Att så vind och skörda storm

34
1708

Gunnar Olofsson, Borås Palestinagrupp är en av landets främsta experter på konflikten mellan Israel och Palestina som han besökt många gånger. Han fäster uppmärksamheten på Västs skuld. Denna artikel har också idag publicerats på DN Insändare.

Gunnar Olofsson

___________________________________

Att så vind och skörda storm

Helvetet har åter släppts lös i Israel / Palestina. Nu dödas mängder av civila på båda sidor i ett krig som kunnat undvikas. Ty det här kommer inte oväntat. Varningsklockorna har ringt länge, och allt högre – och våra politiker har slagit dövörat till.

Den israeliska ockupationen av Palestina har varat över 50 år. Trots FN-beslut om en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser, tydliggjort i ett otal FN-resolutioner, har Israel fortsatt med och utvidgat sin ockupation – med murar och stängsel, beslagtagande av mer mark, fördrivningar av människor och förstörelse av egendom, byggande av så kallade ”bosättningar” för sin egen befolkning på ockuperad mark, ständiga razzior i palestinska samhällen, fängslanden, tortyr och mord på de som protesterat.

I Gaza har över 2 miljoner människor i 15 år hållits inspärrade i något som med rätta kallats ”Världens största utomhusfängelse” – utan tillgång till rent vatten, fungerande avlopp, tillräcklig föda och sjukvård för allvarliga tillstånd som cancer.

Palestinierna har gång på gång vänt sig till det internationella samfundet, inte minst våra politiker här i väst, med begäran om stöd för ett icke-våldsmotstånd mot ockupationen. Om bojkotter, avinvesteringar och sanktioner riktade mot Israel tills ockupationen upphört. Utan något som helst gensvar. Istället har samarbetet med ockupationsmakten – till skillnad från i fallet Ukraina – hela tiden ökat och blivit allt närmare.

Ty vind så de, och storm skola de skörda…(Hosea 8:7)

Vad har man trott skulle hända? Den som sår vind kan mycket väl få skörda storm. Våra politiker bär nu – genom sin undfallenhet, oförmåga och ignorans – ett tungt ansvar för det som sker. Enda möjligheten att återfå någon grad av trovärdighet är att man nu, innan allting eskalerar till en ännu värre katastrof, arbetar för omedelbar vapenvila, avbrytande av blockader och avspärrningar och snara åtgärder för att få ockupationen avslutad och en lösning av konflikten enligt FN:s sedan länge fattade beslut.

 

Föregående artikelViktig fråga från Ola Tunander: Har Ryssland brutit mot internationell rätt? Del II
Nästa artikelTrettiotvå år efter Tysklands återförening. Lyckliga tyskar?
Gunnar Olofsson
Gunnar Olofsson är kirurg och har flera gånger arbetat i Palestina. Han är ordförande i Borås Palestinagrupp och är en landets främsta experter på Israel och Palestina.

34 KOMMENTARER

  1. Det är märkligt; du försvarar Rysslands invasion av Ukraina, men inte Israels invasion av Palestina.
    Rysslands invasion av Ukraina bär på många likheter. Ryssland anser att Ukraina är en del av Ryssland. Israel anser att Palestina är en del av Israel. Ryssland har annekterat ukrainska områden. Israel har annekterat områden i Palestina. Ryssar bosätter sig på ukrainska områden. Israeler bosätter sig på palestinska områden. Ryssland anser att Ukraina inte har varit ett eget land. Israel anser att Palestina inte har varit ett eget land. Ryssland anser att de försvarar ryska medborgare när de invaderade Ukraina. Israel anser att de försvarar israeler när de invaderar Palestina. Ryssland anser att de har rätt att försvara sig. Israel anser att de har rätt att försvara sig. Och så vidare och så vidare.
    https://www.aljazeera.com/opinions/2022/3/6/what-the-war-in-ukraine-thought-us-palestinians

    • Din jämförelse haltar på flera sätt. Uppfattar att detta inte stämmer: Ryssland anser att Ukraina är en del av Ryssland. Israel anser att Palestina är en del av Israel.
      Liknelsen med bosättare verkar vara helt fel.

        • Ryssar har varit bosatta på Krim i ca 1000 år. Ryssland skapades i Kiev på 800 talet. Israel har existerat sedan 1948. Som Anders skriver: Dina jämförelser haltar!

          • Fast, Ingemar! Ruserna fanns FÖRST i Kyiv, sedan -långt senare- bildades Muscovia-Ryssland. Staden Kiev är närmare 500 år äldre än Moskva (som handelsplats ännu äldre). Det första Rus’ var Kiev, det andra Muscovia, som det länge hette senare. Namnet Ryssland är inte heller särskilt gammalt på dagens ryska rike: det har som sagt ofta hetat Muscovia, senare till exempel Bjarmia (Björnlandet). I många århundraden hette Norra ishavet faktiskt Muscovia-havet. Där Archangelsk ligger idag bildades några av de första ryska handelshamnarna.

          • ”Ok, och mellan vilka år existerade den självständiga staten Palestina?”

            På den tiden ”Ingenmansland” fortfarande fanns kvar var Västeuropén snabbt på plats för att efter begärets kapitalism snabbt tillförskansa sig makten.
            Så också Palestina som Brittiska Imperiet lade beslag på.

            Men det var före tiden då Västeuropén inte upptäckt stäpplandskapet mellan Västra Kaukasus och Europa.
            Och vad det kunde tillföra Västeuropén i form av makt och rikedom.

            Västeuropén vill breda ut sig, precis som Adolf Hitler ville ha ökat ”lebensraum” med sitt Tredje Rike.

            Dock satte Ryssland stopp för Västerlänningens erövrande.
            Liksom de kommer göra i Ukraina nu också.

        • Kerstin,
          Ryssland har erkänt Ukraina som egen nation efter Sovjetunionens upplösning.
          Problemet är bara att Ukraina inte följt dess överenskommelser.
          Ukronazister, främst, förrådde Moderlandet Ryssland och vände sig till den liberala Västvärlden istället.
          Precis som ukronazisterna gick med Tyskland, nazisterna och Adolf Hitler vid det Stora Fosterländska kriget när Tyskland invaderade Sovjetunionen 1941.

