Det första villkoret för europeiskt samarbete är ömsesidig respekt

16
1472
Intervjun med utrikesminister Lavrov.

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel, som  mycket lämplig som bakgrund.

Ingress: Denna Intervju med Sergej Lavrovmed titeln ”Det första villkoret för europeiskt samarbete är ömsesidig respekt” har skrivits av fil dr Björn Nistad 17 februari samt översatts av Rolf Nilsson. Den har först publicerats på Nistads blogg Kalejdoskop.

Den situation som Lavrov beskriver tror jag kommer att medföra krav i Ryssland på olika eftergifter mot USA och EU. Och det är väl meningen med denna USA:s politik. I vilken utsträckning Rysslands kontakter med Kina och andra stater kommer att kompensera för detta på olika områden är en öppen fråga.

 


Intervju med Sergej Lavrov

Den 12 februari visade rysk tv en timslång intervju med Rysslands utrikesminister sedan 2004, Sergei Lavrov, gjord av stjärnjournalisten Vladimir Solovyov. Lavrov anses inte vara den som utformar den ryska utrikespolitiken, men han är en av världens mest skickliga diplomater, och hans uttalanden kan ses som ett uttryck för den ryska elitens syn på utrikespolitiska frågor. Det finns därför anledning att titta närmare på intervjun.

Lavrov kom inte med något dramatiskt eller nytt under intervjun, vilken snarare var en sammanfattning av värderingar, attityder och uppfattningar som har utvecklats i den ryska eliten under flera år. Men om man ska bilda sig en uppfattning om hur Rysslands relationer med omvärlden kommer att utvecklas under de kommande åren, är dessa typer av attityder och uppfattningar intressanta.

Se intervjun med Lavrov här.

Utgångspunkten för intervjun var det nyligen genomförda besöket i Moskva av Josep Borrell Fontelles, Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och anklagelserna från Borrell – med hänvisning till behandlingen av oppositionsbloggaren och aktivisten Alexei Navalny – att Ryssland inte hade respekterat mänskliga rättigheter.

Lavrov framhöll att västs anklagelser om ryska kränkningar av de mänskliga rättigheterna utgjorde ett hyckler i förhållande till behandlingen av Julian Assange, de spanska myndigheternas brutala förtryck av självständighetsrörelsen i Katalonien, förföljelsen av ryska journalister, förtrycket av ryska språket och kulturen i de Baltiska staterna, många exempel på polisvåld i västländer och andra förhållanden, som visade att västvärlden själv hade ett problematiskt förhållande till mänskliga rättigheter och vad som också utgjorde en olämplig inblandning i interna ryska angelägenheter.

Varför var kritik mot behandlingen av Navalny, som var dömd för ekonomiska brott i enlighet med gällande rysk lag, legitim, medan kritik av de spanska myndigheternas brutala förtryck av försöket att hålla en folkomröstning till stöd för katalansk självständighet, var en oacceptabel inblandning i de interna spanska frågorna, frågade Lavrov retoriskt. .

Lavrov påpekade också vad han ansåg vara en destruktiv västerländsk politisering av vad som borde ha varit ett faktiskt samarbete till ömsesidig nytta, till exempel att en överenskommelse om teknisk-vetenskapliga standarder mellan EU och Ryssland inte hade förnyats på grund av att den europeiska sidan hade krävt att inkludera en formulering i avtalet om att Krim inte var en del av Ryssland.

För att förklara vad han beskrev som EU: s russofobi, framhöll Lavrov det aggressiva beteendet hos ett litet antal, mycket anti-ryska östeuropeiska stater, dvs. länder som Polen och de baltiska staterna. Det verkade också som att han nästan betraktade Europa som en underavdelning till Förenta staterna, utan förmåga att stå upp för sina egna intressen, till exempel genom att motsätta sig sanktioner som påverkade handeln mellan Europa och Ryssland.

Den lärdom som Ryssland hade tagit till sig av västs aggressiva beteende, var att inte ha några illusioner om omvärlden och att förlita sig på sin egen kraft: ”Vi har äntligen förstått att vi bara kan lita på oss själva.”

