Detta är ett utdrag ur artikeln av F.William Engdahl, den 23/4 2021, i The Politics of Heroin and the Afghan US Pullout i New Eastern Outlook
Vänligen översatt av Rolf Nilsson. Legat färdig länge, men minst lika aktuell idag.
Ingress: Jag lyssnade just för första gången på programmet ”Utrikesbyrån” på TV, som handlade just om opiatmissbruk i Afghanistan. Får mig att återpublicera denna artikel.
Det har funnits en tendens att påstås att talibanerna fått stora inkomster av att stödja opiumodling. Programmet var hyggligt sakligt, och visade en bild på hur opiumodling minskade under förra talibanepoken. Det är möjligt att talibanerna tjänat pengar på opiumodling under senare år, men fakta om detta kunde knappast presenterats. Det framgick tydligt att företrädare för talibanerna vill stoppa opiumodlingen och att man vill ha hjälp av ”världsamfundet” i detta. En teolog som medverkade i protokollet menade att det är helt förenligt med talibanernas religiösa syn att stoppa opiumodlingen. I programmet sa man att 3 miljoner i Afghanistan, omkring 10 % av befolkningen var beroende av opium – en oerhört hög siffra. Och att bekämpande av opiumodling – missbruk hade mycket låg prioritet från USA:s sida.
Wikipedia skriver ”Även om mindre än 4 procent av åkermarken i Afghanistan användes för opiumvallmo-odling 2006, gav intäkterna från skörden över 3 miljarder dollar – mer än 35 procent av landets totala bruttonationalprodukt (BNP).” Wikipedia.
Jag inkluderar nu en tabell från Wikipedia. Avser antalet hektar som använts för opiumproduktion.
William Engdahl är strategisk riskkonsult och föreläsare, han har en examen i politik från Princeton University och är en bästsäljande författare om olja och geopolitik, exklusivt för onlinetidningen ”New Eastern Outlook”.
CIA, Mujahedeen och Afghanskt Opium
När USA först ockuperade Afghanistan och hävdade vedergällning för talibanernas roll i att hjälpa Osama bin Laden i USA:s 9/11-attacker, hade en bestämd anti-opiumpolitik från Talibanerna minskat skörden till nästan noll.
I oktober 2001, strax före USA: s invasion, erkände FN att talibanerna minskade opiumproduktionen i Afghanistan från 3300 ton år 2000 till 185 ton år 2001.
Enligt den kanadensiska ekonomen och historikern Michel Chossudovsky: ”omedelbart efter invasionen i oktober 2001, återställdes opiummarknaderna. Opiumpriserna steg. I början av 2002 var det inhemska opiumpriset i Afghanistan (i dollar / kg) nästan tio gånger högre än under 2000.”
Den angloamerikanska invasionen av Afghanistan återställde framgångsrikt narkotikahandeln. Guardian rapporterade att ”2007 hade Afghanistan mer narkotika i odling än Colombia, Bolivia och Peru tillsammans.” Det var sex år efter USA:s militära ockupation.
Inom flera år efter USA:s ockupation var odling av opiumgrödor under Karzai på rekordnivåer hela tiden. En av de största afghanska opiumkrigarna var då brodern till Hamid Karzai. 2009 skrev New York Times, med hänvisning till namngivna amerikanska tjänstemän, att ”Ahmed Wali Karzai (mer om honom här, ö.a.), bror till den afghanska presidenten och en misstänkt aktör i landets blomstrande olagliga opiumhandel, får regelbundna betalningar från Central Intelligence Agency och har så fått under många av de senaste åtta åren … ” 2011 sköts Ahmed Karzai ned i gangsterstil i sitt hem i Helmland av en av sina livvakter. Helmland är den största opiumprovinsen i Afghanistan. Om Helmland var ett land skulle det vara den största opiumproducenten i hela världen. Var det av en slump att CIA betalade pengar till Karzai i minst åtta år eller hade man en andel i Karzais verksamhet?
Medan Washington och CIA har förnekat stöd för den enorma afghanska opiumhandeln, antyder CIA:s historia med narkotikaherrar sedan Vietnamkriget annat. Som Alfred W. McCoy dokumenterade under Vietnamkrigstiden i sin banbrytande bok, The Heroin Politics in Southeast Asia, var CIA djupt inblandade med Hmong-stammän i Laos, vilka var engagerade i opiumhandel. De hävdade att det var nödvändigt för att få deras stöd. Senare upptäcktes att CIA:s Air America var inblandat i att i hemlighet transportera opium från Gyllene Triangeln (ett område känt för narkotikaodling, ö.a.).