          Resultatet av Majdanspektaklet 2014 blev främst en nyliberal regering i Kiev till USA:s och Västeuropas fromma.
          Hur kan en kommunist tycka att något sådant är bra?

          Fler än en gång har den liberala Västvärlden svikit Ryssland.
          Men nu har Ryssland äntligen tröttnat och gått Vostak istället.
          Förvisso är delar av Ryssland europeiskt men den ryska kulturen tillhör Orienten.

          Om inte Västvärlden ska utsätta Världen för övergrepp, som exempelvis Kuba, Irak och nu Palestina där troligtvis USA blandar sig i konflikten på Israels sida så måste Orientens och det Globala Syds länder förena sig och samarbeta så långt som möjligt.
          Det är det enda sättet att stoppa den imperialistiska och aggressiva europén.
          Med sin globaliserade dollarkapitalism, för den gillar du väl inte som trogen kommunist?

          • Bäste Arbetarklass! Nä, ryssarna är huvudsakligen INTE ALLS några orientaler. De allra flesta ryssar ser sig som en del av den europeiska kultursfären.

            Som Dostojevskij en gång yttrade: ryssar har två hemländer: Ryssland och Europa.

            Av erfarenhet vet jag att ryssar sällan känner sig personligen hemmastadda bland japaner och kineser, likadant med sitt eget lands aningen mer märkliga (många) asiatiska minoriteter. Om en ryss vill åka på semester gör man det till mestadels till en occidental kultur.

            Makten och kulturen däremot har varit kampplats mellan slavister och västtillvända. Att dagens stockkonservativa ledning i Ryssland valt skulptören Falconets ”Peter den Stores Bronsryttaren” som symbol är obegripligt: Tsar Peter ville ha ”västernisering av Ryssland till vilket pris som helst” och flyttade till och med till en nybyggd huvudstad: Peterbourg (där han slapp styras av bl.a. kyrkan).

            Att Ryssland över tid skulle bli en asiatisk kultur bland kineser, mongoler och burmeser är faktiskt rent korkat att tro. De stora spelarna Ryssland och Kina av idag må ha JUST NU mycket geopolitiskt gemensamt; men man LITAR inte på varandra, å andra sidan. Det som är obekvämt diskuteras inte; och nära samarbeten där man inte vidrör de innersta principerna kan snabbt bli outhärdligt; det såg vi i det sena 1940-talets snabba ”eviga sino-sovjetiska vänskap”. 1962 var den borta, 1969 rådde det farligaste kriget rum under hela Kalla krigsepoken: kampen om Damanskijön i Ussuri-floden i Manchuriet. Mellan SSSR och Maos Kina. Få såg det komma! Och då hade man närapå SAMMA (men knappast helt) ideologiska ursprung och utblick på världen.

          • Har lite svårt att tro dig.
            Din bild av Ryssland ser ut att dominera från St Petersburg som influeras av Västeuropa.
            Ryssland är större än så och Ryssland nära Kina förvisso två helt olika länder men kulturerna går in i varandra och ryssar i den delen av Ryssland är förvillande lika kineser.

            Tyvärr har kriget fött oppositionella, främst bland unga kvinnor, som sviker och ser ideal i den ”demokratiska” Västvärlden.
            Få lyckas ta sig hit och de som gör det är inte säkert de finner någon lycka förutom om de prostituerar sig för demokratiska värderingar och här börjar tjäna pengar som skvallerbytta åt sitt Fosterland.
            Blir det allmänt känt är de förmodligen aldrig välkomna hem igen som annat än Fosterlandsförrädare.

            Så länge som Västvärlden uppträder som ledare och Världsimperium kan aldrig Öst och Väst mötas.

            Ett sådant möte måste ske på lika villkor och det är där den Multipolära Världsbilden blir ett avgörande.

        • Kerstin….
          Palestina från antiken till medeltiden
          Palestina, från hebreiska ”peleshet” – filistéernas land.
          Historisk region i västra Asien, på den östra kusten av Medelhavet (inkluderar Jordanfloden och Döda havets bassäng, Wadi Araba). Området är cirka 26 000 kvadratkilometer. Huvuddelen av Palestina är en del av Israel och Jordanien.

          Under det 3:e-2:a årtusendet f.Kr. Kanaanitiska stadsstater uppstod i Palestina (på 2:a årtusendet f.Kr. kallades Palestinas och Feniciens territorium Kanaan), nomadstammar bodde i söder. På 1500-1200-talen f.Kr. Palestina var under egyptiskt styre. I slutet av 1200-talet f.Kr. en betydande del av landet erövrades av de israelitiska stammarna, som grundades på 200-talet f.Kr. kungariket Israel och Juda. Den nådde sin största makt under kungarna David och Salomo. Omkring 935 f.Kr delas upp i två riken: Israel och Juda. I slutet av 800-talet f.Kr. territorium i norra Palestina – kungariket Israel erövrades av Assyrien. Södra Palestina (Kungariket Juda territorium) på 600-talet f.Kr. underkuvad av babylonierna och akemeniderna på 300-talet f.Kr. Alexander den store.

          Under 3:e-2:a århundradena f.Kr. Palestina var föremålet för kampen mellan ptoleméerna och seleukiderna. År 63 f.Kr. Palestina erövrades av Rom; dock förvandlades Palestina till en romersk provins efter det judiska kriget 66-73 e.Kr. och undertryckandet av Bar Kokhba-revolten (132-135). På 1:a århundradet e.Kr Kristendomen är född i Palestina. År 395 kom Palestina under bysantinskt styre. År 640 erövrades Palestina av araberna och blev en del av det arabiska kalifatet (som militärdistrikten Jund-Falastin och Jund-Urduin).

          Efter det abbasidiska kalifatets kollaps kom Palestina successivt under de egyptiska dynastierna Tuluniderna, Ikhshididerna och Fatimiderna. Jerusalem, som anses vara judendomens, kristendomens och islams religiösa centrum, hade upp till 40 000 invånare på 1000-talet. År 1099 intog korsfararna Jerusalem och förvandlade det till centrum av kungariket Jerusalem. Ständiga strider mellan korsfararna och de muslimska härskarna i Syrien och Egypten försvagade korsfararnas makt. År 1187, vid slaget vid Hittin, besegrade Salah ad-Din korsfararna och intog Jerusalem. Palestina införlivades med Ayyubid och senare Mamluk Egypten. Palestina förblev under mamlukernas styre fram till den turkiska erövringen 1516.

