Demokrati och media – ett litet exempel med stora konsekvenser

16
443

Denna artikel av Magnus Stenson har först publicerats på Nätverket Demokrati och Rättvisas demokratiportal https://demokratiportalen.wordpress.com/ och sedan på Synapze Synapze. Den handlar om hans erfarenhet av Sveriges Radio och Konflikt.

Även jag har erfarenheter, tyvärr av ungefär samma slag. Detta nämns längst ned efter artikeln.


Detta inlägg utgår från ett avsnitt av P1-programmet Konflikt och den korrespondens jag hade med producenten. Jag vill ge exempel på ett systemproblem jag menar finns inom Public service. Det handlar om en form av självcensur som ofta får stora konsekvenser för oss lyssnare och för våra möjligheter att förstå världen omkring oss.

Demokrati och media – ett litet exempel med stora konsekvenser

Detta inlägg utgår från ett avsnitt av P1-programmet Konflikt och den korrespondens jag hade med producenten. Jag vill ge exempel på ett systemproblem jag menar finns inom Public service. Det handlar om en form av självcensur som ofta får stora konsekvenser för oss lyssnare och för våra möjligheter att förstå världen omkring oss.

Vi som medborgare kommer aldrig att ha all den information och kunskap som vi skulle behöva för att kunna förstå världen omkring oss eller för att, fullt informerade, ta ställning till samhällets alla politiska frågor. Lika lite som att vi någonsin kommer att leva i en fulländad demokrati.
Men om demokrati är en strävan så är frågan om den informerade medborgaren och dennes möjlighet att skaffa sig en relevant bild av verkligheten helt avgörande.

Att Sveriges Radio har denna strävan, både gällande demokratin och den relevant informerade medborgaren, är något som vi alla borde kunna utgå ifrån. Sveriges radios höga förtroendesiffror tyder på att vi också gör det.

Men i exemplet nedan kan man se hur Konfliktredaktionens rapportering istället leder till motsatsen, den relevant introktrinerad medborgaren snarare än den relevant informerade. Jag vill understryka att jag inte menar att de aktuella journalisterna medvetet och uppsåtligt agerar för att indoktrinera oss, detta sker enligt min mening med en märklig automatik som har att göra med elitperspektivens dominans i offentligheten och public service osjälvständiga position, men det får vi diskutera en annan gång.

Till saken. Detta avsnitt av Konflikt handlade om den dramatiska och tragiska kollaps som Venezuela genomlider. Jag spetsade genast mina öron när jag hörde vad det skulle handla om, förvissad om att få höra ytterligare ett reportage där man duckar det kontroversiella och därmed undviker det som, från demokratisk synpunkt, kanske är det mest viktiga. Och visst blev det så.

Under den timmeslånga analysen av utvecklingen i Venezuela så nämns i princip inte USA, vilket sammanfattar hela synden. Det är orimligt, till och med journalistiskt omöjligt, att utelämna USA när det gäller maktkampen i Sydamerika, i synnerhet när det gäller Venezuela (och förstås Kuba). Bilden man ger blir helt enkelt inte sann. I mitt mejl till Konflikt skrev jag; “ USAs långtgående inblandning i Syd- och Mellanamerika, både ekonomiskt, militärt och politiskt, är inte ett omstritt faktum. Jag utgår ifrån att ni på samhällsredaktionerna vet det. När ni konsekvent undviker USA:s roll i all rapportering från denna region är det således ett aktivt val.
Är det så att ni underkänner en sådan verklighetsbeskrivning och därför inte tar upp den amerikanska inblandningen i ert program eller handlar det om att ni inte anser att det är er roll ge utrymme för röster och perspektiv som ger en negativ bild av USA, en bild som bryter mot den ”officiella” washington consensus-bilden. ”

I detta fall är USA inte heller det minsta diskret med sina strävanden. Förutom de stenhårda sanktionerna så har CIA-chefen talat öppet om möjligheterna att få till en förändring gällande regeringsmakten och presidenten själv har hotat med militär intervention.

Jag skrev vidare: “SR kan prata hur mycket som helst om rysk valpåverkan under det amerikanska valet i form av twitter-bottar, samtidigt som man konsekvent utelämnar USAs aggressiva och oblyga metoder för inte bara påverka val, utan för att med alla medel få till en ”regime change”. Hur går det till när ni gör denna bedömning?
Föreställ dig att det hade varit den andra sidan, att det varit Ryssland som hade USAs roll och historia i regionen och som hade drivit denna aggressiva politik mot en självständig stat, tror du att Ryssland hade nämnts i rapporteringen då?”

