Red.: En läsare levererade denna artikel av förre ambassadören Craig Murray. Jag tror att inte bara jag utan många läsare här upplever liknande varje dag då de tar del av etablerade medier. Den innehåller flera intressanta, ja kanske rentav träffsäkra. reflexioner.
En dystopi (även kallad anti-utopi eller kackotopi)[1] är en negativ samhällsvision. Det är motsatsen till utopi.https://sv.wikipedia.org/wiki/Dystopi Bilderna från Gaza förmedlar verkligen dystopi.
Upplevelse av dystopi kan leda till depression, flykt och passivitet. Den kan också leda till frustration, till aktivitet, jag till ökad aktivitet. I det senare fallet mår man ofta bättre, eller hur?
Källa: https://www.craigmurray.org.uk/archives/2023/12/dystopia/
Igår (2/12) skannade jag MSM-nyheterna. Storbritannien skröt öppet om att de bedriver flygövervakning över Gaza för att identifiera mål för Israel, och det avslöjades att USA har försett Israel med över 12 000 bomber och 57 000 granater. Israel dödade dessutom över 300 civila, däribland över 100 barn. Samtidigt hade Kamala Harris nyktrat till så att hon kunde hålla ett tal i vilket hon, i ett desperat försök att dölja blodet på Genocide-Joes händer, påstod att USA ville att Israel skulle se till att undvika misstag,
Jag läste att Tyskland befinner sig i en budgetkris. Jag ögnade igenom många artiklar, och inte en enda nämnde den faktiska orsaken till krisen, nämligen kriget i Ukraina och i synnerhet förstörelsen av Nordstream. Inte en enda MSM har någonsin bett om ursäkt för sin synkade och enhälliga ”stora lögn” om att Ryssland sprängde sin egen pipeline, även om de alla nu i tysthet har övergett detta till förmån för en reservlögn om att det var en heroisk ”Dad´s Army”-attack* av några ukrainare på en liten båt. (* Dad´s Army, en ineffektiv grupp soldater inom hemvärnet /en grupp gamla soldater)
Jag såg att medierna okritiskt rapporterade om ett tal, som Zelenskyj hållit, som verkligen hjältemodigt, i vilket han hävdade att Ukraina hade segrat, då de faktiskt inte hade förlorat betydande territorium under sin motoffensiv. Jag fann ingenting som förklarade orsakerna till kriget och mycket lite om det oundvikliga behovet av en förhandlingslösning.
Jag läste artiklar om invandrare som drunknade när de försökte ta sig till Spanien, jag läste om ett avtal mellan EU och Schweiz som stoppades på grund av rädsla för invandring, om invandrare vid gränsen mellan Ryssland och Finland, och om orsakerna till upploppen mot invandring på Irland. Inte en enda av dessa artiklar nämnde att den stora invandringsvågen till Europa under de senaste tjugo åren har orsakats av västs förstörelse av hela samhällen, ekonomier och nationell infrastruktur, en förstörelse som beror på västs invasioner och direkta eller proxy-attacker mot Irak, Afghanistan, Libyen, Somalia, Jemen och Syrien.
Jag såg åklagaren Karim Khan, vid Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) åka i skytteltrafik runt i Israel och på Västbanken i en flotta av bepansrade Toyota-bilar, och se ut som den mest arroganta av VIP-personer, samtidigt som han vägrade att agera mot Israel i sitt försök att skylla på ”båda sidorna” av det folkmord som utspelar sig framför våra ögon.
Jag insåg att Karim Khan KC, bror till en före detta parlamentsledamot för Torypartiet, med rätta, själv borde åtalas för delaktighet i krigsförbrytelser.
Ondskan i den tid vi lever i har varit tydlig under mycket lång tid. I de ”utvecklade” länderna har skillnaderna i välstånd ökat enormt, och ett växande antal människor har inte en levnadsstandard som gör dem till en del av samhället. Och detta till följd av förstörelsen av arbetstagarnas rättigheter och det institutionella skyddet.
Vi har sett en alltmer benhård tendens hos den västerländska nyimperialismen att släppa loss de moderna vapnens förödande kraft på mindre utvecklade, i allmänhet muslimska, länder, utan minsta hänsyn till civila offer.
Vi såg det i Irak, Libyen, Afghanistan och på andra håll, och nu ser vi hur det händer i Gaza.
Här tvinnas de två aspekterna av dystopisk väst- och inrikespolitik samman, eftersom det finns ett massivt folkligt motstånd mot folkmordet i Gaza, och det är kristallklart att folket i ”demokratierna” inte har något egentligt inflytande över krigsmaskinen. Krigsmaskinen kontrollerar folket, det kontrollerar inte krigsmaskinen. Om man vill leta efter ett tecken på hopp – och vi behöver alla hopp – så är det att en helt ny generation unga människor har kommit att förstå det.
