Världsberömd USA-ekonom ”Väst håller Afrika fattigt”

I serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Ingen känd ändring av denna ”politik”.

Vi har tidigare publicerat artiklar av den kände ekonomen Jeffrey Sachs. Denne gjorde sig som ung (ö)känd som en av dem som hjälpte till med ”råd” om införandet av kapitalism i Sovjetunionen. ”Chock-doktrinen”, som medförde en väldig ökning av fattigdom i Ryssland och i andra länder/delrepubliker i f.d. Sovjetunionen. Han har sedan flera år framträtt som kritiker av Västs imperialistiska ekonomi.

Detta är en artikel som översatts av Pål Karlsson, Tankarnas Trädgård i Växjö.Jeffrey Sachs: Hur väst håller Afrika fattigt och andra viktiga sanningar om väst

På Tankarnas Trädgård finns många intressanta artiklar!

Har återpublicerat Tankarnas Trädgård: Rapport från besök i Xinjiang.

Två artiklar av Jeffrey Sachs: Kina mot USA? Vad sa världsekonomen Jeffrey Sachs egentligen? Läs kritiskt!
Vad säger förre “Chockekonomen” Jeffrey Sachs om Syrien?

Ingress av Pål Karlsson:

Den amerikanske ekonomen och hållbarhetsexperten professor Jeffrey Sachs avslöjar hur det verkligen ligger till. Hur USA, dess västliga allierade, CIA och försvarsindustrin har riggat systemet för att hindra Afrika från att bli välmående. Det är ett häpnadsväckande avslöjande och en tillrättavisning av den nuvarande världsordningen.

Jeffrey David Sachs är en amerikansk ekonom, akademiker, analytiker av offentlig politik och tidigare chef för Earth Institute vid Columbia University, där han är professor. Han är också en av FN:s 17 rådgivare för de globala målen för hållbar utveckling och en bästsäljande författare. Läs mer om honom här, och på svenska här (dock några år gammal).

Jeffrey Sachs tal.

Vi har ett globalt livsmedelssystem. Det bygger på stora multinationella företag. Det bygger på privata vinster. Det bygger på ett mycket mycket litet mått av internationella transfereringar för att hjälpa fattiga människor. Ibland inga alls. Det bygger på extremt oansvarigt agerande från mäktiga länders sida när det gäller miljön. Och det bygger på ett radikalt förnekande av fattiga människors rättigheter, som vi just hörde. Det är intressant att vi frågar. Vi hörde ministern från Demokratiska republiken Kongo: ”Vad är det för fel på ert land?” Tja, vi börjar inte ens med att säga: ”Belgiens kung skapade en slavkoloni i 30 år. Belgiens regering drev slavkolonin i ytterligare 40 år. CIA mördade er första populära ledare Lumumba och installerade sedan en annan diktatur under de kommande 30 åren.” Och sedan suger Glencore och andra nu ut er kobolt utan att ge er några skatteintäkter. Vi reflekterar inte över detta. Vi säger: ”Vad är det för fel på er? Varför styr ni inte ordentligt?”

Alltså, vi har ett system. Men vi behöver ett annat system.

Vi kan inte överlämna detta till den privata sektorn. Det har vi redan gjort. För ungefär hundra år sedan. Inte bara till den privata sektorn, till den privata sektorn med den amerikanska militären bakom sig. Med försvaret av dessa äganderätter, i ministern från Honduras land, där United Fruit styrde landet under lång tid. Och deras advokat var Förenta staternas utrikesminister Dulles. Och hans bror var chef för CIA. De störtade grannen Arbenz för att se till att United Fruit kunde få sin egendom.

Vi har alltså ett system. Men vi behöver ett annat system. Och det nya systemet måste bygga på principerna om mänsklig värdighet i den allmänna förklaringen (om mänskliga rättigheter/öa). Principer om suveränitet. Principer om ekonomiska rättigheter. För dessa är inte saker man gör för att det är trevligt. År 1948 sa alla regeringar att mat är en rättighet. Socialt skydd är en rättighet. Inte en trevlig sak. Inte en behaglig sak. En rättighet! Det är 73 år sedan.

FN:s mål för hållbar utveckling är inget annat än vår generations försök att hedra den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Jag kommer från ett land som inte bara inte bryr sig om världens fattiga, det bryr sig inte ens om sina egna fattiga. En av sju amerikaner är hungrig just nu och de bryr sig inte. Jag menar de fattiga människorna bryr sig. Men ett politiskt parti bryr sig bara om att sänka skatterna för de rika och att förhala alla lösningar.

Så vi befinner oss i en värld som är riktigt tuff. Den privata sektorn kommer inte att lösa detta problem. Jag måste tyvärr säga till alla ledare i den privata sektorn: uppför er, betala era skatter, följ reglerna. Det är vad ni bör göra.

Och det regeringarna bör göra är följande. De kommer inte att göra det, men de borde göra det.

