EU:s corona-beslut splittrar EU!?

Den artikel med titeln Europa finns inte mer av Pål Steigan som nu och en del av året bor i Italien har vänligen översatts av en dam i Göteborgstrakten. Tack!

Europa finns inte mer.

Conte-regeringen kapitulerade återigen för Berlin. Det hände den 9 april 2020. Corona-krisen kan kosta Italien en tredjedel av bruttonationalprodukten, och det kommer inte att finnas några gemensamma eurobonds men ett land som har pantsatts till Tyskland.

Planer finns för att göra Italien bankrutt. Författaren och advokaten Marco della Luna skriver att den ekonomiska plan som premiärministern Giuseppe Conte gick med på, bara dagen efter att han förklarat att han inte skulle göra det, kommer att innebära attItalien säljs ut. Eftersom Italien är underkastat EU och euron och inte har en egen valuta kan landet inte ge företagen eller jordbruken den skuldfria likviditet som de behöver. Tyskland gör det för egen del, men tillåter inte sina påstådda allierade söder om Alperna att göra samma sak.

Detta innebär att Italien kommer att dränkas av skulder och därmed hamna i samma situation som Grekland under finanskrisen. Tyskt och annat utländskt kapital kommer att komma in och plocka ut de bästa bitarna i ekonomin och säkra kontrollen över dem. Småföretag måste vända sig till maffian för att överleva, skriver della Luna.

Han jämför den nuvarande ekonomiska regimen i EU med Funk-planen, då Hitlers finansminister Walther Funk planerade för hur Europa under tysk kontroll skulle omorganiseras ekonomiskt. Den starka euron har klavbundit Italien till en politik som omintetgör export, som avindustrialiserar landet och dränker det i skulder.

Fortsätta denna politik kan utländskt finanskapital snart ta över vad de vill ha, oavsett om det är tyskt eller kinesiskt kapital som kommer in och tar över. Det som finns kvar av offentlig egendom kan privatiseras och småföretag kan hängas ut på tork.

I en kommenterande artikel i Die Welt uttrycker Christoph B. Schiltz till fullo den tyska arrogansen mot Italien. Han uppmanar Angela Merkel att stå fast och inte ge efter för ett Italien som han beskriver som ett maffia-land som bara väntar på EU:s pengaström.
”Och naturligtvis måste italienarna också kontrolleras av Bryssel och visa att de spenderar pengarna ordentligt. Viktiga principer för EU måste fortsätta att gälla även i koronakrisen.”

Ingen framtid för Italien i euroområdet eller i EU
Italien borde aldrig ha gått med i euron. Vi har påpekat detta många gånger. Men den politiska eliten i EU, och främst Tyskland och Frankrike, behövde ha med Italien, som ett av de sex grundläggande länderna i EU. Som Helmuth Kohl sai en intervju 2002 som först publicerades 2013:
”Om en kansler ska försöka driva igenom något, måste han agera som en man med makt. Om han är smart vet han när tiden är mogen. I ett fall – euron – var jag som en diktator … ”

Hela projektet byggdes på lögner
Der Spiegel publicerade 2012 dokument som visade att tyska, franska och andra toppolitiker i EU-länderna var helt medvetna om att euro-projektet baserades på för dåliga förutsättningar. De satt med siffror och rapporter som visade detta tydligt. När de likväl gick med på det, berodde det på att deras eget politiska spel skulle tjäna på det, bland annat Helmut Kohls önskan om att bli vald på nytt.

Förbundskansler Gerhard Schröder kallade euron för ett sjukligt prematurt barn. Siffrorna visade att Italien aldrig borde ha gått med i euron. Italiens skuld var dubbelt så hög som Maastricht-kriterierna krävde. Men det var helt klart att det var politiskt omöjligt att införa en gemensam valuta utan Italien. Därför manipulerades siffrorna för att det skulle se ut som kriterierna var uppfyllda. Rent fusk och bedrägeri.

Om Italien ska kunna resa sig igen efter den katastrofala nedläggningen av landet, måste det befria sig från slavförbindelserna med EU och genomföra sin egen nationella återställningspolitik. Detta kan inte göras inom euroområdet eller EU.

Marco della Luna hänvisar till Nicolò Machiavelli som skrev att man bör söka ”allierade som är mäktiga och långt borta”. Men den politiska kasten i Italien har klibbat fast vid myten om euron och har pantsatt sin egen framtid i ett projekt som för länge sedan har gått ut.

Men om inte politikerna i Palazzo Chigi, alltså regeringsbyggnaden på Piazza Colonna i Rom, kan se detta, är människor på gatan fullt ut kapabla att förstå det. Idag är det visserligen olagligt att träffas i Italien, inte ens i familjesammanhang. Men det är tillåtet att handla mat och medicin, och då kan man prata med människor som lojalt bär sina masker i kön, eller med människor bakom disken, och de har tappat all tro på att EU är framtiden