Den ryska utrikesministern poängterade också att Ryssland själv hade formulerat en uppsättning kriterier som måste uppfyllas för att samarbete med andra stater ska vara meningsfullt:

  • Ömsesidig respekt.
  • Icke-inblandning i varandras interna angelägenheter.
  • Samarbetet måste handla om något som båda parter är intresserade av.
  • Resultatet av samarbetet måste vara till fördel för båda parter.

Andra ämnen som behandlades i intervjun var Krim och konflikten i Ukraina. Angående Krim sa Lavrov, att omvärlden borde acceptera återföreningen av halvön Krim med Ryssland som ett uttryck för folkets vilja, på samma sätt som att återföreningen av Tyskland, till vilket dåvarande Sovjetunionen aktivt hade bidragit, hade accepterats av omvärlden som ett uttryck för folkets vilja. Beträffande konflikten i östra Ukraina sa han att denna endast kunde lösas genom att de ukrainska myndigheterna uppfyllde de så kallade Minsk-avtalen från 2015, genom att ge folket i Donbass omfattande autonomi. På Solovyovs fråga om Ryssland – i en situation där Kiev uppenbarligen saboterade Minsk-avtalen – inte borde ta saken i egna händer och sörja för en lösning på sina egna villkor, svarade Lavrov undvikande. Och Solovyov försökte inte pressa honom att ge ett tydligt svar.

Det intryck man har kvar efter intervjun med den ryska utrikesministern är, att man från ryska sidan uppfattar Europa och EU som en del av ett kollektivt fientligt väst, vare sig det beror på att Europa ses som en underavdelning till USA, eller för att russofoba stater tillåts att avgöra EU:s utrikespolitik, att man är övertygad om att väst kommer att föra en antirysk politik och försöka skada Ryssland praktiskt taget oavsett vad Ryssland själv skulle kunna företa sig, att Ryssland kommer att söka partnerskap utanför väst, att Ryssland kommer att fokusera på att utveckla sina egna styrkor och att Rysslands samarbete med väst kommer att begränsas till tekniska och ekonomiska frågor, såsom export av olja och gas, utan att involvera en värdemässig gemenskap.


Vinnare och förlorare

Förloraren i klyftan mellan Ryssland och väst är Europa.

USA – en global maritim makt, som gränsar till alla kontinenter – kommer alltid att lyckas och har mycket att vinna på att skapa konflikter mellan Europa, Ryssland och Kina. Ryssland kommer utan tvekan att förlora i en konflikt med Europa, men kommer att kunna ersätta Europa med Kina, Indien och Asien. Europa, å andra sidan, kommer att hamna i bakvattnet om Ryssland vänder sig mot Asien.

 

 

Föregående artikelAffärsman på hotellrum i Kiev ger sin syn på vad som händer.
Nästa artikelNya uppgifter från affärsmannen i Kiev!
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

16 KOMMENTARER

  1. Polens och de baltiska staternas problem är att de är vana vid att slicka västs skitstövlar. Ryssland påminner Polen och de baltiska staterna vad det betyder att vara verkligen fri. Polen och de baltiska staterna trivs i att slicka skitstövlar vad det verkar. Det finns inget bot mot slick tvånget tyvärr

    • Det är den politiska eliten i dessa länder som ligger bakom slickandet knappast befolkningen i stort! Läget är ungefär likadant i Sverige där ”eliten” är villiga lakejer till USA medan befolkningen är mer kallsinnig till Natos och USA:s krigsäventyr runt om i världen!

        • Du har aldrig tänkt på att det kanske beror på deras erfarenheter? De vet hur de känns att vara utsatta för rysk imperialism.

          • …rysk imperialism… som till.ex mot stackars Polen. Röda armen har befriad detta landet av Hitler. 1945 fick polackerna, tack de hemska ryssar, tillbaka Östersjöns kust, som var i tyskarnas händer i ca 150 år.

