstvinnare. Av rädsla för att förlora arbetstillfällen pekar hans affärssekreterare, Kemi Badenoch på, att tories kan urvattna åtaganden genom att beordra övergång till elfordon.

Keir Starmer, oppositionsledaren för Labour, öser galla över klimatdemonstranter och kräver hårda straff för de enda som kräver offentligt att något görs omedelbart. I veckan kallade han Just Stop Oil-demonstranterna för “föraktliga” när de krävde att en framtida Labourregering skulle återkalla Sunaks nya oljeborrningslicenser.

Europeiska unionens föreslagna årliga budget på 620 miljarder euro för den gröna given är hittills till stor del ofinansierad. Medlemsstaterna verkar ha andra ekonomiska prioriteringar, inte minst att beväpna Ukraina. På samma sätt förbereder Storbritannien sig för att skrota sitt klimatlöfte på 11,6 miljarder pund, som gjordes 2019, för att hjälpa utvecklingsländer.

Och klimattoppmötet Cop med världens ledare senare i år – det 28:e augusti – kommer återigen att kapas i fullt dagsljus av oljelobbyn. Förenade Arabemiraten är toppmötets värd och dagordningen kommer sannolikt att kontrolleras av dem, vars ekonomi är helt beroende av oljeproduktion.

Verkligheten är ett slag i ansiktet

Så hur har vi nått denna punkt av miserabelt misslyckande – ju större vetenskaplig konsensus och verkliga bevis det finns- desto mindre påverkan har konsensus på beslutsfattandet?

Den häpnadsväckande åtskillnaden mellan hot och reaktion är möjlig endast för att oljelobbyn historiskt har format, och fortsätter att forma, allmänheten förståelse för allvaret i vad som ligger framför oss. Kognitiv dissonans råder.

Det är sant att etablissemangsmedia sent har börjat ställa diagnoser på mer oförutsägbara och extrema vädermönster som symptom på en större klimatkris. Det är svårt att förneka verkligheten. när verkligheten fortsätter att ge dig örfilar.

Men annars har medierna varit, och fortsätter att vara roten till problemet. De agerar fortfarande täckmantel både för oljelobbyn och för de globala företagen vars resultat beror på ett fortsatt beroende av överkonsumtion och ”ekonomisk tillväxt”.

Det bör inte vara någon överraskning, eftersom medieföretag, vars jobb är att rama in vår förståelse av världen, själva är djupt inbäddade i företagens ocker på planetens bekostnad.

De har gjort ett gediget arbete för att fördunkla både vårt kollektiva öde och deras egen roll att vidmakthålla bedrägeriet.

Sanningen är att forskare visste för minst 70 år sedan at en global uppvärmning skedde, och att den skulle bli ett stort problem om den mänskliga ekonomin fortsatte att växa genom förbränning av kol.

Denna förståelse fördjupades i slutet av 1960-talet fram till 1980-talet, eftersom forskare som höll på med modeller utvecklade mer sofistikerade metoder att mäta och förutsäga effekterna av utsläpp av växthusgaser.

Prognoser hålls hemliga

Dessvärre för mänskligheten finansierades det mesta av den tidiga forskningen om detta ämne av oljebolagen.

År 1968 drog ett forskningsinstitut vid Stanford slutsatsen: ”Det verkar inte råda någon tvekan om att den potentiella skadan på vår miljö kan vara allvarlig.” Detta resultat levererades dock i enrum till American Petroleum Institute.

Enligt de senaste avslöjandena förutspådde forskare, som arbetade för den italienska oljejätten Eni 1978, exakt globala utsläppstrender och deras sannolika inverkan. Enis interna tidning innehöll upprepade hänvisningar till klimatförändringar, även när företaget offentligt förespråkade sina bränslen som ”rena”.

År 1982 hade de bästa klimatforskarna på Exxon Mobile förutsagt det framtida förloppet för global uppvärmning.

De berättade att det kritiska ögonblicket skulle komma om 37 år, närmare bestämt 2019, koldioxidnivåerna skulle då nå 415 delar per miljon (ppm) i atmosfären. Det skulle resultera i en farlig ökning av den genomsnittliga globala temperaturen på 0.9C.

Inom ett år, år 2020, varnade de, skulle det inte längre vara möjligt för oljebolagen att dölja något genom att avfärda klimatförändringar som helt enkelt normala väderfluktuationer.

Som vi nu vet var deras förutsägelser mitt i prick. Tröskelvärdet 415 ppm överträddes i maj 2019. Och under de senaste åren har det blivit allt svårare att ignorera de oförutsedda aldrig tidigare upplevda väderhändelserna.

