
Strategic Cultures redaktion27 mars.
De europeiska vasallerna har varken ryggrad eller principer.
Mark Rutte, den nederländska generalsekreteraren i NATO, utstod en hård attack av offentliga påhopp denna vecka från europeiska politiker och media.
Grälet har ingenting att göra med ett principiellt motstånd mot Ruttes stöd för Trumps krig mot Iran. Ångesten har att göra med en rädsla för att konflikten försvagar proxykriget mot Ryssland, vilket européerna vill prioritera.
Rutte, som fått smeknamnet ”Teflon Mark” för sin flexibla karaktär och politiska uppgörelseförmåga under 16 år som Nederländernas premiärminister, ansträngde sig för att hålla formen efter att ha blivit attackerad för att vara för servil mot USA:s president Donald Trump.
Det säger en del när europeiska politiker, som till stor del själva agerar vasaller för Washington, kritiserar en av sina egna för att vara en ”Trump-hejarklacksledare”.
Den omstridda frågan är kriget mot Iran som Trump har vadat in i, tillsammans med den israeliske ledaren Benjamin Netanyahu. Efter fyra veckors konflikt som har hetsat upp Mellanöstern förbereder sig världen för eskalerande konsekvenser.

Europeiska ledare, med hedervärda undantag (läs Pedro Sanchez Spanien, ö.a.), har visat en djup feghet genom att inte fördöma Trumps olagliga aggression mot Iran.
Patetiskt nog har européerna kritiserat Iran för dess lagligt berättigade svar i form av självförsvar och vedergällningsattacker mot amerikanska och israeliska baser. Att stänga ner iranskkontrollerade vatten i Persiska viken är också ett lagligt berättigat svar.
Det skamliga rättfärdigandet av amerikansk och israelisk aggression från européerna räcker inte för Trump. Denna vecka upprepade han sina tillrättavisningar mot dem för att de inte gjorde tillräckligt för att hjälpa den amerikanska militära kampanjen i Persiska viken. Trump kallade NATO-allierade för ”fegisar” för att de inte deltog i aggressionen. Den amerikanske presidenten har halvt rätt. NATO-allierade är verkligen fegisar – för att de inte står upp för internationell rätt och fördömer USA.
Mark Rutte visar inga gränser för självförnedring. Han har offentligt stöttat Trumps krig mot Iran fullt ut och med häpnadsväckande cynism hävdat att den amerikanske presidenten ”gör detta för att göra hela världen säker”.
Rutte, som tidigare öst beröm över Trump som ”Natos pappa”, gick längre och förklarade att europeiska allierade skulle skicka militära styrkor för att öppna Hormuzsundet igen för att säkerställa passage för oljetankfartyg. Iran stängde sundet för fyra veckor sedan, och effekterna på råvarupriser och den globala ekonomin ökar. Marknadsanalytiker förutspår att priset för ett fat olja kan nå 200 dollar, en nästan fyrfaldig ökning från vad det var innan Trump attackerade Iran.
Vid olika tidpunkter har de europeiska staterna lovat att skicka sjöstyrkor för att öppna sundet. Förra veckan utfärdade Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Italien, samt Japan, ett gemensamt uttalande där de ”uttrycker sin beredskap att säkerställa säker passage” för oljefrakt genom Hormuzsundet. Men dessa löften har skyddats av vaghet och ospecificerade utfästelser.
Krisens effekter är särskilt allvarliga för europeiska ekonomier, eftersom de följde den amerikanska politiken att avskärma sig från överkomlig rysk energi för fyra år sedan. Nu drabbas de av en dubbel smäll i form av ingen olja och gas från Mellanöstern, orsakad av deras amerikanska beskyddare.
Natochefen gick dock för långt genom att uttryckligen åta sig att ansluta sig till Trumps krig, och europeiska ledare reagerade ilsket på Ruttes iver. Han är en icke-vald NATO-byråkrat som tar på sig att förbinda andra länder till krig.
”Natochefen upprör Europa genom att stödja Trumps krig i Iran”, rubricerade Financial Times.
New York Times rapporterade att ”Trump-viskaren” möter kritik från europeiska ledare som uppgav att kriget ”inte var en NATO-fråga”.
Ruttes förödmjukelse och grälet med europeiska allierade beror inte på någon tvist om principer i internationell rätt. På många sätt är de europeiska NATO-allierade redan delaktiga i aggressionen mot Iran. Storbritannien och Tyskland, till exempel, tillhandahåller flygbaser för amerikanska stridsflygplan för att bombardera landet och döda tusentals civila.