          • Rysk imperialism? Är det därför von der Leyden hatar Ryssland också? Eller är det farföräldern som ropar från sitt grav

            ”von der Leyden’’s grandfather was a Nazi who volunteered to fight in 1940, became a staff sergeant in the Wehrmacht and led a so-called “anti-partisan” unit on the eastern Soviet front hunting down resistance groups, participated in the capture of Ukraine’s capital Kiev”

          • I denna artikel finns uppgiften ”By the way, von der Leyen’s grandfather was a Nazi who volunteered to fight in 1940, became a staff sergeant in the Wehrmacht and led a so-called “anti-partisan” unit on the eastern Soviet front hunting down resistance groups, participated in the capture of Ukraine’s capital Kiev and took part in the barbaric September 1941 Babi Yar massacre, in which more than 33,000 Jewish inhabitants of Kiev were shot in cold blood. It’s said that “Until his death he would rant about Jews, the French and the perfidious Albion. He never left the country again and he’d be in a near panic when coming close to a border.”

  2. Ryska gasleveranser är inte beroende av Nord Stream 2. Men Nord Stream 2 gynnar EU och Tyskland.
    Europa använder Nord Stream 2 för politiskt tryck på Ryska federationen, säger Vladimir Bruter , statsvetare vid International Institute for Humanitarian and Political Research , i en kommentar till Economics Segodnya FBA.
    Tack vare Nord Stream 2 kan Ukraina efter 2024 förlora transiteringsintäkter (1,2 miljarder dollar per år) och Ryska federationen kommer att öka sitt inflytande på den europeiska gasmarknaden, där efterfrågan på gas kan öka på grund av övergivande av kol och fredlig kärnkraft i Tyskland.
    Den nya gasledningen berövar Ukraina status som monopol på transitering av rysk gas och ett viktigt land för EU. Merkel tillät sig bara en gång att kritisera Nord Stream 2, nämligen i september 2020, under provokationen med Navalny.
    Detta är relationerna med Ukraina, krisen i Donbass, ”kränkningar av de mänskliga rättigheterna” och så vidare – uppfattningen av problemet är ideologisk, även om den andra trans -baltiska gasledningen är ett kommersiellt projekt, och Merkels verksamhet bekräftar bara detta.

    Som Tysklands handelspartner ligger Ryssland på sidan, men är fortfarande den främsta resursleverantören, Om Nord Stream 2 inte gav fördelar för Tyskland, hade Berlin inte noggrant försvarat projektet i förhandlingar med Washington. Detta tyder på att det ger kommersiella fördelar inte bara för Gazprom, utan också för sina motparter i Tyskland.
    Europa kommer att fortsätta att sätta press på Nord Stream 2. De tror att de har rätt att presentera en politisk agenda för Ryssland. På grund av detta använder européerna alla möjligheter att använda kommersiella projekt för att innehålla Ryssland, och de kommer att fortsätta att göra det, säger Bruter.
    Tyskarna förstår att det är omöjligt att nå en överenskommelse med Ryska federationen med våld, därför använder de diplomati och ekonomiska frågor. ”Européerna kommer inte att överge Nord Stream 2, men trycket kommer att finnas kvar. Det kommer att betingas av mänskliga rättigheter, gastransport genom Ukraina, integration i det tredje energipaketet, domstolsbeslut på dess territorium som begränsar rättigheterna för det rent kommersiella Nord Stream 2 -projektet, avslutar Bruter. Officiellt tolkas detta som en kamp för värderingar, men i verkligheten är det politiskt tryck på Ryssland. ”Innan vi bara är en del av isberget kan situationen förvärras efter bytet av administration i Tyskland”, sammanfattar Bruter.

    Statsdumans ställföreträdare Viktor Vodolatsky uppmanade Kiev att avgöra vad den vill ha från Ryssland: fiendskap eller affärsrelationer. Volodatsky kommenterade förslaget från Sergei Makogon, chef för den ukrainska GTS -operatören, att förlänga gasförsörjningen genom republiken. Antingen är Ryssland en fiende för dem, en ”aggressor”, eller så behöver de rysk gas för att stödja sin ekonomi och inte frysa landet”.
    Volodatsky noterade att den ryska ledaren Vladimir Putin och Gazprom -chefen Alexei Miller talade många gånger om att de var beredda att arbeta med Kiev och ingå nya transitavtal. Men istället för detta letar Ukraina ständigt efter eventuella brister i dokumenten och försöker samla in enorma summor från Moskva.
    https://rueconomics.ru/540116-modern-diplomacy-severnyi-potok-2-vygoden-rossii-i-germanii

  3. Ikväll är jag lite arg.
    Såg en film på Youtube om Sverige utbildat militär i Ukraina.
    Nu ska Sverige skicka vapen också samtidigt som ÖB varnar för ökad säkerhetsrisk i Sverige.
    Känns precis som mina makthavare och politiker hotar mitt liv.
    Ruggigt värre tycker jag.
    Det fanns en tid för inte så länge sedan när partiet Socialdemokraterna hasplade ur sig ordet ”trygghet” varannan mening.
    Men det hör jag inte längre.
    Tryggheten som försvann kanske?
    Försvann men hur då?
    Kanske alla samarbeten och internationalisering har betydelse?