Fråga från red: Har verkligen ”en helt ny generation unga människor har kommit att förstå”
Craig Murray är författare, programledare och människorättsaktivist. År 1984 började han på utrikesdepartementet och arbetade där med olika uppdrag fram till 2004. Han var Storbritanniens ambassadör i Uzbekistan från augusti 2002 till oktober 2004 och rektor för University of Dundee från 2007 till 2010.
Han har bl a skrivit boken:
”En bok om Craigh Murrays tid som Storbritanniens ambassadör i Uzbekistan tills han avsattes från sin post i oktober 2004 efter att ha avslöjat fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av president Islam Karimovs USA-finansierade regim. I denna öppenhjärtiga och ibland chockerande memoar blottlägger han den mörka och smutsiga baksidan av kriget mot terrorismen.”
Tack för en mycket bra och koncis text i vår våldsamma tid.
Det övrigt helt eniga Säkerhetsrådet i Förenta nationerna röstade FÖR omedelbar vapenvila för Gaza under natten mot lördagen med tretton röster. Storbritannien lade ned sin röst (klädsammare nog än att igen orka sluta upp med brittiskt veto bakom Genocide-Joe) medan ett land, som alltid, de amerikanska Förenta delstaterna är mot en fredlig lösning. Man har nu sammantaget lagt in 47 veton i FN bara för Israel, bara det ett ofattbart rekord bort från internationell lag. Washington är helt isolerat. Det eländiga är att vårt eget Sverige nu galet nog skall baxas in i denna dysfunktionella dystopiska amerikanska ”världsordning” – när resten av världen just går emot den.
Det är därför Sverige är etiskt tyst som en kyrkogård.
License to kill. Det kan bara inte bedömas annorlunda.
Kommer svenska folket att se? Eller förstå?
Nä.
Det svenska samhället har upphört att ha principer för det allmänna goda i världen. Fallet Gaza visar det helt unikt.
Unikt? Sanktionerna mot Syrien, Venezuela, Ryssland. Krig med USA/Nato i Afghanistan, trupp m Frankrike i Nato, förstör Libyen med Nato 2011, lagar som minskar tryckfriheten osv, mm.
Min tanke rörde enbart den palestinska frågan. Så tyst som Sverige offentligt är i palestinska folkmordet där det fällts mer israeliska bomber mot Gaza än nazisterna fällde över kampanjen mot Storbritannien från 1940 och framåt, eller som de västallierade fällde över det fascistiska Tyskland de sista åren – det är faktiskt unikt.
Det finns inte tillstymmelsen till svensk debatt, ens statistik i media.
Jag var kort inne på norska utmärkta tidningen Dagbladet och läste om det israeliska anfallskriget mot Gaza: där fanns daglig nyuppdaterad statistik, kurvor och fakta liksom analyser över det israeliska kriget mot det Gaza som helt saknar militärt försvar.
Det är just det som är unikt. Försök hitta ”israelisk krigsstatistik” om fällda bomber och döda uppdaterade i en svensk nyhetstidning eller media? Det är i princip hopplöst.
Någonting har med folkmordet och brotten mot mänskligheten i Gaza gått sönder i Sverige.
Det svenska rättspatos, etik mot våld och krig, moral mot den starkes ”rätt” till övergrepp – är helt borta ur svensk debatt. Puts väck.
Det är det som är helt unikt. Den kompakta tystnaden i precis alla läger i svensk offentlighet.
Jonny
Nyheterna om Israels folkmord och om Ukrainas sannolika nederlag kryper sakta fram även i svenska media. Många läser och ser detta, men nästan inga gör kopplingen mellan imperialismen och den gamla västliga kolonialismens försvar av sin dominans och det som händer i Ukraina och Palestina.
Media, som ägs av samma krafter som driver det imperialistiska projektet, är mycket noga med att aldrig låta sådan information slippa ut.
I Sverige som levt mycket gott på imperialismens plundringståg finns ingen nedärvd förståelse för detta. Folk ser, men betraktar skeendet som enskilda händelser utan samband. Inte ens Vänsterpartiet verkar begripa hur allt hänger ihop.
Att USA stöder både Israel och Ukraina borde väcka frågor, men sannolikt är det få som drar några långtgående slutsatser av det. Media ger ingen information som stöder tanken på att här kan finnas ett samband och dessvärre så tror nog dom flesta svenskar ännu på att media talar sanning.
Man kan tycka att slutsatsen som kablas ut i väst är är både ologisk och omoralisk. Ukraina har rätt att försvara sig mot Rysslands invasion, men Palestina har inte rätt att försvara sig mot Israels invasion. Inte ett spår av logik så långt ögat når, men hur ofta hör man någon uppröras över det?
Sidor som denna är viktiga för att ge en bättre bild av det som händer, men jag undrar om antalet läsare här ens kan mätas i hela procent av befolkningen.
Svaret på din fråga är nog att om svenska folket någonsin kommer att förstå vad som händer och kanske rentav reagera emot det, så kommer det att ta lång tid. Frågan är om inte alla andra folk kommer att förstå det före svenskarna.