Forskarnas enda fel var att de var något konservativa när temperaturökningen skulle passera 0.9C: det inträffade två år tidigare än de hade förutspått. Som svar på ett utkast till rapporten 1981 föreslog Roger Cohen, chef för strategisk planering på ExxonMobil fram till sin pension 2003, att det kan vara mer korrekt att beskriva de troliga effekterna av förbränning av fossila bränslen som ”katastrofala” år 2030 snarare än den avsedda texten ”långt ifrån katastrofal”.
Återigen, ExxonMobils forskare var skyldiga enligt avtal att dölja sina skrämmande prognoser för allmänheten.

Tillbaks till mörka medeltiden?

Riktigheten i dessa förutsägelser är svår att förklara för dem som menar att det konstgjorda klimatnödläget är en bluff, en “konspiration antingen för att återföra oss till den mörka medeltiden, eller för att främja en globalistisk agenda för auktoritär ekosocialism som sannolikt leds av Amazon och Elon Musk”.

Varför skulle västerländska företag arbeta så idogt för att dölja denna kritiskt viktiga information om klimatförändringar för allmänheten så länge, om deras avsikt alltid varit att använda den för att ta bort våra friheter och lägga beslag på våra mobiltelefoner?

Det verkliga svaret står att finna i vad som hänt under de senaste 30 åren

Andra forskare kom så småningom ikapp sina kollegor som fjättrades av avtal med oljeindustrin. Det kulminerade i en vetenskaplig rapport till FN 1990, som på ett skarpt sätt varnade för farorna med klimatförändringar som orsakades av människor. Klimathotet blev äntligen mainstream.

För en kort tid verkade Big Oil frukta att spelet var slut. Det utgick ifrån att det skulle bli en allmän och politisk motreaktion när uppgifterna läckte ut.

1989 skissade Shell två framtidsscenarier. I en, som de kallade, ”Sustainable World” (Hållbar värld), skulle kolförbränningen nå sin peak år 2000 och sedan sjunka, vilket ledde till en hanterbar temperaturökning på 1C.

Den andra, som kallades fortsatt ”Global Merkantilism” – eller Business as usual – skulle leda till ett katastrofalt resultat.

“Förekomsten av våldsamt väder skulle öka– fler stormar, mer torka, fler översvämningar. Den genomsnittliga havsnivån skulle stiga minst 30 cm. Jordbruksmönstren skulle förändras mest dramatiskt”, avslutades Shells rapport från 1989.

Ett världsomspännande flyktingproblem skulle också släppas lös, eftersom människor måste fly från hotspots, där hungersnöd och torka slog till först. ”Konflikter skulle finnas i överflöd. Civilisationen kan visa sig vara bräcklig.”

PR-kampanjer ordnades för att visa hur allvarligt oljeindustrin såg på problemet. 1991 finansierade Shell till exempel en halvtimmes video om farorna med klimatförändringar för visning i skolor och på högskolor. ’

Irrationell tro

Att avvärja en kris för hela mänskligheten som industrin visste skulle komma kan ha varit en moralisk plikt, men det var inte olagligt att inte göra det.

I själva verket, som tidigare förklarats av Middle East Eye hände exakt motsatt sak. Under 1990-talet saboterade Big Oil framgångsrikt meningsfulla klimatåtgärder genom att pressa västerländska stater att underteckna ett energiavtal som band deras händer så att de inte kunde göra nedskärningar i användningen av fossila bränslen.

Det hade goda skäl. Under det kapitalistiska systemet är oljebolagens primära plikt – liksom andra företags – att upprätthålla lönsamhet och garantera värde för investerare och aktieägare. Etik hade inte en chans.

Så fossilbränsleindustrin spenderade en del av sina stora vinster på att driva ett dubbelspår: först grumla klimatvetenskapens resultat, sedan kanalisera uppmärksamheten mot i stort sett meningslösa, småskaliga korrigeringar som det var upp till allmänheten att genomföra.

Under de kritiska åren när brådskande, statsstödda åtgärder behövdes i stor skala, fick klimatförnekelse, finansierade av s k Dark Money (dvs hemliga pengar vars avsikt var att påverka) från Big Business, regelbunden sändningstid på inflytelserika mediekanaler som BBC. Vanliga människor lämnades förvirrade och osäkra. Vilket var meningen.