          I modern tid
          Palestina, ett territorium beläget i Mellanöstern utanför Medelhavets kust, har en månghundraårig komplex historia.Rötterna till det moderna Mellanösternproblemet ligger i den territoriellt-etniska konfrontationen mellan palestinska araber och judar. Detta var dock inte alltid fallet. Under lång tid levde araber och judar fredligt sida vid sida i Palestina. Under det osmanska styret beboddes Palestina, som ansågs vara en del av Stor-Syrien, till övervägande del av araber. I slutet av 1700-talet – början av 1800-talet. 
          Judiska bosättningar började dyka upp i Palestina, främst i och runt Jerusalem, men koloniseringen gick mycket långsamt fram till 1900-talet. År 1918 utgjorde araberna fortfarande 93% av befolkningen i Palestina. Situationen förändrades efter första världskrigets slut, då Storbritannien fick mandat att styra Palestina (som trädde i kraft i september 1923). Med stöd av de brittiska myndigheterna (2 november 1917 – ett brev från den brittiske utrikesministern Arthur Balfour till sionistledaren, känd som Balfour-deklarationen, som förespråkade inrättandet av ett nationellt hem för judarna), lanserade sionisterna en omfattande spridning. propaganda för en gradvis kolonisering av Palestina. I början av 20-talet skapades den paramilitär Haganah organisation, 1935 skapades den judiska extremistorganisationen Irgun Zvai Leumi.

          När nazisterna kom till makten i Tyskland och början av andra världskriget ökade den judiska invandringen kraftigt: om det 1932 fanns 184 tusen judar i Palestina, så 1938 – 414 tusen och i slutet av 1947 – 650 tusen människor (det vill säga en tredjedel av Palestinas befolkning). Judisk invandring hade det yttersta målet att skapa en judisk stat. Stödet för denna idé från internationella organisationer ökade i samband med den judiska förintelsen. I november 1945 förvärrades situationen i Palestina. Palestina skakades av en våg av sionistisk terror riktad inte bara mot araberna, utan också mot de brittiska myndigheterna. Oförmöget att lösa detta problem, lämnade Storbritannien i april 1947 ett beslut om Palestinas framtid till en session i FN:s generalförsamling. Det fanns två möjliga framtider för Palestina. Den skapade FN:s särskilda kommitté för palestinska frågor, bestående av 11 medlemmar, undertecknade en rapport som rekommenderade skapandet av 2 stater på Palestinas territorium – arabiska och judiska, såväl som den internationella zonen Jerusalem (fick internationell status). Efter en lång diskussion godkändes planen för delning av Palestina den 29 november 1947 (33 för, inklusive Sovjetunionen och USA, 13 emot, 10 avstod från att rösta). Enligt resolution 181/II av den 29 november 1947 var det planerat att skapa en judisk stat i Palestina (ett område på 14,1 tusen km2 tilldelades det, det vill säga 56% av hela territoriet) och en arabisk stat (med en yta på 11,1 tusen km2 – 43% av territoriet) och den internationella zonen Jerusalem med dess omgivningar (1% av territoriet). Brittiska trupper skulle dras tillbaka senast den 1 augusti 1948.

          http://hrono.ru/land/palestina.html

            

        • Krims historia
          Krim är inte bara en punkt på kartan med ett unikt klimat och fantastiskt naturlandskap – det är ett historiskt och kulturellt reservat

          SERGEY CHENNYK
          Forntida Krim
          De första invånarna på Krim var kimmererna, som på 700-talet. före Kristus BC, efter att ha blivit fördrivna av skyterna, drog de sig tillbaka till foten och bergen och skapade bosättningar i dem. Där, liksom på den södra kusten, bodde Taurianerna och lämnade det antika namnet Krim – Tavria eller Taurida.

          I VI-V-talen. FÖRE KRISTUS.
          Grekerna slog sig ner vid kusten och byggde Panticapaeum eller Bosporen, samt Chersonesus, som blev huvudstäderna i två stater. Skyternas tillstånd på 300-talet. innan. AD under sarmaternas angrepp flyttades huvudstaden till floden Salgir, där skytiska Neapel uppstod, även känt som dagens Simferopol.

          På 1:a århundradet dök romarna upp på Krim och byggde fästningen Charax. Samtidigt började kristendomen spridas.
          Skytiska staten på 300-talet. förstördes av goterna, som i sin tur tvingades ut av hunnerna som invaderade Tamanhalvön. I slutet av 300-talet. den enda antika staden fanns kvar på halvön – Tauride Chersonesos. Under kejsar Justinianus grundades Aluston, Gurzuf, Simbolon, Sudak och Bosporen återupplivades.

          Början av 800-talet präglades av uppdelningen av Krim mellan Bysans och Khazaria. Bysantinska munkar flyttade till Krim och grundade grotttempel och kloster: Kachi-Kalyon, Shuldan, Chelter och andra.

          År 988, i Korsun (Chersonese), döptes prinsen av Kiev Vladimir Svyatoslavovich och gifte sig med den bysantinska kejsarens syster. Efter försvagningen av Bysans i dess Krim-ägodelar grundade goterna det kristna furstendömet Theodoro med huvudstad i grottstaden Mangup.

          Under XIV-talet. en del av territorierna förvärvas av genueserna. Hordens kollaps 1441 ledde till att Krim delades mellan Krim-khanatet, furstendömet Theodoro och de genuesiska kolonierna. Sedan 1478 har kanatet blivit ett protektorat av det osmanska riket.

          På 1400-talet Turkarna bygger fästningen Or-Kapu på Perekop, som blev en gränsutpost, varifrån khanatet gjorde ständiga räder mot den ryska staten och det polsk-litauiska samväldet, tillfångatog slavar och sålde dem på turkiska marknader.

          Det rysk-turkiska kriget (1768-1774) satte stopp för det osmanska styret i Krims historia. Enligt Kuchuk-Kainardzhi fredsfördraget (1774) avsade turkarna sina anspråk på halvön.

