75 år efter Tysklands kapitulation – i ett onödigt krig?

31
1242

Över stora delar av världen uppmärksammas och firas att det är 75 år sedan Tyskland kapitulerade och striderna i Andra Världskriget tog slut i Europa. Mot slutet av sommaren kapitulerade Japan.

Sovjetunionen hissar segerfanan över riksdagshuset i Berlin 30 april 1945.

I dag firas 75-årsdagen av nazi-Tysklands villkorslösa kapitulation. (Jag kommer inom de närmaste dagarna att publicera en recension om Andra Världskrigets bakgrund och utbrott).

I morgon firas Segerdagen i Ryssland, den största delstaten i Sovjetunionen, den absoluta huvudkraften i segern över Nazi-Tyskland.
Andra Världskriget Berlins fall untitled

I Aftonbladet 5/4 2015 berättade Jan Guillou från sin skoltid: “Jag räckte upp handen och invände att det var Sovjetunionen som besegrade Nazityskland och att kriget redan var avgjort i juni 1944. Utskällning för historieförfalskning och kommunistpropaganda följde” och “Det var ­alltså Sovjetunionen som beseg­rade Nazityskland, självklart. Siffrorna är entydiga. Sovjetunionen fick betala kriget mot Nazityskland med mellan 25 och 30 miljoner döda. De militära sovjetiska förlust­erna blev tio gånger så stora som för alla de allierade ­styrkorna tillsammans. Det var Röda armén som till slut intog Berlin.?” Guillou tar detta som utgångspunkt för en kritisk diskussion av relevansen av massmedias kritiske bild av Putin – läs vidare i Ab, länk nedan. Ledarskribenten Erik Helmerson tar detta som utgångspunkt för en ledare (länk nedan) i DN 9/4.< 2018 Den av DN framlyftade meningen “Här brakar alltså Jan Guillou in som en sorts debattens hotellfyllo: han kommer alldeles för sent och bankar på fel dörr” illustrerar DN:s syn och ledarens kvalitet.

* År 2015 vägrade politiska ledare i Väst att komma till Moskva för att delta i firandet av Sovjetunionens avgörande insats för att besegra Nazi-Tyskland. Förevändningen var Rysslands annektering av Krim med befolkningens enorma stöd utan dödsfall. Medan Väst våren 2014 accepterade en fascistinfluerad statskupp mot demokratiskt vald regering, dagen efter det att denne gjort stora eftergifter i överenskommelse med politiska motståndare.

* Utan Storbritanniens långvariga eftergiftspolitik – Chamberlain och Halifax med stöd av London city – mot Hitler hade denne knappast vågat rusta för krig på det sätt som skedde.
Hade Storbritannien och Frankrike gått med på Sovjetunionens inviter under senare delen av 1930-talet till allians mot Hitler, så hade det kanske inte blivit något storkrig, eller så hade Hitler kanske snabbt kunnat besegras.

Sven Hofmans synpunkter från tidigare blogginlägg (Utdrag) på Jinge.se.
Överenskommelsen mellan Stalin och Hitler (Molotov-Ribbentrop-pakten) strax före andra världskrigets utbrott hade en förhistoria, med misslyckade försök till avtal mellan Sovjetunionen och de ledande västmakterna, Frankrike och Storbritannien – det vill säga den militära konstellation som hade gällt under första världskriget. Samtidigt hade Hitlertyskland 1934 ingått en nonaggressionspakt med Polen vilken hade sin tydliga udd riktad mot Sovjetunionen.
Det är sant att demokratiska Weimartyskland och bolsjevikiska Sovjetryssland, sedan revolutionära uppror slagits ned i det förra landet och det senare landet någorlunda stabiliserats efter inbördes- och interventionskrigen, ingick ett samarbete på bland annat det militärtekniska och militärindustriella området (det så kallade Rapallo-systemet). Tyskland och Ryssland var första världskrigets primära förlorarmakter och sågs av omvärlden som parianationer.
Det var ledarna för Weimarrepubliken, med Europas mest frihetliga författning, som etablerade detta samförstånd med Moskva – däribland den judiske utrikesministern Walter Rathenau, vilken kallblodigt avrättades på öppen gata i Berlin. Något ”nazist-kommunistiskt samarbete” var det alls icke fråga om. Samarbetet mellan dessa två stater avbröts när Adolf Hitler kom till makten 1933.