Samtidigt flyttades ansvaret att agera, bort från regeringar till offentligheten i väst. Små, privata handlingar, fick vi veta, skulle få stora effekter.
Vanliga människor uppmuntrades till exempel att mycket gradvis konvertera från att använda slösaktiga, kortlivade glödlampor  till effektivare, långvariga versioner – glödlampor som hade funnits i årtionden men som hållits borta från produktionen eftersom de var mycket mindre lönsamma.
 Nu hade kostnads-nyttoanalysen förändrats för Big Business: den anspråkslösa glödlampan hade blivit ett vapen i kampen för att blidka en allmänhet och beslutsfattare som var angelägna om att göra något åt klimatförändringarna.

På samma sätt uppmanades ansvarsfulla medborgare att pendla till jobbet på cykel, trots att regeringar uteslutande prioriterade förbättringar av infrastrukturen för bilister, inte cyklister, och en bredare kultur främjades som förtalar cyklister, något som görs till denna dag.

Det tog inte slut där. Lobbyn för fossila bränslen intensifierade sin kapning av det offentliga rummet.

Företagens stöd till den politiska klassen innebar att den inte var på humör att ta sig an oljeindustrin, vad forskarna än sa. I vilket fall som helst hade politiker, som desperat ville väljas om, inte ens en tanke på att börja ifrågasätta kapitalismens föreskrifter i ett tvåpartisystem, där båda parter förväntades dyrka modellen med oändlig ekonomisk tillväxt.

Etablissemangsmedierna var inbäddade i samma nätverk av sammankopplade företag som tjänade på en oljebaserad ekonomi. Deras egna kortsiktiga mål var att förstärka en irrationell tro i allmänheten på evig ekonomisk tillväxt på en ändlig planet.

Jätte psyop

Kontentan blev att inte någon som hade en offentlig plattform hade intresse av att varna allmänheten för att högt utvecklade samhällen var strukturerade på ett sätt som drev mänskligheten mot utrotning. Kapitalismens vinstdrivna överkonsumtionsmodell ifrågasattes aldrig.

Istället gav fossilbränsleföretagen sig själva en tidsfrist till 2010-talet – den tidpunkt som deras forskare hade varnat för – då störningar i klimatet skulle vara svåra att dölja för allmänheten. Tills dess måste oljeindustrin ha ett nytt manus redo, som visade att oljeindustrin deltog i arbetet för att rädda planeten.

Vilket är precis vad den gjorde. Nya rapporter visar att etiska och gröna investeringsfonder har öst pengar i fossila bränsleföretag efter att dessa bytt namn på sina företag. Oljejättarnas vinster har återigen nått rekordnivåer.

NGOarna finns på plats för multimiljardären Bloombergs Green New Deal. Foto: Rachael Warriner, Shutterstock
Ingenting fundamentalt har ändrats under den så kallade Green New Deal. Vi kör fortfarande omkring med våra bilar i vackra färger som utmärker just vår personlighet. Vi semestrar fortfarande utomlands. Vi handlar fortfarande på stormarknader med allt – som tillhandahåller exotisk frukt året runt som flygs in från utlandet – inslagna och skyddade i oljebaserad plast.

Reklamen uppmuntrar fortfarande oss att konsumera så mycket som möjligt och göra oss av med ny teknik efter några år – från persondatorer till telefoner – planerat åldrandet ingår i dem.

Men detta individualiserade, konkurrensinriktade, slösaktiga sätt att leva håller på att få ny make-up: Bilar är nu hybrider eller drivs enbart av el. Semestrar är på något sätt “koldioxidkompenserade”. Plasten på vår mat beskrivs som återvinningsbar. Reklamen förklarar nu för oss hur alla saker vi köper räddar planeten

Och att leva våra liv allt mer online hjälper förmodligen också, eftersom det minskar vårt koldioxidavtryck. Det är en grön revolution, i vilken allt förblir som det har varit – inklusive jätteföretagens förmåga att håva in massiva vinster.

Utrustade med varningar – årtionden i förväg – från företagens egna forskare, har oljeindustrin haft tillräckligt med försprång för att uppfinna egennyttiga berättelser. Vanliga människor uppmuntras att konsumera lika mycket som tidigare, samtidigt som de övertygas om, att de antingen gör skillnad eller att skadan de orsakar kommer att hanteras av lovande teknik.

Det nya ledordet är ”netto noll”. Men i själva verket är det en gigantisk psyop, som klimatforskare gradvis har börjat värdera.

År 2021 erkände en grupp på tre ledande akademiker att de i åratal hade lurats att kämpa för löftena i Green New Deal.