För det första bör G20 bli G21 genom att systematiskt bjuda in ordföranden för Afrikanska unionen och låta Afrikanska unionen bli det 21:a landet. Europeiska unionen är medlem i G20 i egenskap av EU. Om man lägger till Afrikanska unionen som det 21:a landet i G21, ökar representationen vid detta viktiga evenemang med 1,4 miljarder människor. Det kommer att förändra diskussionen på ett avgörande sätt, eftersom 1,4 miljarder människor är inte med vid finansbordet just nu. Och det behöver de vara. Så min första rekommendation är G21. Jag älskar G20. Lägg till en plats, 1,4 miljarder människor med AU representerade.

För det andra behöver vi en ändrad storleksordning av utvecklingsfinansieringen. De rika länderna lånade nyligen 17 biljoner dollar till Covid. De fattiga länderna ingenting. Eftersom de rika länderna kan låna till noll, och de fattiga länderna betalar 5 eller 10 procents ränta eller har ingen tillgång till lån alls. Världens groteska ojämlikhet har alltså avslöjats under det senaste ett och ett halvt året.

De rika länderna sa inte: ”Vi drar åt svångremmen, varför gör ni inte det?” Mitt land spenderade sju biljoner dollar i katastrofbistånd. Inte ett enda öre till någon annan, förresten. Sju biljoner. Det föll inte ens den amerikanska kongressen in att inkludera några smulor till resten av världen.

Men de fattiga länderna kan inte låna. Det är vad vi borde ha hört från Världsbanken. Jag hörde inte det från Världsbanken. Jag hörde inte riktiga siffror. De verkliga siffrorna är i biljoner just nu eftersom världsekonomin är hundra biljoner per år. Men vi talar inte om verkliga siffror. Men mitt jobb, allt jag kan i den här världen, är lång division. Dividera med hundra biljoner och se sedan om man talar om något verkligt eller inte. Så detta är den andra saken. Vi måste kraftigt öka utlåningen och de fattiga ländernas upplåningskapacitet till nästan nollränta, så som de rika länderna har. Då skulle de kunna få något gjort!

Förresten, när det gäller Covid-vaccin, är det som vi verkligen behöver att Förenta staterna sätter sig ner runt bordet med Kina, Ryssland, Europeiska unionen och Storbritannien en dag och fördelar dessa vacciner i stället för att hamstra dem. Det är allt som krävs.

Och sedan kommer vi att ha nationella åtaganden. Detta är en underbar idé, men de kommer att behöva finansiering. Och allt jag har sagt är att jag känner till siffrorna. Det enda jag har gjort i 40 år är att räkna ihop det som saknas. Om du vill ha elektricitet måste den köpas. Om du vill ha digital tillgång måste den köpas. Om du vill ha säkert bevattningsvatten måste det köpas.

Detta är vad jag gör för att försörja mig: jag räknar ihop dessa siffror och finner sedan att någon hittar på något och säger en hundradel av vad som verkligen behövs. Det är förresten inte ens svårt. IMF har gjort underbara undersökningar de senaste två åren som visar att vi har ett finansieringsgap på cirka 400-500 miljarder dollar per år. För det grundläggande. För hållbarhetsmålen.

De visar på gapet, men ingen kommer med siffran, ingen kommer med lösningen. Vilket inte skulle vara så svårt eftersom det inte är någon stor siffra. Det är 0,5 av 1 procent av världens produktion.

Så, om vi verkligen bryr oss skulle G7 inte säga att ”vi älskar utbildning och därför ska vi ge tre miljarder dollar till utbildning”. Det var vad de sa vid toppmötet. Men Unesco har visat att det behövs minst 30 miljarder dollar per år. Men ingen tittar på siffror. De hittar bara på fina siffror och bockar i att göra-rutan. Alltså, vi behöver verkliga siffror för att finansiera de nationella åtagandena.

Slutligen behöver vi FN som världens centrala institution. Punkt slut.

För det är bara genom ett starkt FN som vi kan få en civiliserad värld. Och det borde inte få vara så att hela FN:s budget är mindre än min stadsdels budget i New York. FN:s kärnbudget är i år tre miljarder dollar. New Yorks budget är hundra miljarder dollar.

Och sedan undrar vi varför saker och ting inte fungerar bra. Därför att de rika hamstrar allt.

Sista punkten. I stället för att våra tre miljardärer åker ut i rymden, skulle de kunna åka ut i rymden och stanna där och lämna sina pengar kvar. Det skulle vara en idé.

Men en annan idé, en annan idé är: Vi har 2775 miljardärer på den nuvarande listan. Deras sammanlagda nettoförmögenhet, 2700, är 13,1 biljoner dollar. Jag har hört att man inte behöver mer än en miljard dollar för att leva bekvämt. Men de har ett överskott på 11 biljoner dollar jämfört med bara den enda miljarden.

Alltså, vi borde beskatta detta och få en civiliserad värld.

Tack.