Hitler gjorde ingen hemlighet av att ”judeo-bolsjevismen” var hans huvudfiende. Det fanns de inom det nazistiska ledarskiktet – Hermann Göring torde ha tillhört dem – som drömde om samarbete mellan Tyskland och Storbritannien, för att dela upp världen sinsemellan och kunna tränga tillbaka den socialistiska staten. Inom den engelska överklassen förekom också en utbredd förståelse för Tysklands strävanden och rentav en sympati för en gemensam kampanj mot kommunismen. Anti-kommunisten och Mussolini-beundraren Winston Churchill ansåg att detta skulle leda till det brittiska imperiets undergång, men han var till en början politiskt isolerad. (Naturligtvis gick imperiet under ändå, även om de brittiska öarna aldrig invaderades.) Det är ett, möjligen besvärande faktum, att MI5, det brittiska kontraspionaget, och Gestapo samarbetade intimt om utbyte av underrättelser (inte minst rörande kommunister och vänstermänniskor) från det nazistiska maktövertagandet fram till tiden för andra världskrigets utbrott.*

Molotov-Ribbentrop images

Wikipedia (som inte är något objektivt sanningsvittne, fast man försöker undvika partiskhet) skriver: “Operation Overlord anses som en avgörande framgång för de allierade västmakterna i deras krig mot Tyskland. Däremot är det omtvistat hur stor betydelse operationen hade för Tysklands fall – nio av tio tyska soldater som dog i kriget hade vid invasionen redan stupat på östfronten mot Röda armén. Sannolikt var D-dagens viktigaste betydelse istället att det var startpunkten på västmakternas ockupation av västra Tyskland, vilket hindrade vidare framryckning för Röda Armén och sannolik ockupation av Västeuropa under Sovjet. Ett par år senare var järnridån ett faktum, och denna uppdelning av Europa följde i stort sett ockupationsarméernas erövrade områden vid Tredje Rikets kollaps.”

* Vid D-day hade Tyskland 80 % av sina styrkor på östfronten.

I maj 1942 lovade USA:s president Roosevelt Stalin att en andra front skulle öppnas i Europa före årets slut. Men Churchill ville vänta, bl.a. för att se hur kriget gick mellan Tyskland och Ryssland och för att komma in senare mot ett sannolikt försvagat Tyskland. Roosevelt såg snart också fördelen att koncentrera USA:s militära insatser i Asien mot Japan, en lättare fiende, och med prospektet av ökat inflytande för USA i området.
Truman imagesJ962KZ7I

Senator Harry Truman som blev president 1945 efter Roosevelt sa 24 juni 1941, två dagar efter Tysklands gigantiska anfall mot Sovjetunionen med över 200 divisioner att “Om vi ser att Tyskland vinner så hjälper vi Ryssland, och om Ryssland vinner så borde vi hjälpa Tyskland så att så många som möjligt stryker med på båda sidorna”. (New York Times 24/6 1941; Time 2 juli 1951; Dr Jacques Pauwels Globalresearch 18/8 2012 i artikeln “The Allies Second Front in World War II: Why Were Canadian Troops Sacrificed at Dieppe”).

* Före och under andra världskriget investerade bland annat Ford, General Electric, Standard Oil, Texaco, ITT, IBM, and GM i nazistiska Tyskland. U.S. investeringar i Tyskland ökade med mer än 48% mellan 1929 och 1940 medan de minskade mycket i övriga Europa. Många USA-företag fortsatte sina affärer i Tyskland under kriget även där det innebar slavarbete i koncentrationsläger, och med stöd av USA:s regering. USA:s piloter instruerades att inte bomba tyska fabriker som ägdes av USA-företag.

Senare år 1942 sades att de brittiska och amerikanerna ännu inte var redo för en stor operation i Frankrike. Man ville först vinna ubåts-kriget. Men trupper hade framgångsrikt transporterats från Nordamerika till Storbritannien under 1942 och på hösten samma år upplevde amerikanerna inga problem att landsätta en stor truppstyrka i Nordafrika, på samma sida av den visserligen farliga Atlanten.

I verkligheten var det redan möjligt i sommaren 1942 för att landsätta en betydande styrka i Frankrike och att öppna en andra front. Den brittiska armén hade återhämtat sig och stora amerikanska och kanadensiska truppstyrkor fanns de brittiska öarna och var redo för handling. Dessutom var det ingen hemlighet att tyskarna hade relativt få soldater för att försvara tusentals kilometer av Atlantkusten, och dessa trupper var av betydligt sämre kvalitet jämfört med sina krafter på östfronten. På Atlantkusten hade Hitler omkring 60 divisioner medan inte mindre än 260 tyska divisioner stred i öst. De tyska trupperna var inte lika starka 1942 som i juni 1944 då Atlantvallen byggts.

Stalin, som visste att de tyska försvaret i Västeuropa var svagt tryckte på för en landstigning i Frankrike. Churchill upplevde också betydande inhemskt tryck för en andra front. En befrielse från dessa påtryckningar kom genom ett misslyckat, dåligt förberett landstigningsförsök i den franska hamnen i Dieppe i augusti 1942.