Den drivande tvistefrågan är att europeiska russofobiska ledare är oroliga för att Trumps kriminella eskapad i Mellanöstern avleder fokus från ombudskonflikten i Ukraina mot Ryssland.
New York Times citerade europeiska tjänstemän samt Ivo Daalder, den tidigare amerikanska NATO-ambassadören, som kritiserade Rutte för att stödja Trump i Irans fall, inte för att det bryter mot internationell rätt och FN-stadgan, utan för att, enligt deras uppfattning, ”huvudmålet är att försvaga Ryssland”.

Europeiska politiker som Finlands president Alexander Stubb och Europeiska unionens utrikeskommissionär Kaja Kallas uttryckte också farhågor just för att, som de sa, ”Ryssland är det största hotet mot transatlantiska området.”
Enligt andra rapporter planerar Trump-administrationen att omdirigera vapenförsörjning från Ukraina för att stärka sina utarmade positioner i Mellanöstern, då iranska missiler och drönare orsakar kaos i amerikanskt och israeliskt luftförsvar och radar.
Detta är vad som mest oroar de europeiska vasallerna. De är oroade över att Trumps framfart mot Iran äventyrar proxykriget mot Ryssland. De har investerat enormt politiskt och finansiellt kapital i Ukraina-projektet; de har inte råd att släppa taget om det.
Den patetiske NATO-chefen delar också samma oro. Han är en ivrig anhängare av att skicka fler vapen till den nynazistiska ukrainska regimen. Skillnaden är att Teflon-Mark beräknar att det bästa sättet att uppnå detta är att blidka Trumps varje steg. Även när Trump angriper och kritiserar NATO som en ”papperstiger” och ett ”gäng fegiser”, böjer sig Rutte bakåt för att gratulera ”pappa” för att vara en stark ledare.
De europeiska vasallerna saknar ryggrad eller principer. De är inte emot Trumps illegala krig mot Iran eller massmord på civila, inklusive barn i skolor och sjukhus. Deras tvekan beror bara på att de känner att det är en avledning från deras kriminella intriger i Ukraina för att besegra Ryssland.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.







NÅGOT OM IRANKRIGET..
https://vtforeignpolicy.com/2026/04/israel-us-iran-warfare-irgc-has-targeted-uss-lincoln-and-us-forces-base-in-middle-east-breaking-news-in-7-exclusive-videos/
Nu när den stora ledaren Trump i sin vrede spårat ur,, början till Psykos eller kanske Delirium gapar och hotar,,,,, är EU och dess ledare totalt förvirrade,, vilse i pannkakan. Var skall vi nu köpa oljan och gasen ifrån??? 🙂 🙂 🙂
”Krisens effekter är särskilt allvarliga för europeiska ekonomier, eftersom de följde den amerikanska politiken att avskärma sig från överkomlig rysk energi för fyra år sedan. Nu drabbas de av en dubbel smäll i form av ingen olja och gas från Mellanöstern, orsakad av deras amerikanska beskyddare.”
Och det svider så här efteråt,, när man har grävt en grop i fyra års tid åt någon annan,, och så faller man i den skälv, aj aj…
Det hade varit bättre med lite _ryggrad_ från EU:s sida redan då när Nord-stream sprängdes,, istället för det undfallande krypandet och tystnaden som EU ländernas ledare och dess medier visade…
Det många inte vet är att Iran tillåter länder som inte stödjer folkmord och krigsbrott att passera Hormuzsundet. Det är försäkringsbolag som LLoyd’s och PNI som vägrar att försäkra dessa fredliga lnders fartyg, som i själva verket stoppar dem, Inte Iran. https://substack.com/@911revision/note/c-227296377
LLoyd’s of London säger en snabb sökning.
PNI hittar jag inte men väl P&I som också lär vara ett brittiskt sjöförsäkringsbolag som är grundat redan 1855.
https://www.shipownersclub.com/who-we-are/what-is-p-and-i-insurance/
Den Internationella fartygsförsäkringen luktar Brittiska Kolonialväldet lång väg?
Mer exakt är det återförsäkringsbranschen som har vägrat att backa Lloyd’s och de andra Londonbaserade sjöförsäkringsbolag och sällskaper.
Högst sannolikt står The City of London bakom detta sabotage av sjöfarten.
Trump har lovat (åter)försäkring av usoniska fartyg som motdrag.
SKRÄMMANDE?
https://www.youtube.com/watch?v=kOHOjgTXbUE
Nej, det är USA som sprängde sönder egna helikoptrar och räddningsflygplan under räddningsaktionen av den saknade amerikanska översten och stridspiloten som gömt sig i Iranska bergområden i väntan på hjälp.
