Det rysk-vietnamesiska strategiska partnerskapet främjar Moskvas större eurasiska vision

3
497
Vietnams och Rysslands presidenter.

 

Denna artikel ”Det rysk-vietnamesiska strategiska partnerskapet främjar Moskvas större eurasiska vision” av den USA-amerikanske geopolitiske analytikern Andrew Korybko 1 december har översatts av Rolf Nilsson sedan Korybko erbjudit den för publicering. Jag tror att innehållet är relevant,

________________________________________________________________

Det rysk-vietnamesiska strategiska partnerskapet främjar Moskvas större eurasiska vision

Detta visar att Kreml på ett ansvarsfullt sätt kan ”balansera” mycket känsliga och komplexa angelägenheter över hela den eurasiska superkontinenten. Ju bredare medvetenheten blir om Rysslands framgång i detta avseende, desto snabbare kommer dess stora strategiska vision att utvecklas, vilket i sin tur kommer att påskynda den framväxande multipolära världsordningen.

Vietnams president, Nguyen Xuan Phuc, besökte nyligen Moskva, för att träffa sin ryska motsvarighet för samtal om framtiden för deras historiska strategiska partnerskap. TASS rapporterade att de kom överens om en plan för en omfattande utvidgning av sina relationer fram till 2030. Det resulterande dokumentet täcker samarbete på områdena cybersäkerhet, ekonomi, energi (inklusive kärnkraft), finansiell, institutionell, militär och transnationell icke-statlig säkerhet (t.ex. brottslighet, droger, terrorism).

Slutresultatet är att det rysk-vietnamesiska strategiska partnerskapet fortsätter att främja Moskvas vision om det större eurasiska partnerskapet (GEP), särskilt i riktning mot ASEAN.

Kreml föreställer sig att bli den högsta ”balanserande” kraften på superkontinenten över hela 2000-talet, för vilket syfte det noggrant upprätthåller lika utmärkta relationer med olika par av rivaliserande länder, särskilt Kina och Vietnam i det nuvarande sammanhanget. Båda länderna är Rysslands strategiska partners, men de är också indragna i en bitter tvist om delar av Sydkinesiska havet. Ändå har Ryssland säkerhets-partnerskap på hög nivå med dem båda, som syftar till att upprätthålla maktbalansen för att främja en politisk lösning på deras bilaterala frågor. Denna praxis med ”militär diplomati” är pragmatisk och står i kontrast till den amerikanska modellen.

USA föredrar vanligtvis ett land i ett givet rivaliserande par, beväpnar dem till tänderna och uppmuntrar dem därefter att ta till militära medel för att flytta fram sin position i vilken tvist de än är invecklade i. Washington försökte använda denna regionalt destabiliserande modell för ”militär diplomati” med Hanoi, men avvisades. Vietnam saknar inte bara varje intresse av att militärt provocera Kina med amerikanska vapen, utan det förstår också, klokt nog, att sådana medel i allmänhet inte är det klokaste sättet att lösa den sortens frågor. Dessutom är det mesta av dess militärer beroende av sovjetiska och ryska vapen, så en radikal övergång till amerikanska varor skulle kunna leda till interoperabilitets-problem under mellantiden.

För att vara tydlig har varken Ryssland eller Vietnam några fientliga avsikter mot Kina, vilket de uttryckligen gjorde klart i veckans strategiska partnerskapsdokument, som de undertecknade. TASS rapporterade att den innehåller klausulen att ”Ryssland och Vietnam går inte in i allianser och undertecknar inte avtal med tredjeparts-länder, för att utföra åtgärder som skadar varandras oberoende, suveränitet, territoriella integritet och grundläggande intressen.” Den noterar också att ”utvecklingen av rysk-vietnamesiska relationer inte är riktad mot någon tredje part.” Kina har förståeliga problem med regionala länder som samarbetar med Pentagon, men det har inga problem med att de har en behaglig relation till Kreml.

Denna observation ger trovärdighet till påståendet att den ryska modellen av ”militär diplomati” håller på att stabiliseras regionalt, på grund av dess avsikt att upprätthålla maktbalansen, i syfte att främja politiska lösningar på regionala frågor. Det främjar i och för sig i hög grad Rysslands GEP-vision, men det finns mycket mer i denna storslagna strategi än de sammankopplade diplomatiska och säkerhetsdimensioner som just förklarades. Vietnam var det första landet att underteckna ett frihandelsavtal med den ryskledda Eurasian Economic Union (EAU), som hjälpte detta regionala integrationsblock att bli en lovande ekonomisk faktor för superkontinentens framtid. Båda sidor förband sig att vidare utveckla dessa band under veckans besök.

Det historiska rysk-vietnamesiska strategiska partnerskapet ger Moskva en avgörande närvaro i ASEAN-regionen, i centrum av vad USA, Indien och andra beskriver som ”Indo-Pacific”, men som Kreml och dess kinesiska partner fortfarande kallar ”Asia-Pacific”. Oavsett vilken terminologi man använder, går det inte att förneka att Vietnams position i centrum av ASEAN – som gränsar till både Indiska oceanen och Stilla havet – är ultrastrategisk och därmed mycket fördelaktig, när det gäller att främja Rysslands GEP. Mycket mer arbete måste fortfarande göras för att Ryssland ska bli en betydande kraft i denna region, men Vietnams stora strategiska syfte gentemot Moskva är att det ger Kreml en plattform för att åstadkomma detta.

