De amerikanska och iranska versionerna av samförståndsavtalet visar stora oenighetsområden

Bild av Hormuz trafik

17 juni 2026 av Larry C. Johnson Sonar21 Artikeln är allts inte helt aktuell men ändå läsvärd.

Samförståndsavtalet, minus 3 och fler fortsätter. Bilden ovan illustrerar ett stort problem som inte direkt tas upp i samförståndsavtalet, och jag kommer att förklara mer i slutet av den här artikeln. Vad finns i själva promemorian? Israeliska politiker och deras sionistiska medarbetare i USA blir vilda efter att ha sett iranska pressrapporter som beskriver det avtal som Donald Trump är beredd att underteckna med Iran.

Även om Vita huset inte har släppt texten till samförståndsavtalet – vilket skulle göra det möjligt för oss att jämföra den amerikanska versionen med den iranska versionen som har publicerats online – har västerländska medier hunnit ikapp iranska medier, som publicerade det 14-punkter långa samförståndsavtalet igår.

Bloomberg News (från och med den 16–17 juni 2026) hävdar att de har fått tag på en kopia av det samförståndsavtal som USA och Iran förbereder sig för att formellt underteckna den 19 juni i Schweiz (troligen på semesterorten Bürgenstock nära Luzern). Detta interimsavtal syftar till att stoppa det pågående kriget, öppna Hormuzsundet igen och bana väg för 60 dagars förhandlingar om Irans kärnkraftsprogram och bredare frågor. Du kan läsa Bloombergs redogörelse för innehållet i det 14-punktiga samförståndsavtalet (MOU) på denna länk (varning, det finns bakom en betalvägg):

Om respektive amerikanska och iranska rapporter är sanna, finns det fortfarande betydande skillnader som skiljer de två sidorna åt. Bloombergs rapportering (baserad på utkast som granskats) och iranska versioner (främst från statsanslutna Mehr News och tjänstemän) av det föreslagna 14-punktiga samförståndsavtalet (MOU) mellan USA och Iran visar betydande överlappning i kärnelement men anmärkningsvärda skillnader i betoning, detaljer och tolkning – särskilt när det gäller ekonomisk hjälp, Hormuz-hantering och framtida förhandlingar.

De påstådda amerikanska och iranska versionerna är överens om följande punkter:

Omedelbar och permanent vapenvila på alla fronter, inklusive Libanon, utan ytterligare fientliga aktioner.

Återöppning av Hormuzsundet: Iran avslutar sin stängning/blockad; USA häver sin marinblockad. Kommersiell sjöfart återupptas (med sikte på volymer från före kriget).

Sanktionslättnader: Undantag för iransk oljeförsäljning omedelbart eller mycket snart; utvidgade lättnader kopplade till efterlevnad.

60-dagars förhandlingsfönster: För en omfattande överenskommelse, främst med fokus på Irans kärnvapenprogram (anrikning, lager, inspektioner), där Iran bekräftar att det inte finns några kärnvapen.

Ekonomiska incitament: Återuppbyggnads-/utvecklingsprogram för Iran som involverar minst 300 miljarder dollar (från regionala partners/Gulfstater, inte direkta amerikanska medel); frigörande av vissa frysta tillgångar.

Trots att både USA och Iran insisterar på att samförståndsavtalet ska undertecknas på fredag, finns det tydliga skillnader mellan de iranska och amerikanska versionerna som, om de inte löses, jag tror kommer att torpedera undertecknandeceremonin. Det finns sju huvudsakliga oenighetsområden som kan observeras i de offentliga versionerna:

Förutsättningar för att inleda förhandlingar:

Den iranska versionen anger uttryckligen att slutförhandlingarna inte kommer att inledas förrän vissa oljesanktioner har upphävts, en del av de frysta tillgångarna har frigjorts och marinblockaden har hävts – vilket gör USA:s agerande till en förutsättning för att Iran ska komma till förhandlingsbordet.

USA/Bloomberg: Bredare potential (kärnkraft + andra frågor som regionalt beteende). Den amerikanska versionen villkorar iranska fördelar av iransk prestation.

Frysta tillgångar:

Bloomberg/USA-lutande utkast: Lägger tonvikten på en stegvis, prestationsbaserad lättnad, (t.ex. undantag från oljeförsäljning först, sedan bredare tillgång kopplad till efterlevnad av kärnkraftsregler). Återuppbyggnadsfonden (~300 miljarder dollar) är villkorad av en slutgiltig överenskommelse. En högt uppsatt amerikansk tjänsteman berättade för reportrar att överenskommelsen strikt var ”betala för prestation” – inga medel frigörs utan iransk efterlevnad först.