Sovjet fick en andra front år 1944, då Stalin inte längre frågade om en sådan tjänst. Efter segrarna vid krigets största slag i Stalingrad och Kursk tågade de sovjetiska trupper obevekligt och segrande mot Berlin och det “blev nödvändigt för amerikanska och engelska strategi”, som två amerikanska historiker (Peter N. Carroll och David W. Noble) har skrivit, “att landsätta trupper i Frankrike och tåga in i Tyskland för att hålla de mesta av landet borta från Sovjet.” När en andra front äntligen öppnades i Normandie i juni 1944, var det inte gjort för att hjälpa Sovjetunionen, utan för att förhindra att Sovjet från att vinna kriget på egen hand.

Ett onödigt krig?


* Västs eftergiftspolitik
* Avsaknad av Vänsterns splittring och Kominterns delvis felaktiga politik i början av 1930-talet
– kunde möjligen ha hindrat Hitler att komma till makten och förhindrat kriget
* Om USA, Storbritannien och andra allierade hade öppnat en andra front 1942 hade kriget kunnat bli kortare och fått ett annat förlopp.

31 COMMENTS

  1. Planen var väl att nazisterna och kommunisterna skulle ta död på varandra…Det var väl i alla fall västmakternas plan för det hela men de hade inte räknat med hur revanschlystet det tyska folket var, alltså inte bara Hitler, utan många andra tyskar för den unkna orättvisa Versaillesfreden.

  2. Mammon, var även en del i människans psyke, före inträdet i 18-1900 talet. Med det han man lägga massor av historieskrivningar bland bibliotekens skräckskildringarna. Eb ordentlig redogörelse om vilka som finansierade krigen, och vart profiten hamnade, skulle få mig att läsa en tidning igen. Till sist!! Att man skall känna sig ensam med att vara tacksam mot det Ryska folket som satte stopp för 2-dra världskrigrt är en följd av politisk oärlighet i vår del av världen.

  3. Ryssland vann andra Världskriget. Bankirvampyrens dröm att krossa Ryssland via Hitler omintetgjordes av Sovjet.

    I Syrien däremot rensas de sista råtthålorna i Idblib från jihadister-för-israel. Råttornas rensning är en viktig del av att förstärka dden anti-sionistiska motståndet. Så i fall peruken attackerar Iran så kan det hagla ordentligt med missiler på marktjuvarnas huvud.

    http://thesaker.is/resistance-report-syrian-army-kicks-off-long-overdue-idlib-offensive-and-washington-intensifies-iran-threats/

  4. “Stalin fick en andra front år 1944, då Stalin inte längre frågade om en sådan tjänst.
    Efter segrarna vid krigets största slag i Stalingrad och Kursk tågade de sovjetiska
    trupper [sic] obevekligt och segrande mot Berlin.”

    Ett mycket okunnigt påstående, man tar sig för pannan. Stalin visste mycket väl, att för varje dag som kriget pågick dränerades hans land på den arbetskraft som han visste skulle behövas efter
    kriget för att bygga upp framförallt Vitryssland, Ukraina och delar av Ryssland. Stalin
    samordnade därför de allierades landstigning i Frankrike i juni 1944 med alla tiders största militära operation, Bagration, befrielsen av Vitryssland. Enbart befrielsen av Polen kostade Sovjetunionen 700 000 döda.

    En stor och strategiskt viktig framgång 1944 var också Röda arméns Jassy-Kishnev-operation, där min frus far deltog in den andra ukrainska fronten. Hitlers allierade Rumänien slogs ut i den operationen.

    Att beskriva alla de mycket hårda striderna mellan 1943 (Kursk) och 1945 (Berlin), och som kostade Röda armén miljoner stupade, som att de sovjetiska trupperna “tågade mot Berlin” är synnerligen okunnigt.

    Imorgon har vi all anledning att sjunga “Den Pobedy”, eller hur Anders Romelsjö?

  5. Ang. den sk. “Münchenkrisen” hösten 1938 så bör man vara medveten om att den tjeckoslovakiska storbourgeoisien inte ville motsätta sig Nazityskland. Tvärtom ville man, efter att Österrike (det gamla Habsburg) annekterats, återvända till det som höll på att bli ett återskapande avv”Centralmakterna) för att liksom för 1918 utgöra ett av dess främsta industri- och vapentillverkningscentra. Det tjeckiska folket höll på att göra revolution i september 1938 för att förhindra detta, och Chamberlains politik var att söka förhindra detta. Tjeckerna fick veta att de “hotade freden i vår tid”. Till britternas och fransmännens försvar måste sägas att de var ovilliga att gå i krig för ett land (Tjeckoslovakien) där ledningen var ovilliga att försvara sig sjävt.