Under 1980-talets USA-finansierade Mujahideen-krig mot den sovjetiska armén i Afghanistan, påstods CIA blunda, när Osama bin Laden och tusentals ”afghanska araber” rekryterade afghanska krigsherrar som Gulbuddin Hekmatyar, vilka berikade sig tillsammans med den pakistanska ISI-underrättelsetjänsten med stora vinster på narkotikahandel. Att föreställa sig att CIA och privata legosoldater som DynCorp, nära knutna till byrån idag, är inblandade i världens största opium- och heroinkälla kräver inget stort tankesprång.
År 2018 riktade Alfred McCoy en fördömande anklagelse om USA:s krig i Afghanistan. Han frågade: ”Hur kunde världens enda supermakt ha kämpat kontinuerligt i mer än 16 år – med mer än 100.000 man utplacerade under konfliktens topp, offra livet för nästan 2300 soldater, spendera mer än 1 biljon dollar på sina militära operationer och slösa en rekordsumma av drygt 100 miljarder dollar på ”nationsbyggande”, som hjälper till att finansiera och utbilda en armé med 350 000 afghanska allierade – och ändå inte kunna pacificera en av världens fattigaste nationer? ”
Hans svar var att USA:s närvaro inte handlade om nationsbyggande eller demokrati. Det handlade om heroin: ”Under alla sina tre decennier i Afghanistan har Washingtons militära operationer lyckats, först när de passat bekvämt in i Centralasiens olagliga opiumtrafik”, anklagade han. ”Dess opiumproduktion ökade från cirka 180 ton 2001 till mer än 3000 ton per år efter invasionen och till mer än 8 000 ton år 2007.
År 2017 nådde opiumproduktionen rekordsumman 9000 ton. Efter mer än 16 år av amerikansk militär ockupation. Någonstans här finns en mycket smutsig och kriminell historia och CIA, såväl som relaterade privata militära entreprenörer som DynCorp, verkar finnas mitt i det. Detta är kanske den verkliga anledningen till att Washington vägrar att på ett ärligt sätt lämna Afghanistan. Som Pepe Escobar påpekar, i motsats till berättelsen i västerländska medier att talibanerna kontrollerar den afghanska opiumhandeln, ”är detta inte en afghansk talibanoperation. Nyckelfrågorna – aldrig ställda av västvänliga kretsar – är vem som köper opiumskördarna; förädlar dem till heroin; kontrollerar exportvägarna; och sedan säljer dem för enorma vinster … ”
Han pekar på Nato och noterar att ryska medborgare utgör ”collateral damage” från den afghanska smuggeltrafiken lika väl som amerikanerna. ”Det ryska utrikesministeriet spårar hur massor av kemikalier importeras olagligt till Afghanistan från bland annat ’Italien, Frankrike och Nederländerna’, och hur USA och Nato gör absolut ingenting för att stoppa heroinsmugglingen.”
USA:s verksamhet i Afghanistan, världens största opiumproducent, är långt ifrån över. Den ändrar bara form.
Afghanistans president har flytt landet. Talibanerna är i Kabul. Ännu ett smärtsam och kostsam nederlag för landet som aldrig vinner krig – US of A. Föreningen USAs lakejer med säte i Stockholm kallar till ett extramöte. På agendan “Afghanistan – imperierna grav. USA nästa?”
Amerikanernas tillkortakommanden i Afghanistan måste ju för varje normalt politiskt tänkande person varit så uppenbara sedan minst ett decennium tillbaka.