(Förtydligande. Min argumentation ska förstås inte läsas som ett stöd för Ryssland eller Putin.)

Att våra kommersiella tidningsdrakar och annan “bolagsmedia” (corporate media) beter sig på det här sättet har jag slutat att uppröras över, de kommer alltid att förbli filterbubblor drivna av ideologi, klassintresse och affärsmässighet.

Men när public service, med sitt höga förtroende, sviker på detta sätt då ska vi uppröras och reagera.

Och än mer allvarligt är det i tider av militarism och krig. När det gäller frågor om krig och fred så får inte den sanna journalistiken svika utan måste, utan anpassning till makt och etablissemang, granska den egna maktsfären och informera allmänheten vad som görs i deras namn, direkt och indirekt. För oss svenskar så blir detta exempel en så tydlig demokratisk fråga eftersom vi, mer än någonsin tidigare, är nära allierade med världens enda militära supermakt, vars agerande utanför sin egna gränser är mycket omfattande och extremt våldsamt. Att vi som medborgare blir relevant informerade om USA´s förehavanden blir således avgörande om vi ska kunna ta ställning till denna tjänstvilliga och underdåniga relation till USA som råder idag.

Jag tror att om Svenskarna hade en mer rättvisande bild av USA´s roll i världen så skulle det inte finnas stöd för denna “mysiga” relation, men det är ju inte säkert. I värsta fall skulle majoriteten av svenskarna ändå ge sitt stöd åt denna relation, men då skulle det åtminstone ha skett i demokratisk ordning där vi skulle ha varit relevant informerade, istället för som nu när vi i praktiken blir indoktrinerade.

Jag avslutade mitt andra mejl till Konflikts producent med följande återanvända men passande fras:
”Att lyfta fram och belysa det onda som våra antagonister gör samtidigt som vi undertrycker det onda som vi själva gör – det är inte journalistik, det är propaganda.”

Jag ska tillägga att jag fick ett kort svar från producenten. Hon förklarade att hon inte höll med mig och påpekade att de intervjuat båda sidorna, de som stödjer Maduro och de som inte gör det.

Ett icke-svar.

Trots detta ogenerade angrepp så är jag en varm anhängare av public service. Men jag ser denna kritik som den form av “tough love” som kan vara nödvändig när någon man tycker mycket om har hamnat på avvägar. Det är dessutom viktigt att public service inte bara kritiseras från höger medan de bara kramas från vänster. Risken är att det ensidiga trycket från höger leder till att man successivt och omedvetet förflyttar sig högerut för att blidka sina kritiker.
Vi måste hjälpas åt att hålla emot.


Kommentar: Jag återger ett utklipp ur en artikel med bland annat mailkorrespondens med Ivar Ekman på Konflikt. Ett svar på hans avslutande fråga finns i artikeln som jag fört hit från Jinge.se, som innehåller också en del annat. Vet Radions ”Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
Vad gäller ordet “regim” brukar det, på samma sätt, användas när det handlar om en icke-demokratisk stat — Ryssland är det inte, USA är däremot en demokrati (än så länge).
Det är så vedertaget att Ryssland inte är demokratiskt att jag faktiskt undrar: har du en annan åsikt?
Det vore intressant att veta hur du underbygger den synen.

Med vänliga hälsningar
Ivar Ekman”

Två andra artiklar om Konflikts journalistik.

“Konflikt” om konflikt och PK
Missledande om Jemen i “Konflikt”

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

16 KOMMENTARER

  1. Ivar Ekman tror säkert att det öppet rasistiska enheten Israel är en demokrati eller att det Förenade kungadömet som inte ens har en författning är också en demokrati. Att man kastar en pappersbit i en urn vart fjärde år är inget garanti för att det är ett demokratisk styre. Det kan lika gärna vara fascistisk som fallet med israel visar. För USAs del blir det enda alternativ folk har att välja är mellan två krigarpartier, ett “höger” och ett “vänster”. Faktum är att alla vet att USAs politiker är till salu och det sker öppet och lagligt. Men Ivar tror att USA är en demokrati. Ivar tillhör den demokratiska tron och sådana fanatiker är sår rubbade i sin tro.