  6. Michael Jabara Carleys bok “1939” är en utförlig beskrivning av Sovjetunionens försök att få till en allians mot Tyskland 1934-39. Ju tidigare en sådan hade ingåtts desto bättre hade Tysklands planer kunnat hindras. Den ledande västmakten i detta läge var Storbritannien. Frankrike följde efter. Churchill var antikommunist men samtidigt en driven geopolitiker. Hade han varit ansvarig hade sannolikt ett avtal kunnat uppnås i tid. Churchill ansåg att Tyskland innebar ett större hot mot Imperiet än Ryssland som han kallade landet och att två fronter mot dem skulle behövas. Eftergiftspolitikerna däremot både underskattade den tyska faran och ville därtill styra den i östlig riktning.

    Det anses rätt allmänt att slaget om Moskva redan var den avgörande förlusten för Tyskland. Att de tvingades stanna upp vid Moskvas portar 1941 fick redan flera tyska generaler att tro att kriget inte kunde vinnas. Å andra sidan, hade Moskva intagits hade Sovjetunionen trots det haft resurser i reserv, svårt att spekulera om fortsättningen.

    Att de västallierade svek genom att dröja med den andra fronten är tämligen klart. Sedan blev det ett race för att de kunde bli med och dela på bytet. Att Sovjetunionen skulle ha lagt Europa under sig är dock en myt, även om de hade intagit Paris. Att besegra Tyskland var målet. Sedan fanns det reserver som kunde hjälpa till med att fördriva Japan från det asiatiska fastlandet.

    Vad gäller efterkrigstiden bör särskilt uppmärksammas hur USA förvaltade det nazistiska arvet genom att smälta samman sin egen och tyskarnas underrättelsetjänst. De tyska överlöparna förstod hur de skulle spela på amerikanernas kommunistskräck och detta underblåste det kalla kriget som har muterat till dagens konfrontation mot Ryssland och Kina.

    • “Att Sovjetunionen skulle ha lagt Europa under sig är dock en myt, även om de hade intagit Paris.” Vad har du för källor på det? Verkar högst osannolikt att Stalin skulle släppt kontrollen över av Sovjet ockuperat område. Titta bara på exemplet Bornholm. Sovjet lämnade Bornholm först 1946, ett år efter fredsslutet eftersom “hangarfartyget” Bornholm kunde vara bra att ha ifall man skulle fortsätta marschen västerut.

      • Stalin, duger det ? citerad av Geoffrey Roberts. Frankrike kommer att förbli vid sin traditionella samhällsordning, sade Stalin. Folk med kommunistparanoia glömmer ständigt att Stalin var en pragmatiker. Han hade ingen avsikt att stanna kvar i Tyskland ens, om västmakterna hade garanterat Tysklands neutralitet. Tysklands ockupation som pågår 2020 är deras eget verk.

        Alla argument som riktas mot Ryssland utgår från antagandet att de är idioter. Nu har historien visat att det finns gott om idioter i väst. Och denna idioti odlas till eget förfång, dubbel idioti således. Vad skall ryssarna med mer mark till ? De har nog med Lebensraum – tyskarna var det som ville ha mer.

      • “Verkar högst osannolikt att Stalin skulle släppt kontrollen över av Sovjet ockuperat område. Titta bara på exemplet Bornholm. Sovjet lämnade Bornholm först 1946”

        Här lyckas du med konststycket att motsäga dig själv.

        • Inte alls. Bornholm behölls IFALL Stalin hade lyckats mobilisera de kommunistiska kadrerna och tvingat fram maktövertaganden i omkringliggande länder. När detta inte lyckades föll behovet av Bornholm. En fortsatt besättning av ön var svår att motivera.

          • Att säga att Stalin inte skulle släppt kontrollen över ockuperat område och sen i nästa dag säga att man lämnade ön 1946 är definitivt att säga emot sig själv och två påståenden som är totalt oförenliga med varandra.

            För övrigt ingick Bornholm i den sovjetiska ockupationszonen. Sovjettrupperna lämnade Bornholm i samförstånd med Danmarks regering.

          • Nej, det är inga spekulationer. Det är ju bara att se hur utvecklingen blev inom de östeuropeiska länderna. Det blev kommunistiska maktövertaganden och sovjetiska vasallstater tvärs över.
            Churchill var mycket oroad över att de sovjetiska styrkorna skulle komma först till Danmark. Kanadensiska fallskärmsjägare sändes därför i väg för att ockupera Wismar som låg inom den blivande sovjetiska zonen. Detta gjordes enbart för att blockera de sovjetiska styrkor som var på väg så att britterna hann ta Lübeck och gå vidare till Danmark. Kanadensarna utrymde så småningom Wismar men hade lyckats “köpa tid” så att britterna hann före till Danmark.