Under 1970- och 1980-talet lyckades ju den Demokratiska Republiken Afghanistan efter Aprilrevolutionen 1978 som avskaffade det islamistiska feodalväldet, införde landreformer för de fattiga bönderna och förbjöd koranskolor liksom diskriminering av kvinnor -och fick genast problem med mullorna och banditer inskickade av den islamistisk-fascistiske pakistanske diktatorn Zia ul-Haq mot Afghanistans helt legala regering i Kabul som dessutom var upptagen i Förenta nationerna. I bergstrakterna mellan Afghanistan och Pakistan dör det upp en herre som visste hur man skulle implementera islamismen i Afghanistan – president Jimmy Carters utsände terroremissarie: en viss Zbigniew Brzezinski i egen hög person som hyllade de reaktionära orakade islamistiska terroristerna som förberedde folkmordet i Afghanistan – terrorns rötter uppfanns i CIA med hjälp av odjuret Brzezinski. Nu är den amerikanska imperialismen i Afghanistan lika död och begraven som Brzezinski själv.
F. William Engdahl (kanske med nordisk påbrå?) är en legend i kritiskt tänkande över det amerikanska imperiets alla oförklarliga politiska rackarspel ute i världen. Han har väl mest koncentrerat sig på de amerikanska ”oljekrigen” och de amerikanska politikernas olyckliga förmåga att efter politisk tjänst hamna i oljesektorn och i värsta fall hos saudierna i oljebolaget Aramco – ett av världens rikaste företag.
Jag kan verkligen rekommendera om man vill nå ännu längre in i odjurets grotta att läsa den amerikanske förre översten Andrew Basevich han är numera professor i Statskunskap i USA. Hans kritik är inte nådig – jag ger här tre titlar på engelska som man kan läsa från en person som vistats inom imperialismen och blivit en av dess främsta kritiker:
1) ”The limits of power – the end of American Imperialism”;
2) ”Age of illusions – How America lost its ”victory” after the Cold War”;
och slutligen:
3) ”New American imperialism”.
Titlarna talar för sig själv – de handlar verkligen om det titeln skriver om.
De flesta av dessa skrifter finns ofta i pdf-format eller epub-format och kan laddas ned ofta helt gratis på vilket e-bibliotek som helst – ofta bara man låter sig registrera sig först.
Ni blir alltid klokare och mer kunnigare på detta tema – jag garanterar!
Med den amerikanska imperialismens kollaps i Afghanistan går vi på många vis in i en helt ny era i hela Nära Östern, Levanten och Mellanöstern, liksom Sydasien. USA kan vara på väg att snart inte ha några äkta vänner kvar i hela denna region (Pakistan kan nog bara betraktas som nyttig idiot när deras intressen tillfälligt sammanträffar – befolkningen är ofta helt anti-amerikansk), och så här 10 år efter ”Den arabiska våren” av vilket det inte blev mycket kvar, ens pro-amerikanskt. Mellan Syrien och Afghanistan finns nu inte en endaste pro-amerikansk regim att lita på för Washington, förutom halshuggardiktaturen Saudiarabien.
Jag kan som ett litet PS rekommendera om man har den eminenta och synnerligen väldigt objektiva nyhetskanalen Al-Jazeera English höra just Professor Andrew Basevich kommentera dagens Afghanistan i temaprogram. Han verkar ännu mer sympatisk och kunnig i bild än i skrift…
Redan gamla Sovjet var uppmärksam från början av 1960talet för vad de kallade ”wahabism”, islam från Saudiarabien, i sina södra republiker, islamism kallades då för muhammedanism, nog så okänt. Men ingen reagerade givetvis, utom amerikanarna som måste hitta en kraft mot Arab-socialismen, Nasser, Suez-krisen, Kassem, Saddam,Baathpartiet, Assad, och andra, som regerade på 1950/1960/70talen och det blev det religiösa prästerskapet, till slut IS, som CIA rekryterade som motkraft. I Ukraina Azov-bataljonen, och högra sektorn, USA är ju verkligen skamlöst i allt de gör,överallt, det farliga med dem. I Latinamerika, mot Kuba och Castro, backade man högerfascistdiktaturer, Chile, Argentina, men Kuba har ofattbart överlevt.
Men i Iran slog det bakut, som blev en teokrati, men det blev använt i Syrien, Libyen, – Irak gjorde USA till en shia-stat, som Iran, utan att fatta det. Så USA är en blindbock, som inte vet vad den sysslar med, när man leker självutnämnd världspolis.
Att man nu försöker att dämpa Afghan-besvikelsen, genom att som Ann Linde tala om utbildning av kvinnor m.m., ”feministisk utrikespolitik”, men det innebar ju krig med stora offer på slagfältet, som vem som helst kan drabbas av. Var de beredda på det ? Afghanerna är glada att slippa all flygbombning på landsbygden och bomber i städerna, men hur kan Sverige ha varit allierad med alla dessa kaoskrafter.