          År 1783 utfärdade Katarina II ett manifest om upptagandet av Krim till det ryska imperiet. Ryska trupper av Alexander Suvorov gick in på halvön. En stad grundades nära Chersonesus, som senare fick namnet Sevastopol. Datumet för dess grundande anses vara den 3 juni (14), 1783.

          År 1787 reste Katarina II till Krim. Efter att ha blivit en del av Novorossiysk-provinsen 1796 bildade halvön en administrativ enhet 1802.

          På 1800-talet ekonomisk återhämtning börjar, vägar byggs. Under prins Mikhail Vorontsov börjar Jalta utvecklas, och South Bank förvandlas till en resort.

          Grunddatumet för Sevastopol anses vara den 3 juni (14), 1783.
          Under prins Mikhail Vorontsov börjar Jalta utvecklas och sydkusten förvandlas till en semesterort.
          I mitten av 1800-talet skapades Svartahavsflottans huvudbas i Sevastopol, varifrån den ryska skvadronen av amiral Pavel Nakhimov lämnade 1853 och besegrade den turkiska flottan i slaget vid Sinop. Sedan, som ett resultat av olösta politiska motsättningar, börjar Krimkriget mellan Ryssland och Turkiet, England, Frankrike och senare Sardinien. 1854 landade fiendens trupper nära Yevpatoria. Den ryska arméns överbefälhavare, prins Alexander Menshikov, som försöker fördröja fiendens framryckning, förlorar slaget vid floden Alma, men tillåter inte fienden att blockera Sevastopol. Belägringen börjar och varar från september 1854 till september 1855. Försvararna leds av framstående militärledare: amiralerna Vladimir Kornilov och Pavel Nakhimov, som kommer att dö när de försvarar staden. Försvaret skapat av fortifieraren General Eduard Totleben hjälper till att framgångsrikt motstå fienden.

          Nära Balaklava genomför ryssarna framgångsrikt operationen, men lider snart nederlag i slaget vid Inkerman. I maj fångar den anglo-franska flottan Kerch och går in i Azovhavet. Misslyckas i juni fiendens försök att storma Sevastopol. Nederlaget vid Black River leder till att fransmännen tar Malakhov Kurgan, varefter försvararna överger södra sidan av Sevastopol, som återlämnades till Ryssland i slutet av kriget i utbyte mot vissa eftergifter.

          1874 byggdes en järnväg på Krim som förbinder den med Rysslands fastland. Från och med nu börjar halvön utvecklas som en semesterort i imperiet.

          Det fredliga livet i Krims historia avbröts av händelserna under första världskriget (1914-1918). Huvuduppgiften utfördes av Svartahavsflottan, vars hangarfartyg, för första gången i världen, lanserade ett luftbombardement av den turkiska hamnen Zonguldak 1916.

          Efter de revolutionära händelserna i Petrograd 1917 tog bolsjevikerna i januari 1918 makten i Feodosia, Kertj, Jalta och Simferopol.

          Våren 1918 ockuperades Krim av tyska trupper. Med deras stöd övergår makten till Krims regionala regering, som ersattes i november 1918 av den andra Krimregionala regeringen, redan under beskydd av ententen.

          Från april till juni 1919 var Krim i händerna på Krim-sovjetrepubliken. I juli var halvön redan under kontroll av södra Rysslands regering, general Anton Denikin, som då ersattes av Peter Wrangel.

          I januari-mars 1920 försvarade general Jakov Slashchevs trupper Krim från attacker från sovjetiska arméer. Efter hårda strider bröt Röda armén genom Perekop i november 1920. Den vita armén lämnade Krim och gick i exil.

          1941 började det stora fosterländska kriget. Fram till juli 1942 försvarade sovjetiska trupper heroiskt Krim och Sevastopol. Efter att ha motstått tre angrepp, endast under trycket från en överlägsen fiende, berövad stöd från fastlandet, lämnade garnisonen staden. Förlusterna var enorma. Samtidigt dog inte bara sjömän och soldater, utan även civila. På den östra delen av halvön fortsatte sovjetiska trupper, som inte hade tid att åka till Taman, sitt försvar i Adzhimushkai-brotten.

          I april 1944 började sovjetiska trupper från den fjärde ukrainska fronten slåss för att befria Krim från nazisttrupper. Den 13 april befriades Simferopol och Feodosia. 9 maj – Sevastopol, utnämnd till en hjältestad 1945 på order av den högsta befälhavaren.

          Den 19 februari 1954 utfärdade presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet ett dekret ”Om överföringen av Krimregionen från RSFSR till ukrainska SSR.” Konsekvenserna av detta politiska misstag började märkas ett halvt sekel senare.

          Den 20 januari 1991 hölls en folkomröstning i regionen, där majoriteten av invånarna röstade för återupprättandet av den autonoma socialistiska sovjetrepubliken Krim. Men Verkhovna Rada i Ukraina ignorerade åsikten från Krim.

          1992 avskaffades Republiken Krims konstitution av Ukraina, och 1998 infördes en ny av Kiev. Den proryska känslan börjar växa på Krim.

          Annexering av Krim till Ryssland
          Händelser 2013-2014 i Kiev skapade inte bara en politisk kris i Ukraina, utan fick också invånarna på Krim och Sevastopol att bli mer aktiva i att återlämna halvön till Ryssland. Den 23 februari 2014 sänktes den ukrainska flaggan över Kerchs stadsfullmäktige och den ryska statsflaggan hissades. Massavlägsnandet av ukrainska flaggor ägde rum den 25 februari i Sevastopol.

          Den 27 februari 2014 hissades den ryska flaggan över byggnaden av Krims högsta råd. Den 11 mars 2014 antog Krims högsta råd och Sevastopols kommunfullmäktige självständighetsförklaringen för den autonoma republiken Krim och Sevastopol.

          Den 16 mars 2014 hölls en folkomröstning på Krim, där, enligt officiella uppgifter, deltog cirka 82 % av väljarna, varav 96 % röstade för att gå med i Ryska federationen.

          Den 17 mars 2014 bad Republiken Krim och Sevastopol att få ansluta sig till Ryssland.

          Den 18 mars 2014 undertecknades ett mellanstatligt avtal mellan Ryska federationen, Republiken Krim och Sevastopol om deras anslutning till Ryska federationen.