          • Det var inte ockupationen som förorsakade “onödiga förluster av danska liv och förstörd dansk bebyggelse”. Det var tyskarnas fel. Sovjettrupperna lämnade Bornholm samtidigt som de brittiska trupperna lämnade kontinentala Danmark.

            Sen det här med “utvecklingen i de östeuropeiska länderna”. Det var ingenting som man från sovjetiskt håll egentligen önskade utan en konsekvens av kalla kriget.

          • Käre Namnlöse – förolämpningar, “marktjuvar”, “krossa sionismen”,”köttberg”. Dina inlägg börjar kännas något enahanda. Kan du inte variera dig lite?

          • Åkerblad
            Det finns ingenting som tyder på att Sovjetunionen hade andra ambitioner än att bygga en synnerligen välmotiverad buffertzon mot den krigsgalna västvärlden efter kriget. Dom t.om. lämnade Manchuriet trots total seger över japanernas sk. Manchukoarmé.
            Att Stalin tänkte ta Danmark passar säkert in i dina propagandafantasier, men har ingenting med verkligheten att göra.

            Man kan tycka vad man vill om Stalin och Sovjetunionen, men leda i några imperialistiska ambitioner i bevis går inte. Allt dom gjorde finner sin förklaring i deras bittra erfarenheter av västvärlden. Redan efter freden i Brest-Litovsk i WW I invaderades Sovjetunionen av västvärldens styrkor. Sedan fortsatte eländet med Tyskland och operation Barbarossa. Att inte gardera sig mot fortsatta krig från väst hade varit direkt tjänstefel av Stalin.

  7. https://www.gazeta.ru/politics/2020/05/08_a_13075915.shtml
    Hur Ukraina firar pandemisk minnes- och försoningsdag.
    Institutionen “Politik” 05/08/2020, 10:41
    Ukraina firar dagen för påminnelse och försoning. Denna helgdag, som symboliserar försoningen av ukrainska anhängare av Nazi-Tyskland med veteraner från den röda armén. Kiev har försökt för femte året att tjäna som ett alternativ till Victory Day. Dessutom är en särskild betoning på firandet av dagen för minnet och försoning samtidigt associerad med Ukrainas anti-ryska politik och landets önskan om europeisk integration.
    Den 8 maj firar Ukraina dagen för minnes- och försoningsdag för att hedra alla offer för andra världskriget. Dagen firas i landet sedan 2015, men är inte en officiell ledig dag. I år måste vissa justeringar införas på firandet på grund av coronavirus-pandemin. Mot bakgrund av strikta restriktiva åtgärder för att bekämpa epidemin måste alla masshändelser överges. Myndigheterna lovar bara att betala traditionella betalningar till veteraner och hålla en serie blommanläggningsceremonier.

    Efter att ha förverkligat politiken för att eliminera arvet från den sovjetiska perioden beslutade Kiev att Ukraina skulle följa Europas exempel, där segern under andra världskriget firades den 8 maj.
    De ukrainska myndigheterna kunde inte helt lämna den 9 maj och bestämde sig för att dela upp minnesdatumet i två helgdagar – dag för minnet och försoning (8 maj) och segerns dag över nazismen (9 maj). Förvirringen med segerdagen i Sovjetunionen och de europeiska länderna beror på det faktum att handlingen om ovillkorlig överlämnande av Nazi-Tyskland undertecknades 8 maj 1945 klockan 22.43 Centraleuropeisk tid – klockan 00.43 den 9 maj Moskva-tiden.
    I allmänhet kan Kievs beslut att överge segerdagen under andra världskriget ses från två sidor. För det första inom ramen för tillbakadragandet från Ryssland som ett “aggressivt land”, som delvis bestämmer avvecklingspolitiken. För det andra beror detta på Ukrainas önskan om europeisk integration och i viss mån förenar landet med Europa.
    Enligt ukrainska medier anser landets myndigheter den 8 maj som en viktig helgdag och försoning är nödvändig mellan deltagarna i OUN-UPA (organisationen är förbjuden i Ryssland) som är förbjudna i Ryssland och veteranerna från Röda armén.
    Således gjorde Kiev det möjligt för ukrainska nationalister, som inte såg överlämnandet av Nazi-Tyskland som en seger, att fira 8 maj. Och efterkommer av sovjetiska veteraner lämnades den 9 maj.