    Vad har Sverige med Ukraina att göra?
    Vad har Sverige med xxxx landet att göra?
    Vad har Sverige med ett annat xxxx land att göra?
    Jag hatar den där internationaliseringen, ”Sveriges röst i världen” och det där solidaritetstänkandet.

    Jag tycker våra regeringar dragit ned oss i skiten och inte minst dom här Socialdemokraterna som är ett riktigt grupptänkar- och samarbetsparti.
    Men vad är för glädje när bara vissa får vara med och andra stängs ute?
    Det är precis samma sak som att skapa sig fiender.

    Min utgångspunkt är att var och en sköter sitt. På bästa sätt.
    Vänner och affärsvänner kan man ha ändå utan att behöva solidarisera sig så andras trassel drabbar en själv.
    Nu vet jag inte hur jag ska rösta men på ytterkanterna verkar finnas dem som tänker vettigt.
    Mitten verkar farligast.
    Det är där dom mest krigiska och imperialistskaparna finns.
    Frikyrkan verkar lurig. Som en melon. Vackert grön och lummig på ytan men rött blodig inuti.
    Ibland kan nog det fredliga bara finnas på ytan.
    Vad har senaste decenniernas regeringar gjort för bra med Sverige?
    Jag kan ta mej fanken inte räkna upp någonting.
    Har god lust och flytta härifrån.
    Det trygga Sverige har tunnelseende progressiva, framtidsoptimistiska och naiva politiker fullständigt förstört med det egna sovande folkets hjälp.
    Snälla… Jag vill någonting bättre än det här och ett Sverige som dras in i andra länders krig.
    Västvärlden börjar bli pestvärlden?
    Och hur var det nu med det där J-vla EU som skulle motverka alla krig?
    Jo, tack pyttsan, det är knappast vad vi ser nu.
    Gruppbyggare är imperiebyggare.
    Imperiebygget blir genom sin makt krigisk genom sin skapade förmåga till våldskapital.
    Jag har aldrig hört talas om något fredligt imperium.
    Har ni?

    Ju mer jag tittar på dagens Ryssland så tycker jag det är ett land som sköter sig själva i en omvärld där samarbetena rasar kors och tvärs hela tiden.
    OK, att Ryssland också har samarbeten men det är faktiskt mest affärsvänner.
    Funkar inte den ena så försöker de med den andre.
    Hur naturligt som helst.
    Undantaget Belarus men jag ser öst-slaverna som enhetliga. Belarus heter faktiskt VitRyssland.

    Sverige har ett fuckat samarbete med USA som är allt annat än bara affärsvänner.
    Är det så att de där Socialdemokraterna som så många röstar på bara är en kuliss och allt viktigt och betydelsefullt bestäms i USA och sedan bara bekräftas här av alla troende på politikerna?

  4. ”Putin may circle Kiev with tanks, but he’ll never gain the hearts and souls of the Iranian people” USAs ”President” Joe Biden (hologrammen). Det är med sådana typer som Ryssland har att göra med.