Tekniska korrigeringar, som koldioxidavskiljning, kompensation och geoengineering, var ”inte mer än sagor”, varnade gruppen.. Nettonollpolitiken ”drevs och drivs fortfarande av ett behov av att skydda Business as usual, inte klimatet”.

En, James Dyke, expert på globala system vid Exeter University, observerade: ”Det är förvånande hur den kontinuerliga frånvaron av någon trovärdig teknik för koldioxidavlägsnande aldrig verkar påverka netto-nollpolitiken. Vad som än kastas på den, fortsätter netto-noll utan en buckla i skärmen … Jag har nu förstått att vi alla har utsatts för en form av manipulation.”

Ohälsosam cynism

Detta har visat sig – oavsett om det är avsiktligt eller inte – som en win-win-win för Big Business.

En betydande del av allmänheten är felaktigt övertygad om att klimatkrisen fortfarande är långt borta, och att de åtgärder som krävs för att avvärja den kan åtgärdas genom tekniska framsteg som koldioxidavskiljning. Som en konsekvens av det vill inte allmänheten delta i en alltmer högljudd klimatproteströrelse.

Stora delar av själva proteströrelsen har lurats att tro att Green New Deal erbjuder trovärdiga lösningar – trots att den har kapats för att dölja ”business as usual.”

Som ett resultat knuffas elefanten i rummet – kapitalismens inneboende, självdestruktiva tendenser – åt sidan eller helt utom synhåll av demonstranterna, Protester är alltid begränsade till politiska misslyckanden eller regeringens U-svängar.

Till och med proteströrelsens galjonsfigur, Greta Thunberg, som förra året äntligen gick ut mot kapitalismen med publiceringen av Klimatboken, har haft svårt att inte glida tillbaka till att stödja business as usual.

Under de senaste månaderna har hon blivit en alltmer högprofilerad partisan i Ukrainakriget och effektivt gröntvättat västs cyniska proxykrig mot Ryssland på uppdrag av dess krigs- och energiindustrier.

Redaktör Romelsjö. Jag tvivlar starkt på att Greta Thunberg har mandat av Fridays For Future att uttala sig om Ukrainakriget. Knappast diskuterat av denna mångfacetterade nätverksrörelse.

Ukrainakriget, som framkallats alltför förutsägbart av Natos expansion till Rysslands gränser, har erbjudit enorma profitmöjligheter för västs militär-, vapen- och oljeindustrier.

Det har inte bara fungerat som en välkommen distraktion från det akuta behovet av att ta itu med klimatkrisen. Krigets indirekta skador – från explosionerna i Nord Stream-ledningen till Kachovkadammens brott – orsakar enorm ekologisk förstörelse. Kriget i sig, och vägran att överväga fredssamtal, underblåser just de krafter som är mest ansvariga för miljöförstöringen.

Fångat i mitten befinner sig ett tredje läger. Det har blivit obotligt cyniskt. Vissa förnekar varje form av klimatnödläge. Andra avfärdar den gröna agendan och hävdar att tidsfristen för att rädda planeten har missats och att alla åtgärder nu är meningslösa.

Den västerländska allmänheten är förvirrad, förbittrad och splittrad – de idealiska förhållanden under vilka tröghet råder och Big Oil kan fortsätta som vanligt.

Tillväxtparadigm

Eftersom det inte finns någon i mainstream som griper sig an den verklighet som väntar, har ledande finansinstitut varit fria att låtsas som att kapitalismens obevekliga tillväxtparadigm kan kvadreras med hållbarhet.

Ex en rapport från 2017, från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, ett världshandelsorgan som omfattar världens 38 mest utvecklade stater, har helt enkelt titeln: ”Investera i klimatet, investera i tillväxt”.

Världsbankens mål är för fortsatt tillväxt – för västerländska företag – under den vilseledande rubriken ”utveckling” för det globala syd.

Den brittiska regeringens hejaklacksledare basunerar ut sina gröna meriter. ”Vår övergång till en grön och hållbar framtid kommer att ge den brittiska ekonomin nya möjligheter att höja nivån och växa”, står det i ett policydokument från 2023. Sådana påståenden görs, som nämnts tidigare, samtidigt som regeringen och oppositionen förvränger verkligheten för att upphäva den politik, som är förutsättningen för en hållbar framtid.

Europeiska kommissionen kallar sin Grean Deal  “Europas nya tillväxtstrategi” samtidigt som den svekfullt underlåter att finansiera den.