          Den 16 mars 2014 hölls en folkomröstning på Krim, där majoriteten röstade för anslutning till Ryska federationen

          Den 18 mars 2014 undertecknades ett avtal om upptagande av Krim och Sevastopol till Ryska federationen

          DET HÄR ÄR INTRESSANT
          Annexering av Krim till Ryssland
          I mars 2014 deklarerade den överväldigande majoriteten av Krim i en folkomröstning att de vill vara med Ryssland och inte vill vara med Ukraina. Det ”demokratiska” västerlandet ”märkte inte” uttrycket för 2 300 000 människors vilja.

          https://www.kp.ru/putevoditel/interesnye-fakty/istoriya-kryma/

  2. Palestinas FN-ambassadör, Riyad Mansour, ifrågasatte ståndpunkten från vissa länder och västerländska medier angående Israels ”rätt att försvara sig” och sa ”att det var en felaktig förståelse av historien, som börjar först när Israeler är skadade.
    Du kan inte säga ’ingenting rättfärdigar att döda israeler’ och sedan ge motiveringar för att döda palestinier. Vi är inte undermänniskor. Vi kommer aldrig att acceptera retorik som förringar vår mänsklighet och försakar våra rättigheter. En retorik som ignorerar ockupationen av vårt land och förtryck av vårt folk.”

    Medan USA krävde fördömande av Hamas agerande vägrade de ryska och kinesiska ambassadörerna att utfärda något generellt fördömande som namngav Hamas och krävde istället en omedelbar vapenvila och starten på en fredsprocess som har stannat av i decennier.

                            —

    MOSKVA, 11 oktober /TASS/. Den ryske ambassadören i Israel Anatolij Viktorov har betonat behovet av att snarast inleda en process med direkta förhandlingar mellan Palestina och Israel.

    ”Det är nödvändigt att snarast gå mot att inleda en direkt palestinsk-israelisk förhandlingsprocess som skulle vara heltäckande och lösa alla de frågor som har varit olösta till denna dag”, sade diplomaten.

    Enligt honom är det viktigast nu att uppnå en omedelbar vapenvila. ”Det är nödvändigt att stoppa våldet, blodsutgjutelsen, att visa återhållsamhet, det är nödvändigt att undertrycka känslor; känslorna är höga på båda sidor. Det är uppenbart för absolut alla att det är nödvändigt att gå över till fullskaliga samtal för att lösa den palestinska frågan genom att förlita oss, som vi också har hävdat, på tvåstatslösningen och i enlighet med besluten, de välkända FN-resolutionerna, överenskommelser som gjorts i Oslo och Madrid tidigare, det arabiska fredsinitiativet och andra.” tillade sändebudet.

    Viktorov noterade att Ryssland ”upprätthåller interaktion med båda de stridande sidorna” såväl som med andra länder i regionen. ”Vi planerar att göra relevanta ansträngningar även på internationella arenor”, sa diplomaten.

  3. Europas högsta kretin, Fulsula von der Lögnen, uttalade sitt stöd för apartheid regimen israel varpå hon blev påmind av den oförlikneliga Clair Daly, att kretinen inte ha mandat att uttala sig i namn av Europas folk.

    “Who do you think you are? You’re unelected, and have no authority to determine EU foreign policy, which is set by @EUCouncil,” replied Irish MEP Clare Daly. “Europe does NOT ‘stand with Israel’. We stand for peace. You do not speak for us. If you’ve nothing constructive to say, and you clearly don’t, shut up.”

    https://www.rt.com/news/584663-israel-warmongering-us-brussels/

    Det är precis så man ska tala med samling kretiner och den rasistiska regimen israels patetiska försvarare (svenska och utländska). Världen är trött på dessa samvetslösa typer!!!

    • Sedan tycker jag vi skall kalla våra egna politiker sakligt med deras rätta namn, då mig veterligen inte Europaledaren Ursula von der Leyen är dömd för något brott där hon heller fällts för att ha ljugit.

      • @Johan de Nauclér 11 oktober, 2023 At 21:49
        ”…vi skall kalla våra egna politiker sakligt med deras rätta namn…”

        Du kanske inte känner till att EU-komissionen och dess ledare inte är ”våra egna politiker”, dom är inte ”folkvalda” som EU-parlamentet.

    • Till de samvetslösa typer ska man lägga till en viss Borrell- också hen är en icke vald teknokrat och som i o m det inte tillhör kategorin ”våra egna politiker” (som Naucler uttryckte det)

    • Detta är inte censur, detta är ett politiskt parti som agerar när en medlem uttrycker åsikter som inte ligger i linje med partiets värderingar och politik.
      Hur tror du t.ex. att Vänsterpartiet skulle agera om någon av deras förtroendevalda skulle skriva ett inlägg där hon skulle försvara Anders Behring Breiviks terrordåd eller skriva att hon sympatiserar med Nordiska motståndsrörelsen?

    • Det verkar som att numera är det bara terrorist staten och barnmördare regimen apartheid israels lakejer som ska njuta av ”yttrandefrihet”. Ack Sverige Olof Palmes land som reducerats till detta.

  4. Riks om Hamas uppror i Palestina/Israel
    Jag tittade och lyssnade.
    Intressant, men tendens till förakt för palestiniernas problem tycker jag. Gestaltat av mästerprataren Richard Sörman.
    Riks är nu skiljt från partiet Sverigedemokraterna.
    I slutet förstår man det finns ambivalens.
    Richard Sörman ställer frågan om Riks ska vara höger eller vänster.

    Jag känner mig tillrätta i den frågeställningen.
    Är det relevant eller bara förvillande?
    Höger eller vänster kanske bäst passar som glåpord för den politiske motståndaren?

    För mig är Riks en politisk konservativ Youtube kanal. Men med svensk liberal anpassning.
    Konservatism kan innehålla både höger och vänster enligt traditionell definition.
    Det är nog därför Sörman ställer frågan.