Men detta är de sorgliga resterna av ”radikalfeminismen”, som varit lika elaka i Sverige, under lång tid, som ser alla män som förtryckare, en mycket radikal destruktiv ideologi, kompromisslös, som muslimska prästerskapet, samt Me-Too, nog nödvändig,men som också tyvärr varit en döbelnsmedicin,med biverkningar, för relationer. Invandringen som uppgår till ca 2 miljoner av Sveriges 10, är ju ibland en motkraft mot kvinnors rättigheter, tyvärr. Men invandringen har även tvingat svenska män att bli tuffare, eller sticka iväg från förorten.
Invandrarna gör förstås narr av svenska killar och män, velour, en import som bara upprepade vad Sverige tagit sig igenom, 1950-1980, kanske därför skinsen uppstod, men nu dagliga skjutningar , rena mardrömmen, för manliga attityder, därför blir invandringen en motkraft, mot det moderna svenska projektet, som vi känner det, vi har aningslöst inte insett problemen, och kvinnor dras ju till skitstövlar brukar man säja.
USA kommer inte att klara att ”försvara” Taiwan, och Biden skulle ju försvara Sverige lovade han… ”period,period”, det kan vi glömma, och kan vara glada för. Men våra inhemska marionetter, bidar sin tid,
viktigt att uppmärksamma deras taktik, hur de skall hantera sin besvikelse, de är riktiga ” söderamrisar”, som man sa förr, inifrån och ut. Vi vet ju hur skoningslösa de kan vara, inrikes, som genuina talibaner , det oresonliga ”sosseprästerskapet” låter inte tala vid sig, hänvisar andra till ”dörrmattor”, men nu måste vi som USA i Afghanistan dra undan mattan, pull the rug, för dem i nästa val. Småskuttarna,först L, ´Kd, och Mp, sen sossetalibanerna.
Ja visst! (Jag kan inte kommentera de inrikespolitiska svenska följderna här) – Men det vi sett den senaste tiden är kulmen och slutet på en amerikansk epok av total politisk inkompetens. Grundfelet var hela tiden att man aldrig hade en drivande lokal afghansk politisk kraft inne i detta land som ägnat år och kanske hela sina vuxna liv för afghanska reformer – utan plötsligt började man betala lokala personer överallt pengar härs och tvärs tills det hela slutade fungera.
Sovjetunionens sits i Afghanistan var rakt den motsatta. 1965 bildades det afghanska revolutionära folkpartiet av bl.a. namnkunniga herrar som Taraki och andra som ägnade hela sina vuxna livs vakna tid åt att bekämpa det feodala och religiösa förtrycket. 1978 inträffade Aprilrevolutionen som snabbt revolutionerade Afghanistan -lite för fört kanske- för plötsligt hade man självklart de reaktionära banditerna emot sig -dessa satsade naturligtvis de amerikanska banditerna och ignoranter som Brzezinski, Reagan, Wolfowitz och Perle på -liksom naturligtvis dilettanterna på CIA.
Nu har draksådden fullbordats: amerikanerna har kastats ut av sin egen djävulska skapelse, av den enkla anledningen att amerikanerna aldrig hade några lokala och lojala afghanska politiska krafter att bygga något som helst på. Det hela är på så vis egentligen mycket enkelt, och väntat.
Världens mest skuldsatta stat har sedan 2001 i Afghanistan satsat ofattbara 144 miljarder U.S. dollar (d.v.s. ungefär 1,2 biljoner svenska kronor) som nu brunnit upp på några dagar – allt är borta. Och dessa är de officiella öppna budgetpengarna -vi kan anta att de dolda summorna hos CIA, NSA och militära instanser kanske är rent av långt mycket högre. Amatörismen i kombination med amerikanernas självillusioner, självpropaganda och tilltron till helt felaktiga analyser blev deras eget fall. Inte heller det var oväntat. Jag förstår inte varför alla är så förvånade!