Den odelade fokuseringen på klimatförändringar har också fungerat som ett slags slukhål, i vilket många mycket stora problem, som ekologisk nedbrytning genom mänsklig verksamhet, kan försvinna. Medan Big Business är upptaget med att lova sagolika tekniska fixar som koldioxidavskiljning, avleds uppmärksamheten från de saker som inga korrigeringar erbjuds för. De omfattar en massiv, global förlust av biologisk mångfald, brist på färskvatten, markförstöring, avskogning, luft- och vattenföroreningar, mikroplast, havsförsurning, överexploatering av sällsynta mineraler. Listan kan göras lång. 

Ekologen William Rees, professor emeritus vid University of British Columbia, har kallat modern teknoindustriell kultur för ”fundamentalt dysfunktionell”. Den ”konsumerar systematiskt – till och med entusiastiskt – den biofysiska grunden för dess egen existens”. Han beskriver mänsklighetens förhållande till planeten som analogt med “malignt parasitär”.

Huvuden i sanden

I kulisserna verkar politiker och tjänstemän mindre optimistiska än sina offentliga, enkelspåriga uttalanden.

Även om de vägrar att möta de inneboende motsättningarna mellan ekologiska och ekonomiska krav, erkänner de stora kostnader som säkert kommer att åsamkas varje nations finanser på grund av mer extrema väderhändelser och stigande hav.

I slutet av 2021 drog en amerikansk finanspanel slutsatsen att klimatkrisen var ett ”framväxande hot” mot landets finansiella stabilitet, med potential att utplåna tillgångar på biljoner dollar.

Men när man står inför valet mellan att ta itu med klimatnödläget eller sträva efter tillväxt, triumferar det ekonomiska imperativet varje gång.

I januari, vid ett möte med centralbankschefer i Stockholm, uppmanade chefen för den amerikanska centralbanken, Jerome Powell, sina västerländska kollegor att prioritera kortsiktiga mål som att bekämpa inflationen snarare än att ta itu med det långsiktiga behovet av att bekämpa klimatförändringarna. ”Vi är inte, och kommer inte att bli klimatpolitiker”, sade han.

Klimatnödläget, och den stora ekologiska krisen, kommer att utsätta denna typ av nyliberal ortodoxi för allt större påfrestningar. Utan ett meningsfullt svar måste något offras. De två pelarna i västvärldens liberala demokratiska ordning börjar redan falla sönder: engagemanget för yttrandefrihet och rätten att protestera.

Framför oss ligger allt mer oöverstigliga energiräkningar, tomma butikshyllor, översvämningar och värmeböljor, bortkastade utgifter på krig om resurser och de mer allmänna symptomen på ekologisk kollaps.

Att sticka huvudet i sanden ett litet tag till kommer inte att få den kommande kampen att försvinna. Det kommer bara att göra överlevnad ännu mindre sannolik.

Föregående artikelSenator Black om Djupa staten och korruptionen i USA.
Nästa artikelStändigt denne Jan Guillou
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. Klimatet och miljön skenar vidare mot okända destinationer.  
    Alla ni som älskar honung, 
    alla ni som älskar den biologiska mångfalden och ogillar toleranta och resistenta skadegörare, de som rubbar den ekologiska balansen framkallat av den mest kraftfulla 
    miljöförstöraren, kapitalismen med sin näringsverksamhet.

    Vet inte alla branscher som står för stora utsläpp av växthusgaser inte kan fortgå…självklart är de väl medvetna om det, men profit går före miljön.

    Bekämpningsmedelsföretagen (4 av världens största ingår i Business for Nature) har förstått att deras verksamhet är en av de mest kraftfulla miljöförstörarna. Bekämpningsmedel är gift som förstör – de selekterar inte i den biologiska mångfalden – de förstör den biologiska mångfalden. 
    Upp till kamp för den biologiska mångfalden, krossa kapitalismen!

                           🐝🐝🐝

    Honungens framtid beror på intresset att hålla eller skaffa bin. 
    Honungens framtid beror också på bihälsa och honungskvalitet. Användningen av pesticider i intensivjordbruket men också andra föroreningar i miljön är ett hot mot i första hand bin men också mot själva honungskvaliteten.