    Bloggens för övrigt utmärkta kommentatorer Kerstin Stigsson och Johan de Naucler är bara vänster.
    Sådant ställningstagande ger även en plats för socialism. Men inte nödvändigtvis.
    Progressiv vänster, motsatsen till konservatism.
    Då kan man aldrig gilla Ryssland eller för den delen Iran som är ett mycket konservativt samhälle.
    Istället blir det lättare att gilla USA som är ett mycket progressivt samhälle betraktat ur ett liberalt vänsterperspektiv.
    Faktiskt är det så att jag tror att den transatlantiska länken är fast förankrad i den svenska vänstern.
    Samt dubbelt förankrad med den liberala högern. De borgerliga partierna, näringslivet, svenska staten, etablerad media m.m.
    Det här ger en orubblig koppling för Sverige till det aggressiva USA.
    Det är i det perspektivet man får betrakta Sveriges fientliga hållning till Ryssland.
    Gillar man det inte är nog enda möjligheten att lämna Sverige.
    Ta ett slutgiltigt farväl precis som den amerikanske officeraren som flyttade till den enkla småstaden i Ryssland vilket också blev hans lycka.
    Lycka är en form av rikedom men inte nödvändigtvis äga så mycket som möjligt.
    Lycklig kan man bli med väldigt små medel bara de rätta förutsättningarna finns.

    Jag lider med palestinierna som under alla år berövats dessa förutsättningar.
    Till slut kommer då vreden ta över.
    För palestinier är Israel orättvisa.

    Något som svenska Vänsterpartiet och svenska Socialdemokraterna måste ta ställning till annars blir det precis som Riks säger att ”Hamas terror splittrar vänstern”

    Morgongänget: Hamas terror splittrar vänstern
    https://www.youtube.com/watch?v=IwTLYVBV698

    • Rationalisera inte och generalisera inte människors ideologiska tillhörighet med några slags orörliga och för evigt oförändrade tillhörigheter.

      Atlantismen, som jag brukar säga; det är för ålarna (till och från Sargassohavet). Inte för Europa.

      De amerikanska Förenta staterna är inte en normal stat, utan EN PRINCIP. Dess huvudsakliga princip, dess konstitution, går inte att ändra. Byter man ut den är statsskapelsen död och borta. Med Europa är det annorlunda: vi byter gärna och ofta konstitutioner och landsformer. Därför vi är fostrade i europeisk filosofi; och är mer tillböjliga intellektuellt och tankemässigt.

      Tar Du bort religionen (den enda amerikanska filosofin) och konstitutionen ur USA, finns inte landet mera. Precis som med Israel.

      Men i en europeisk kultur och i ett europeiskt land och bland dess filosofer, går det ofta helt utmärkt, men kanske inte smärtfritt. Det har funnits många olika Tyskland, många olika Frankrike, Italien och Grekland. Snart går Ryssland in i en traditionell pro-europeisk öppenhetsfas, där alla landets problem och bekymmer ånyo skylls på de korkade företrädarna. Så har det alltid varit.

      Det är det som är skillnaderna.

      ”Europa är filosofernas kontinent”, det är därför vänstern föddes och är starkast här. Vi är starkt anpassningsbara och resonemangsstarka, de andra kontinenterna har religion, och är därför sämre anpassningsbara.

      • ”De amerikanska Förenta staterna är inte en normal stat, utan EN PRINCIP. Dess huvudsakliga princip, dess konstitution, går inte att ändra. Byter man ut den är statsskapelsen död och borta. Med Europa är det annorlunda: vi byter gärna och ofta konstitutioner och landsformer. Därför vi är fostrade i europeisk filosofi; och är mer tillböjliga intellektuellt och tankemässigt.

        Tar Du bort religionen (den enda amerikanska filosofin) och konstitutionen ur USA, finns inte landet mera. Precis som med Israel.”

        Intressant perspektiv att USA är en PRINCIP.
        Tänker man så tror jag det stämmer.
        Jag kan nämligen inte finna någon kultur i USA.
        Ej heller någon etnisk tradition.

        Visst har USA religion som filosofi men den blir allt svagare och uppblandad med andra religioner precis som hos oss.
        USA går mot en sekulariserad stat.
        Ryssland har tvärs om gått andra vägen.
        Vilket gör Ryssland mer homogent och sammansvetsat.
        Enighet ger styrka som du vet.

        Den största filosofin USA har är imperialistisk kapitalism.
        Men som ”vänster” väljer du att mörka och släta över.
        Kanske för du helst vill se USA som en progressiv demokrati?
        Tvärs om till den här bloggen som verkar ha till huvuduppgift att förtydliga och avslöja USA:s (tvivelaktiga) förehavanden.

        Har för mig du sagt att ingen ukrainare gillar Ryssland.
        Kan bara säga att de heller inte kan det.
        Vare sig offentligt eller privat.
        Varje sådan yttring väntar grymma repressalier från dagens Europeiska Majdan Ukraina.
        Både till dem själva, deras närstående och släktingar.
        Sådan är ukronazismen.
        Adolf Hitlers Tredje Rike var likadana.
        Man måste inte vara jude för att hamna i Auswitszh eller något av de andra förintelselägren.
        Att vara mot Nazismen räckte gott och väl.

        Ukrainarna och ukronazister beskjuter ortodoxa kloster i Ukraina med farlig klusterammunition de fått från USA.
        Munkar och nunnor tvingas gömma sig klostrens källare.
        För de vägra lämna.
        Kloster i Ukraina och Ryssland motsvarar vår diakoni.
        Det vill säga man hjälper människor som har det svårt i samhället.
        Hemlösa, fattiga m.fl. och nu även de som fått lida av kriget.
        Det här vill ukronazisterna eftersom de ser det som en del av Ryssland.

        Den ortodoxa kyrkan ska utrotas i Ukraina och in ska istället komma den protestantiskt luthersk från Europa som står den Västerländska kapitalismen närmast.

        Det pågår en Västerländsk borgerlig kulturrevolution i Ukraina som kommer göra ukrainarna rotlösa och berövade sin närmaste tradition.
        Många där märker det redan med samhällsförändringar i ”American Style”.
        Ukronazisterna offrar sitt eget folk och gör dem till rotlösa robotar som de senare kan styra hur de vill.
        Eller snarare, som USA vill.
        Det vill säga ett land som styrs av kapitalism istället för kultur och tradition.

        • Nja, inte håller den ortodoxa kyrkan i Ukraina på ”att utrotas”. Tvärtom skulle jag påstå.