  5. Håller med Lavrov. Gillat Lavrov i åratal,då jag anser att han är en av världens bästa diplomater. Hyckleriet och dubbelmoralen från EU har stört mej länge. Usa, ska jag inte ens nämna,för mej är dom direkt världens största ondska. (Inte folket) Men Washington eliten och all dess försvar och utrikespolitik,ihop med pentagon maffian. EU har år efter år klantat till sej,i sitt förhållande till Ryssland. Man har ALDRIG välkomnat dom,och jämt behandlat dom med största misstänksamhet. Ryssland har sedan 2014 sett om sej mot ”östvärlden”och odlat sina kontakter och relationer där på utomordentligt sätt dessa åren. Jag är ändå imponerad av tålamodet Ryssland visat västvärlden,för det varit så ofta och många gånger dessa åren,som jag undrat varför inte man bara ger fingret åt dessa väst,och ber dom dra åt skogen. Nu har nog den möjligheten kommit,då man kan slippa dessa idoterna. Ryssland kommer fortsätta den goda relationen till Indien och Kina i öst,med Vietnam och Myanmar. Mellanöstern tror jag inte på större förändringar,och Latinamerika med Cuba, Nicaragua och Venezuela. Och samma med hela Afrika. Ryssarna har inom EU motarbetats över alla fronter,år efter år av dom vanliga 4,som jag kallar dom. Polen och dom baltiska staterna, alla Nato medlemmar och utan minsta lilla egna självständiga försvar och utrikespolitik. Washington maffian styr dessa marionetter,utan minsta lilla huvudvärk. Här i Sverige har också sedan 2014 skett och utvecklats till ryssofobiska av högsta mått, som förvånat mej genom åren. Propagandan och desinformationen som pågått här sedan 2014 saknar motstycke och jag kan inte minnas något liknande under hela 2000talet. Det varit korsningståg på motbjudande sätt i våra medier, med publik service och DN i fronten också. Man låtsas som att man haft normal relation till Ryssland dessa 8åren, vilket är SKITSNACK. Sanktioner efter sanktioner, propaganda och desinformation,och försvar och utrikespolitik som krockat med ryssarna överallt, förutom EU, även i Syrien och Venezuela senaste åren,för att ta andra länder som exempel. Nej tack säger Ryssarna Äntligen

  6. Öppning för fred i stor artikel i krigshökarnas Svenska Dagbladet idag. Inlägget med titeln ”Därför bör gashandeln med Ryssland bevaras” tar upp en grundläggande filosofisk diskussion för långsiktig fred och samarbete genom att hålla igång och bygga en infrastruktur som stöttar freden. Det är samma slags tankar som Schillerinstitutet för fram i uppropet för att sammankalla en internationell fredskonferens i Westfaliska fredens anda för att Upprätta en ny arkitektur för alla nationers säkerhet och ekonomiska utveckling. Artikeln tar upp fredsplanerna efter Napoleonkrigen att knyta ihop hela Europa från Moskva till Lissabon med ett sammanbindande infrastrukturnätverk av främst stora kanalbyggen. Artikeln visar hur de byggde på idéer från Immanuel Kants skrift ”Den eviga freden” där Kant släppte sin annars mörka, begränsande människosyn och förespråkade samarbete som grund för fred, i synnerhet ”fri gränsöverskridande handel” för att ”främja den ädla freden”. Idéerna gjordes till materiell fredspolitik av den franske filosofen Claude Henri de Saint Simon. Det genomfördes senare med bl.a. järnvägar och idéerna fanns även med i bygget av gasledningarna i Kalla krigets Europa. Artikeln kunde mycket väl ha fortsatt med det världsomspännande fredsprojektet BeltandRoad/Nya Sidenvägen som är världens nu största projekt för att bygga fred genom infrastrukturutveckling.

    Artikeln tar upp precis en sådan debatt som Schillerinstitutet efterlyser för att formulera de idéer, begrepp och principer som krävs för att framgångsrikt kunna genomföra en internationell fredskonferens på samma djupgående sätt som Westfaliska freden formulerade, principer som sedan legat till grund för alla länders rätt till självständighet och för FN-stadgan.
    Läs här om både uppropet och SvD:s Understreckare idag: https://schillerinstitutet.se/oppning-for-fred-i-stor-artikel-i-krigshokarnas-svenska-dagbladet/

  7. Rysslands princip att invadera grannländer som väljer regeringar efter eget huvud kan inte ses som grundval för fred. Krigshöken sitter i Moskva.

    • Tar också avstånd från angreppet. Tycker du att den av usa och EU stödda statskuppen 22/2 2014 mot folkvald presidenet i av OSSE lovordade val 2010 är korrekt? Följt av inbördeskrig lett av den nya regeringen, i stället för att följa FN-resolutionen 15/2 2015 om Donbass? 13000 dödade. En viktig bakgrund till kriget.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here