                          🐝🐝🐝 

    ”Könsdifferentiering är en fundamental livsprocess för allt liv. Denna process påverkar i stort sätt alla egenskaper hos en organism – beteende, fysiologi och morfologi – samt skillnader i reproduktiva organ och möjligheter att föra arten vidare. De fenotypiska skillnaderna (de egenskapsskillnader som är varje individ) mellan könen bestäms av specifika geners aktiviteter. Sättet detta genomförs på skiljer sig mellan olika organismer. Hur olika organismer upprätthåller sin art skiljer sig på många punkter. Den biologiska mångfalden grundar sig i att de förutsättningar, som olika arter kräver, måste kunna tillgodoses i större ekologiska sammanhang och i de roller i dessa sammanhang som de anpassats till.

    Den biologiska mångfalden i världen är starkt hotad. I ett ekologiskt perspektiv, d.v.s. för mångfalden som ingående i ett ekologiskt system, är hotet värre än enskilda arters risk för utrotning. Exempelvis är 90 % av världens blommande växter (träd, buskar och örter) beroende av pollinerare. Insekter som humlor, honungsbin, solitära bin, getingar, fjärilar och flugor ingår i detta system och spelar en avgörande roll för ekosystemen. Att insekternas krav på livsmiljö uppfylls är en förutsättning för fortlevnad. När vi människor påverkar ett ekosystem medför detta en risk att vi samtidigt omöjliggör för delar av ekosystemet att fungera. På sikt riskerar hela ekosystem att kollapsa. Att förstå hur en eller flera arter ingår i ett ekosystem och är beroende av hela systemet för sin fortplantning och fortlevnad är avgörande. Först på senare år har de insekters fortplantning, som så mycket av våra ekosystem är beroende av, studerats mer i detalj.

    Att honung är gott och hälsosamt är inte någon nyhet. Dock har intensivjordbruket genom omfattande användning av pesticider skapat en hälsofara som även drabbar honungens framtid. Sedan pesticider och andra agrokemikalier blivit vanligare över hela jordklotet, på grund av intensivjordbruket, har detta lett till kontaminering av miljön inte bara genom direkt giftighet från pesticiderna utan även på längre sikt genom pesticidrester som förflyttar sig ut i miljön. Pesticider av alla sorter (fungicider mot svampar, insekticider mot insekter, herbicider mot ogräs, rodenticider mot råttor och möss etc.) förorenar inte bara åkermarken genom direkt besprutning utan även jord, vatten och akvatiska system genom förflyttning långt utanför åkermarken vilken ger långvarig förgiftning. Detta har varit känt i minst 60 år (Carson, Tyst vår, 1962). Trots detta är användningen av pesticider omfattande över hela världen idag. Vissa grödor är t.o.m. anpassade genom genetisk modifiering att tåla herbicider. Dessa grödor förutsätter användning av herbicider. Under de senaste 25 åren påstås mängderna pesticider ha minskats, vilket kan vara vilseledande eftersom giftigheten har ökat betydligt genom en ökning av den aktiva substansen i pesticiden. Detta kan man utgå ifrån har ökat giftigheten och förgiftningen av insekter och akvatiska ryggradslösa djur.

    Bin producerar, som bekant, honung och tyvärr är inte honungen befriad från kontaminering av pesticider, villket förmodligen leder till hälsorisker. Honung och pollen borde inte bara analyseras mer omfattande på innehåll av pesticidrester och andra miljöfarliga ämnen p.g.a. att det är ett livsmedel. Det borde också göras eftersom bina karaktäriseras av hög rörlighet i samlandet efter nektar och pollen. Detta skulle göra honung och pollen till utmärkta biomonitorer för kvaliteten på miljön med avseende på pesticidernas spridning och förflyttning.
     
    Tester har gjorts på honungsprover insamlade från hela världen. I ett test, med honungsprover från många olika länder och som omfattade analyser av neonikotinoider (acetamiprid, clothianidin, imidacloprid, thiacloprid, and thiamethoxam) visade det sig att 148 prover av 198 innehöll någon typ av neonikotinoid. 89 prover innehöll två eller flera typer medan 20 prover innehöll 4 eller 5. Halterna i proverna var under gränsvärdena för mänsklig konsumtion men knappast för bina, som dessutom utsätts för ett flertal andra pesticider – samtidigt – precis som vi människor.
       
    Vi vet att det finns många hälsosamma ingredienser i honungen men vi vet inte hur nyttig den är. Det görs inga kliniska undersökningar och de mesta om honungens hälsobefrämjande egenskaper stannar vid myter.”
    -Olof Hellgren, agr. Dr.

    • Carina Lundström, tack för utförligt om än skrämmande svar…likväl… vi måste veta vad som händer. Minns att vaktmästaren på vår skola som hade bikupor, berättade för många år sedan, att när den stora fotbollsplanen i trakten besprutades med något så dog alla hans bin.