Iranska versioner (t.ex. Mehr): Belyser mer omedelbara/konkreta vinster, såsom frigörande av frysta tillgångar på 24–25 miljarder dollar under 60 dagar, halva förskottsbetalningar eller snabbare undantag från oljesanktioner, och starkare åtaganden till återuppbyggnadsfinansiering. Irans Mehr News-version specificerar att 12 miljarder dollar av Irans frysta medel ska frigöras innan förhandlingarna inleds, med ytterligare 12 miljarder dollar som frigörs under det 60 dagar långa slutliga förhandlingsfönstret – totalt 24 miljarder dollar.

Omfattning av slutförhandlingarna:

Irans version begränsar de slutliga samtalen strikt till kärnkrafts- och ekonomiska/sanktionsfrågor – och exkluderar uttryckligen Irans ballistiska missilprogram och dess stöd för regionala ombud (Hizbollah, Houthier, etc.). Detta står i direkt konflikt med Trumps uttalade ståndpunkt att missiler och ombud måste finnas på bordet.

Omfattning av sanktionslättnader:

Irans version kräver att olje- och petrokemiska sanktioner hävs och att USA åtar sig att dra tillbaka styrkor från områden kring Iran och inte införa några nya sanktioner eller styrkor under förhandlingarna.

 Bloombergs version inkluderar inte uttryckliga åtaganden om sanktionslättnader i förväg.

Irans kärnvapenåtaganden:

Irans version bekräftar Irans åtagande att inte producera kärnvapen inom NPT (icke spridnings avtalet, ö.a.).

USA:s ståndpunkt, som anges av Trump till New York Times, är att Iran permanent måste blockeras från att någonsin förvärva kärnvapen, vilket innebär en betydligt mer ingripande verifiering och begränsningar av anrikning än en enkel bekräftelse av NPT.

Ratificering av FN:s säkerhetsråd:

Irans version kräver att alla slutgiltiga avtal ska godkännas genom en resolution i FN:s säkerhetsråd – ett betydande krav som skulle ge Kina och Ryssland en formell roll i att garantera och potentiellt upprätthålla avtalet, vilket USA inte har erkänt.

Hormuzsundet:

Bloomberg/USA:s syn: Fullständig återöppning för kommersiell trafik som före kriget, utan vägtullar, säker passage och återgång till normala flöden (potentiellt inom ~30 dagar).

Iransk syn: Återöppning ja, men under iransk (och omansk) suveränitet/förvaltning. Iran kan införa ”serviceavgifter” (inte kallade ”vägtullar”) av säkerhets-/miljöskäl; separata regler för militära kontra civila fartyg.

Jag tror att det finns minst två möjligheter till varför en autentisk kopia av det slutliga samförståndsavtalet ännu inte har släppts – för det första förhandlar de två sidorna fortfarande om formuleringar och innehåll, eller för det andra vill Trump hålla den officiella versionen hemlig för allmänheten tills samförståndsavtalet är undertecknat för att hålla motståndare till det genuina avtalet ovetande. Har du någon annan förklaring?

Detta leder mig tillbaka till Hormuzsundet och bilden som publicerades högst upp i den här artikeln. Min måndagsartikel visade ett stort antal iranska fartyg som passerade genom Hormuzsundet. Dagens bild visar stora kluster av icke-iranska fartyg för ankar norr och söder om sundet. Även om Pentagon insisterar på att blockaden inte kommer att hävas förrän fredagens undertecknandeceremoni, är det tydligt att iranska fartyg rör sig fritt genom Hormuzsundet medan icke-iranska fartyg inte gör det.

De icke-iranska fartygen, som ni kan se, är samlade norr och söder om sundet, troligen för att försäkringsbolagen tydligen inte är redo att ge dem grönt ljus att passera genom sundet förrän minorna är röjda. Även om Trump insisterar på att fartyg kan börja röra sig så snart samförståndsavtalet är undertecknat, kommer närvaron av minor att försena fartygens avgång, kanske i flera månader. Pentagons egen interna uppskattning gör fortfarande att fullständig minröjningsoperation kan ta upp till sex månader, även med tre dedikerade minröjningsfartyg som redan finns i regionen – vilket innebär att sundet kan vara politiskt öppet men fysiskt farligt för normal kommersiell sjöfart i månader framöver.

Om samförståndsavtalet undertecknas på fredag ​​kommer det att ta månader att vända den ekonomiska skadan från stängningen och blockaden av Hormuzsundet. Iranska fartyg lastade med olja kommer fortfarande att ha minst en månads, om inte två månaders, resa till sin destination. Med andra ord kommer nya oljeleveranser från Iran inte att lossas förrän tidigast i slutet av augusti. Undertecknandet av samförståndsavtalet avslutar inte den ekonomiska oro som upprör de globala marknaderna.