          Kyrkan i Kyiv har av högsta ledningen i Istanbul (den sitter där sedan Konstantinopels dagar som Östroms ledning) och den lyder inte längre under metropoliten i Moskva, som fått mycket skäll av resten av ortodoxa världskyrkan för att den är -märkligt nog- FÖR krig och invasion. Så nu blomstrar den egna ortodoxa kyrkan i Ukraina, där ju Kyiv är den klart äldre kyrkliga staden jämfört med det avgjort yngre Moskva. Ryska ortodoxa kyrkan är sedan många decennier infiltrerad av säkerhetstjänsten och denna kyrka är ett ofta solklart talrör för rysk säkerhetstjänst och militärmakten. Det är en mycket gammal -om än föga känd- sanning.

          Skulle jag som ”vänster och demokrat” bara för amerikansk kapitalism och imperialism.

          Mmm – skulle inte tro det (minsta). Jag ser på dagens båda amerikanska och ryska imperialismer med samma stränga ögon. För min del bör båda göra sortie ut ur den europeiska civilisationen och världens länder. De tillför inget gott.

  5. Visst är det oroande att tyvärr många västliga ledare sluter upp bakom den halvt brottsliga Netanyahu-regimen, en klart högerinriktad, sionist-fascistisk regering som bara förstår -och kan använda- våld. Den Sionistiska Sadism, ett slags märkligt modernt SS i Israel, har slagit rot med religiös fanatism och brutalism.

    Palestinska folket är ett av det mest plågade, svaga, fattiga och mest utsatta folken på vår jord.

    Men låt mig sätta fokus och uppmärksamhet på något som INGEN idag talar om; nämligen INTERNATIONELL LAG.

    Jag kan däremot verkligen berömma Europeiska unionens Josep Borell som faktiskt under söndagen uppmärksammade och klart gick emot Israels brottsliga politik att hungra ut de civila Gaza-borna och inte leverera elektricitet, mat, vatten och mediciner. Detta är absolut helt klara uttalanden och uppmaningar till internationella krigsförbrytelser av första graden. Det är mycket bra att unionen nu kan visa upp en humanistisk och skyddande ton för den internationella laglydelsen mot den israeliska fascismen såsom den utövas av Netanyahu-regimen.

    Innan Hamas-rörelsens terroristangrepp och närmast rent militära ingripande in på ockupationsmaktens territorium, hände dagarna innan två händelser som inte fått så mycket uppmärksamhet i världens medier, som jag gärna vill fästa våra läsare på. De säger mycket.

    För det första, uttalade i början av förra veckan den amerikanska utrikestalesmannen Jake Sullivan ett uttalande ”att ’Mellanöstern’ har nu inte varit så lugn sedan 20 år tillbaka”.

    För det andra; så uppvisades en scen från ett kristet urgammalt kloster inne i det gamla Jerusalem som är en av pilgrimsposterna för bl.a. kristna från hela världen på besök, att besöka under sin vandring utmed Golgata. En påpasslig turist med filmkameran på uppmärksammade vad som ofta pågår mot kristna i Jerusalem.

    Där passerar ett långt sällskap med svartklädda ortodoxa sionistiska fanatiker, herrar med söner, barn som knappast kan vara än i mycket låg skolålder – när de passerar munkarna och de kristna pilgrimerna vid klosterväggen spottar de alla kollektivt på de kristna besökarna och munken i dörröppningen. Så är den sionistiska toleransen idag hos ockupationsmaktens mest fanatiska religiösa anhängare. Sinnesstämningen är rent fascistisk. Senare kom några förhastade presskommentarer från regimen då dessa bilder fått valsa runt världen till väldigt många kristnas förvåning, som från Jerusalem fick veta att detta är en ortodox sionistisk sed: att spotta på kristna. Netanyahuregimen lyckades få fram att man skulle ”gripa fem judar” för detta brott -vad det nu skall leda till?

    Men var kommer då Internationell LAG in i vårt sammanhang?

    Israel har sedan 1967 med beväpning i hand under oräkneliga gånger fått Förenta nationernas Säkerhetsråds resolutioner emot sig, och inte rättat in sig i en enda. Som ockupationsmakt har man sedan året 1967 försatt sig i en konstant beväpnad situation där palestinska ursprungsbefolkningen konstant hotats, förvisats, mördats och förnedrats -i 56 år. Jag betonar att i och med ockupationen år 1967 är det så kallade ursprungsbrottet i händelsekedjan.

    En ockupationsmakt är RÄTTSLÖS.

    Det torde inte komma som en förvåning. De tjecker som en dag 1942 i Prag lyckades stanna ned den nazistiske ockupationsmaktens ledare i det ockuperade Tjeckien, stanna till hans bil i en hårnålskurva i huvudstaden, skjuta ned Reinhard Heydrich som senare dog av plågsamma skador i blodförgiftning av bilklädeslädret som trängt in i hans vävnader och sakta fick denne sadist att dö en plågsam död. Alla tjecker jublade i sin fångenskap. En sadist fick en sadists död.

    Därför att en ockupationsmakt är RÄTTSLÖS.

    En ockupationsmakt har inte heller i internationell rätt, efter ha dragit vapen i 56 år och dödat kontinuerligt den ockuperade civilbefolkningen, till självförsvar. Detta är ett stort missuppfattande. Ett ockuperat folks och lands motståndsrörelse har full rätt att angripa hela ockupationsmaktens territorium och allt som finns där, förutom sjukvårdsinrättningar.

    Israel har själv sedan över 56 år tillbaka själv till helt egen skuld försatt sig i den situation och position det befinner sig i.

    En ockupationsmakt är RÄTTSLÖS.

    Som bildare av staten Israel år 1948 måste den organisation som sett till att denna stat fötts och existerar, de Förenta nationerna, men redan efter 19 år av existens, urartat och vänt sig mot internationell lag (året 1967) omedelbart ta ansvar och handling för att se att denna FN-skapelse återigen försetts inom internationell lags ramverk.

    Territorierna denna urartade stat ockuperar: de syriska Golanhöjderna, den jordanska Västbanken (även kallad Cis-Jordanien) och det förra egyptiska Gaza – skulle idag kunna ge klart grönt ljus med godkännande att sätta in fredsupprätthållande och fredsskapande FN-trupper på dessa tre områden. Med bland annat europeisk militär hjälp skulle vi från dagens Jordanien kunna gå in med FN-trupper understödda av t.ex. europeisk utrustning, transportmedel och annat, även gå in på Cis-Jordanskt territorium (Västbanken), samla ihop de där illegala bosatta ockupanter och tillse att dessa västvärldens egna IS-fanatiker, antingen försätts i uppsamlingsläger och att de sänds hem till sina ursprungsländer; precis som vi gjorde med de islamistiska fanatiker som ockuperade det som en gång var det islamistiska Kalifatet i Syrien och Irak.