    • Israel håller på med imperialism och en slags etninsk rensning av araber, kanske inte för att de är just etniska araber, snarare en sekteristik rensning för att israeler och araber, generellt sett tillhör olika sekter. Inom de båda sekterna finns ju faktiskt alla möjliga olika etniciteter (eller ordet “raser” som du använder i strid med vetenskapen).

      De som styr de båda sekterna är givetvis de som profiterar på den sekteristiska konflikten och det är naturligtvis den profiten som är pådrivande för finanskapitalet. Detta är fascismen. Den finns på alla sidor i konflikten.

  2. Igår var det 40 år sedan då den grekiska juntan slogs ner, och det firades med stora demonstrationer i Grekland organiserade av KKE. Tiotusentals (Svenska Yle säger 10 000) demonstrerade. Men inte ett ord om detta i varken SVT eller SR. Svenska Yle har ett reportage men de säger att det var grekiska ungdomar som demonstrerade, och nämner inte ett ord om att det var KKE som organiserade det hela. Är det verkligen så farligt att ens nämna ordet kommunist i en artikel?
    http://www.idcommunism.com/2018/11/thousands-marched-in-honor-of-1973-polytechnic-uprising-sent-anti-imperialist-message.html

    https://svenska.yle.fi/artikel/2018/11/17/grekerna-marscherade-pa-arsdagen-for-studentrevolten-1973

    Informationen massmedia ska styras över till en mer liberal ideologi – och därför ska allt med socialism och kommunism ignoreras. Och är detta demokrati och yttrandefrihet när de inte ens nämner de stora demonstrationerna i Grekland och att de förbisåg att kommunister ordnade demonstrationerna? Det var likadant när det gällde protesterna i Irland – Right2Water – för ett antal år sedan. Mellan 20 000 och 70 000 deltog i protesterna i ett flertal demonstrationer mot privatiseringarna av vattnet. Men SVT och SR ignorerade det hela – det eftersom demonstrationerna anordnades av socialister.
    Men att uppmärksamma protesterna mot bensinpriset i Frankrike går mycket bra …

  3. Det borde bli fint att tala sanning igen och svara på varandras frågor!
    Men svenska politiker och medier styr numera vad svenska folket ska tänka och tycka. Till exempel i “klimatfrågan”. Vad gäller klimatspektaklet är kärnan i själva verket det politiska spelet och om det skrivs det alldeles för litet om, trots att motiven borde vara uppenbara för alla normalt seende: att stärka Globalisternas, USA:s, EU:s, FN:s och Natos roll i världspolitiken.
    Det är märkligt är att massmedia och SVT inte kan ta ansvar i denna fråga och uppmuntra till en debatt i klimatfrågan. Det som tycks gälla, är att frågan är färdigdiskuterad och att ingen kritik får förekomma mot den gängse uppfattningen.
    Är Johan Rockström seriös vetenskapsman, opinionsbildare eller sagoberättare? Johan Rockström, är i grunden agronom från Sveriges Lantbruksuniversitet, med intresse för för Naturresurshushållning. Inom det senare området försvarade han 1997 vid Systemekologiska institutionen på Stockholms universitet en avhandling för doktorexamen inom ämnesområdet Naturresurshushållning, med titeln “On-farm agrohydrological” och har aldrig sysslat med klimatforskning och har ingen som helst utbildning i ämnet.
    Rockströms eventuella bidrag till klimatområdet avser personliga visioner om sakförhållanden, som genomgående avvikit från även de mest alarmistiska scenarios FN:s klimatpanel IPCC någonsin hävdat. Han har veterligt inte publicerat en enda vetenskaplig artikel i den grundläggande frågan om klimatförändringars drivkrafter.
    Rockström har via SVT ständigt förknippas med epitetet ”Sveriges klimatexpert” och i den rollen anlitats i ett otal sammanhang i SVT, SR och våra större dagstidningar för att ge expertutlåtanden. I Rapports klimatinslag framgår det tydligt att det inte finns ett ”journalistiskt uppdrag”, annat än att leverera det som uppdrags/arbetsgivaren kräver och det är programchefen som har ansvar för inläggen.
    Det står förstås var och en fritt att tro/tycka vad man vill.
    Den som uttalar en ståndpunkt som sägs baseras på vetenskap har två möjliga utgångspunkter. Antingen accepterar man vetenskapssamhällets konsensus eller så har man en egen vetenskapligt grundad åsikt. Det senare kräver, i det aktuella fallet, att man har en utbildning i fysik och matematik på högsta akademisk nivå kombinerat med forskningserfarenhet som gör det möjligt att kritiskt granska klimatforskningen. Har Johan Rockström denna utbildning och forskningserfarenhet? NEJ!
    http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.com/2017/04/ar-johan-rockstrom-serios-vetenskapsman.html