Med utgångspunkt i denna observation kan det också sägas att de rysk-vietnamesiska relationerna tjänar som ett exempel på vad Moskva vill uppnå på andra håll i Afro-Eurasien. Trots deras märkbara asymmetri när det gäller diplomatiskt, ekonomiskt och militärt inflytande, förblir deras relation jämlik och kännetecknas av ömsesidig respekt. Denna modell av maktrelationer mellan en stor och en medelstor makt kommer med tiden idealiskt sett att replikeras över resten av det östra halvklotet, när Kremls räckvidd under de kommande decennierna sträcker sig längre över Afro-Eurasien. Jämförelsevis mindre länder behöver inte oroa sig för Rysslands avsikter, eftersom dess förbindelser med Vietnam bevisar att det är pålitligt och går att lita på.

För att återgå till Kina-faktorn, själva det faktum att Ryssland engagerar sig i en sådan aktiv ”militär diplomati” med Vietnam, när det gäller att stärka sin defensiva förmåga i Sydkinesiska havet, mot bakgrund av Hanois spänningar med Peking, visar att Moskva verkligen strävar efter att bli en verkligt neutral ”balanserande” kraft. Dess mycket mer globalt slagkraftiga strategiska partnerskap med Kina utgör inte ett hinder för det med Vietnam, särskilt när det kommer till ”militär diplomati”. Om Kreml på ett ansvarsfullt sätt kan hjälpa Vietnam att ”balansera” Kina i Sydkinesiska havet, då kan det säkert förväntas hjälpa andra länder att ”balansera” varandra på ett ansvarsfullt sätt också på andra håll i världen.

Med allt detta i åtanke främjar det rysk-vietnamesiska strategiska partnerskapet verkligen Moskvas GEP-vision. Det är fallstudien som bevisar konceptet som läggs fram, nämligen att Kreml på ett ansvarsfullt sätt kan ”balansera” mycket känsliga och komplexa angelägenheter över hela den eurasiska superkontinenten.

 

Föregående artikelVad ska vi göra åt de svenska oligarkerna?
Nästa artikelNatos ledare ignorerar riskerna för kärnvapenkrig – Ryssland
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

3 KOMMENTARER

  1. Vad hände med ”helvetisk sanktioner”? Har de tagit semester, blev de sjukskrivna eller har de lagts på sjukbädden? Man undrar jo. Skulle inte ”sanktioner från helvete” kuva Ryssland och återinföra bankirens välde där? Vad har hänt? Varför är det tyst om det? Halo, halo Lönndon. Säg nåt! Kanske var alltihopa bara en massa ordbajs från västs styrande eliter?

    Idag är den 9:e maj då är dags igen att högtidlighålla Rysslands seger över Nazismen. Tack vare Ryssland blev Europa fritt igen.🤗🤗🤗

    Nazismens fula tryne började slå rot i Ukraina – då var det dags igen. Operation Z heter denna gång. Och nu pågår rensning av nazister i Ukraina.

  2. Ryssland har varit bättre och seriösare medlare än Usa på ALLA sätt ärligt talat senaste decenniet. Skulle kunna gå längre bakåt också,men räcker med senaste decenniet. Vid varje konflikt alla dessa åren där Ryssland varit medlare,eller kunnat ha bra unik relation till bägge länder i konflikten,blir våra medier så svartsjuka och går direkt på offensiven mot Ryssland utan MINSTA lilla stopp någonstans. Det brukar oftast heta (Ryssland flyttar fram positionerna)Och under denna rubrik står det SKITSNACK efter SKITSNACK. Usa och dess stad EU som tyvärr styr propagandan med Sverige inräknat på ALLA sätt,har jämt blivit svartsjuka och gått på offensiven, istället för att erkänna att Ryssland ju gjort något bra här. Det är inte bara i Asien där Ryssland är mer omtyckta än Usa och dess stad EU,Samma gäller i det svåra Mellanöstern. Man har goda relationer med båda jättarna Indien och Kina,men även Vietnam och Myanmar med många flera. Och Mellanöstern är det ENDAST Ryssland som kan säga att man har goda relationer med gulfländerna med Saudiarabien i spetsen,och i andra änden Iran, Syrien och även Israel. Vare sej det är när man stoppat kriget mellan Azerbajdzjan-Armenien eller medlat i Mellanöstern,även Asien då jättarna Indien och Kina vid ett allvarligt tillfälle hamnade i militärt konflikt för par år sedan,då Indien förlorade 20tal soldater,kommer samma SKITSNACK upp i våra medier. (Ryssland flyttar fram positionerna)och man kan direkt läsa,se stora svartsjukan i texten,eller nyheterna,vare sej det är SVT eller Dagens Nys,med övriga. Så har det sett ut år efter år ju. Nu tog jag några snabba exempel bara,för att inte göra inlägget för långt. Men Usa och EU,var jämt så svartsjuka och korkade idioter ärligt talat av svartsjuka,när man såg jämt att Ryssland ju utanför västvärlden är rena rockstjärnan. Detta var dåligt på NÅGOT sätt jämt år efter år. Från Afrika,till Latinamerika med Venezuela, Kuba, Nicaragua,till Mellanöstern med Syrien,Iran och gulfländerna,till Asien med Indien,Kina, Vietnam och Myanmar, bara snabba exempel nu,utan att nämna Kazakstan och Belarus med många många flera utanför Usa ledda EU

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here