    Enligt en undersökning i april från Kiev International Institute of Sociology fortsätter 52,5% av ukrainare att hålla sig till den sovjetiska tolkningen av Victory Day, eftersom endast 32,2% uppfattar det som en seger för anti-Hitler-koalitionen.
    Samtidigt är 39,1% av de tillfrågade säkra på att Ukraina ska fira dagen för minnet och försoning tillsammans med segerns dag över nazismen. Endast Victory Day kallas för att fira av 32% av de svarande, och på försoningsdagen är 14,3% av ukrainare den enda semestern.
    Hittills kan vi prata om misslyckandet i Kievs försök att påtvinga samhället en modell för att förena nationalister med sovjetiska soldater, liksom en tonskifte från 9 maj till 8. Även om minnesdagen dök upp under Ukrainas president Petro Poroshenko , som under fem år har stärkt UPA-supporternas roll i samhället kraftigt.
    Men mot bakgrund av strikta restriktiva åtgärder för att bekämpa epidemin måste alla masshändelser överges. Myndigheterna tillåter bara traditionella blommläggningsceremonier till veteraner.

  8. Hvem befriade norra Norge i 1944? Den Röda arme`n folorade 10-15000 soldater i befrielsen av Finnmark. Tilbake i Norge stod mer enn 300000 tyske soldater redo att sloss vidare.
    Heder och ära måste också tillskrives de Norske sjömännen som bar vapen och utrustning fram til Murmansk för att den Röda arme`n kunde sloss vidare mot den tyske krigsmaskinen.
    Russland og Putin er i dag en garanti for att vi inte er slaver av den globale kapitalismen.
    Tänk på Noam Chomsky uttalanden att i USA är 80% slavar medan 20% er i eliten.
    Norge/Kongsvinger
    8.mai 2020
    Knut Olsen.

    • Glöm inte att Röda Armén och Stalin hjälpte sin samarbetspartner Hitler med att ockupera Norge. Sovjet tillät tyskarna att ha en flottbas längst upp i norr som tjänstgjorde som en utgångspunkt vid anfallet mot Narvik.
      “Att Stalin verkligen stod på Hitlers sida i invasionen av Norge bekräftas av noteringar i det tyska utrikesministeriet enligt vilka utrikesminister Molotov “önskade Tyskland fullständig framgång” i operationen mot Norge.”

      https://anmal.krigsmyter.nu/stalin-hjlpte-hitler-att-invadera-norge

  9. Den ryska hemsidan om broar, tog i samband med 70-årsjubileet av segern (2015) fram
    en artikel om byggandet av en undervattensbro över Voronezjfloden i augusti 1942.
    Bron skulle vara osynlig för tyskarna, men klara av att föra över T-34 tanks.

    Arbetet pågick, under ständig beskjutning från tyskarna, i floden under ledning av
    min frus farbror, vars foto hänger på “Central Armed Forces Museum” i Moskva.

    Artikeln finns här:
    http://www.bridgeart.ru/article/facts/1417-k-70-letiyu-velikoj-pobedy-podvodnye-mosty-na-reke-voronezh-v-1942-godu.html

    Den går att läsa med google translate.
    Fotot av min frus farbror, som finns på museet i Moskva, återges i artikeln.
    Hans son, min frus kusin i Kiev, skickade oss artikeln.

  10. Beskrivningen WWII är här lite ensidigt fokuserat på Europa. Kriget utkämpades på flera fronter Nordafrika är ett exempel där engelsmännen sånär hade förlorat mot tyskar och italienare. Amerikanarna kom till viss hjälp i slutet av 1942 Axelmakterna besegrades där ungefär samtidigt som Sovjet besegrad tyskarna i Stalingrad.
    Vidare hade USA en tufft och resurskrävande krig i Pacific mot Japan. Den ena ön efter den andra invandrades och Japan var inte direkt kända för att ge upp och låta sig besegras. 1942-43 räknas även där som en slags vändpunkt i kriget.
    Även till havs utkämpades många strider mot tyskarna, främst av britterna
    Sommaren 1943 startade landstigning i Italien med några 100-tusen amerikanska och brittiska soldater.
    Det är inte så att Sovjet ensamt vann slaget mot fascismen. Det fördes krig på många andra fronter där Sovjet inte deltog. Det är inte så svårt att förstå varför man inte hade resurser för att starta en västfront tidigare.
    Går det verkligen att säga att ett land vann över fascismen? På vilken grund i så fall? Antal döda?

    • Kriget i Europa var betydligt större. Tyskland hade 80-90 % av sina styrkor där. Antalet dödade säger något fast olika beräkningar finn s: Sovjet 20 miljoner, USA 300 000, Storbritannien 730 000, Tyskland 5,4 miljoner.