  2. Ny forskning tyder på att förbränning av planetens återstående fossila bränslen skulle driva upp koldioxidnivån i atmosfären till cirka 2 000 ppm, Jag tror att årtalet de tänkte sig var 2225 men det stod 22500 som nog var feltryck.
    https://time.com/4728717/climate-change-carbon-dioxide-levels/
    Men den nivån har förekommit i ett äldre skede och livet fortsatte likväl.
    Dags att vara mer realistisk i definitionen av klimatkris
    Hur höga temperaturer är objektivt sett helt oacceptabla?
    Också vettigt att mer målmedvetet inventera metoder mot uppvärmningen. En sån är placeringen av svagt bortreflekterande skärmar vid den sk Lagrangepunkten mellan Solen och jorden. Det kräver ett kontrollerat tekniskt system placerat där och reglertekniskt arrangerat så att det fungerar som avsett. Det är alltså avancerad men fullt möjlig rymdteknologi som stimulerar fortsatt teknologisk utveckling som alternativ till tagelskjortor eller den av anglosaxiska imperiet fördragna lösningen massiv depopulation.
    Även den förväntade försvunna isen och stigande havsnivåer stimulerar oss till en lösningsorienterad inställning där de unga på olika sätt stimuleras till att utveckla sin kreativitet.
    Kreativitet i st för undergångstankar!
    Att överallt i väst underutbilda befolkningen är inte ansvarsfullt.
    Lögnmedier och privatiserad och statlig skola som inte har som mål att stärka människors kreativitet är fn ett stort problem.
    Jag håller med om kritiken mot hittillsvarande privatiserad utbildning men det räcker inte. Båda sorterna bör ha en målsättning som är samhälleligt önskvärd.
    Alla nationer skulle kunna styra TV innehåll och andra medier i riktning till att stimulera konstruktivt tänkande.

    • Petergrfstrm, du delar en artikel från Time som innehåller ex det här ”Okontrollerad förbränning av fossila bränslen kan driva koldioxid i atmosfären till nivåer som inte setts på 50 miljoner år, enligt en ny studie.” och lägger till din kommentar ”Men den nivån har förekommit i ett äldre skede och livet fortsatte likväl.” Vilket liv menar du?

      • Du vet väl att det fanns liv på jorden både före och efter 50 miljoner år sen.
        Jag citerade Time eftersom de anger att om allt fossilt förbrukas anser de att det blir 2000ppm CO2. Ur det tillsammans med IPPCs data över samband mellan CO2 och temperatur kan man räkna fram de siffror för temperaturhöjning jag angav. 3.7 till 10.1 grader med 6.7 i medel
        Jag kan passa på att nämna att jag även uppskattade verkan av om all is smälter till ytterligare + 3 grader som kan adderas linjärt till det andra
        Jag gissar att de räknar in permafrostens frisläppande i de 2000ppm
        men eftersom det kanske sker tidigare kan det vara intressant att tiltta separat på den delen: Jag erhöll då 1.2 till 3.7 grader med 2,5 i medel
        Jag vet inte hur snabbt det går att släppa fri permafrosten men jag gissar att det går mkt fortare än att smälta isen
        Om isen smälter snabbare än jag gissade kan det alltså bli i medel +5.5 grader om både permafrost och all is smälter
        Jag tog fram siffrorna för att ha ngt konkret att resonera kring.
        Nästa steg är ju hur man motverkar det och med konkreta data kan man analysera olika metoder.
        Att spegla bort ljus. 13% motsvarar en temperatursänkning av 10 grader
        1.4% motsvarar 1 grad
        Att kemiskt konvertera CO2 är en möjlighet
        Men det krävs teknisk utveckling och beräkningar av kostnad för det blir dyrt
        Innovationer behöver uppmuntras som ett alternativ till tagelskjortorna.
        Att satsa på att utveckla människors uppfinningsförmåga är nu viktigt och ger efter hand positiva följder.
        Vare sig alarmister eller CO2-tvivlare verkar med den konstruktiva attityden.
        Och överheten fruktar en välinformerad befolkning.