USA:s räddningsaktion lyckades men till mycket höga materiella kostnader.
Kriget fortsätter och jag står självklart på den Iranska Revolutionens sida mot det attackerande Utsugarväldet från Väst och folkmördarlandet Israel.
RYSSLAND – UKRAINA.
https://www.youtube.com/watch?v=bS_eILaGlEQ
För att återgå till ordinarie ämnet i denna artikel, bör man mycket noga se upp med denna text uppfinnares exakta ursprung.
Strategic Culture bekostas nämligen helt med budgetmedel från de ryska säkerhetstjänsterna FSB, SVR och GRU. Det är deras röst, enbart.
Det än märkligare är att denna ”tankesmedjas” idéer är bakvända från de numera åtminstone ”offentliga ryska geopolitiska intressena”.
De flesta tankarna hos Strategic Culture kommer från den förr nyfascistiska sovjetiska officerssammanslutningen Pamjat’ i vars led många underligt nog beundrade Hitler, Aleksandr Dugins far, officeren Gelij Dugin, tillhörde dem.
Det allra mest underliga i denna tankevärld i en reaktionär högerpyttipanna av Pamjat’, fascistiska och monarkistiska krafter som Aleksandr Dugin, putinoligarken Konstantin Malofejev och den ryska nazistiska rörelsen Russkaja Obsjtjina är att de absolut vill upplösa Kina och den kinesiska ekonomiska modellen, och att det nya ryska Eurasiatiska imperiet skall ta över de kinesiska regionerna Xinkiang och Tibet. Som ett underligt smakprov.
Tankevärldens kompass snurrar i en förvildad och brutal brun rysk höger som inte har några värderingar eller principer – de är enda mål den har är att i kartdrömmeriernas värld ändra alla statsgränser. ”Strategic culture” sprider konstant extremreaktionära högerkonservativa konspirationsteorier som rör allt mellan kvinnohat, xeno- och homofobi, anti-islamism och en stor rädsla för den effektivitet de europeiska och nordamerikanska ekonomiska systemen uppvisar (de är ju sammantaget över 20 gånger så stora som den ryska ekonomin).
Jag lyssnade på en medlem av ryska Vetenskapsakademin som höll ett föredrag för det ryska parlamentet Duman år 1998 kring dessa idésystem (på den tiden dessa gick att diskuteras öppet), d.v.s. för 28 år sedan. Han sade då att dessa idéer var liktydiga med den ryska statens sönderfall, upplösning och en ”säker väg mot krig”.
Men Kinas upplösning, liksom Turkiets och Azerbajdzjans delningar (med Iran tydligen), är denna ”säkerhetstjänsternas tankesmedjas” märkliga geopolitiska huvudinriktning – allt emedan de på det ukrainska fälttågets 1 503:e dygn planerar att kunna inta Kupjansks järnvägsstation.
Man bör faktiskt noga fundera på vem man sympatiserar med och vems artikeltexter man publicerar och möjligen beundrar.
Vore det inte bättre att diskutera innehållet? Ledande press i USA och i Europa – t.ex. DN som jag läser i varje morgon – ger väsentligen information som passar den mycket mer krigiska USA-imperialismen och Israel trots litet kritik ibland.
Två tankefel :
– Man behöver inte sympatisera med de författare som man läser.
Det är tvärtom nödvändigt att förstå hur andra – inklusive sina fiender – tänker och argumentera.
Att hålla sig inom en tätförsluten bubbla är typiskt för sekter.
Att få tillgång till vad som ens läger har sopa under mattan är allt som oftast värdefullt.
– Även Djävulen har viktig information och kunskap att förmedla.
Det gäller alltså att läsa kritiskt och att korsläsa.
Mer om USA:s räddningsaktion för stridspiloten som gömde sig i de Iranska bergen.
https://www.friatider.se/kratrar-i-vagbanan-nar-usa-stoppade-iran-fran-att-hitta-piloten-forst
Man förstår svårigheten för den Iranska militären att fånga in piloten.
USA har det militära övertaget men som jag förstår betyder inte det att USA lyckas krossa Iran.
Det är den asymmetriska krigsinsatsen som betyder mest och även den borde USA ha men har den inte längre tack vare sprickan i Väst samt den alltmer framväxande Multipolära Världen med fler maktcentra än USA och dess (fortfarande) allierade.
Kapitalismen och Imperialismen från Väst tappar i styrka och en mer Rättvis Värld håller på att växa fram?