    • De flesta tyska soldater dog på östfronten för att det var där de största koncentrationerna av trupper och vapen fanns! Ca 70% av andra världskrigets krigsaktivitet försiggick på östfronten så det är nog riktigt att konstatera att kriget i första hand var en uppgörelse mellan Tyskland och Sovjet! Britterna ska också ha en eloge för att de inte kastade in handduken som fransmännen gjorde utan fortsatte kriget trots ett hopplöst läge. Men visst kan man med fog påstå att Sovjet besegrade nazismen även om det knappast var frivilligt utan pga Tysklands anfall. Jag är rätt övertygad om att Sovjet knappast startat ett krig mot Tyskland frivilligt för att rädda Europa från nazism och fascism. Stalin var nog paranoid men inte galen på det viset…

  11. En kommentar från en RT-artikel.
    https://www.veteranstoday.com/2020/05/09/the-leningrad-blockade-anniversary-2020/
    Miljontals offer, våra världshjältar och Västern undrar fortfarande hur WW2 vann. Leningrad och Stalingrad borde ha museer i alla större huvudstäder i världen, låt alla veta vem som besegrade 80-90% av nazistiska krigsmaskiner och till vilka kostnader”.
    Redaktörens anmärkning: Vi har en speciell behandling för dig idag, om en sorglig men stor berättelse om lidande för folket i Leningrad under belägringen under andra världskriget 1942, där det fanns en miljon dödsfall just från svält.
    Jag läste en bok om händelsen för mer år sedan än jag kan komma ihåg. Den mest minnesvärda delen för mig var lastbilschaufförerna som varje natt gjorde försörjningen över Lagodasjön för att bokstavligen spela Russian Roulette med de tyska nattbombarna som skulle trakassera dem.

    Det är inte varje dag vi kan införa ett ögonvittne som levde genom en sådan händelse, den här som en ung pojke. Dr. Birch kontaktade oss nådigt och vi är glada över att dela detta med dig om ett folk och en stad som aldrig kommer att glömmas, som så många andra som drabbats olika av liknande tragedier under andra världskriget.
    Leningrad, staden som levde genom 30 under noll på vintern
    – Först publicerad … 05 maj 2020 –
    Del I
    Låt oss först titta på det ganska oskyldiga klingande ordet “sanktioner”. Vi hör hela tiden detta nyheter, det skulle vara frestande att tro att det bara är en teoretisk idé som påverkar de i regeringar eller andra viktiga människor eller organisationer.
    Men låt oss vara tydliga, sanktionerna riktar sig till den vanliga personen och det underliggande syftet är att förvärra deras liv, orsaka svårigheter, besvär, hälsoproblem, problem med det dagliga vanliga livet.
    Tanken bakom detta är att personen kommer att känna sig inifrån att det är deras regerings fel och att om regeringen avlägsnades skulle deras problem försvinna och livet skulle bli bra igen. Det är ett förspel till regimförändringar i en mycket subtil form. Kanske några exempel hjälper till att förklara detta.
    Sanktioner infördes mot Ryssland efter att folket på Krim i en noggrant övervakad folkomröstning röstade för att bli en del av Ryssland igen. Dessa sanktioner involverade bland annat import av farmaceutiska produkter, medicin med andra ord. En vän i Moskva ringde mig i nödläge. Hennes ordinarie medicin, ordentligt ordinerad av sin läkare, hade plötsligt blivit utsatt för sanktioner. Hon hade inte kunnat sova i tre nätter till följd av plötsligt tillbakadragande.
    Ett annat exempel skulle vara under Irak-kriget, Entonox sanktionerades. Detta är en smärtlindrande gas som ges till kvinnor under förlossningen, det underlättar smärtan avsevärt. Detta var särskilt cyniskt i det att Entonox sades vara en kemisk “dubbel användning”, den ena användningen var användning vid förlossning, den andra användningen uppgav att den kunde användas för att göra explosiva ämnen.
    Ja, även med en djup kemisk kunskap behöver man också en bördig fantasi för att se hur detta kan vara möjligt, det var bara en ursäkt, ett sätt att göra vanliga människors liv smärtsamma och oroande.

    Del II
    Den här artikeln handlar om Leningrad-blockaden under andra världskriget. Blockaden varade 1941 till 1943. Tyskarnas idé var att absolut hindra allt från att komma in i blockaden, till exempel medicinska förnödenheter och särskilt MAT.
    Daglig portion bröd gjord med en blandning av sågspån och mjöl. Foto: Elena Latina-Birch
    Foto taget i Blockademuseet.
    Uppskattningarna av hur många ryssar som dött av svält och intensiv kyla varierar men siffror på över en miljon är värderbara. Det verkar som om tyskarna använde den ultimata varan för att sanktionera MAT.
    Låt oss nu titta på det inte så oskyldiga ordet “folkmord”. Tyskarnas handling i att blockera Leningrad, förhindra att även mat kommer in i staden och att döda över en miljon Leningrad-medborgare är helt klart en folkmordshandling. Folkmord genom svält, ett djävuliskt trick som används av tyskarna.