    Palestina, som bör kunna etableras på ett sådant utstädat territorium, borde kunna ta de uppbyggda bostäderna och industrilokaler och annan kvarstadtagen utrustning, som krigs- och ockupationsskadestånd. Det har de full rätt till i just internationell lag och enligt den lydelse de FN-resolutioner som garanterar det palestinska folket rätten till detta fulla territorium.

    Vad vi ser är självklart Washington-politikens urspårade kaos och misslyckande, enligt Jake Sullivans lugna värld, där denna Mellanösterndel inte har varit så lugn på 20 år. Så fel det kan bli!

    Genom att följa internationell LAG, Förenta nationernas resolutioner, avväpning av ockupationsmaktens styrkor och ockuperade territorier genom FN-trupp bör världen nu ta ett samlat grepp efter 56 år av kombinerade amerikansk-israeliska våldsmisslyckanden och avrusta denna del av en urartad sionistisk sadism hos den neofasctistiska Netanyahu-regimen, vår nya SS-region i denna världen.

    Om inte Netanyahu nu löser sitt Gaza-problem fort och enkelt smärtfritt för alla, och smäller av två-tre atombomber ur Israels helt olagliga (enligt internationell LAG) innehav av kärnvapen mot Gazas befolkning efter hoten med att förvandla Gaza till ”en öken av ruiner” (orden är Netanyahus egna), förutsätter jag att det internationella samfundet -enligt Internationell LAG- sänder ut vapeninspektörer och samlar in Israels helt illegala kärnvapen och med tiden sänder den israeliska ockupationsmaktens ledande politiker till Internationella Brottsmålsdomstolen i Haag, helt enligt internationell LAG.

    Ty en ockupationsmakt är RÄTTSLÖS.

  6. Våra politiker kom inte till makten genom ett UFO som landade och bestämde det.

    Folket röstade för eländet, eller röstade på andra minipartier utan valsamverkansförmåga, med känt resultat. Krig, kaos och monopolkapitalism.

    De satte sig sedan med självgoda flin, med armarna bakom huvudet, med fötterna på vardagsrumsbordet och organiserade i sin lättja inget bättre. Möjligtvis stod de i något hörn på staden och sålde Proletären, men mycket mer var det faktiskt inte.

    Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
    de gode och de ädle de ställa upp sin stod
    i skönaste belysning på högsta piedestal
    med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.

    Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
    hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
    de tänka i sitt hjärta: si, allt är ganska gott!
    – men bakom står Hin onde och hostar så smått.

    Gustaf Fröding
    https://litteraturbanken.se/skolan/poesi-forfattare-gustaf-froding-de-gode-och-de-adle/

    • Tja, Martin; sade inte Winston Churchill en gång att skrämma någon med demokratin är ”att gå ut och tala fem minuter med en väljare”? -som avskräckande exempel.

      Det har väl blivit bättre över tid.

      Men inte för alla. ”Den ’enda demokratin’ i ”Mellanöstern”, Israel, leds sedan många decennier bara av militärer (som visserligen kommer och går), men det är samma mordiska krigsförbrytelser mot de förtryckta. Och de tillåts alltid komma undan.

      Det är dags att få internationell ordning på detta slakthus till synagoga nu! En gång för alla!

  7. Det har aldrig funnits någon, vare sig Palestinsk eller Israelisk stat inom internationellt fastställda gränser innan 1948.
    Det är där pudelns kärna befinner sig.
    Att hävda några landsgränser på grunder utifrån en uråldrig berättelse som brister i stora delar, kan aldrig vara ett realistiskt utgångsläge i en kommande fredsförhandling.
    Nej andra kriterier måste vara utgångsläget där ingen kan bortse från hur befolkningssammansättningen såg ut innan år 1948.
    Dessutom måste man väga in hur detta krig uppkom och den frågan måste ställas till såväl förlorarna som segrarna under andra världskriget och därvidlag har såväl Judarna som Palestinier betalt att oerhört högt pris.
    Kanske det är dags för västvärlden att rikta blickarna inåt mot sig själv och betrakta sin stora skuld innan man dömer och straffar med bestialiskt dödsbringande bomber, det oskyldiga Palestinska folket.

  8. För en månad sen släppte FN:s tillsatta särskilda kommitté för Palestina/Israel, sin rapport.

    Den fann att Israels mordiska cirka 60 år långa ockupation av Palestina var “illegal” ur flera “tydliga avseenden under internationella lag”, och krävde “omedelbar, ovillkorlig och total avlägsning av Israels militära styrkor” från Palestina, att man “avlägsnar koloniala bosättare”, att Israels ovillkorliga kapitulering av ockupationen “inte kan förhandlas undan”, och därför är retorik om att Israel “försvarar” sig mot palestinska “angrepp” inte mycket mer än vulgär propaganda, en ren oxymoron. FN-studien avslutade med att tydliggöra, att

    Fullskaliga och adekvata skadestånd bör utdelas till palestinska individer, företag och entiteter för att ha skadats i generationer av Israels annektering av mark och egendom, förstörelse av hem, plundring av naturresurser, förnekandet av [palestiniernas] rätt att återvända hem, och andra brott mot mänskligheten orkestrerade i enlighet med koloniala och ockuperande avsikter hos en illegal ockupant.5

    Annorlunda lät det däremot i det mäktiga västerländska indoktrineringssystemet, som omedelbart gick till angriparens försvar, per praxis.6

    Olikt Palestina, fick ockupanten, “Mellanösterns enda demokrati”, “all rätt att försvara sig mot våldet”, särskilt i och med att deras “mål är att slå ut ledare och fotsoldater inom Hamas”, som Expressen hävdade.

    Läs hela krönikan här. Här hängs ut också smutsbyken från ”svensk” terror och barnmördare regimen apartheid israels stammedia

    https://newsvoice.se/2023/10/israel-hamas-statsterrorism-media/

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here