Jag bevistade på 1980-talet ett öppet moderat politiskt möte där några ungmoderater bjudit in en synnerligen skäggig afghansk mujaheddin om det hette på den tiden. Han var högerns stora hjälte – för den fria världen (ingen nämnde självklart något om vad dessa skäggiga islamister tyckte om kvinnor). Jag ställde en kritisk fråga och buades bokstavligen ut ur lokalen som stalinist. När jag samma år kallade de islamistiska ideologernas syn på att kvinnor skulle ha slöja om de utvandrade till väst, så kallades jag för nazist. På 1980-talet var visserligen det ideologiska spektrumet vitt och brett men jag har aldrig vare sig gillat eller tillhört vare sig nazisternas eller stalinisternas gyllene skaror -men att bli kallad det under ett och samma år är det inte många som haft äran att bli kallad.
(Jag undrar just vad moderaterna av idag anser om sitt stöd och beundran till afghanska mujaheddin (”gudskrigare”) på 1980-talet? – nu när det imperialistiska odjuret bitit sig själv i svansen).
”Good night and good luck” som en gammal tv-presentatör alltid avslutade sina sändningar i amerikansk tv under de värsta McCarthy-åren på 1950-talet.
I Afghanistan är i alla fall den amerikanska filmen slut.
Även Challe Bild erkänner att Sovjets tillbakadragande från Afghanistan skedde under mycket mer ordande former. USAs kan beskrivas som ”bättre fly än illa fäkta”. USA är van att lämna länder den ockuperade med svansen mellan benen. Den mest berömda är Vietnam. Nu sällar Afghanistan till listan av länder som USA lämnade med svansen mellan benen. USA börjar bli synonym med att fly med svansen mellan benen🥱
https://sputniknews.com/europe/202108161083617888-ussr-handled-afghanistan-pullout-better-than-us-former-swedish-prime-minister-carl-bildt-says/
Här är videon om USAs flykt från Alcatraz fast med helikopter. Föreningen ”USAs lakejer” med address på Drottning Kristinas väg är särskilt välkomna att titta på det: https://www.rt.com/news/532100-kabul-embassy-biden-saigon-moment/
Trump Was Right: Taliban Now Holding Hostage Six Planes Full Of Americans
As news emerged Sunday that the Taliban is effectively holding hostage six planes full of Americans, many pointed out that President Trump predicated that exactly this situation would unfold.
CBS News reported that congressional and NGO sources, say “multiple planes that are ready to take American citizens and green card holders out of the country are being denied permission to leave by the Taliban.”
The report notes that a State Department email confirms that the flights have permission to land in Qatar “if and when the Taliban agrees to takeoff.”
“The Taliban is basically holding them hostage to get more out of the Americans,” CBS quotes a senior congressional source.
https://www.blacklistednews.com/article/80761/trump-was-right-taliban-now-holding-hostage-six-planes-full-of.html
How the US Trained the Afghan Mujahideen To Produce War Propaganda
In 1982, the U.S. government sent Hollywood star Kirk Douglas to Peshawar, Pakistan to film a Thanksgiving special in which he met with mujahideen leaders and showed the horrors of the Soviet intervention and the plight of Afghan refugees.
But after that effort flopped, the now-defunct U.S. propaganda arm known as the U.S. Information Agency, or USIA, tried its hand. USIA Director Alvin Synder came up with the idea of training mujahideen in “journalism” and providing them with video cameras. The articles and footage they provided would bolster the U.S. government’s narrative of the Soviet intervention as an invasion of a godless evil empire and the Afghan holy warriors as freedom fighters that America had to support.
Congress passed legislation to train the mujahideen and allocated half a million dollars to set up a journalism school for them. This was done in conjunction with Boston University. The Afghan Media Resource Center was born. Its policy manual specified that every employee must be obedient to the Islamic faith and “must honestly and generously sacrifice for holy jihad and take an active share in Afghanistan’s independence struggle.”
Propaganda has been a key component of every war the U.S. has waged from Vietnam to Grenada to Afghanistan, Iraq, and Syria. These efforts become more sophisticated and insidious over time. Without them, the U.S. permanent war state simply couldn’t operate.
https://www.blacklistednews.com/article/80776/how-the-us-trained-the-afghan-mujahideen-to-produce-war.html
THE TWO SATANS OF AFGHANISTAN – AND JIMMY CARTER’S LIPS ARE SEALED
http://johnhelmer.net/the-two-satans-of-afghanistan-and-jimmy-carters-lips-are-sealed/