  12. MOSKVA, 9 maj. / TASS /. Ryssland firar 75-årsjubileum för seger i det stora patriotiska kriget mitt i begränsningar som infördes på grund av koronaviruspandemin.
    Stora firande skjutits upp till ett senare datum, men många av dem kommer att hållas online, så ryssarna kommer att kunna känna stämningen utan att lämna sina hem.
    Rysslands president Vladimir Putin kommer att delta i firandet av Victory Day. Cirka klockan 10:00 i Moskva kommer han att lägga blommor vid den eviga lågan vid graven till den okända soldaten i Alexander Gardens i Moskva och gratulera ryssarna.
    Den traditionella Victory Day-paraden i år var tänkt att vara större än vanligt i anledning av jubileet, men av säkerhetsskäl skjuts den upp till ett senare datum efter det att restriktionerna på grund av pandemin upphävdes. Emellertid kommer det fortfarande hållas firande militärflygshow i år i 47 ryska städer, med cirka 600 flygplan och helikoptrar.
    Immortal Regimentets mars kommer att hållas online. Alla kan ladda upp foton av sina förfäder och sina krigshistorier till evenemangets webbplats, som kommer att användas i en video och sändas på federala kanaler, skärmar i tunnelbana, online. Fyrverkerier kommer att hållas i 29 städer i Ryssland.
    Det ryska utrikesdepartementet rapporterade att händelser för att hedra 75 års jubileum för segern, organiserade utomlands av diplomatiska uppdrag, också kommer att hållas online.
    https://tass.com/russia/1154633

  13. https://www.strategic-culture.org/news/2020/04/29/the-victory-america-won-for-fascism-and-nazism-after-wwii/
    Eric Zuesse hävdar i sin artikel att Hitlers judehat var resultatet av religiösa grubblerier från ett tidigt stadium före Mein Kampf 1924. Och att det för honom personligen hade högsta prioritet samtidigt som han förstod att frågan måste anstå tills han erövrat den politiska makten. Zuesse hävdar vidare att denna eklektiska blandning av bibelintryck och skruvade tolkningar av Darwin fanns kvar hos Hitler ända till slutet.

    Zuesse omtalar hur Hitler håller ett vidlyftigt tal (som finns länkat) inför de ledande tyska industrialisterna och gör ett stort intryck på dem, och detta medan nazisternas röstandel ännu låg under 20 procent. Och att medan partiets finanser var usla, röstandelen plötsligt fördubblades. Hur det än gick till bör det framhållas att Hitler förmådde locka Tysklands industrialister med utsikter om rikedomar och herravälde som ingen annan och att han därför blev så framgångsrik.

    Det kan därför ifrågasättas om det inte är missvisande att i alla sammanhang hänvisa till Nazi-Tyskland istället för till Tyskland rätt och slätt. Det efterkrigstida Tyskland ville naturligtvis snabbt glömma det som varit och denna önskan sammanföll med västmakternas val att inleda konfrontation mot Sovjetunionen. Men utan industrialisternas stöd hade det inte blivit något av det nazistiska projektet. Dessa kretsar stod bakom en rasande industriell utveckling och ansåg sig förfördelade i den globala uppdelningen av rikedomar. En expansion för att lägga under sig de omfattande ryska råvaruresurserna och tillgången till svartmyllan i Ukraina och billig arbetskraft skulle bättra på Tysklands ställning som växande imperium. Hitlers retoriska excesser kunde de leva med, de förstod att de var avsedda för massorna för att locka dem med i det blodiga övergreppet. Och chockerande många föll för locktonerna trots att minnena efter det förra krigets skyttegravsmassakrer borde ha legat kvar.

  14. Den för oss idag viktigaste lärdomen borde vara att SÅVÄL socialdemokraters som kommunisters aktiva fientlighet mot konjunkturpolitik och offensiva statliga satsningar efter 1930 banade väg för det parti som var det enda keynesianska i Tyskland: nazisterna.

    Fackföreningsrörelsen hade lagt fram en plan för aktiv politik mot krisen – men det avvisades av både sossar och kommunister med argumentet att det inte var marxistiskt att motarbeta kriser. Det vore bättre att låta krisen verka ut så kanske kapitalismen skulle ramla ihop av sig själv, menade man.

    Nazisterna tog över fackföreningsplanen rakt av och kallade det för En omedelbar politik mot krisen. Som man fick över 30 procent av rösterna på.

    I Sverige var det som bekant socialdemokraterna som engagerade sig i anti-krispolitik. Så vi slapp nazister. Det kunde man ha gjort i Tyskland också.

    Så visst var kriget onödigt.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here