  3. Det är ett stort skämt vad dessa högst korkade västliga ledarna säger framför kamerorna, för att sedan fullständigt skita i. Glasgow jippot var inte längesen. Vad har dessa hållit. Usa är största lögnare och ligger i topp. Lill-brittanien samma sak, och flera miljöorganisationer kritiserar just nu denna ledare Sunak, som bland annat flyttat ett av målen med 5år framåt. Från 2030-2035 vilket mött protester. Även vi Sverige har med denna högerregering klimatslakt, då utsläppen kommer att ÖKA istället kommande åren. Ja dessa kommer ÖKA läget är så HELT enkelt. Sedan har vi Gretas favorit, dvs Tyskland och dess högst olämpliga och korkade utrikesminister. Greta var ständigt på hennes valkampanjer före tyska valet, hon ledde som bekant dom gröna i Tyskland. Vad har denna högst olämpliga och korkade utrikesministern ärligt talat gjort? Listan är för lång. Gåtan för mej är hur hon lyckats sitta kvar efter ALLA tabbarna som hon fortsätter begå. Hur många chanser kan man ha undrar jag, det är HELT otroligt. Sedan Glasgow jippot har INGET seriöst och bra gjorts från den rika västvärlden med Usa i spetsen. Det var MASSOR med tomma löften och lögner ledarna kom med, och som medierna direkt kastade sej över som dom korkskallar dom var. Hur har de gått? Hur går det nu? Kom och ta bra bilder som kablas ut över världen, samtidigt släng ut några lögner och det är allt. Inget som helst seriöst. Umgås och äta god mat utan press och kommer undan som vanligt. Usa är största boven i världen vad gäller utsläpp per capita och person. Biden var ju en klimatkämpe fick man höra ständigt, herregud vad pantade man är här hemma. Hur har de gått, och vilka dåliga beslut har inte självaste Biden tagit på hemmaplan omedelbart eftet Glasgow? TROTS sina löften. Vad har man att visa upp??Jippo och lögner bara. Man kör INGET som helst seriöst ju

  4. Klimataktivismen är demokratins dåliga samvete.

    ”Kapitalismens oändliga tillväxtparadigm kan inte kombineras med hållbarhet. Men ingen – politiker eller proteströrelse – vill erkänna sanningen”

    Kravet på den Fria Marknadens expansion för dess överlevnad går inte att ändra.
    Det enda som går att ändra är vad som ska produceras.
    Industrin måste hålla igång för det är just industrin som upprätthåller Västerlandets dominans i Världen.

    Därför är det så viktigt med allmänna booster doser så inte folk tvingas vara hemma från jobbet i förkylningsliknande sjukdomar.

  5. En förutsättning för att kunna hantera klimatkrisen är att det är FRED i världen. Just nu är det som står i artikeln ”Ukrainakriget, som framkallats alltför förutsägbart av Natos expansion till Rysslands gränser, har erbjudit enorma profitmöjligheter för västs militär-, vapen- och oljeindustrier.” nästan okänt för majoriteten av västs befolkning. Och majoriteten protesterar inte högljutt mot Sveriges ansökan om medlemskap i Nato.
    Så en uppmaning till klimataktivister som likt Greta inte förstår att USA/Nato startade och för ett proxykrig i Ukraina MOT Ryssland, som Ryssland försvarar sig emot….sätt igång och ta reda på hur verkligheten ser ut! Ex på den här bloggen Globalpolitics.se….Läs artiklar som ni aldrig någonsin kommer att kunna läsa i de medier som ni grundar er uppfattning på. Och kom sen med i kampen mot Nato!
    Vi måste få FRED för att världens länder ska kunna samarbeta om klimatet! Att avskaffa kapitalismen blir en senare fråga. Men, alla medmänniskor, vi måste förhindra att livet på vår unika planet, jorden, inte blir outhärdligt för kommande generationer.

    • Stackars lilla Greta,
      hon är en vacker ikon som blir utnyttjad i kampen om Västeuropéns makt om världen.
      Lucia var en annan vacker ikon som blev utnyttjad av människors begär efter makten.
      Lucia brändes på ett bål.
      Volodomyr Zelensky (kan inte stava) har hos oss blivit en ikon för Ukraina.
      Säkert vacker han också, eller vad tycker du Catarina?
      Vad som kommer hända med denna högst lysande ikon återstår att se.
      Han är förvisso yngre än jag men jag vill nog ändå inte byta och bli ikon i hans ställe.

  6. Problemet är människan. I synnerhet homo economicus. (en lite del av mänskligheten). Vi ser nu slutet på de ”oändliga” resurserna. Det mest otäcka är att ledare och personer på högre poster börjar hitta på sätt att minska populationen som lösning så att de ska kunna fortsätta leva i överflöd. Vilka det är som ska bort är inte så svårt att gissa sig till och man börjar förstå vad tex Bill Gates uppköp och ”filantropi” går ut på.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here