  4. Här är ett prakt demokratiskt exempel på hur man rensar kackerlackor – Syriens armé säkrar folkstyret, -viljan och folkdemokratin från halshugga-terrorister finansierade av DemoNkratiska länder i väst, halshugga-kungadömet regimen Saudi och rasstaten israel. Njut, Ivar Ekman!

    https://www.youtube.com/watch?v=K_wxKgSQ7nk

    • Ibland vill man bara uttrycka sig förolämpande …
      Särskilt när kommentarer använder sådan uttryck som ‘kackerlackor’ eller ‘halshuggar-terrorister’ om människor. Givetvis är dom fiender men om vi nedvärderar dom till ohyra så vad är det då för skillnad mellan oss nazister när nazister använde samma uttryck när det gällde judar, kommunister och med fl?
      Och när Syriens armé säkrar folkstyret med bomber – vad är det då för folkstyre? Jag tror inte att folket i Syrien vill ha fler bomber – varken från IS, USA, Syrien eller var de nu kan tänkas komma från.

      Men det tillhör krigspropagandan att nedgöra fienden till ohyra …

      • Folket i Syrien är säkert i allmänhet glada över att landets regering och armé med legal hjälp av Ryssland och Iran försvarar landet mot väststödda terrorister i ett angreppskrig. Och glada över att terroristernas och andras förslag på flygförbundszon inte gick igenom.

        • Jag tror att folket i Syrien helst av allt vill ha fred – och inte fler bomber och raketer – oavsett vem det är som avfyrar dom! Det går att bekämpa terrorismen utan bomber, särskilt när Syrien ser ut att gå mot fred. Bomber och raketer dödar och skadar även de som är oskyldiga – och som i sin tur föder terrorism när hämnas sina anhörigas död.
          Det bästa för folket i Syrien är att regeringen börjar söka en förhandlingsposition med dom de kallar för terrorister. Eller försöka arrestera, fängsla terroristerna med så minimal förlust av oskyldiga syrier som möjligt.

          • Du verkar överraskande okunnig om kriget i Syrien. Regeringen söker förhandlingspositioner, men bekämpar bl.a. med stöd av beslut i FN-organ av FN, USA, Ryssland med flera grupper som klassificeras somterrorister. Ja, de bombar med samma rätt som Sovjetunionen bombade naziststyrkor. Syrien vill ha fred och regeringen har varit mycket skonsam med de terrorister som lagt ned vapen – inga straff. Syriens armé är nog den ledande kraften idag mot terrorister, som stöds bl.a. av USA enligt många uppgifter, även från USA.

  5. Hjälpte grabben med hemläxan i samhällskunskap, jag läser ju en del i media så jag kände mig kompetent att hjälpa honom.

    Vad är diktatur var en av frågorna. Så jag gav honom de exempel jag kände till från pressen.
    En diktatur är när en ledare för ett land valts av en majoritet av befolkningen och är omåttligt populär hos befolkningen.
    Grabben påstod att det inte var så alls enligt hans samhällskunskapsbok.

    Men nästa fråga var om demokrati och det kände jag att jag hade järnkoll på.
    En demokrati är när en omåttligt impopulär ledare för ett land utses med val där man har förbjudit partier att delta och stora delar av befolkningen hindrats från att rösta. Där man använder paramilitära nazistyrkor som man dirigerar runt med inrikesministeriet för att slå ned missnöjesyttringar.
    Återigen fick jag veta att det inte alls stämde med beskrivningen i samhällskunskapsboken.

    Som jag förstår begreppen av att läsa tidningar och debatter på facebook, så är dessa begrepp definierade av auktoriteter och verkar spridas informellt, då ingen tydlig definition utanonseras vid varje förändring av begreppen. Men auktoriteterna som definierar dessa skulle inte klara godkänt i grundskolans samhällskunskap.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here